Till att börja med: jag bloggar från Ozzy, så det kan hända att det inte blir som jag tänkt mig.
I alla fall, både jag och Peter höll oss vakna under hela programmet. Men Sonja Alden gjorde det inte lättare. Hon är en bra sångerska men låten var ju så tråååååkig. Inte ens i närheten av hennes tidigare. Den och di Levas låt, som jag förväntade mig mer av, var kvällens sömnpiller.
Kvällens radiohit blir nog We are soldiers med unge herr Munther, men så värst munter var inte låten. Högst medioker tycker jag. Dock bättre efter ett par lyssningar.
Kvällens överraskning stod Shout it out för, både den höga nivån på framträdandet och att jag faktiskt gillade det riktigt mycket var otippat. Helrätt till final! Modernt och piggt men bättre och mognare än Eric Saade och Danny. En självklar klubblåt!
Kvällens plagiat: Aldrig aldrig.... Andreas Lundstedt. En klockren svensk variants av Coldplays Viva la vida eller hur den nu hette. Dessutom anmärkningsvärt att dem mest rutinerade artisten utöver di Leva gjorde det plattaste scenframträdandet.
Kvällens wannabe: Mimi Oh. Veronica Maggio i verserna och typ Robin i refrängen. Gick inte så bra, om man säger...
Kvällens frågetecken var utom tävlan: Hur kan en så urbota znygg kvinna som Jessika Folker klä sig i en så hemsk klänning???
Har jag missat nåt?
------
(Redigerat i efterhand via datorn. Viktig detalj, inte sant?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar