Åh så glad han blev, maken min, när...

... han kom hem och upptäckte att katten kräkts inne i torktumlaren.

Riktigt najs!

Kanske lite tröst finns i att han passar riktigt bra i sina nya glasögon. Ja han har aldrig haft glasögon tidigare ö h t. Men nu så... nu har han åldern inne, eller nåt ;-)

Detta är "vardags- och fin-paret". Jobb-paret har en kraftigare och mer tålig båge men är snygga de också.

Själv kunde jag idag glädja mig åt att jag till skillnad från förra vintern får ordentligt plats i termobrallorna :-)

Och de behövdes, brallorna, för det var kallt idag. Tvågradigt minus i morse. Men tyvärr aldeles för lite snö. Jag vill ha mer mer mer!!

Men det är väl bara att inse, jag bor i fel ände av landet med milda snöfattiga vintrar och varma (med svenska mått mätt) somrar. Jag vill ha stränga vintrar och mildare somrar. Det är dock inte tillräckligt skäl att flytta norrut ;-)

By the way: 2 dagar kvar till tAKiDA!

Några goda nyheter.

1: Idag har jag (hittills) bara behövt ½ tablett av det smärtstillande för att hålla huvudvärken borta.

2: Jag slutar inte alls 16.45 på fredag, jag hade glömt att vi har planeringsdag och slutar tidigare än så. Förvisso missar jag min sovmorgon men det kan jag stå ut med...

3: 

Nähä, det finns visst ingen nummer 3. Livet är kul nästan jämt!

I fredags var det Karlstad...

... som hade fint besök. På lördag är det Malmö och KB. tAKiDA, ni är hjärtligt välkomna!

Jag är redo. Snygg-linnet är tvättat (och lite uttöjt eftersom planen att köra hårt med vikten ett par veckor sprack ;-)) Biljetterna bärgade sedan länge (som tur är eftersom det tydligen varit utsålt ett tag). Brallorna är valda. Barnvakt är fixade. Och mina kamrater i partygänget är redo att samlas igen:

Marlene, of course. Hon är självskriven. Alltid.

Thomas, som var andre man att hoppa på tåget och som jag nu ska på KB ihop med för tredje gången.

Och så då Peter, han jag råkat få lov att gifta mig med ;-), som ska förlora sin KB-oskuld. Ja sin tAKiDA-oskuld också för den delen, vi andra tre har ju varit med förr...

Men innan dess: en ny jobbvecka. Som avslutas med en sen fredag. Eller tja, 16.45 är väl överkomligt men helgen känns mycket kortare än när jag slutar kl två på fredagen ;-) Och hur sjutton jag ska få in 3 pass på gymet, om nu huvudvärken skärper till sig (har träningsförbud tills jag klarar mig utan smärtstillande och jag är ju så lydig så...), denna veckan vete katten. Tisdag möjligtvis, och sen har jag tid mitt på dagen på lördag. Men en vild, vågad och crazy gissning är att jag knappast är i form för ett träningspass på söndag :-D Men men, jag överlever kanske ändå. Och fortsätter skallen bete sig illa så löser det liksom sig av sig självt... om man nu ska se positivt på saker och ting.

Ja på tal om huvudvärken... De tog ett sånt där prov från näsan på mig på VC. Eller näsan och näsan, det kändes som om de var långt inne i hjärnan för att leta efter bakterier med en smal men väldigt elak pinne. "Tandläkare måste vara sadistiskt lagda" säger många, och det ligger säkert nåt i det men sköterskorna på labet måste vara detsamma. Fy bubblan... I alla fall, svaret på odlingen skulle ta några dagar och jag tänkte mig att kanske få det typ måndag eller tisdag. Tills dess är det kortisonspray och smärtstillande som gäller. Men så i fredags fick jag ett brev från lab-nånting på sjukhuset... och tänkte "Oj, det måste vara svar på odlingen från näsan, det gick snabbare än jag trodde!" Öppnade, och hoppades få se typ "provet visade på förekomst av bakterie ditten och datten så ett recept på medicin blahablaha har skickats till ditt apotek och tar du den blir du snart frisk, hurra!!" eller så. Men nejdå, det var nåt heeeeelt annat. Kallelse till cellprovstagning. Ridå!

Jag har två viktiga frågor:

Ett: Hur fungerar kortisonspray (i näsan) ihop med alkoholintag?

Två (om svaret på fråga ett är fel svar): Kan man ö h t gå på rockkonsert utan att dricka öl?

Jo serrni från och med idag och på okänd framtid ska jag spruta upp kortison i snoken några gånger om dagen, och nästa lördag är det ju dags för tAKiDA på KB i Malmö. Tajmingen är som vanligt perfekt. Fast, blir jag ö h t av med huvudvärken jag haft i snart en vecka nu innan dess får jag kanske bita ihop, hålla käft och bara vara tacksam? Det är ju inte som att jag är döende eller så...

EFIT söndag 22 januari 2012.

Yepp, dags igen för en EFIT = Ett Foto I Timmen.

Min dag började kl halv åtta när jag mötte denna inte så pigga varelse i spegeln.

Anledningen till det tidiga söndagsuppstigandet var att det vankades bowlingmatch. Här kl halv nio väntade jag på att eländet skulle starta.

Halv tio spelade jag och kunde inte ta foto, men halv elva hade jag sedan länge klivit av banan för att jag är så usel!!

Halv tolv. Trösthandlande? Nej, men det behövdes några grejer. Yoghurt bland annat. Isländsk, såndär Skyr.

Halv ett var badkaret upptaget.

Mat mat mat! Här lite sen lunch klockan kvart över ett ungefär. Grönsaker, vitlökssås och stekt tofu. Och så gjorde jag lite till morgondagens lunch också.

Halv tre ungefär var det dags för lite hemmaträning. Jag pallade inte ge mig iväg till gymet idag faktiskt.

För första gången i vinter kom det såpass med snö att det lade sig lite lite på marken. Jag är en snäll typ så jag lät mina vinterskor då röra vid snön halv fyra. Kanske enda gången i vinter?

Halv fem var det dags för eftermiddagsmellanmål bestående av (lös)kokt ägg.

Skyr fanns inte med på HälsoVakten, så jag lade själv in den vid halv sex.

Middagen imorgon kommer att ätas på hallen, så det fick bli en sallad som gjordes klar vid halv sju. Men nu när jag skriver detta kommer jag på att jag glömt göra tzatziki. Illa!

Vid halv åtta såg jag på Copycat singers, och tycker att han som blev bäste härmare ska vara glad att de flesta inte trodde han var originalet. För han sjöng mycket bättre än Christer Sandelin nånsinn gjort.

Halv nio grävde gänget i Bones i minst sagt äckliga grejer. Urk!

En stund efter nio fyllde jag på med mer värktabletter i ett sista desperat försök att dämpa huvudvärken som förföljt mig i några dagar. Därefter blev det troligtvis bara slökollande på TV. Och det vet ni nog redan hur det ser ut ;-)

Nu rör det på sig igen.

Litegrann i alla fall. Jag talar om vikten alltså. Nystarten gick trögt viktmässigt, så jag började registrera mina dagar igen på HälsoVakten och såg att jag hamnade på ett ganska lågt energiintag. En bra fördelning, cirka en tredjedel av energin vardera från protein, fett och kolhydrater och allra minst just på kolisarna, men för lite totalt. 5-600 kcal mindre per dag än jag försöker ligga på, ca 1200 i stället för 17-1800. Ändå tyckte jag att jag åt ungefär som för ett år sedan men nej jag åt tydligen ganska mycket mindre. Och även om det eviga "äter du så lite ställer kroppen in sig på svält och du går inte ner!" är en väl utspridd myt, man ska ner på en betydligt lägre energinivå och under en längre tid för att det ska vara tala om svältläge och även de som svälter går ju ner i vikt, så är det absolut sant att förbränningen kan minska om kroppen får i sig mindre än den vill. Så, jag ökade upp alla portioner lite och hamnade vips på en bra nivå vilket gav resultat på vågen. Minus ett kilo denna veckan. Och det gav också resultat på träningen, orken har varit större sen jag började äta lite mer.

Så, 6 kg kvar! Gärna illa kvickt ;-) men jag är inte beredd att gå på nån snabbkur a la pulver eller extrem lågkalorikost för att det ska gå undan utan jag ska försöka fortsätta såhär. 

Fast idag har jag en tjockisdag. En riktigt jobbig pessimistisk tjockisdag. Ja jag känner mig helt enkelt tjock. Vilket jag i o f s är också, lite i alla fall, men jag känner mig såpass att jag börjar tvivla på att jag kommer att vara nöjd om 6 kg. Det känns som att 6 kg är _ingenting_ nästan, att det inte kommer att göra nån skillnad mot nu, att det kommer att behövas tio till för att inte känna mig som en tjockis. Men den förnuftiga delen av mig lär förhoppningsvis snart vara den som pratar högst igen, och jag ha verkligen tänkt att stanna på 65 kg ett bra tag efter att jag nåt dit oavsett om jag känner mig helt nöjd eller ej. Helt enkelt för att ge hjärnan en chans att liksom vänja sig och hinna i kapp kroppen. Dessutom har jag ju tänkt fortsätta träna även när jag inte försöker gå ner i vikt längre och då kan ju kroppen förändras också. 

Imorgon hoppas jag inte är en tjockisdag!

Att flickor blir kära i killar som är lika pappa...

... ska ju vara ganska vanligt. Men detta var extremt. Frances Bean, Kurt Cobains dotter, tillsammans med sin fästman Isaiah:

Och självaste Kurt himself:

Och eftersom dottern i sin tur är väldigt lik sin pappa är det väl ingen större tvekan om hur deras eventuella framtida (genetiska dårå) barn kommer att se ut?

Japp, såhär viktiga saker kan man sysselsätta sig med när man ligger i sängen och återhämtar sig från migrän!

Men så värdelöst!

ETT ämne orkade/hann jag tycka till om under veckan. Klart underkänt betyg på min egen utmaning!! 

Men jag kan kanske skylla på att en stor del av den tid jag varit på nätet har jag roat mig med en diskussion om att sex-strejka. Som en "kul grej" liksom, för att testa sin partners intresse och känslor. Det var inte många som förstod vad som var så kul med det dock. Att ö h t använda sex som maktmedel jämtemot sin partner känns ju lite knepigt. Och skulle jag sexstrejka skulle det ju drabba mig själv också ;-) Njä, då städstrejkar jag hellre. Eller tvättstrejkar. Fast nej, det skulle nog drabba mig rätt hårt det också, när jag tänker efter.

Lite skyltar kanske sitter fint en söndag som denna? Lite från skyltat.se :

Den vaktmästaren har humor...

Och det har den som skyltar i denna affären också ;-)

Rasorsaken okänd... Hmm...

Jodå! Tjockisar får lov att skämta om andra tjockisar!

Sugen?

 

Hehe...

Okej. Jennie tycker till. Del 1.

Ja jag måste ju börja med min tycka-utmaning, snart har veckan gått ;-) Dagens ämne:

Jag är gravid och sambon vill göra faderskapstest, är han därmed ett svin eller ej?

Mitt svar är: nej, han kanske är ett svin men inte i så fall just för att han vill göra faderskapstest. Visst, skulle min man vilja göra det om jag var gravid så nog skulle det kännas trist, minst sagt. Litar han inte på mig? Fy... Typ så. Men, man ska ju inte vara helt naiv heller. Otrohet ÄR vanligt trots allt och det finns inga garantier. Och ja, även tjejer är otrogna. Rätt ofta. Faktiskt. Det är inte bara nåt män gör. Och kvinnor kan ju i regel veta rätt säkert att barnet i hennes mage är hennes, om man säger så. Men männen, de vet faktiskt inte. Inte säkert. Och jag förstår om de vill bli just säkra. Inte för att generna är det enda som gör en till förälder, nej det borde väl jag om nån veta ;-) Utan för att just veta...

Sen som extra grädde på moset finns det ju de ruttna kvinnor som vid en senare separation väljer att dela med sig av informationen att den som trott han var pappa faktiskt egentligen inte är det rent biologiskt/genetiskt, med de följder det kan få för alla inblandade...

Så: Jennie tycker att NEJ en man är inte automatiskt ett svin för att han vill testa om det väntade barnet är skapat av honom eller ej.

Jodå, jag tycker fortfarande saker!

Men nog är det lite tunt med inlägg av debattinläggskaraktär numera på bloggen. Det är mycket festande, mycket vikt, mycket kläder mycket musik och mycket kul skyltar och så. Och det är väl fint, men har man en etikett som heter "debatt" så kanske den ska användas?

Familjeliv är vad familjeliv är, och med familjeliv syftar jag här på forumet Familjeliv. På nätet. Där finns en hel del vettigt folk, men också en hel del ganska ovettigt ;-) Jag kan t ex inte komma på nåt annat forum där andras val av mensskydd kan få så många att fullständigt gå upp i atomer... men jag tänkte ändå använda stället för en liten utmaning. Främst för min egen del men den som vill hänga på får såklart gärna göra det. Och utmaningen går ut på att jag plockar 5 ämnen, stora eller små, från de hetaste eller senaste trådarna på Familjeliv och ska här på bloggen uttrycka min egen åsikt om dessa under den kommande veckan. 

Och de 5 ämnena blir, eller min personliga tolkning av trådstarterna rättare sagt,..... *gör trumvirvel*....

- Jag är gravid och sambon vill göra faderskapstest, är han därmed ett svin eller ej?

- Är det OK att kolla in andra när man redan har en partner?

- Dödsstraff - rätt eller fel? (En klassiker)

- Klädkod på större fester - ett jäkla ofog eller en hjälp för gästen?

- Bidragsfuskaren vs angivaren - vem gör mest fel?

Japp, där är ämnena. Och de är tänkta att avhandlas, stort eller smått, inom de kommande 7 dygnen. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.