lördag, december 03, 2016

Lucka 3: humoristisk tradition.

Humor är viktigt. Traditioner är viktigt, sägs det. Så en humoristisk tradition måste vara ultimat då. Jag har en sådan. Varje jul så länge jag kan minnas köper jag från något jultidningsförlag en bok vars handling utspelar sig i skogen kring byn Avliden där huvudpersonen med en kombination av tur och finurlighet lyckas överleva från säsong till säsong. Han får även god hjälp av att bifiguren Blixten inte direkt är den smartaste eller kvickaste hunden i världshistorien. Jag talar såklart om Hälge, en sextaggare med kärleksproblem och deppigt sinnelag.


I år blev det förvisso ett litet avsteg från traditionen: det blev TVÅ böcker. Så nu har jag extra mycket småtorr humor att ägna mig åt framöver.

Nu kommer utmaningen att inte börja läsa dem för tidigt. Det heter trots allt jultidningar, inte adventstidningar 😉.

Där har ni innehållet i lucka tre: jultidningar. Vissa mer juliga än andra.




http://www.halge.se/strippar/

Lucka 2: julegröt - kallt, varmt eller mittemellan?

Så till julens kanske svåraste och största fråga: hur ska vi servera risgrynsgröten? Ska gröten vara kall och saftsåsen varm? Eller ska gröten vara varm och saftsåsen kall? Ska allt vara typ ljummet? Ska det vara slät saftsås eller ska det vara bärsås? Och är det vanlig risgrynsgröt som gäller eller ska det vara Ris a la Malta, alltså med vispad grädde i? Ska vi ö h t ha nån gröt på julafton eller kommer vi att vara för mätta för det? I min familj uppstår diskussionen nästan varje år, och varje år är vi oense om hur vi gjorde senast 😉. Det är väl en av våra traditioner som är viktiga att bevara antar jag.

Mitt facit: Ja vi ska ha gröt på julafton. Det hör till, och det finns ingen anledning att äta såpass mycket julmat att man inte orkar åtminstone en liten tallrik sedan. Egentligen vill jag ha varm gröt och kall sås men vill slippa tajma tider så noga på julafton så det blir snarare rumstempererad gröt och nyfixad ljummen hemmagjord sås. Utan bär i! 

Sen, dagen efter, DÅ blir det Ris a la Malta på gröten som blev över. Och jag gillar att ha konserverade mandarinklyftor i, en kvarleva från uppväxten, mannen i huset tycker däremot att det är smått vansinnigt så jag får blanda i dem i min egna portion bara.

I förrgår fick jag för mig att jag var sugen på risgrynsgröt och beslöt att testa att koka en omgång mjölkfri sådan. Jag valde rismjölk, av någon anledning kändes det logiskt 😉 och tillsatte lite i taget tills jag bränt gröten i botten 😁. Det var ju inte riktigt tänkt så, men men... Som tur är så hade den vid det laget faktiskt svällt färdigt så konsekvensen blev bara att det blev mindre gröt att äta och mer att kasta. Den del som inte bränt fast var god! Funkar nog både med saftsås och med mjölk och kanel till frukost.

Och igår så var det då traditionsenligt dags att göra Ris a la Malta. Vegetabiliska vispgräddealternativ finns det några stycken och jag minns inte vilken jag tyckte var bäst, men den jag hade hemma var Alpro Cuisine Soya Airy & Creamy. (Jag länkar inte till den eftersom jag försöker hitta ett bättre alternativ utan palmolja i, när jag gjort det så ska jag locka er dit 😊) "Naturell" så att säga var den ingen höjdare, men blandat med gröten och lite extra vanilj och sötning samt mandarinklyftorna så smakade det precis som det ska 👍.

Så, i lucka nummer 2 återfinns Ris a la Malta Veganstyle!

4 ordentliga portioner (om man nu inte bränner hälften)

Häll 3 dl vatten, 1½ dl grötris och ½ krm salt i en kastrull. Koka upp och låt sedan sjuda tills vattnet kokat in. Tillsätt sedan ca 3 dl rismjölk, sänk värmen och låt försiktigt småsjuda under lock. Rör om då och då och tillsätt mer rismjölk efter hand tills kornen är mjuka och gröten är klar. Jag använde totalt ca 6 dl. Låt kallna.

Vispa "grädden" med vaniljpulver + sötningsmedel eller socker. Blanda ca 2 delar gröt med en del grädde, smaka av och tillsätt ev. mer vanilj. Och är man som jag: vänd ner avrunna konserverade mandarinklyftor.

Njut!

torsdag, december 01, 2016

Lucka 1: Av pepparkakor blir man snäll. Eller envis? Kanske både och?

Att pepparkakor heter just pepparkakor trots avsaknad av peppar behöver egentligen inte vara så jättekonstigt. Peppar sägs nämligen dels ha ingått som ingrediens under kakans första kända tid tid i Sverige för sisådär 6-700 år sedan och ända fram tills förra seklets början, på den tiden innehöll recepten också ofta pomeransskal och/eller citron, och dels kallades alla lite starkare och exotiska kryddor ofta för peppar av gemenene man som inte kunde skilja dem åt. På engelska heter ju kakorna däremot gingerbreads, alltså ingefärskakor. Undrar om de på något annat språk heter kanelkakor? Eller kryddnejlikakakor? 

Jag sökte förresten på gingerbread recepie bara för skojs skull, och fann att muskot finns med som krydda i flera av dem. Det har jag nog aldrig sett i svenska pepparkaksrecept.

En del säger att man blir envis av att äta mycket pepparkakor, och en del att man ska äta dem för att bli snäll. Hur ligger det till egentligen? Jag vet att pepparkakor en gång i tiden ansågs ha en lugnande effekt och såldes på dåtidens version av apotek just i det syftet. De sades också lindra de magbesvär man kunde få av den feta kraftiga julmaten och en teori är därför att man helt enkelt blev snällare och på bättre humör då dessa besvär släppt efter intaget av kakorna... Alltså: ät pepparkakor = bli bättre i magen  = bli snällare. Någon teori bakom att man blir envis av stort intag, ett talesätt som verkar vara vanligast bland den äldsta generationen, har jag inte sett. Vet ni?

Jag har i alla fall gjort pepparkaksdeg idag, ett lagom projekt för en så'n som jag. Återstår att se när någon orkar baka ut kakorna också. Jag gjorde i alla fall bara ½ sats, det räcker nog hur bra som helst. Och att döma av smaken på degen så kan det bli gott också.

Recept på pepparkaksdeg finns det gott om och det är i regel ganska små variationer mellan dem. Många har också ett gammalt släktrecept från mormors samling eller nå't, men såhär gjorde i alla fall jag min deg:
1 dl sirap
1 dl vatten
2 dl socker
Häll i kastrull, rör om och koka upp.

125 g tärnat mjölkfritt margarin (satsar man inte på helvego eller har mjölkallergiker att ta hänsyn till rekommenderar jag riktigt smör)
1 msk kanel
½ msk mald kardemumma
½ msk mald ingefära
½ msk malda nejlikor
Lägg i bunke. Häll på den varma sockerblandningen och rör om tills smöret smält. Låt svalna en stund. 

7½ dl vetemjöl
½ msk bikarbonat
Blanda noga och rör sedan ner i den nu ljumma smeten, arbeta ihop degen. Den kan kännas lite lös men det är helt i sin ordning för den sväller lite till sen.


Täck med plastfolie och ställ degen kallt åtminstone tills nästa dag innan kakorna bakas ut. Grädda tunna pepparkakor i 200 graders ugnsvärme, eventuella tjockare till t ex pepparkakshus eller dekoration i högst 175 grader.

Jag har som sagt inte bakat ut kakorna än så det kan hända att jag måste göra avbön i framtida inlägg, men när jag både känner och smakar på degen nu ikväll så får jag anledning att vara positiv 😋

Man lär så länge man lever!

Idag har jag lärt mig vad habitual-tillstånd betyder, något jag borde vetat för länge sedan med tanke på hur många gånger det ordet förekommer i min sjukhusjournal. Jag har också lärt mig vad misofoni är, ett ord som dock inte är hämtat ur mina journalanteckningar. 

Idag är det ju 1 december och första luckan i adventskalendern har öppnats. Ja inte för min del, för jag har ingen kalender jag, men för sonen. Det är intressant att se hur 
en tonårings morgonhumör kan svänga snabbt p g a en liten sketen lucka med lego i 😊

Adventskalender förresten, är det ordet att använda? Eller ska man säga julkalender? För advenstiden börjar ju de flesta år antingen före eller efter 1 december. Det är ju bara ca vart sjunde år, beroende på skottåren, det sammanfaller med vartannat.

Jag läste förresten idag att förr i tiden så hade TVns julkalender ett anpassat antal avsnitt beroende på när 1 advent inträffade, den började då oavsett datum och kunde därmed ha både fler och färre än 24 luckor. Jag har inte dubbelkollat den faktan men det låter rätt vettigt. Och därmed skulle den kalendern kunna kallas just adventskalender utan att vara falsk marknadsföring.





Denna första advent var vi som sagt faddrar på lilla Tildes dop 💗 tillsammans med hennes morbror. Han intog den rollen för första gången och var nog lite nervös men skötte sig fint! Jag och Peter har lite större vana 😉, och huvudpersonen själv sken ikapp med solen den stund hon inte sov lugnt i Peters famn. 
foto: Jessika Fredholm

foto: Jessika Fredholm

Någon tafsade mig på rumpan! Därav minerna. Här syns det
vem av dem som var den skyldige 😉.

foto: Jessika Fredholm
Barnafödandet sägs ha varit lågt i Sverige på senare tid. Det märktes inte i samband med detta dopet kan jag säga. Det var gott om små springande ben i församlingshemmet, och jag räknade efteråt till hela 20 barn under 10 år (varav några dock var minimänniskor som inte direkt sprang så mycket 😉 ) och ytterligare en handfull upp till mellersta tonåren. 

Blev det nån adventsbelysning hemma då? Jajemensan! Allt kom inte upp i tid, men det mesta. Krubban t ex. Och för första gången på många år finns det en chans att tre vise män kommer fram sådär om en dryg månad. En av dem har varit försvunnen i minst 5 år och då resten av gänget gett upp letandet har han nu ersatts av en ny. Det kändes enklare än att skriva om hela historien två tusen år bakåt i tiden. Än så länge är det såklart bara lite djur och ett par herdar som befolkar krubban, här fuskas inte.
Här blandas heligt och hedniskt friskt.

2015 års glögg smakar fint 2016 också!
Och så ett tips: "julskallar" från Bubs, utan gelatin och animaliska färgämnen,
är jättegoda. I synnerhet den rosa hallonknäckvarianten.

Årets adventsstake. Eller adventslåda kanske är ett mer korrekt ord.

Plötsligt händer det!

Plötsligt klarar jag en hel dag, kväll och natt utan värktabletter! Man får vara glad för det lilla, som flickan sa 😊. Fötterna höll förvisso på att ta död på mig på kvällen men den typen av ont hjälper inga tabletter mot ändå, så...

Men hörrni apropå absolut ingenting, en fråga: tycker ni att det ska vara straffbart att ljuga för att få någon att hoppa i säng med en? En fråga som väckts ur en tråd på ett visst diskussionsforum, en tråd som var lite mer överdriven och fullt möjligt inte ens startad på allvar men som i grunden ändå var lite intressant. Alltså, att ljuga om sina intentioner eller erfarenheter eller känslor eller whatever så att personen samtycker till sex h*n annars antagligen inte velat ha... ska det vara straffbart? Om ni svarar ja, vad är det för rubricering ni tänker er rent juridiskt?

Jag lovade ju (alt. hotade med, beroende på hur man ser på det) er att få ta del av den helvegetariska dagen igår om jag kom ihåg att ta foton. Och det gjorde jag!
Dagen började som jag skrev i förra inlägget med en mugg varm choklad följt av en macka av proteinbröd, mosad avocado, tomat och örtsalt. När det gäller chokladen så ska jag prova mig fram till vilken vegetabilisk mjölkdryck som är godast att göra den på, jag har fått lite olika tips.







Nästa nya bekantskap var denna yoghurten:






Jag smakade på den bart så att säga, och den var riktigt god. Krämig i konsistensen och lagom syrlig. Och tillsammans med färska blåbär, havredryck och vaniljpulver blev den till en jättegod drickyoghurt. 










För ett tag sedan köpte Peter hem schnitzlar av märket Anamma. Eftersom en del av deras andra produkter inte alls fallit mig i smaken var jag skeptisk till även dessa, men det visade sig vara ett bra köp. Tillsammans med kokta grönsaker, potatis och en kall sås baserad på havrefraiche bildade de den godaste middagen jag ätit på länge. "Detta skulle vilken köttätare som helst gilla" var Peters ord, och det tolkar jag som ett positivt omdöme 👍.
Och nej, jag har inte vett att skämmas för att jag inte lagar "allt från grunden" hela tiden,

Jag är med i en facebookgrupp som heter "Vad lagar du för veganmat idag?" och en som heter "Vad blev det till middag idag?". Lite lustigt är det att det är betydigt större variation på maten som visas på vegansidan än på den blandade, med tanke på den ganska utbredda synen på vegetarisk kost som ensidig och tråkig. Konstigt nog verkar ingen leva på gräs och morötter heller 😆.

På tal om morötter så har något hänt med vår son. Han har säkert tredubblat sitt grönsaksintag de senaste veckorna och ber t o m själv om dem. Han har bestämt sig för att bli starkare och tydligen äntligen fattat att man måste äta lite mer ordentligt för att kroppen ska bli det. Återstår nu att lyckas locka honom till mer fysisk aktivitet också, bara att käka mer grönsaker räcker ju inte.
Idag och imorron står i alla fall bad/simning på schemat i skolan och som den ömma moder jag är följde jag honom dit i morse och gick med honom den väg han sen ska ta själv. Så'nt som avviker från de normala rutinerna kan vara lite läskigt, då får man dra nytta av att morsan är hemma. Men imorron får han klara sig på egen hand. Eller fot.

Det händer inte ofta att jag befinner mig inne i sta'n på morgonen så jag passade på att strosa lite i och runt stadsparken och torget. Det var något fridfullt med att se staden vakna till liv i sken av alla juleljusen.

onsdag, november 30, 2016

Vegevadå?

Vegan, vegetarian, laktovegetarian, lakto-ovo-vegetarian, demivegetarian, semivegetarian, flexetarian, pescatorian und zo weiter. Blir ni kloka på't? Inte? OK, jag kan inte klandra er. Även inom vegokulturen så att säga råder det viss osämja kring vad som egentligen är vad. Men schysst som jag är ska jag göra ett försök att klara upp en del saker för mina trogna, och otrogna, blogganhängare 😚.

Jag har inte stenkoll på hela världen, tro det eller ej, men åtminstone i Sverige så säger bestämmelserna kring marknadsföring och livsmedelsmärkning att vegetariskt = ingen ingrediens från djurriket. Alls. Innehåller ett livsmedel mejeriprodukter och/eller ägg ska prefixen lakto och/eller ovo tydligt anges. Annars ska det inte finns någon aktivt tillsatt ingrediens med animaliskt ursprung i produkten, inte mjölk, inte ägg, inte honung o s v. (Det kan däremot finnas "spår av" och liknande p g a hur produktionen ser ut och detta ska anges främst med tanke på allergier, hur man som vegetarian ställer sig till det är lite olika).

De flesta som väljer bort kött, fisk och skaldjur äter både mejerier och ägg vilket har lett till att det många menar när de säger vegetarian egentligen är just lakto-ovo-vegetarian. Människan är av naturen lat och vill inte använda för långa ord 😉. Men jag ser livsmedelsbestämmelserna som de korrekta så att säga, är man vegetarian äter man inget från djurriket. Helt enkelt. Men, jag vet ju att många svänger sig med begreppen på ett annat sätt så är det viktigt för mig att veta vad vegetarianen i fråga äter och inte äter så, tja då frågar jag helt enkelt... och sannolikheten är hyfsat stor att både ägg och mejeriprodukter är OK. Jag själv är också olika noga med vad jag säger beroende på hur viktigt det är för de andra att veta precis vad jag äter och inte äter, ska de laga mat till mig är det ju betydligt viktigare att det blir rätt än om man bara sådär rent allmänt snackar om vad man käkat till middag t ex. 

Vad skiljer då en vegetarian från en vegan? Kort sagt kan man säga att vegetarian står för just en kosthållning, vegan för en livsstil. Som vegan äter man då givetvis helt vegetarisk kost, men man agerar också för att minska utnyttjande av djur på andra fronter genom att välja bort animaliska produkter i t ex kläder och möbler, undviker djurtestade produkter o s v. 

Demivegetarian och semivegetarian ser jag bara som fåniga hittepåbegrepp, de som använder sig av dem åsyftar i regel att man äter fisk och skaldjur och ibland även fågel men då en fisk är lika mycket ett djur som en kyckling och en kyckling lika mycket ett djur som en gris så hör ingen variant av ordet vegetarian hemma här. Pescetorian är ett bättre begrepp i så fall för de som äter vattenlevande djur så att säga, om man nu ö h t behöver ha något särskilt ord för dem. Vi människor är väldigt glada i att sätta etiketter på allting, och jag kan absolut se nyttan av det på sätt och vis. D v s nyttan i form av tydlighet och enkelhet. Men det blir knappast tydligt om begreppen i sig är tvetydiga och emotsägelsefulla. Ibland är det enklare och tydligare att bara säga "jag äter inte ditten och datten".

Flexetarian då? Jo det verkar vara nåt nytt påhitt och om jag fattat det rätt så menar man att man äter vegetariskt "till viss del"... Eh, då är nog de allra flesta i vårt samhälle flexetarianer. För inte ens den störste köttälskare äter väl det i varje måltid alltid.

Så, kortfattat: JAG hävdar (med stöd av livsmedelsbanchen, svenska språket och en relativt stor del av vegetarianerna själva) att vegetariskt = inga animalier. Finns mejeriprodukter eller ägg med gör även prefixen lakto eller ovo det. MEN eftersom begreppen inte alltid används så skriver jag här på bloggen ofta t ex "helvegetariskt" och ibland även "veganskt" för att tydliggöra när dessa saker uteslutits eftersom jag i grund och botten ändå ÄR lakto-ovo-vegetarian så både mejerier och ägg förekommer normalt sett i min kost. Däremot det mer informella "vego" kan betyda lite vad som helst 😉, eller inte vad som helst men det kan vara både med och utan lakto-ovo. 

Så, mycket klarare va? 😜 Var så goda, det var så lite så.

Jag har ju sedan tidigare bestämt att ha minst en helvegetarisk dag i veckan, och den dagen äter maken åtminstone lakto-ovo-vegetariskt. Nej jag tvingar inte honom, så slipper ni fråga det och tycka synd om min stackars kuvade man... Jag föreslog det, eftersom han ändå den dagen äter samma som jag till middag, och han tyckte det var en god idé. Denna veckans vegetariska dag infaller för övrigt just idag, om jag minns att ta foton ska ni få ta del av den dagen senare. 
Jag startade i alla fall med en mugg varm choklad gjord på havredryck, mörk choklad, vaniljpulver och flytande stevia samt en klick vispad sojagrädde. Inte lika god som den jag annars gör på vanlig mjölk, men jag kan nog vänja mig med tiden. Och det gjorde liksom inte ont att dricka den 😉. Inte det minsta.

Jag har också bestämt mig för att allt julgodis och allt julbakande (d v s inte mycket alls) samt mitt käk till julafton ska vara helt animaliefritt. 

Jag lär nog aldrig bli fullfjädrad vegan igen, riktigt så stark är inte övertygelsen och den vinner därför inte över hinder i form av diverse allergier och andra hälsoaspekter samt en kräsenhet vad gäller både smaker och konsistenser. Men lite är bättre än inget i alla fall. 

måndag, november 28, 2016

Jag tror jag fattar...

.... varför jag har så mycket huvudvärk numera. Det måste bero på alla ord som vill ut ur skallen på mig men som stockar sig där inne för att jag inte får kläm på formuleringarna. Det har jag knappast haft problem med tidigare i livet, snarare tvärtom, men nu visar det sig vara en av mina p g a sjukdom nytillkomna kognitiva nedsättningar som det så tjusigt kallas.

Jag vill formulera ett inlägg om kärlek och funkionsnedsättning, hur jag förstår hur det kan fresta på befintliga relationer och men kanske framför allt försvåra inledandet av nya. De flesta människor har en tanke och en känsla kring hur de vill leva, och en ovilja att inleda en ny relation med en person man vet inte har förmågan att leva den typen av liv är för mig förstålig. Det är inte detsamma som att sjukdomen gör personen mindre värd eller till en sämre människa utan att man inte är de rätta för varandra, fast man kanske varit det om sjukdomen inte funnits. Hade jag varit singel och letat efter kärleken hade mina inskräkningar absolut begränsat mina möjligheter att träffa någon och minskat "utbudet" av möjliga partners och det vore såklart jättetrist men samtidigt naturligt. Och när man väl träffar någon som är rätt för en räcker det ju (för de flesta 😉), då spelar det mindre roll hur många andra som INTE är rätt för en. Nu är jag ju gift med samma karl sedan många år tillbaka, och jag förstår om även långa relationer får kraftiga slitningar när sjukdom inträffar. När livet förändras kraftigt p g a saker man inte själva valt, inget unikt för just sjukdom, kan det fresta på relationen. Och ibland slutar det med att den tar slut... Vilket inte är detsamma som att den "friske" parten är ett svin som dumpar sin sjuka partner, utan det är ofta mer komplext än så. Det är livet.


Och nej, vi har inte avslutat vår relation, bäst att säga. Ovanstående var mer allmänt hållet.

Jag vill formulera ett inlägg om hur folk som annars ger blanka fasen i kristna traditioner plötsligt går i taket och ska slåss för dem bara för att andra religioners firande råkar synas, men jag har ju dels skrivit om den saken förr och dels så får jag som sagt inte till orden riktigt just nu. Men ni kanske kan ana var jag står 😉

Jag vill formulera ett inlägg om vår sjukvård av idag, om dess brister men också om hur vi patienter ofta ställer orimliga krav på den vilket tar fokus från det som verkligen är bekymmersamt. Allmänheten verkar i stor utsträckning ha fått för sig att läkarmottagningarna är nån form av beställningscentral där de utför de tjänster, de undersökningar, de behandlingar som patienten själv bestämt sig för att h*n vill ha. Och inte minst få de mediciner de vill få, utan ifrågasättande. "Jag vet själv bäst"-syndromet med andra ord. Det är lite lustigt hur man i nästa sekund kan ställa en massa skyhöga krav på läkarna när man nyss menat att de inte har nån medicinsk kunskap utöver ens egna.

Jag vill formulera ett inlägg om gårdagens dop där vi åter hade äran att vara faddrar, men jag har inga bilder att tillföra än så jag väntar med det.

Jag vill formulera ett i dessa tider så jätteunikt inlägg som ett om advent och traditioner kring det 😉, men har inte orkat ta hand om fotona jag tog än så det får dröja det också.

Jag vill formulera ett inlägg om hur det gäller att försöka hitta solglimtarna mellan molnen och fokusera på det man kan förändra i stället för på det som hur man än vrider på det är som det är, men det var det där med kognitiva nedsättningar...

Jag kan i alla fall till slut formulera ett inlägg som avslutas med julmusik. För nu har 1 advent varit och julmusiken är äntligen tillåten i det Johanssonska hemmet 😌. Vi börjar högklassigt!

Jag tror jag fattar...

.... varför jag har så mycket huvudvärk numera. Det måste bero på alla ord som vill ut ur skallen på mig men som stockar sig där inne för att jag inte får kläm på formuleringarna. Det har jag knappast haft problem med tidigare i livet, snarare tvärtom, men nu visar det sig vara en av mina p g a sjukdom nytillkomna kognitiva nedsättningar som det så tjusigt kallas.

Jag vill formulera ett inlägg om kärlek och funkionsnedsättning, hur jag förstår hur det kan fresta på befintliga relationer och men kanske framför allt försvåra inledandet av nya. De flesta människor har en tanke och en känsla kring hur de vill leva, och en ovilja att inleda en ny relation med en person man vet inte har förmågan att leva den typen av liv är för mig förstålig. Det är inte detsamma som att sjukdomen gör personen mindre värd eller till en sämre människa utan att man inte är de rätta för varandra, fast man kanske varit det om sjukdomen inte funnits. Hade jag varit singel och letat efter kärleken hade mina inskräkningar absolut begränsat mina möjligheter att träffa någon och minskat "utbudet" av möjliga partners och det vore såklart jättetrist men samtidigt naturligt. Och när man väl träffar någon som är rätt för en räcker det ju (för de flesta 😉), då spelar det mindre roll hur många andra som INTE är rätt för en. Nu är jag ju gift med samma karl sedan många år tillbaka, och jag förstår om även långa relationer får kraftiga slitningar när sjukdom inträffar. När livet förändras kraftigt p g a saker man inte själva valt, inget unikt för just sjukdom, kan det fresta på relationen. Och ibland slutar det med att den tar slut... Vilket inte är detsamma som att den "friske" parten är ett svin som dumpar sin sjuka partner, utan det är ofta mer komplext än så. Det är livet.


Och nej, vi har inte avslutat vår relation, bäst att säga. Ovanstående var mer allmänt hållet.

Jag vill formulera ett inlägg om hur folk som annars ger blanka fasen i kristna traditioner plötsligt går i taket och ska slåss för dem bara för att andra religioners firande råkar synas, men jag har ju dels skrivit om den saken förr och dels så får jag som sagt inte till orden riktigt just nu. Men ni kanske kan ana var jag står 😉

Jag vill formulera ett inlägg om vår sjukvård av idag, om dess brister men också om hur vi patienter ofta ställer orimliga krav på den vilket tar fokus från det som verkligen är bekymmersamt. Allmänheten verkar i stor utsträckning ha fått för sig att läkarmottagningarna är nån form av beställningscentral där de utför de tjänster, de undersökningar, de behandlingar som patienten själv bestämt sig för att h*n vill ha. Och inte minst få de mediciner de vill få, utan ifrågasättande. "Jag vet själv bäst"-syndromet med andra ord. Det är lite lustigt hur man i nästa sekund kan ställa en massa skyhöga krav på läkarna när man nyss menat att de inte har nån medicinsk kunskap utöver ens egna.

Jag vill formulera ett inlägg om gårdagens dop där vi åter hade äran att vara faddrar, men jag har inga bilder att tillföra än så jag väntar med det.

Jag vill formulera ett i dessa tider så jätteunikt inlägg som ett om advent och traditioner kring det 😉, men har inte orkat ta hand om fotona jag tog än så det får dröja det också.

Jag vill formulera ett inlägg om hur det gäller att försöka hitta solglimtarna mellan molnen och fokusera på det man kan förändra i stället för på det som hur man än vrider på det är som det är, men det var det där med kognitiva nedsättningar...

Jag kan i alla fall till slut formulera ett inlägg som avslutas med julmusik. För nu har 1 advent varit och julmusiken är äntligen tillåten i det Johanssonska hemmet 😌. Vi börjar högklassigt!

torsdag, november 24, 2016

Med en månad kvar till julafton...

... värnar jag om minnena och har återanvänder rubriken från 2012 😊.

Med en månad kvar till julafton, och några dagar kvar till 1 advent, har vi också tagit farväl av min faster Edith som efter ett långt och innehållsrikt jordeliv nu lämnat det. Det var en fin och personlig ceremoni, och solen lyste vackert över oss alla. Även in i kyrkan...


Efter begravningen tog jag, mina föräldrar och min syster en fika på sta'ns äldsta konditori


Med en månad kvar till julafton räknar jag ihop det troliga antalet gäster på vår julfest om ett par veckor och tror att rekordet slås i år, Det är nog en himla tur att vi inte byggt den där halv-väggen jag velat ha bakom soffan i TV-rummet, som avskärmning ut mot hallen, för då hade vi inte fått plats till en av våra viktigaste lekar 🎁.

Med en månad kvar till julafton är det nog dags att fundera på vilken vegetarisk julmat jag ska göra i år. Jag har försökt mig på något som heter seitan, en helt vegetabilisk produkt som baseras på vetegluten och som kan användas som alternatv till kött i olika former och många gör vid jul "skinka" som de griljerar och sådär. Men jag har hittills inte alls fått till det, det blir bara svampigt/gummiaktigt och inte det minsta gott. Man ser med blotta ögat att det inte är alls samma mer kompakta fina resultat som experterna får på filmklippen. ETT försök till ska jag ge det, och så exakt som möjligt följa det recept som verkar vara allra populärast. Blir inte det bra så ger jag upp. 
Någon form av juliga bön-, tofu- eller quornbollar får det i alla fall bli, och givetvis en rotsaksgratäng. Yummie! Tanken är ju att jag av hälsoskäl ska tagga ner lite, eller ganska mycket, vi får väl se hur det går med den saken.

Med en månad kvar till julafton är jag inte det minsta sugen på att baka lussebullar, men det är väl mitt fel att det är någon form av tradition här hemma som nu sonen inte vill lämna så... jag får väl bita i det sura äpplet. Eller i saffranspåsen. Nån gång före Lucia.... nån gång... Och det gäller det ju att kalla bakverken vid sina rätta namn, inte sant?


Undrar om "Lilja" ska motsvara "Pojke"?? Varför då inte "Flicka"?

tisdag, november 22, 2016

Mycket ska man höra...

... innan öronen trillar av. Eller läsa innan ögonen gör det?

Vad sägs om detta: en vegan fick i sitt ICA-kundkortsbrev en rabatt på visst kött från charken. Veganen i fråga tyckte mest det var lite lustigt, men en annan tycker på fullaste allvar att brevmottagaren ska anmäla ICA för trakasserier. Eh, va? 😮

Eller den här: en person (som själv är måttlighetsdrickare resten av året ska tilläggas) menar att den som dricker mer än en sorts alkoholhaltig dryck på julafton är elak och skiter i barnen till skillnad från den som bara dricker en sorts (oavsett mängd, tid och andra omständigheter). Eh, va? 😕

Eller såhär: det påstås att en man som är vän med en kvinna inte bara vill ha vänskap utan vill alltid egentligen ligga med henne. Eh, va? 😳

Om ni tror att jag snurrat runt på sociala medier så tror ni helt rätt, ibland finns inte mycket mer att roa sig med 😉. Men jag har också surfat runt efter julgodisrecept jag inte kommer att orka testa, efter julpynt jag inte kommer att orka fixa och efter julmat jag inte kommer att orka laga. Mycket konstruktiv användning av mitt överflöd av tid.

Men, jag har i alla fall bestämt mig för att det julgodis jag faktiskt gör ska vara helt fritt från animalier. Idag köpte jag bl a en mjölkfri vit choklad som ska användas till vit chokladtryffel med smak av blåbär, förra året gjorde jag med lime i men jag vågar inte lita på att jag tål det längre. Oh förresten man kanske kan testa att smaksätta med saffran? För saffran och vit choklad är i alla fall gott ihop i mjuka kakor. Rischoklad kan jag också göra, det är inte så jobbigt. Bara att smälta choklad, röra ner puffat ris och sen klicka ut (eller hälla ut och dela sedan). Mörk choklad är ofta mjölkfri och jag har även en paket ljus choklad som är helt vegetabilisk. Som bonus kan även gluten- och laktosintoleranta vänner och vänners barn äta godiset 😋

På tal om vegetabiliskt så är det dags igen imorron för en vegan-dag. Till middag har jag planerat crepes och sallad, jag får se vilket crepes/pannkaks-recept som verkar bäst utifrån att jag även vill minska på kolhydraterna (trots godis-snacket nyss 😊). Som fyllning blir det purjo, ost från Astrid och Aporna samt dessa: 

Första gången jag lagar det. Spännande.