måndag, oktober 14, 2019

Man kan köpa allt för pengar.

Ja så påstås det ibland. Jag vill väl säga att Nej det kan man inte, men det mesta i alla fall. En del saker för mycket pengar, en del för lite mindre ... Bland annat kan man för dryga hundringen få ett örngott med texten "Ingen kuk är lika hård som livet" tryckt på. Och man kan på Wish för cirka femtiolappen köpa snacks-skålar med hack för att ställa mobiltelefonen i, det känns väldigt användbart. Partykungen säljer för övrigt en snopplinjal för 29 spänn. Har man lite mer gott om stålar kan man köpa en ö på västkusten för 20 miljoner, eller en designerklänning med 6000 pärlor runt livet för bara dryga millen.


Och livet ja, det var det jag ville komma till ... Livet är en dans på rosor. Ibland på bladen och ibland på taggarna. Och jag har en lite taggig tid bakom mig. t ex:
Torsdag. Möte på sonens skola. En trappa upp, och ner, utan tillgång till hissen. Mindre än halvvägs upp, och ner, började ryggen krampa för varje steg och när jag väl var uppe, och nere, var hela kroppen darrig som om den just genomfört ett medeldistanslopp minst. Resten av dagen var jag mer eller mindre däckad och lagom vid sängdags kom huvudvärken från helvetet.
Fredag. Hemsk huvudvärk hela dagen, bara minimalt lindrad av mediciner, och sängliggandes ca 23½ h av 24.
Lördag. Pokemon Community Day och jag avverkade ca 6 km och 9000 steg under de tre timmarna. Andra halvan var väldigt smärtsam. Efter hemkomst däckade jag i sängen och så såg resten av dagen ut. På kvällen muskelkramper i ryggslutet som jag till slut ändå lyckades få såpass hyfs på att jag kunde somna på riktigt.
Söndag. Ännu en dag i sängen, men framåt kvällen tog behovet av att lämna hemmets fyra väggar över. Strax innan stängning hasade jag mig så runt en stund på Maxi med flottigt hår och slafsiga kläder, stödd på en kundvagn.
Måndag. Kroppen går ut hårt med den kraftigaste gallkrampen på mycket länge. "Åh nej, inte en skitdag till" tänkte jag ...

... och det blev det inte heller! Medicinerna bet rätt bra på krampen och efteråt mådde kroppen nästan oförskämt bra. Med mina mått mätt alltså. Och det höll i sig, så idag har jag faktiskt uträttat lite saker.
- Jag har lagat mat med indisk inspiration och skapat en video om det. Jajamen.
- Jag har tvättat det där håret som hunnit bli så flottigt att man kunnat spegla sig i det.
- Jag har för första gången på minst 1½ år besökt min före detta arbetsplats. Och det kändes helt okej, nu när jag landat i min jobblösa tillvaro var det mest trevligt liksom. Dessutom var all personal på plats just då utom en vikarie bekanta, samt några av föräldrarna. Jo, jag saknar fortfarande att kunna jobba. Och denna arbetsplats var under större delen av min tid där den bäst fungerande av de jag haft. Men jag kände inte det där jobbiga stinget i själen liksom ...
- Jag har bevittnat korp-bowling, utan att mitt eget lag ö h t var med i leken denna veckan. Ja man får ju spana in konkurrensen.
- Och jag har under euforin av att må helt okej tackat ja till Halloweenfest nr 2 för i år. Den första, inplanerad sedan länge. äger rum nästa helg och nu har vi även aviserat vårt deltagande i en andra två veckor senare. Jag orkar inte lägga ner lika mycket tanke, tid och jobb på outfiten till nr 2 men jag har bestämt mig för ungefär vad det blir.

Jag nämnde i förbifarten en matlagningsvideo, för den som har 5 minuter att slå ihjäl. Här kommer den, gjord med ett filmskaparprogram jag aldrig använt för. Och ja, nån gång ska jag lära mig att filma åt rätt håll så jag slipper de svarta fälten på sidorna. Nån gång.


tisdag, oktober 08, 2019

Tro't eller ej ...

... men det är redan dags igen. Knappt har såren efter intressepilarna hunnit börja läka förrän det är dags igen. Det är ett hårt liv läsare av denna blogg lever, men man får helt enkelt stå för sina val. Så även nu när det är dags för Ett Foto I Timmen igen. Igår måndag 7 oktober var det första officiella EFIT-dagen denna månaden och jag kom ihåg det!

Jag vaknade förvisso första gången vid sju, men jag känner som såhär att foton av mitt huvud på kudden har ni sett tillräckligt många gånger förr. Likaså foton av mina sovrumsfönster med nedrullade rullgardiner. Så första fotot är från kl 12 då jag utfört stordådet att byta från liggande till sittande ställning,
Den här intervjun med Emma Hamberg var intressant. Det ÄR väldigt skamfyllt och tabubelagt att lämna en svårt sjuk eller funktionsnedsatt partner, men jag kan inte se att man har någon skyldighet att vara kvar i en relation som inte är bra för en vare sig den andre är sjuk eller frisk. Och det är inte konstigt om en relation och ens känslor förändras betydande vid t ex svår sjukdom, för man förändras ofta som person och inte minst ens levnadssätt påverkas.

Sen blir det inte alltid sådär himla bra och smidigt som det Emma berättar här. Men jag tycker det är bra att försöka bryta det där tabut.

När jag vaknade igår kände jag att maken generöst nog delat med sig av sin förkylning och att den satt sig på halsen hos mig. Ändå ger jag mig av alla Smules låtar på Du måste finnas ... Ni vet, Kristina från Duvemåla. Helen Sjöholm. Ett utmanande val minst sagt ... Jag ska bespara er ljudet 😊

Efter att ha skrapat ihop resterna av halsen drog jag en borste genom håret, satte upp det i en tofs och skvätte lite smink i ansiktet för att se mer levande än död ut. 

Sen var det dags för mat. Varm smörgås är grymt underskattat! Så gott och så enkelt.
Här fick jag använda mig av ett halvt hamburgerbröd ty det jag trodde fanns i frysen var tydligen slut. Men det gick bra det med. 

Kvar i sängen roade jag mig sen med gamla avsnitt av Svenska Hollywoodfruar.
Efter att ha plockat ihop lite ät- och drickbart gav jag mig iväg mot sta'n. Planen var att
först hitta nån spännande Pokemon-raid ...

.... men efter att i stället ha suttit kvar i bilen en god stund lyssnandes på radion så körde jag
direkt hit.

Klockan 19 var jag fullt upptagen med att se mina lagkompisar i korpen ta hem vår fjärde raka
seger, så inget foto då! Klockan åtta var jag tillbaka i bilen och försökte få upp värmen lite.

Detta är min nya drog! Utmanande för min ME-hjärna, men troligen ganska nyttigt och jag kan avsluta precis när jag behöver det.
Klockan tio var sonen i säng. huset lugnt och tyst och sängen inbjudande. Där blev det också
ett glas rödtjut.
Därefter spanade jag in Sheldon och gänget i The Big Bang Theory.

Strax efter midnatt drabbades jag av akut ögoninkontinens p g a ett avsnitt av NCIS. Och så får denna EFIT avslutas. Snyft!

söndag, oktober 06, 2019

När fan blir gammal ...

... blir han religiös. Och när Jennie blir gammal blir hon ... rosa?
Alltså jag chockade både mig själv och säkert halva bekantskapskretsen när jag för ett tag sedan, i våras tror jag, valde rosa som accentfärg i sovrummet. Inte bebisrosa liksom utan dimrosa kan man säga. Nyligen slog smittan till igen. Höstuppfräschning av hemmet har stått på agendan i helgen och i vardagsrummet består numera en stor del av "piffet" av dimrosa/blekrosa ihop med bl a vinrött. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som hände.



































Ja jag kände att fotobevis behövdes för att ni skulle tro mig.
I TV-rummet är det däremot höstigt orange som livar upp lite, i gott sällskap av buketten maken kom hem med igår.
I resten av hemmet lär jag inte göra något "piff" alls förrän det är dags för adventsfixande om 8 veckor. Som den ljuslykte-, ljusfat- och ljusslingefanatiker jag är så höll jag mycket mer på med sånt förr. Den tid andra lägger på husligheter som bakning och sånt lade jag på att byta färger på textilier, fixa med blom- och ljusarrangemang och annat ... tja, jag har inget bättre ord än piff. Men nu för tiden saknas både mycket av orken för det och nästan all kreativitet och fantasi. Det kan låta som en bagatell men det är en av de lite deppande påminnelserna om att jag inte är som förr. På gott och ont skulle nog en del tillägga 😉 och visst kan det nog ligga lite i det.

I övrigt har jag ätit kanelbulle dagen efter kanelbullens dag, gjort det troligen godaste vitlöksbröd som finns, förbarmat mig över lite vitt vin som riskerade att bli för gammalt (ibland får man bara offra sig) och köpt nya strumpor som sonen med samma storlek förhoppningsvis låter bli till skillnad från de andra. Ibland är mitt liv nästan olagligt spännande.

tisdag, oktober 01, 2019

Välkommen sköna oktober!

Ja nu är hösten här på riktigt. Det märks bl a genom att några par av mina stövlar åkt fram ur garderoben, jag hade ett extra lager under byxorna på veckans TFF-hemmamatch och jag sover t o m åtminstone delar av natten med ett tunt täcke på mig. Fortfarande är det mest träningsbrallor som gäller, men i övrigt har shortsen och trekvartsbrallorna ersatts av jeans. Med eller utan hål 😉.

Höststädningen av trädgården låter dock vänta på sig. Den utför liksom inte sig själv, sånt som inte jag tar tag i  handgripligen eller genom delegering blir sällan gjort ö h t och min förmåga till dylikt arbete är för närvarande icke existerande. Å andra sidan lär vi ha gott om tid på oss för nån direkt vinter lär vi väl inte få förrän några enstaka dagar i typ februari.

För en vecka sedan skrev jag om min inte så värst positiva och glada sinnesstämning. Läget är väl inte mycket bättre nu, men åtminstone något. Jag har kanske så fullt upp med det skumma beteende min kropp haft de senaste dygnen att jag inte haft tid att sura lika mycket? Beteende i form av märkliga blödningar, ryckningar på nya ställen och stundtals extrem beröringssmärta t ex. Det förstnämnda var nära att få mig att ställa in gårdagens planerade korp-bowling, men det lugnade ner sig i tid tack och lov. Då höll i stället ett klot som ramlade ur väskan på att sätta käppar i hjulet, men det missade mina tår med någon centimeter till godo. När så spelet var igång började jag med en serie helt utan täckta rutor, alltså inte en endaste spärr eller strike, och då tänkte jag att kroppen hela dagen sagt åt mig att låta bli och att jag borde ha följt uppmaningen, Men därefter skärpte det faktiskt till sig, jag fick till två bra och en hyfsad serie och jag och min lagkamrat lyckades t o m ta hem segern. Även om det är viktigast att ha kul. och det har vi, så är det himla trevligt att vinna såklart 😊.

Idag har jag ont i i princip hela kroppen, örsnibbarna och en del av sidfläsket hör till undantagen. Men det är såklart inget förvånande med tanke på klotrullandet igår kväll.

På tal om krämpor så har folket i några olika sjukdomsbaserade grupper på Facebook verkligen visat sig från sin sämsta sida. Ni har kanske läst att Annika Strandhäll lämnat sin position som socialförsäkringsminister en månad efter att hennes sambo hastigt avlidit. Och det dröjde inte länge förrän det kom kommentarer med både skadeglädje och gliringar samt förhoppningar om att hon "minsann ska få känna att hon lever!" o s v. Detta p g a hennes tidigare ämbete där hon såklart har ett betydande ansvar för t ex sjukförsäkringen och dess brister men knappast som enskild individ kan stå till svars för allt som kan tyckas ha gått fel. Och oavsett om så vore, att försöka göra billiga poänger på en människas personliga tragedi är bara så lågt. Hur orättvist behandlad av Försäkringskassan man än anser sig vara.

Denna krämpdrabbade tant ska nu åter försöka ta sig till bowlinghallen. Inte för att spela, helsicke heller ... det dröjer några veckor innan jag ens ska titta på mitt klot igen. Däremot har klubben träning och jag ska försöka vara lite social en stund och slå ett öga på VM-finalen i stavhopp under tiden, samt passa på att ta den info som ska läggas ut på hemsidan. Men för att jag ska kunna ta mig dit måste jag till att börja med orka lyfta röva från sängen, och det är minsann inte så lätt som det kan låta!



måndag, september 30, 2019

EFIT söndag 29 september 2019.

Igår var det officiell dag för Ett Foto i Timmen, även kallat EFIT, och jag hängde på! Varenda timme t o m.



Vid 10 steg jag upp och möttes av detta i spegeln. Yeeeeeezzz! 😱

Det blev snabb återgång till sängen där jag bl a kollade på några avsnitt av Vägens hjältar. Intressant och lagom tidsfördriv det där.

Att dela lite frukt och bär och hälla på vaniljsås kändes som lagom "matlagning" så här var min frukost/lunch. Frunch?

Därefter vågade jag lyssna på inspelningen från lördagens sånginsats på en namngivning och t o m publicera en del av den 😏.
















Sen blev det dags att hyfsa till sig så inte människorna runtomkring fick skrämselhicka. I med spraybalsam i håret och kamma ut det och platta till det lite, på med lite smink och inte minst på med kläder 😊.

Klockan tre började jag så agera bowlinggroupie och även försöka axla en del av hemmaliggande sjuka lagledarens peppnings-roll. Jag vet väl inte hur mycket jag kan ta åt mig äran, antagligen ungefär ingenting, men vinst blev det 👍.


Samtidigt som jag kollade på bowling försökte jag via telefonen hänga med i TFFs match mot Dalkurd. Där blev det däremot ingen vinst nej.

Efter bowlingen var det dags att claima lite rewards i Pokemon Go.

Nej jag har inget lämpligt svenskt uttryck.

Åsså fick jag fånga lite också. Några lila katter bl a.











Jag passade också på att kolla in nyöppnade Stora COOP.

Det finns en del produkter som bara finns på där och som jag nu slipper köpa i Malmö, men i övrigt lär nog inte detta bli mitt inhandlingsställe nr 1.

Jag kom hem lagom för att först se Angelica Bengtsson bryta staven i sista försöket på svenska rekordhöjden, sen inte hitta sin andra stav och därefter fantamej klara! Helt makalöst.

Halloween is coming up! Jag har, tror jag, redan bestämt mig för klädsel på årets fest men det skadar inte att ha alternativ. Detta t ex? 

Fast språkpolis är inte direkt något jag behöver klä ut mig till, jag har en naturlig fallenhet för det. Även om jag använder mig av bl a svengelska och medvetna alternativa stavningar m m ibland  😊.

Ett glas vin satt fint sen. Skål!

Kvällen avslutades med massage av mina ömma fötter som ikväll ska klara av att bowla 😱.


Ja det var den EFITen det!

tisdag, september 24, 2019

Alltså det är ju för jäkligt.

Sängliggandes i väntan på att medicinerna ska kicka in tillräckligt för mig att få nåt gjort, och ingenting intressant på TV trots typ 65 kanaler! Det är inte klokt ... Ska det verkligen få vara så? Jag tycker faktiskt inte det. Hade jag kunnat hade jag engagerat mig politiskt för att komma till rätta med detta förfall. Nu gör jag ett försök att komponera ett nytt blogginlägg i stället.

Och genast blev jag nödgad att googla lite. Heter det till rätta eller tillrätta? Och heter det i stället eller istället? Institutet för språk och folkminnen säger att en tumregel är att skriva ihop om betoningen ligger på första delen av ordet och isär i övriga fall. Vilket ju borde betyda att det egentligen bör skrivas i hop och i sär, vilket det alltså inte gör, så att det finns en hel del undantag visar sig ganska snabbt 😏.

Annars då? Tja, just nu leker väl inte livet direkt. Det vore synd att påstå. Jag tänker inte rabbla upp en massa elände men kan säga att humöret inte direkt är det bästa. Och det i sin tur gör knappast toleransen för diverse dumheter och felaktigheter som sprids på Internet större. Så jag har haft fräckheten att upprepade gånger korrigera en del av dessa felaktigheter och styrka det med relevanta källor och belägg, och få saker kan göra folk på nätet så förbannade som fakta som inte överensstämmer med deras bild av saken. Men jag känner liksom starkt att kampen mot orättvisor och fel i samhället lämpligen inte baseras på fiktion och egna "alternativa fakta". Hur jobbig en del andra än tycker att jag är ...

Något bättre var tack och lov mitt humör i lördags kväll då jag lockades ut en sväng i hålans nöjesliv. "Förfest" med tjejsnack och karaoke följdes av pub-besök med ännu mer karaoke 🎤. Och jag blev påminns om hur mycket bättre jag sjunger när jag inte fått alltför mycket vin i mig 😄. Nu prickade jag fasen till och med tonerna 👍 och ombads sjunga mer.

Vad mer?
Jo sonen har opererats i munnen, stackarn. En tand som vuxit fel behövde plockas ut lite sådär halvavancerat och efter ca ett halvårs väntan var det så dags igår. Jag själv har ju tandläkarskräck och har därför inte tagit sonen på ett enda tandläkarbesök, det ska inte förändras framöver heller om vi kan undvika det. Men jag forslade honom in till Malmö där hans betydligt mindre skräckslagna pappa tog över. Rapporten lyder att det gick bra och han var duktig, vad det nu innebär. Tydligen verkade den lugnande medicinen bra för det var inga problem att utföra ingreppet. Nu efteråt är största jobbigheten att han inte kan äta nåt lite hårdare, inte kött eller nåt sånt heller, men han tar "ät gärna kalla saker som t ex glass" på största allvar 😀.

När jag ändå var på plats i stora staden Malmö tänkte jag dels passa på att köpa present till en namngivning på lördag och dels kika in på några butiker jag gillar och som inte finns här hemma. Men när presenten var fixad så var orken slut och förmågan att fokusera likaså. En laddningsplatta till min telefon införskaffade jag snabbt innan jag återvände till bilen för att vila. Typiskt, jag är liksom sällan i Malmö längre för det är ett lite för stort projekt trots ett avstånd på bara 3 mil. Så helst vill jag ju passa på ... Men, så blev det inte. Nåväl, presenten var prio ett och där gick det ju vägen. Och efter en lång vila (tur parkeringen var billig 😊) och lite god falafel (when in Malmoe ...) kunde jag tryggt och säkert ta mig hem igen,

Shopping sköts annars till stor del via Internet nu för ti'n, i synnerhet när det gäller kläder. Och igår fick jag hem nya jeans från H&M. Sådana där som redan är slitna och håliga ni vet. Åldersnoja! tänker säkert en del. Tanter i min ålder försöker vara ungdomliga tänker säkert andra ... Fast i gengäld var det jeans med riktigt hög midja, och det är väl rätt moget? 😊Plus att jag tycker de är snygga, och det är väl det viktigaste? JA det är det!

Hmmm, nu börjar det kännas som att kroppen kanske kan tänka sig att fungera lite en stund och det är bäst att fånga stunden eller vad det nu heter. So long!

torsdag, september 12, 2019

EFIT onsdag 11 september

Jag förstår om ni hajjar till. Det är ju ett sånt där datum som de flesta av oss inte glömmer. Men det är också datumet för höstens första Ett Foto I Timmen. Och jag är med ...


Klockan 7 var huset tyst, maken hade smugit iväg till jobbet utan att jag märkt det och sonen sov fortfarande. Så varför jag ändå vaknade efter bara ca 5 h sömn vet jag inte, men så blev det.


Efter ett kortare försök att somna om gav jag upp och började i stället lägga mina spellistor på Spotify offline. Jag har nämligen ny telefon så jag fick liksom börja om ....


Klockan 9 såg jag en ganska speciell Snövit-variant med Julia Roberts i rollen som elaka styvmodern. Spegel spegel tror jag att den hette. Lite småkul  sådär.















Sen blev det en ny dos vila. I tystnad. Så mörkt som möjligt.



Slutvilat!
Vid elva kikade jag lite i frysen för att se vad som fanns och skrev upp några alternativ för sonen att välja mellan.














Kl 12 umgicks jag lite med Smule och gav mig på en av mina favoritlåtar.




Vi har bl a skaffat nya duschväggar i duschrummet, eller på min toalett som man också kan kalla det, varav jag behövt flytta runt lite grejer. Jag upptäckte då att det behövde rensas bland mina hårprodukter, och till slut tog jag tag i det.

Timmen senare ....
Jomen det kanske inte syns jättemycket men jag rensade faktiskt bort en del där det var ungefär 2½ droppe kvar i flaskan eller där förpackningen varit öppen aldeles för länge för att kännas okej.


Efter så hårt arbete behövdes lite mellanmål i form av jordgubbar och chokladdessert. Det gjorde inte direkt ont.










Klockan fyra checkade jag läget på Hemnet.
Nope! Inget som gav mig nån inspiration idag.

Kl 17 surfade jag runt bland en massa visdomsord. Vissa passar bättre på mig än andra.

Mellan 18 och 19 var det Pokémon Raid Hour och olika former av Deoxys var måltavlan för dagen.

Totalt hann vi med 6 sådana nivå 5-raider ... och annan, en nivå 4.

När rundan började var det uppehåll och mest sporadiska moln, men jag kände på mig att det skulle bli regn och tog regnjackan på.
Jag fick rätt 😉



Efter raid-rundan satt jag i bilen ett tag och spanade lite. Och jo minsann, jag råkade på en shiny-variant av Mr. Mime!

(Shiny är en ovanlig form av vissa Pokemons, denna är t ex vanligtvis rosa.)













Väl hemma igen hade maken fått på den frostade plastfilmen på duschdörrarna, så nu behöver vi inte känna oss så exponerade 😉 .


Därefter blev det min tur att piffa till väggen bredvid duschen med diverse lull-lull. Det trollade i alla fall bort några av de fula hålen efter de tidigare vägghyllorna.















Efter lull-lullandet var det dags för sängläge och lite TV.
















Bl a ett av de mest sorgliga avsnitten av NCIS.

Efter det: GODNATT!

Man kan köpa allt för pengar.

Ja så påstås det ibland. Jag vill väl säga att Nej det kan man inte, men det mesta i alla fall. En del saker för mycket pengar, en del för l...