tisdag, februari 28, 2012

Det är bra att se framåt.

Men ibland väldigt intressant att titta bakåt. Och det är vad jag ägnat förmiddagen åt. Bland annat har jag kollat bakåt i min blogg och för exakt 3 år sedan gjorde jag en EFIT. Kolla HÄR.

Jag har också rensat bland gamla papper och hittade polispappren från den gång jag blev utsatt för sexuellt ofredande vid en busshållplats i Malmö. Det där hade jag glömt helt. Andra saker jag hittade var bl a gamla månadsbrev från vår adoptionsorganisation, inkl. det där det stod att Simon (eller ja hans indiska namn stod förståss) äntligen fått föräldrar resp. är klar i domstolen i Kolkata. Det fälldes någon tår när jag läste det där, det ska erkännas.

Sen så hittade jag nåt ännu äldre: ett foto från min tid på Sofielundsskolan.

Det är skolfotografering, jag jobbade ihop med "fröken Eva" i klass 2 A och minns jag rätt så var det 1999. I så fall var jag alltså 24 år här. Snygga fjärilshårklämmor va? ;-)

måndag, februari 27, 2012

Sådan matte - sådan hund.

Sådan matte - sådan hund. Så sägs det. Men vad sägs om sådan namne - sådan telefon? Ozzy, mr Black Sabbath alltså, är ju lite shaky om man så säger. Det verkar min Ozzy också vara nu för tiden, för fotona i lördags kväll blev aningens suddiga. Dags för rehab?

Jo det hände sig så att ena sekunden satt jag på golvet här hemma och målade en byrå och monterade en hylla för att nästa sekund befinna mig på puben. Ibland ÄR livet verkligen så oförutsägbart och spännande :-D




Suddiga foton var det ja... Här är ett par exempel *ringer avgiftningen*.

Thomas och kompis Anders tar sig en svängom. 
Vadå? Om de är riktigt som de ska? Eh... nä...


Och såhär roligt kan man ha i dansens virvlar. Den suddiga damen i närkontakt med Thomas får vara anonym på bloggen ett tag till tror jag, tills hon själv medgett annat. Det stavas visst integritet, eller nåt sånt... -)












De där spontana festkvällarna blir ofta de roligaste, när förväntningarna inte är uppskruvade och man bara tar kvällen som den kommer. Och lördagen blev inget undantag. Även om mina nerver testades lite väl mycket mot slutet (long story...).



Den däringa byrån som jag förfestade med (tja, alla sätt är bra utom de dåliga) fick sen på söndagen flytta tillbaka till grovköket och ändra detta...










 ... till detta:
Något bättre va? Lite färg på väggarna och en ommålning av den träfärgade hyllan så är jag nog hyfsat nöjd. För tillfället. Egentligen vill jag ha nytt golv också men se det finns det inte kosing till. Nope. Jag har inte vunnit den där storkovan än. Men any day now...




























Och eftersom jag ibland, men alltför sällan, kan bli på städhumör sådär dagen efter dagen före... så blev detta...











... istället detta:
Ja där ska då den där bänkskivan upp så småningom. Och sopsorteringsmojängerna där i "hålet" ska döljas av nåt tyg eller så. Och därefter... nåde den som stökar till sådär igen!!

Förresten slumpade jag fram vilken dag jag ska EFITa i veckan, och det blev fredagen. Tur att det inte var idag. För typ innebrännare på näsan + glömd matlåda + nageltrång + bad hairday redan klockan 8 borgar inte direkt för en underhållande dag.  
Jag säger som Boomtown Rats: I don't like mondays!

lördag, februari 25, 2012

"Det var meningen att" x 3.

Det var meningen att jag skulle EFITa igår. Men jag kom inte längre än såhär:

Klockan 6.30-fotot föreställande hörnan i duschrummet, en hörna som nu gapar tom efter att katten Selma lämnat oss i tisdags :-( Här stod tidigare 2 stora kattlådor, och oj var stort rummet kändes när de togs bort.

Ja sen blev det inte fler foton. Jag glömde helt enkelt. Nytt försök en dag nästa vecka i stället, vilken det blir ska jag slumpa fram sedan.




Det var meningen att jag skulle bevittna Melodifestivalens genrep igår kväll, men av olika anledningar beslöt jag att sälja min biljett till en kollega (jag skulle gå med några andra kollegor).

I stället jagade jag runt efter lämpligt men billigt möblemang till nyss visade hörna. Det slutade med att jag blev Svensson på riktigt och handlade ur Jysks Maui-serie. Men jag tycker det funkar, det är ju det viktigaste. Eftersom vi nu antagligen kommer att använda duschen mer, det är trevligare att kliva ut ur den när man slipper trampa i kringspridd kattsand ;-), så sitter nog en tvättkorg fint. Kanske en liten ljuslykta ovanpå också?


Peter har f.ö bytt dörren in till badrummet, borta är dörren med en stor kattlucka i, och har köpt takfärg. Så försöker man blunda för de hemska våttumstapeterna så ser detta rummet nu rätt hyfsat ut.




Det var meningen att vi skulle hem till Sandra och Kalle ikväll, men p g a att ledsamt dödsfall bland deras närstående så ställdes detta in.

I stället ska jag bl a måla den fula gröna byrån som katten klöst rejält på i en gräddvit färg och rensa lite bland allt som hänger framme i grovköket (nya dörren till tidigare nämnda badrum syns där till vänster), vi har trots allt en garderob där borta i hörnan där allt som inte används typ varje dag kan gömma sig. Det behövs en del uppfräschning här hemma, och som vanligt är det billiga och enkla medel som gäller. Större dyrare grejer får vänta tills jag vinner storkovan på Triss. Any day now...






Peter har planerat att måla väggarna här i grovköket också, och framför allt göra nåt åt det här --->

Här behövs dels en attitydförändring, detta är INTE en plats där allt vi inte orkar ställa på rätt ställe ska hamna. Och dels behövs en arbetsbänk/avlastningsyta till t ex rentvätten. Och eftersom vi ändå vill byta bänkskivan i köket så ska vi idag spana in lämpliga såna skivor. Jag och Peter tillsammans. Medans Simon leker hos en kompis. Det ni, det är kvalitetstid som par :-) Det gäller att vårda sitt förhållande!




Och som avslutning: Selma, vi saknar dig!

söndag, februari 19, 2012

Melodifestivalseländet, del 3.

Att hålla mig vaken för att se reprisen sent ikväll kändes som en omöjlighet, så det fick bli SVT Play i stället. Och när jag väl kollat så var jag oerhört glad att jag valde det alternativet, för att hålla mig vaken för så mycket skräp hade varit totalt bortkastat...

Ja jag vet att det är frivilligt att kolla, men om jag inte kollar kan jag ju inte veta hur eländigt det är ;-)

Eländigt var bara förnamnet på bidrag nummer 1. Youngblood. Alltså jag vet inte ens hur melodi och text och så var, för de "sjöng" så jädra illa att jag inte kunde urskilja själva låten... Bara en massa hoppifjantande smågrabbar, ungefär. Eländigt!

Tvåan då, I mina drömmar, fortsatte på samma spår. Maria Benhajji ska vara en erfaren sångerska, men hu vad illa det lät!! "Nervositet" säger väl en del. Kanske det, men kan man inte bemästra den så är man på fel plats liksom. Och låten... vilket sömnpiller!

Mattias Andreasson som framförde bidrag 3, Förlåt mig, är väl inte världens bästa sångare heller men det gick helt klart att lyssna på utan att få ont i öronen. Låten då? Alltså, jag gillade melodin som sådan. Men inte stuket, inte arret liksom. Det blev... platt. För icke-ösigt. Och texten gav mig absolut ingenting heller. Bästa artistiska prestationen dittills i alla fall.

Love Generation hade i alla fall kvällens fulaste scenkläder, så om det var det de siktade på så Grattis!! Låten Just a little bit kan jag nog säga samma om som föregående, att den hade ett platt arr, aldeles för "död" musik. Synd för melodin och texten var inte helt oäven men som helhet blev det helt ointressant. Tjejernas sånginsats gjorde nog ingen glad heller...

Sanningen hette bidrag 5. Och ska sanningen fram så skulle jag nog kunna uppskatta den låten. Med massor av vin i kroppen och rökandes illegala substanser... men det är nog vad som krävts. Det enda som var bra var trummorna, typ.

Bidrag 6, Lovelight med Andreas Johnson, ska vara ett soklart plagiat enligt "alla", det hade jag läst. Så jag var rätt nyfiken på den. Höll jag sedan med? Jodå, efter 3 sekunder satt jag och nynnade på Beautiful Ones. Och refrängen var lika klockren (fast då ett plagiat på versen i originalet). Jag brukar tycka att plagiat-tjafset i mello är överdrivet och fjantigt, men här måste jag instämma i det. Detta var ännu värre än Andreas Lundstedts rip-off på Coldplays Viva la vida

Why am I crying? frågar sig Molly Sandén. Tja inte vet jag... Kanske för att det engelska uttalet är så dåligt att det gör ont? Kan vara så... I övrigt var det väl en okej låt tycker jag, med en stark refräng... som dock i början påminner väldigt mycket om en annan låt. Men vilken??

Och sen då. Nummer 8. Ranelid-grejen. Mirakel. Alltså jag är all for att ha en massa olika musiktyper i Melodifestivalen. Jättebra. Det är okej att man inte tar allt på megastort allvar heller. Helt OK. Men detta var bara.... fel. Helfel. Mer tänker jag inte skriva, för "låten" har redan fått aldeles för mycket uppmärksamhet överallt.

Sammantaget då: Inte mycket jag gillade nej. Måste jag plocka en vinnare ur detta startfält så får det bli Molly Sandéns nummer. Och den gick ju till final. Gott så. Men det där andra... Hu!

Det verkar som om jag hinner först :-)

Först att blogga om gårdagskvällen med partygänget menar jag... Jag ser fram emot (eller kanske inte???) Sandras och Marlenes kontringar.

Det är ett konstigt område de bor i, Peter och Marlene. Varje gång jag är där så är där vått. Ute alltså. Antingen bara på marken eller både på marken och i luften. En gång var det rena översvämningen men de övriga har det också krävts en massa hopp mellan vattenpölarna för att komma dit. Jättemärkligt... Det måste vara nåt fel i marken där.

Nåt skumt är det med deras lägenhet också, jag är alltid extra trött och slö dagen efter jag varit där. Och törstig. Helskumt är det. 

Trots detta så har jag alltid trevligt där, och det är ju ändå huvudsaken. Visst? Och precis som alltid så blev det en uppvisning av vissas snuskiga fantasi. Moget. Jättemoget :-)


Äta bör man, annars dör man. 
Här var det jordnötsbiffar, ugnsstekta rotfrukter, sallad och vitlökssås. Plus rödvin. Gott!

Inget gelatin eller löpe så långt ögat når, värdparet lyckades!

Glass, bär och några rån satt fint. Det gjorde vinet också.

I det lilla glaset är det cointreau. Det hade jag aldrig druckit förr, bara ätit desserter och liknande där sånt ingått. Rätt starkt var det, men det hade nog varit gott att hälla PÅ glassen?!

Pimpade rosor på bordet :-)


Pimpat värdpar? Eller i alla fall värdinnan var det, med alla sina dödskallar...


Kel med Sandra :-) Sånt får jag inte nog av på jobbet, måste ha på fritiden med...

Peter hade lite problem med kulorna. Såna svåra saker kräver djuuuuup koncentration!

Till slut klarade han det. Och blev väldigt väldigt stolt :-)

Mot slutet av kvällen rockades det loss rejält.

Puss puss!

Yepp! Fjortisbilder är fortfarande ett obligatorium.

Yeah!!!

Så många fler foton lämpade för publicering tog jag inte ;-) Men gänget fick i alla fall se en ny variant av citruspress, eller vad man ska säga...






Jodå, Kalle (Sandras tillbehör), Simon och Thomas var också med. Men av nån konstig anledning var de ganska osynliga på fotona. Ännu en skum sak med Peter och Marlenes hem: vissa fastnar bara inte på foto! Medans vissa liksom hamnar där hela tiden.

fredag, februari 17, 2012

Tillbaka vid sex.

Ja sex kilo kvar då. För de 3 pluskilona är borta igen. Synd att det bara är snabbt förvärvade överätningsperiodskilon som går så snabbt... 3 kg på 9 dagar betyder ju tyvärr inte att resterande 6 tar 18 dagar. Men det hade varit fint ;-)

Som belöning för min fina uppryckning kan väl nån köpa denna till mig?








Tack!

tisdag, februari 14, 2012

Jag har en ny kompis!

Han heter Nikki och Malmö Stad låter mig generöst ha honom hos mig tills jag slutar min anställning där. Och jag får göra nästan vad jag vill med honom. 




Som tur är så verkar Ozzy inte vara svartsjuk trots att Nikki är både större och nyare. Han har tydligen hört att storleken har ingen betydelse, och att gammal kärlek inte rostar. Att jag inte riktigt köper det där tänker jag hålla tyst om för tillfället.











Positivt annars är t ex att antibiotikan verkar göra susen och jag har inte behövt ta smärtstillande på snart 3 dygn, att jag har 5 bra matdagar bakom mig och är i full gång med den sjätte, och att det mesta av snön än så länge ligger kvar. Man kunde t o m göra snöänglar. Mitt försök att intressera barnen föll dock platt, de sket fullständigt i att jag låg där och viftade och i synnerhet sket de i varför jag gjorde det.



















Negativt är att Simon är sjuk igen (jag var hemma med honom två dagar förra veckan), de ringde från skolan idag så var så god att VABa denna gången Peter! Att snön ändå så smått börjat töa. Och att katten Selma verkar sjunga på sista refrängen :-(

Men så neggo kan man ju inte avsluta ett blogginlägg som började så bra. Så jag rundar istället av med ett Hurra!! för att en utökad version av partygänget ska ses på lördag. Inte på en konsert dock, men väl hemma hos Peter och Marlene. Thomas hänger på. Och så tillökningen då: kollega Sandra med make Kalle. Plus Simon då. Blir nog finemang det där! Om inte Marlene får för sig att få halsfluss igen eller så...

lördag, februari 11, 2012

Ållrajt. Mello då rå.

Till att börja med: jag bloggar från Ozzy, så det kan hända att det inte blir som jag tänkt mig.

I alla fall, både jag och Peter höll oss vakna under hela programmet. Men Sonja Alden gjorde det inte lättare. Hon är en bra sångerska men låten var ju så tråååååkig. Inte ens i närheten av hennes tidigare. Den och di Levas låt, som jag förväntade mig mer av, var kvällens sömnpiller.

Kvällens radiohit blir nog We are soldiers med unge herr Munther, men så värst munter var inte låten. Högst medioker tycker jag. Dock bättre efter ett par lyssningar.

Kvällens överraskning stod Shout it out för, både den höga nivån på framträdandet och att jag faktiskt gillade det riktigt mycket var otippat. Helrätt till final! Modernt och piggt men bättre och mognare än Eric Saade och Danny. En självklar klubblåt!

Kvällens plagiat: Aldrig aldrig.... Andreas Lundstedt. En klockren svensk variants av Coldplays Viva la vida eller hur den nu hette. Dessutom anmärkningsvärt att dem mest rutinerade artisten utöver di Leva gjorde det plattaste scenframträdandet.

Kvällens wannabe: Mimi Oh. Veronica Maggio i verserna och typ Robin i refrängen. Gick inte så bra, om man säger...

Kvällens frågetecken var utom tävlan: Hur kan en så urbota znygg kvinna som Jessika Folker klä sig i en så hemsk klänning???

Har jag missat nåt?

------
(Redigerat i efterhand via datorn. Viktig detalj, inte sant?)

Milkshakefusk, deglös paj och mello.

Idag när jag var och handlade på Maxi och gick förbi hyllan med proteinpulver så fick jag en idé. What about att mixa proteinshaken med glass? Då måste det väl bli nåt milkshakeliknande fast bättre för samvetet? På facebook fick jag däremot höra från vissa håll att jag skulle låta glassen vara och mixa med frysta bär istället. "Gott men inte milkshakeigt" tänkte jag. Men, det skadar inte att prova. Så till eftermiddagsmellanmål testade jag båda varianterna, en halv av varje.

 Först en chokladvariant av proteinpulver med chokladsmak, mjölk och en kula vaniljglass. Ner i mixern och efter 4 sekunder var det klart. Och gott!! Inte alls "pulvrigt" utan fin konsistens. Riktigt milkshake-lik. Klart godkänd!

Med denna sortens pulver, minimjölk och ca 35 g vanlig vanilglass blev ½ sats ca 160 kcal (16 g protein, 14 g kolhydrater och 4½ g fett).
Och sen en variant gjord på färdig proteinshake (Wieder Body Shaper) med jordgubbssmak och frysta jordgubbar. Detta gillade inte min slöa gamla mixer så bra, den fick slita hårt en bra stund för att få det hela färdigt. Men det var värt mödan för kanongott blev det och med milkshakeaktigt än jag trodde. Shaken är för söt att dricka som den är, men med osockrade jordgubbar i blev det perfekt.

I glaset på bilden är det bara så mycket som det blev av 1/4 shake, men beräknat på ½ sådan plus drygt 1 dl frysta jordgubbar blev det 90 kcal (13 g protein, 8½ g kolhydrater oc nästan inget fett).




Men, man kan ju inte bara dricka milkshake hela dagarna. Inte ens när de är ganska nyttiga. Så till middag idag blev det degfri vegetarisk chorizo-minipaj. Låter det skumt? Jomen det är inte så illa som det låter.

Tärna chorizon, strimla purjolök och lägg detta i små lätt smorda formar. Här är det suffléformar tror jag.

Toppa med riven ost.

Vispa ihop ägg med lite mjölk. Häll äggstanningen över.

Pudra över lite paprikapulver, mest för färgens skull.
Skjuts in i ugnen på ca 200 grader i ca 20 minuter.

Klart! Servera med en sallad eller sådär...

(Och ja, för mig räcker den portionen utmärkt, ni andra kanske behöver 2 eller 3 st ;-))













Och så är det ju Melodifestival. Igen. Förra helgen var jag som ni kanske sett på en helt annan typ av musikarrangemang men idag ska vi leka Svenssons riktigt ordentligt. Om vi kan hålla oss vakna. Peter brukar somna under programmets gång. Med med lite god fruktsallad (jordgubbar, ananas och vindruvor), kvarg och yoghurt smaksatt med vanilj och lite nötter kanske det går?

Jag lär väl återkomma med omdömen senare... Ja om låtarna alltså.

onsdag, februari 08, 2012

Jag har en ny drog.

Min nya drog är de där 112- och SOS-serierna på TV. Poliser, brandmän, ambulansförare och -sjukvårdare. De är mina hjältar... En del av dem är helt fantastiska, hur de orkar vara korrekta och sansade trots att att situationen är hotfull och bemötandet minst sagt otrevligt. Hur de kan vara lugna och lysa av medmänsklighet och ställa de rätta frågorna och säga de rätta lugnande kommentarerna när det de möter är både skrämmande och obehagligt. En del menar säkert att "de gör sig till lite extra framför kamerorna", men njä... den proffsigheten kan man nog inte spela, om man inte samtidigt är en extremt proffsig skådespelare ;-) Som han polisen i Kristianstad, kan det vara Rolf han heter? Han kan möta de mest otrevliga ohyfsade och hotfulla människor som man måste ta i med hårdhanskarna mot och ändå bemöts de med fullständig respekt. Det där har min respekt, helt klart.

Och lite är jag min egen hjälte också ;-) Jag har VABat måndag-tisdag. I måndags låg vi mest i sängen, när vi inte var hos veterinären med katten som är sjuk i urinvägarna igen, men igår hade både jag och Simon lite mer energi. Så, jag satte ihop en IKEA-hylla, aldeles själv. Utan vin ;-), och utan att jag svor en enda gång! Och sen in med hyllan på Simons rum där vi städade och röjde och sorterade. Och resultatet är att allt utom Peters gamla bondgård får plats i nån av hyllorna. 

Tyvärr tog jag inget före-foto. Rummet var verkligen fullt med grejer, lådor och bilar och pryttlar i alla hörn och över halva golvet. Delvis p g a latmaskeri och slarv, men också mycket för att det helt enkelt fanns för lite förvaringsmöjligheter. Men, inte nu längre!

Det är t o m röjt på skrivbordet så att man faktiskt kan göra vad det är avsett till.

Hyllan där till vänster är mitt mästerverk :-)

Men åh vad jag önskat att hans rum hade varit större. Eller ännu hellre att huset hade haft ett rum till. Eller två, så jag kunnat ha ett gym-rum också ;-) Men i alla fall, det hade varit skönt om Simon haft ett sovrum och ett lekrum. Ett lekrum som inte hade behövts röjas så ofta. Ett lekrum där stora legobyggen kunnat stå kvar och inte behövt röjas undan för att man ska kunna gå fram till fönstret eller sängen utan att riskera att förstöra antingen bygget eller sig själv. Men visst, det är lyx-problem. Och det kommer aldrig att hända, huset lär inte byggas ut liksom... Men, fantisera får man väl?

Att vara en tjockis - mitt livsöde?

Ja så känns det ibland...

När det äntligen börjat röra på sig igen med vikten, ja då kommer huvudvärken från helvetet ungefär. Och sedan dess har jag plusat flera kilon. Typ 3. Ställde mig på vågen i morse efter att ha försökt förtränga fakum ett bra tag... Jag har ju vetat att jag gått upp, bara inte hur mycket. Och de där 3 kilona känns som 10, minst. Jag känner mig extremt plufsig och sjukt osund. Och hur gärna jag än vill skylla på att jag inte kunnat träna så kan jag inte det. För givetvis är det maten som är det viktigaste. Även om jag inte kunnat träna så ska jag såklart kunna äta vettigt. Men nejdå, jag har ätit allt och lite till. Ätit det jag SKA äta plus en herrans massa annat. I princip utan urskiljning. Några dagar har det gått bra, men när jag då mått lika dåligt fortfarande så har jag börjat äta igen. Inte för att jag varit hungrig, utan för att jag varit sugen. Och för att det är synd om mig. Och för att jag ju ändå tydligen ska vara tjock hela livet så det spelar liksom ingen roll...

Jag vet, det är så dumt. För jag KAN ju gå ner i vikt hur bra som helst. Och jag KAN stå still i vikt, det gjorde jag ju under lång tid förra året. Så varför känns det då som att jag är dömd att vara tjock, för evigt?

Jag kan fortfarande försöka lura mig själv. Ordinarie inplanerade vägning är inte förrän till månadsskiftet. Så jag har fortfarande "inget plus på nån ordinarie vägning", och det låter ju finemang, inte sant? Men fortsätter det såhär så lär jag definitivt ha det, och inget litet heller... Och vad händer då? Det vore kanske den slutliga dödsstöten. Nej fan, det får inte hända! Därför skriver jag detta, jag har en konstig förmåga att lyckas bättre ju öppnare jag är. För att ni har ögonen på mig kanske? För att allt blir verkligare när det finns på print? Jag vet inte... och det får kvitta. Bara det funkar.

Jag vet att kommer jag tillbaka till de matvanor jag SKA ha med mindre kolhydrater och de små måltiderna så kommer något av de 3 kilona och en del av plufsigheten försvinna ganska snabbt, så funkar det. Men att väl komma dit kan låta enkelt men det är så mycket mentala grejer som spökar att det inte alls är det. Ätstörningar är vad ätstörningar är, ja man är störd helt enkelt. Störd i sitt förhållande till mat och till sin kropp.

Och sen ska jag fortsätta också, inte bara gå ner det jag gått upp utan fortsätta gå ner. Jag ska nå mål också, så är ju tanken. Och målet är då nu 9 kilo bort istället för 6 och det känns riktigt ruttet. Men jag får försöka att inte tänka så, utan först tänka "bort med de 3 kilo jag nu gått upp" först. Och sen ta resten. Men det känns så avlägset just nu...

Idag ska jag till läkaren igen för att gå vidare med huvudvärken. Det måste jag, såklart. Men, jag får inte låta värken bli en ursäkt för att inte ta hand om den övriga kroppen! Och inte blir huvudvärken mindre av att jag äter fel direkt, om man säger så...

Jag är så arg på mig själv för att jag gör såhär mot mig. Det är så fel, så onödigt. Men ändå gör jag det. Makalöst...
Men, skam den som ger sig, eller? Igång med försök etthundrasextiofjorton eller så...

söndag, februari 05, 2012

Snabbrecension och rapport!

Artist: tAKiDA
Plats: KB, Malmö
Datum: 4 februari 2012
Uppvärmning: öl och käk på Ölkafét på S. Skolgatan.
Partygänget för dagen: Peter 1, Peter 2, Thomas samt jag själv.

Dagens tråkighet:
Att Marlene fick stå över p g a sjukdom.

Dagens tabbe:
Att vi kallt utgick från att det var ett förband också, vilket ledde till att vi kom lite sent och missade början av giget. Dåligt, dåligt.

Dagens bästa:
Evil Eye. Kanonbra låt som gör sig ännu bättre live.

Dagens sämsta:
Trumsolot. Som tur var så var det föredömligt kort.

Dagens allsång:
Curly Sue, föga förvånande. Inte den bästa låten, men absolut en maffig röstinsats från publiken.

Dagens ordväxling:
Peter: Fan här är ju ölen dyr!
Jag: Drick inte så många då.
Peter: ???!!?

Dagens gnällis:
Robban hade t-shirt på sig nästan hela giget. Hallå, LINNE är det som gäller!

Dagens goda nyhet:
Att Svedala-rocken i sommar verkar ha goda chanser att få fint besök!

Dagens mickstativjucklåt:
Fire Away

Dagens gamla goding:
Deadlock

Och på tal om Deadlock:


Ozzy skötte sig rätt fint tycker jag. 
Lite fler foton, för Marlenes skull: 
Marlene, han bytte till linne mot slutet faktiskt ;-)

Uppvärmning a la Peter å Peter.

Jag kollar busstider, Peter kollar mig (?) och Thomas... ja det vete fasen vad han gör.

Moget. Jättemoget.

EFIT lördag 4 februari.


Ja passande nog så var det EFIT-dag igår när jag för en  gångs skull faktiskt sysslade med nåt hyfsat intressant ;-) Men, jag börjar från början.


Och början, det var klockan 8 på morgonen då Simon tyckte att det var dags att sluta sova. Upp och hoppa! tyckte han. Jag, och Kotte, höll inte med. Alls.










Timmen senare, alltså klockan 9 (bra räknat ni som fattade det!), tycte jag att det behövdes städas i badrummet. Igen. Vad ÄR det för grisar jag lever med?










Klockan 10, alltså 2 timmar efter uppvaknandet, orkade jag till slut fixa lite frukost. God ekologisk blåbärssylt det där. Aldeles för god.









Klockan 11 befann jag mig i ett provrum i stadens köpcentrum och testade "släta ut fläsket så man får en mer utbredd bilring istället för 3-4 stycken"-underkläder. Till slut köpte jag en hudfärgad not så sexy body.












När jag sen körde hem vid tolvsnåret gjorde jag det i sällskap av en ny bukett tulpaner till köksbordet.











Klockan ett fick jag en otäck känsla att jag råkat skriva ut samma biljett två gånger eller nåt, och kollade noga så att jag verkligen hade 4 st olika. Men, det var faktiskt rätt... Men, tänk OM!!!















Vid 14 blev det lite lunch i form av lasagne. Ja och ketchup, okej då. Just lasagne är faktiskt en av de väldigt få sakerna jag äter ketchup till.







Klockan 15 var det så dags att avlämna en styck Simon till sina ömma morföräldrar. Bye bye, vi ses imorron!!

















En dryg timme senare hade jag klätt mig, fixat hår och smink och rustat mig för kylan. Snart kommer bussen!


















Och just bussen befann vi (jag, Thomas och Peter) oss på när klockan var 17. Närmare bestämt i närheten av Skegrie skulle jag tro. På väg till Malmö då...









Klockan 18 hade vi slagit oss ner på Ölkafét nära Möllevångstorget, fått våra (första) öl och även fått in vår mat. Fläskfilé Oscar åt Peter och Thomas, jag åt bakad potatis med grönsaker och vitlöksdressing.










Tyvärr lyckades partygängsdeltagare nummer 4, Marlene, skaffa sig en sjuhelsickes halsfluss just denna helgen och var tvungen att avstå konserten. I stället fick hennes stand in, hennes make och min kollega Peter (yepp "alla" heter Peter), ta över hennes biljett. Och hennes öl. Här klockan sju försöker han övertyga den andre Peter, alltså min make, om att vi alla måste åka till Sonisphere-festivalen i sommar. Det gick väl inget vidare dock.






Sen är frågan: Hur sjutton tänker man när man tar på sig en body med knappar i grenen när man ska dricka öl? Det blir många lite trixiga toalettbesök då kan jag tala om. Så antagligen så är väl svaret: man tänker inte alls!

I alla fall, denna inte så jättemysiga bild får symbolisera vad jag sysslade med klockan åtta. Och typ 10 gånger till under kvällen.











Klockan 21 diggade jag för fullt på ett fullbelamrat KB. tAKiDA ÄR bra. Eller hur Peter N?! ;-)










Och här var det efterfest, klockan 22, på en pub vid Möllevångstorget. Vad puben hette? Eh, ingen som helst aning... Men de hade Staropramen och spelade rockmusik, vad mer behövs liksom?










Klockan 23 togs detta fotot medans Peter (N) och Thomas dividerade med Sibylla-grabben kring det faktum att de har matservering men ingen kundtoalett. Eller jo det fanns en men den var låst. Lite svårt att pinka i/på den då, liksom...









Vid midnatt satt vi så på bussen hem mot Trelleholla igen.












Och sen när vi kom till hollans lilla busstation snöade det. Och var kallt om fötterna trots termo-sockar. Och taxin som skulle ta oss sista biten hem dröjde. Men, ungefär klockan ett var vi hemma. Och kunde krypa ner i sängen...

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...