Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉.

Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men man skulle kunna tro att man befann sig kvar på 80-talet där glamrocken har sitt fäste (även om genren föddes tidigare än så). 2005 deltog de i Eurovision Song Contest med låten In My Dreams och gav Norge en niondeplats som de delade med Danmark. Detta år vann för övrigt Grekland för första gången genom "vår" Helena Paparizou. Minns ni vem som tävlade för Sverige?

Åter till Wig Wam. Bandet upplöstes 2014 men återförenades 2019. Deras status just nu får jag fram olika uppgifter om så jag låter det förbli osagt. Genren glamrock som Wig Wam främst hör hemma inom utmärker sig mycket visuellt, med glänsande och färgglada kläder och ofta mycket smink. Låtarna är melodiösa och ofta "glada" med undantag för de powerballader som de flesta band med självaktning började ge ut under 80-talet. In My Dreams får väl sägas vara både glad och melodiös och jag blir lite nostalgiskt upprymd när jag hör den. 

Nr 3 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC."

Två svenska bidrag har det blivit hittills, men nu flyttar jag mig utanför landets gränser. 

Petr Elfimov föddes i Mogilev i Belarus (Vitryssland) 1980. 2009 vann han den nationella uttagningen med låten Eyes that never lie och deltog sen i Eurovision Song Contest i Moskva. Där tävlade bidraget i samma semifinal som bl a Malena Ernman med La Voix men hamnade på 13:e plats vilket innebar att den inte tog sig till final. Hade jag fått bestämma hade den såklart gjort det, jag tyckte då och tycker nu att det är ett bra exempel på melodiös "snäll" rock och att Petr Elfimov var/är en mycket kompetent sångare som passar perfekt ihop med låten. 

Jag hade före idag inte hört låten på väldigt länge men namnet satt inpräntat i min skalle. Jag blev förvånad över att det var så länge sen som 2009 den tävlade, den känns betydligt färskare än La Voix. Det kan förvisso ha en del med min musiksmak att göra 😊.

Nr 2 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC."

Ni trodde inte jag skulle komma tillbaka till detta, eller hur? Men jodå jag tog bara lite ledigt. Igen.

Under den ledigheten blev jag påmind om ett bidrag till denna kategori som jag lite glömt bort. Ett av bidragen i den svenska Melodifestivalen 2009 var 1000 Miles med H.E.A.T. Den tog sig från sin delfinal via en duell mot Amy Diamond vidare till final och slutade där sjua. Minns ni vilken vinnaren var det året? Ledtråd: det är en ganska stor kontrast mot H.E.A.T 😉.

Jag minns att jag bl a förutom låten i sig blev väldigt förtjust i sångaren Kenny Lekremos röst. Så när det aviserades att han skulle sluta så tänkte jag "good luck att hitta nån som kan matcha". Men vem hittade de? Jo ingen mindre än Erik Grönwall, då knappt 23 år gammal. Erik var med i bandet i tio år ... innan Kenny kom tillbaka som frontman. Erik då? Jo han utkämpade som ni kanske vet en kamp mot leukemi och är numera fantastisk sångare i Skid Row. 

Låten, som skrevs av David Stenmarck och Niklas Jarl,  låg för övrigt på Svensktoppen i 26 veckor. 

5 av varje - rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC.

 Projektstart kan man kalla det.

"Men det där är ju ingen schlager!" hörs ofta i samband med den årliga musiktävlingen. Något som inte borde vara så anmärkningsvärt då det ju är många år sedan det hette Schlagerfestival också. Att man sen har olika musiksmak är en annan sak, men jag kan inte komma på nån musikgenre jag inte tycker "hör hemma" i Mello oavsett vad jag personligen tycker om dem. 

Ett bra tag tillbaka har det de flesta år varit nåt rockigt inslag i antingen Melodifestivalen eller stora ESC eller både och. Det är 5 sådana jag tänkte dela. Tvärtemot vad många tycks tro, av någon konstig anledning, tycker jag inte en låt är bäst eller ens nödvändigtvis bra så fort det handlar om rock men jag ska dela fem som jag gillar. 

Först ut är Echo med Outrigger. Den tävlade i Melodifestivalen 2014 och gick till Andra chansen där den i en duell åkte ut mot Survivor med Helena Paparizou. Outrigger är en numera nedlagd grupp som grundades 2009 och bl a fick hyfsat genomslag 2013 med en cover av Robin Stjernbergs Mello-låt You. Själv hade jag inte hört talas om dem förr över huvud taget innan Echo, och har väl inte direkt hört nåt om dem efter dess heller. Däremot har det stått en hel del i tidningarna om sångaren Simon Peyrons relation med programledaren och tidigare Fröken Sverige Malin Olsson. Simon ska ha deltagit i Melodifestivalen igen 2020 i en duett med Ellen Benediktson vilket jag har exakt noll minne av. 

Men denna, Echo alltså. Den gillar jag. Och hyfsat många andra gjorde tydligen det med eftersom den ändå tog sig till Andra chansen och vidare till dess andra omgång där den föll på målsnöret.

Minns ni förresten vilken låt som vann 2014?

Lucka 24 blev lucka 25.

Gårdagen hade alltför få timmar så nån lucka var det inte tal om. Men idag är det ju ändå Jesus födelsedag, typ, så en lucka den 25:e är ju inget konstigt alls. Det är vi som är konstiga som firar allt mest dagen före 😉.  Vad passar bättre idag än När juldagsmorgon glimmar?

Jag ville ha ett liveklipp eller en officiell video, inte stillbilder eller nån hemmagjord amatörvideo, vilket var svårare än jag trodde att hitta en bra variant av. Till slut landade jag på detta framförande av Charlotte Perelli.

När juldagsmorgon glimmar är en julpsalm från mitten av 1800-talet som i sin tur är en bearbetning av en tysk julsång. Den infördes i Den svenska psalmboken 1986 och har där nummer 121. Inledningsraden har gjort att den ibland använts som inledningspsalm på julottan i stället för den äldre och mer klassiska Var hälsad, sköna morgonstund.

Här blev det ingen julotta nej. Jag har inte ens stigit upp riktigt än nu när klockan passerat tolv, bara hämtat dricka och frukost i form av Ris a la Malta. Jesus har inte fötts i vår krubba, faktum är att Josef och Maria har inte kommit fram till stallet ens. Jag antar att det var tågförseningar eller nåt ... Men jag ska se till så att vi hamnar i fas igen så fort jag orkat klä på mig och ta tag i dagen. Någon gång. Snart kanske. 

Lucka 23. Redan här.

Lille julafton. Lillejul. Da'n före da'n. Kärt barn har många namn.

Kurt Olssons julkalender 1990 hade nog några fler visningar än min 😏, därifrån hämtas dagens musikaliska mästerverk.



På 30-talet jobbade Robert L. May på ett varuhus som brukade dela ut små sagoböcker kring jul. Han ombads skapa en egen saga för att minska på varuhusets kostnader och utifrån sin egen känsla av utanförskap skapade han sagan om renen som mobbades p g a sin röda nos. Mays lilla dotter älskade sagan men chefen var rädd för att den röda nosen skulle dra tankarna till fylleri. Mottagandet av sagan blev dock väldigt positivt. Redan efter ett år hade sagan tryckts i över två miljoner exemplar. Det skulle dock ta 8 år innan May fick del av några royalties. Sagan om Rudolf med röda mulen har sedan blivit till både sång, teater och produktioner för TV. 

Lucka 21 och 22. Årets sista dubbel.

Igår skaffade jag mig ett sånt där ... vad heter det nu? Jo, ett LIV. Litegrann i alla fall. Jag tog en promenad, första hela timmen sen covid kom på ovälkommet besök, jag kokade risgrynsgröt som idag blivit Ris a la Malta, jag klädde julgranen och jag kollade på julfilm på TV. Nej inte allt samtidigt ...
För att försöka komma i stämning tog jag en sväng inom Smule och motionerade stämbanden. Resultatet kan ni höra HÄR (men var beredda på en hel del falska toner) och det var lucka 21 det.

Idag då, idag är det dan före dan före dopparedan. I lucka 22 stoppar jag in en låt jag av någon anledning missat att ta med på mina spellistor, här i U2's tappning. 



Det som fick mig att tänka på denna var att den spelades på radion med Rosie O'Donnel och Cher. Christmas (Baby Please Come Home) gavs ursprungligen ut 1963 med sångerskan och aktrisen Darlene Love (född Darlene Wright). David Letterman bjöd årligen in Love att framföra låten under de år han ledde Late Show och kallade henne för the Christmas Queen. Utöver de artister jag nämnt ovan har Christmas (Baby Please Come Home) även spelats in av bl a Mariah Carey och Michael Bublé. Den förekommer även i mängder av julfilmer och även om den inte blev någon stor succé när den nyss släppts då 1963 så kom den snart att växa i popularitet. 2010 utnämnde Rolling Stone Magazine den till The Greatest Rock and Roll Christmas song. 

Lucka 20. Nu börjar det bli jobbigt ...

 ... att komma ihåg vilka låtar som redan varit med i kalendern. Nog kan man kolla bakåt på bloggen för att se, men oooorka!!

På fredag får vi lite folk på besök, om de lyckas friskna till från de sjukor de just nu bråkar med, på uppesittarkvällen. En av dem skapade jag en dans till denna låten ihop med när den var ny 😊. 

Gott Nytt Jul släpptes som singel 2010 och återfanns sen på Sean Banans studioalbum från 2012, Sean den förste Banan. Hans födelsenamn är Sina Samadi och utöver artist och komiker är han även skådespelare. Bl a var han med i den svenska actionfilmen Skills från 2010. 

Julpyntande av hemmet står på schemat idag. Jag har börjat litegrann men hittar inte riktigt rätt stämning. Jag tror jag är för trött, det blev inte många timmars sömn inatt. Kanske blir jag mer sugen framåt kvällen när det blivit mörkt och jag inte ser att det egentligen behövs städas istället 👀. Och jag har redan stött på lite problem då jag påmints om att det ändrats lite i möbleringen hemma sedan förra julen så vissa saker kan inte placeras där de brukar. Det innebär att jag måste tänka om! Jobbigt ju!

Jaja, det blir väl bra till slut. 

Lucka 19. I ett desperat försök ...

 ... att rädda kvar det lilla vita på marken ett liiiitet tag till stoppar jag in Frosty the Snowman i dagens lucka. Även detta är en låt som spelats in av en massa olika artister och i olika stuk, valet idag föll på en bluegrass-version. Tja varför inte?

The Petersens är en amerikansk grupp inom genrerna country och bluegrass och föga förvånande består gruppen av familjemedlemmar med namnet Petersen ... med ett undantag, en Emmet Franz anslöt till gruppen 2017. 

Karaktären Frosty the Snowman gjorde sitt första framträdande 1969 i en tecknad kortfilm med samma namn. Filmen var i sin tur baserad på låten som släpptes första gången 1950 och skrevs av Walter "Jack" Rollins och Steve Nelson. Historien om barnen som hittade en hatt, placerade den på snögubbens huvud varvid denne skrattade, lekte med dem tills solen hotade att smälta honom om han inte kom till Nordpolen har sedan fått flera uppföljare, den första 1976 vid namn Frosty's Winter Wonderland. 

Lucka 18. Minnet har sina skavanker.

Igår kom min ena kusin hit med delar av sin familj, och ett av våra gemensamma intressen är att sjunga vilket ledde till lite karaoke framåt nattkröken. Hon gav förslag på en låt som hon gillade och jag visste absolut inte vad det var för nån. Men halvvägs in i den så märkte jag att jag kunde texten och förstod inte varför för låten kändes fortfarande helt okänd. Inte förrän idag kom jag på att den finns med på julalbumet med Johnny Logan som jag lyssnat hur mycket som helst på under 20 år. Jag pratar om Let Love Be Love.

Känner ni måhända igen några andra röster än Logans? Det kan bero på att han spelade in låten tillsammans med Friends så de ni hör är Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Låtskrivaren är för övrigt dansk och går under namnet Remee. 

Lucka 17.

En låt som återfinns på spellistan varenda julfest här hemma är Step into Christmas med Elton John. Den spelades in och släpptes i november 1973, så den är alltså äldre än undertecknad! Låtskrivare var John ihop med Bernie Taupin som han hade ett mångårigt och framgångsrikt samarbete med. Låten släpptes ursprungligen som singel med Ho, Ho, Ho (Who'd Be a Turkey at Christmas) som B-sida. 

I videon kan den uppmärksamme se Elton John hålla i ett  supporterkort för fotbollsklubben Watford. Några år senare hade John blivit klubbens ordförande och han har tillfört klubben stora summor pengar under åren.

Visste ni förresten att Elton John, vars ursprungliga man är Reginald Kenneth Dwight, som mellannamn heter Hercules? 

Lucka 16. En oerhört misshandlad låt ...

 ... tycker jag att detta är. Den är ju lite udda med sin text om en immigrant från Irland som sitter i tillnyktringscellen på julafton efter ett av många bråk med sin flickvän och den måste nästan framföras udda med. Jag har hört så många versioner av andra artister som är rena låtslakten, och att översätta till svenska, norska eller tyska t ex gör inget bättre. Nej på min spellista är det bara originalet med The Pogues & Kirsty MacColl som duger. 

2007 beslutade BBC att inte spela låten p g a dess obsceniteter men det tog inte många dagar förrön den massiva kritiken fick dem att ändra sig igen. Titeln Fairytale of New York togs förresten från en roman med samma namn, skriven av J P Donleavy, och valdes inte förrän efter låten var färdigspelad. I början av videon här ovan kan ni bl a se Matt Dillon, ett stort The Pogues-fan, i rollen som polisen som burar in immigranten. 

Kirsty MacColl avled för övrigt bara 41 år gammal 2000. Dödsfallet blev väldigt uppmärksammat och omständigheterna är ännu inte helt klarlagda, men det handlade i alla fall om en dykolycka då hon lyckades rädda sin ena son men själv föll offer för en motorbåt som körde på henne. 

Shane MacGowan, sångaren i The Pogues, ses av många som en nyskapare av den irländska folkmusiken och har utöver MacColl samarbetat med bl a Sinaed O'connor, The Dubliners och U2. 

Lucka 15. Ibland blir det inte som man tänkt.

I denna luckan tänkte jag stoppa in Last Christmas med Wham! Men av en slump hamnade jag på denna versionen med betydligt hårdare tongångar och beslöt att dela den istället.

Artisten i fråga har jag aldrig hört talas om förr, inte vad jag kan minnas i alla fall. Men Leo Moracchioli är tydligen en musiker och producent från Otledal i Norge. Han ska vara mest känd för just sina metal-covers av kända låtar som bl a Despacito. 

Originalet spelades in och släpptes ursprungligen 1984 och låten skrevs av George Michael som ju utgjorde ena halvan av Wham! Andra halvan, kan ni namnet på honom? Jag kan faktiskt det 😀, han hette Andrew Ridgeley. Inspelningen skedde på sommaren och George Michael sägs ha julpyntat studion rejält för att komma i rätt stämning. 

George Michael stämdes av låtskrivarna bakom Barry Manilows Can't Smile Without You då de hävdade att deras låt plagierats. Fallet lades dock ner utan påföljd. 

Lucka 13 och 14. Dubbellucka igen.

Nu blir det Luciasången? Nej, det blir det faktiskt inte. Det blir två jullåtar som har en sak gemensamt: det är båda duetter mellan en man och en kvinna. Där slutar väl likheterna 😊, men nåt får man ju hitta på när man inte orkat blogga en dag och därför ligger efter. 

Först blir det Mel & Kim. Och då inte 80-talets pop-duo bestående av Melanie och Kim Appleby utan det handlar om komikern Mel Smith och sångerskan Kim Wilde. Rockin' Around the Christmas Tree skrevs av Johnny Marks (ja ni minns rätt, jag nämnde honom härom dagen med) och spelades in av Brenda Lee 1958. Sedan dess har en rad olika artister gjort sina versioner av den, Mel & Kims är från 1987 och samlade in pengar till välgörenhet via organisationen Comic Relief. Videon är nog känd för många och i den kan man bl a se dockor föreställande Bette Midler och Tina Turner. 

Nästa duett är en färsk sådan mellan de två som underhöll oss i fredags kväll, alltså Måns Zelmerlöw och Carola. Let's Sing (It's Christmas Time) är skriven av Peter Kvint, David Lindgren Zacharias och Sharon Vaughn, alla erfarna låtskrivare som ligger bakom låtar med kända artister som A-ha, Eeagle-Eye Cherry, The Ark, Smith & Thell med flera. 

Tyvärr får ni nöja er med att kolla på en stillbild under tiden ni lyssnar.

Själv är jag av någon anledning inte jätteförtjust i Carola i största allmänhet. Men hon kan sjunga röven av de flesta fortfarande och är det nån som kan sjunga julsånger så är det hon. Och Måns, hans uppåtpekande kurva fortsätter. Jag tycker han blir bättre och bättre. 

Lucka 12. En något mindre välkänd ...

 ... jullåt är denna. Själv har jag den på vinylsingel, det ni! 

Julen är här med Small, Fat´n Beautiful släpptes 1988 i en ordinarie version och en a capella. Jag sökte ett bra tag efter info om vilka killarna var men det var lite klurigt att hitta nåt tillräckligt tillförlitligt att föra fram som fakta. Vad jag till slut vågar säga är att en av medlemmarna, närmare bestämt "small", var Niklas Bergqvist som tidigare var med i gruppen Shanghai. Niklas verkar ha varit initiativtagare till gruppen och de andra var hans gamla kompis Stefan "Gurra" Gustavsson ("fat") samt sångaren Richard "Rille" Torgrimsson ("beautiful") som numera tycks vara krögare och kitesurfinginstruktör. 

Gruppen släppte en handfull singlar med mer eller mindre fjantiga texter och gjorde väl inga större avtryck i den svenska musikhistorien, även om någon kanske får en liten aha-upplevelse om de bl a hör deras låt Wham Bam Boomerang.

Vill ni förresten höra hur studieversionen av Julen är här låter så kan ni lyssna HÄR.

Lucka 11. Nu blev det bråttom.

Nyss var klockan typ tio, nu är hon plötsligt snart midnatt och jag har inte stoppat nåt i lucka 11 än. Nu brinner det i knutarna!

Jag gör såhär ... jag tar fram min jul-spellista på Spotify, blundar och pekar. Är ni med?

OK, första försöket gick inget vidare för den låten har jag redan delat. En gång till då ... 

Denna landade jag på. Juligen med Just D. Låten som får sonen att tänka "åh nej" när han hör den för jag har en förmåga att få till nån dans- och gångstil som han tycker är hemskt plågsam att bevittna.

Jag hittade ingen officiell video och liveversionen jag fick upp var ganska olik studioversionen så det fick bli sådär.

I alla fall, Juligen skrevs av Wille Craaford och Peder Ernerot och släpptes 1991. Det är en låt av parodiskt slag som beklagar sig över vissa inslag i vårt julfirande. Men det är svårt att bortse från att den har vissa klara poänger. Det finns också vissa samplade inslag från andra låtar, bl a är inslagen av bakgrundskör i verserna från Siw Malmqvists Gulle dej. 

Lucka 10. Har någon en näsduk?

Igår var alltså jag och maken på julkonsert med Carola och Måns Zelmerlöw på scen. De framförde färre traditionella klassiska julsånger än jag trodde, men alla låtarna passade liksom in på julens vackra budskap på sitt sätt ändå.

Sen finns det ju sånger som inte ursprungligen skrevs och gavs ut som julsånger men som med tiden kommit att förknippas främst med högtiden och har sin givna plats på samlingsplattor och liknande. En av dem framfördes även igår, nämligen The Prayer. Den skrevs av bl a David Foster och släpptes på singel med Andrea Bocelli och Celine Dion i mars 1999. Redan året innan spelades den dock in av de två i varsin version, en italiensk och en engelsk, för den tecknade filmen Quest for Camelot och fanns därefter med på deras respektive studioalbum. Det är dock främst denna version på både engelska och italienska som blivit den mest kända och framgångsrika. 

Celine Dion spelade senare in låten tillsammans med Josh Groban men duetten med Bocelli är min klara favorit. Jag ber om ursäkt för att bildkvaliteten i klippet inte är den bästa, men ni kan ju blunda och njuta om det behövs. Och ja det är här näsduken kommer in, jag verkar vara allergisk mot denna låten för ögonen börjar nästan alltid rinna. Typiskt.

På tal om jullåtar som inte är jullåtar så gav SVT härom året tips på musik som inte är julmusik men som de tycker passar för högtiden. Ni kan läsa om det HÄR. 

Lucka 9.

Nya saker är läskigt! Men idag är det dags för en sådan, nämligen första buss- och tåg-åkandet med rullstolen 😱. Jomen ni fattar läskigheten va? Men det går nog bra. Hoppas jag.

Målet för resandet är den julkonsert jag och maken ska på ikväll. I dagens lucka stoppar jag in en låt jag INTE tror kommer att spelas ikväll, men ... helt säker kan man inte vara.

Run Run Rudolph sägs ha skrivits av Chuck Berry som även spelade in den 1958, men då karaktären Rudolph var varumärkesskyddad på nåt sätt tillskrevs istället Johnny Marks låten. Marks var för övrigt mannen bakom låtar som Rockin´ Around the Christmas Tree och A Holly Jolly Christmas.

På min egen spellista återfinns Run Run Rudolf bland annat med Bryan Adams, The Playtones och Lemmy Kilmister. 

Lucka 8.

Det går ju inte att samla ett blandat gäng jullåtar utan att ta med Do They Know It's Christmas. Alltså låten som skrevs av Midge Ure (bl a Ultravox) och Bob Geldof, spelades in av en stor samling kända artister i slutet av november 1984 och släpptes 3 december samma år. Syftet var att samla in pengar till svältens offer i Etiopien och bland artisterna som tillsammans kallades Band Aid återfanns bl a Sting, Paul Young och Phil Collins ihop med medlemmar från bl a U2, Duran Duran och Spandau Ballet. Singeln såldes i över 2 miljoner exemplar och drog in över 24 miljoner dollar. 

En senare version av låten spelades in 1989, hitmakarna Stock Aitken Waterman hade då en stor del i produktionen, och ytterligare nyinspelningar gjordes år 2004 resp. 2014 med tillskott av samtida artister.


Bob Geldofs ursprungliga initiativ inspirerade artistvärlden till fler välgörenhetsprojekt såsom USA for Africa (We are the world) och Ferry Aid.

Jag glömde faktiskt nåt.

 När jag förra veckan försökte uppdatera er kring vad som hänt sedan senast jag bloggade så föll en oerhört viktig bit bort ur skallen. Jag har tatuerat mig! 😊 Det var en hel drös år sedan senast men för några månader sedan skedde det, min kropp fick en ny permanent utsmyckning.

Ni som kan er tAKiDA känner igen att de har en låt som heter sådär. Och ni som kan er Jennie anar nog varför sista ordet består av versaler. Det finns också ytterligare lager av betydelse och innebörd, inklusive en viktig daglig påminnelse till mig själv ... men det kan ni få klura på själva 😉.

För mig är det inte viktigt att alla som ser mina tatueringar förstår precis varför jag valt dem och vad de står för, det viktigaste är vad de betyder just för mig. Jag vill inte heller "bära" min sjukdom som en etikett, och skulle t ex därför inte göra en ren ME-tatuering så att säga. Däremot är sjukdomen ofrånkomligen en del av den jag är, av den jag blivit. 

Första tatueringen sedan jag blev sämre för typ 7 år sedan gav en viss oro och osäkerhet, hur skulle min kropp reagera? Jag valde dag för gaddningen med omsorg och vilade både före och efter. Tatueraren var noga med att jag satt så bra som möjligt och jag använde de korta pauser han tog till att verkligen slappna av. Kroppen verkar ha accepterat det utan större knot, jag märkte i alla fall ingen försämring kopplad till det utöver att jag var extra trött i en dag eller så men det är jag ju efter i princip allt jag inte gör mer eller mindre dagligen. Jag tror inte jag bör utsätta kroppen för ansträngningen det ändå är att läka efter en tatuering alltför ofta men det är skönt att veta att jag tål det. 

På tal om att tåla och inte tåla så blev jag igår påmind om att clementiner tillhör inte-kategorin. Det räckte att en på klubbens julmys igår skalade en så kände jag av det omedelbart och jag fick bege mig därifrån med klåda och en tät känsla i halsen. Hade jag sagt nåt innan så hade de inte plockat fram dem, det är jag säker på, men jag tänkte inte på det. Inte tänkte jag på att ta kortison och dubbel dos av allergitabletterna i förväg heller. Man lär så länge man lever men vissa gör det jäkligt långsamt 😏.