torsdag, februari 15, 2018

Plötsligt händer det!

Jag lyckas pricka in en officiell EFIT-dag 👍.

Ja för er som till äventyrs inte vet än så står EFIT för Ett Foto I Timmen, och mer info kan man få HÄR om man är intresserad av vad sjuttsingen det är för något.

Så, här kommer EFIT onsdag 14 februari 2018.

Hittills i OS har det gåt lite knackigt när jag planerat att spana in viktiga grejer. Främst för att jag trots att telefonen påminnt mig strax innan lyckats glömma bort det igen, eller somnat, så att jag missat det. Nu var jag abslut redo! Då är tävlingen såklart inställd. Ridå...

Yupp, jag släckte ner och lyckades sova vidare. Vid åtta var jag dock på G och spanade in lite curling. En himla intressant sport faktiskt om man sätter sig in i den lite. Så himla mycket taktik, och sen så himla små marginaler. Och en sport som lämpar sig bra i TV!

Det var väl i Turin för 12 år sedan som den allra värsta tönt-stämpeln försvann och curlingen började bli folklig. Med lite draghjälp av Hammerfall och Hearts on Fire 💓🔥.
Timmen därpå kollade jag in Aftonbladet och fick se dagens antagligen allra viktigaste nyhet: Metallica får Polarpriset! Intressant, oväntat och kul i min mening. Oväntat inte bara p g a musikgenren utan även för att det inom den tyngre rockmusiken finns andra band som är mer allmänt erkända som innovatörer och inspiratörer.

Men, få band har nog så mycket som Metallica gjort den hårda rocken mer känd bland den bredare massan och mer rumsren. På bekostnad av ett par sämre och för kommersiellt anpassade skivor tyvärr, men jag tycker de har vänt tillbaka fint till rötterna på senaste plattan. 


Mer OS så. Här halfpipe. Inte superintressant men okej tidsfördriv. Jag kan i princip inget om grenen, men fattar i alla fall att det inte är bra om man ramlar.




Man kan inte ligga i sängen hela dagen sägs det. Jag tänkte gå upp vid elvasnåret och tvätta håret, men jag orkade inte. Det fick bli en såndär slarvig knut i stället som döljer det mesta av tvättbehovet.









Någon gång ska ju vara den första?

Klockan 12 lyckades jag bli kallad satanist på facebook. Den var ny! 😊


Äta bör man, annars dör man!

I skålen fanns naturell soyghurt, lite havrebaserad vaniljsås samt hallon. Gött!



Fortfarande iförd pyjamas tog jag sedan emot en väninna som skriver sitt examensarbete och använde bland annat mig som intervjuobjekt. Kul! Och himla tur att intervjun bara skedde med ljudupptagning och inget visuellt 😜.

Jag tyckte mest jag svamlade, jag har svårt att hålla tråden nu för tiden och glömmer vad jag skulle säga (och vad jag redan sagt). Men förhoppningsvis kan hon få ut något vettigt ur det. När jag nu tyvärr inte kan jobba så känns det bra att kunna bidra på annat sätt till förskolans värld 😊.

Jag tänkte bjuda på te men kunde inte hitta det. Bra med gäster som uppskattar Pepsi Max i stället 🥃.

Jag visste att intervjun skulle trötta ut mig kognitivt och mentalt, så så fort den var klar smidde jag medans järnet var varmt och tränade engelska glosor med sonen en stund.

Smidig lagom stor mackapär den där chrome-booken.

Vi vegosar har blivit bönhörda! Anamma  har lanserat en formbar färs, yey!! Och den smakar dessutom mindre soja än någon annan sojabaserad färs jag smakat vilket är ett enormt plus för min del.

Dagens middag blev bollar av nyss nämnda färs (gjordes redan i förrgår så det var bara att värma), en lök- och vitlöksdipsås samt bönsallad (gjord igår, bara att sleva upp). Yummie!

Hjärtformad sås-skål, för det är ju ändå Alla hjärtans dag.





Det var nog tur att jag tog glosorna direkt, för sen började den berömda ME-reaktionen smyga sig på. Ögonen blev irriterade, trötta och ljuskänsliga. Huvudvärken kom tillbaka. Och hela kroppen kändes (extra) tung. Sängen - here I come!



Och sen slocknade jag.



Vid sjusnåret kom maken hem i sällskap av en bukett blommor till mig. Den gör nu mig sällskap i sovrummet. 



Sen var det dags att äta lite igen. Visst känns maten igen sedan förmiddagen? Ja jag gjorde medvetet till två omgångar då så jag skulle slippa en matfixning. Smart va?


Ingen vardag utan lite Vänner!

I kvällens avsnitt ville Rachel desperat få igång förlossningen. Förslaget att prova att ha sex föll inte Ross i smaken. Wonder why!



Ungefär halv tre offrade jag mig och åt upp fruktcocktailen som fanns kvar i burken. Och råkade äta en del glass till den dessutom.

Därefter avslutades dagen med lite spel på telefonen.

Snart har det gått 24 h sedan första fotot togs. Dags att börja om på ny kula med OS? Eller dags att sova? Jag röstar nog på det sistnämnda, jag ska trots allt skjutsa sonen till sta'n om *räknar jävligt snabbt i huvudet* 6 h.

Go'natt!

måndag, februari 12, 2018

Vill ni vara med i TV?

Känner ni att inget är för privat för att dela med resten av folket och att "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet" känns som ett bra motto? Då har jag några programförslag.

Hemliga beundrare är en programserie som nyligen börjat sändas på TV3. Såhär skrev kanalen när de i höstas sökte folk till programmet:
SÖK TILL NY DEJTINGSERIE.
Är du singel och har en hemlig crush på någon som du vill överraska med en dejt? Är du lite hemligt kär i någon i din omgivning som du inte vågat berätta för hur du känner? Undrar du om vänskapsrelationen skulle kunna bli något mer? Eller kan du inte sluta tänka på din snygga granne? Ta chansen att avslöja att det är du som är den hemliga beundraren under en date i TV3s nya program.

Jag kanske är onödigt misstänksam och en tvivlare av rang, men om man är så blyg och försiktig att man inte vågar tala om för en person hur man känner sådär mer privat i vanliga livet eller kanske i närhet av trygga kända personer så vågar man väl rimligen inte det i TV heller? Inte minst med tanke på den uppenbara risken att faktiskt bli dissad inför hela Svenska folket (eller nej inte riktigt hela så men ni fattar vad jag menar). Jag kan väl köpa det där med att vilja göra en kul grej av "avslöjandet" och inte se det som nån big deal om inte den andre är på samma linje, men inte att man är med för att man inte _vågat_ berätta. Nix. Den går jag inte på. Jag är också övertygad om att en del "par" är fejk, att det inte alls är något hemligt utan ett fullt medvetet sätt att dra uppmärksamhet till ens person och företag eller instagramkonto t ex. En del medverkande under säsongen verkar också ha återvunnits från andra dokusåpor, det säger väl en del. Men, nytt blod behövs också så sök vettja! Om det nu blir en säsong till.

Dating naked som visas på 12:an är förvisso ett amerikanskt program men det kan inte alls uteslutas att det blir en svensk version framöver. Precis som namnet skvallrar om så dejtar folk. Åker linbana, hoppar studsmatta, dricker drinkar och annat man kan tänkas göra för att lära känna varandra. Nakna. Perfekt, så slipper man köpa grisen i säcken! Eller? Programmet har sänts i några år och flera fasta relationer har bildats. Ett par gifte sig t o m nyligen, utan kläder såklart.

Det ska dock nämnas att även om de dejtande ser varandra så som Gud skapade dem (OK det är inte heller helt sant men ni förstår även nu vad jag menar) så cencureras de mest intima delarna i TV, vilket verkar innebära kvinnliga bröstvårtor samt samtliga varianter av könsorgan. Många deltagare sägs också ha blivit mer bekväma med sin kropp efter att ha delat nästan hela den med tittarna. Sedär, visst låter det som rena terapin?? Håll utkik efter casting till eventuell svensk version. 

Passar inget av ovanstående, ni kanske har en partner som inte skulle uppskatta att ni stötte på den snygge grannen framför TV-kamerorna eller redan är så bekväm med er nakna kropp att ni inte behöver hoppa studsmatta med brösten eller kulorna fritt flygandes, så finns ju alltid Melodifestivalen. Det är helt uppenbart att man varken behöver ha sångröst eller stor talang som låtskrivare för att komma med där, kan man bara presentera ett bidrag som sticker ut från mängden och inte delar kvot med en massa andra låtar av samma typ så har man goda chanser att bli utvald. Vare sig låten är bra eller ej.

söndag, februari 11, 2018

Mera Mello.

Det måste bo en liten självplågare i mig för trots att gårdagens Melodifestivalsdeltävling var ännu sämre än förra så såg jag hela från start till slut. När jag väl hittat en ställning som ryggen godtog så stannade jag där tills jag behövde uträtta vissa mänskliga behov, om man så säger, och inget intressantare visades på andra kanaler (vilket säger en hel del).  Så, det blev så. Tur för er, nu kan ni ju få en rejäl recension! Inkl betyg utifrån skalan 1 till 5.

SHUFFLA - Samir & Viktor. Simons favorit. Han skulle nog förvisso gilla det oavsett vad grabbarna ställde upp med för låt, han tycker om dem helt enkelt. Och sett ur hans ögon kan jag förstå det... Vad tyckte mina öron då? Tja. Alltså det är ju en glad låt, det måste man säga. Och jag gillade balkan-saxofonen. Men annars så, nja... Det är inte min grej, och jag tillhör väl inte direkt målgruppen heller. Utan målgruppen är nog främst just det yngre gardet som till stora delar bryr sig till 90% om artisterna och 10% åt låten de framför, ungefär. Så mot bakgrund av det, och den klena konkurrensen, är jag inte förvånad över att bidraget gick till final. Men bra kan jag inte påstå att det var.
Betyg: 1 med viss liten mersmak.

ALLTING SOM VI SA - Ida Redig. Jag höll på att riva hål i hårbotten grubblandes över vem sjutton det är hon låter exakt som. Till slut fick jag se det på någon annans facebook-logg och javisst, Veronica Maggio var det jag letade i minnet efter. Eftersom jag då inte gillar Veronica Maggio särskilt mycket så är det väl inte så konstigt att jag inte gillade denna låten heller. Även om refrängen hade vissa kvaliteter. Det kan vara lite svårt att ge ett vettigt omdöme till en låt när musikgenren inte tilltalar en så jag har lyssnat på denna en gång till för att se om jag missat nåt men nej, jag tycker inte den är bra komponerad och texten är för banal och klichéartad.
Betyg: 1.

DET FINNS EN VÄG - Jonas Gardell. Jag gillar Jonas. Och jag vill gilla detta. Och visst, jag tycker om texten. Både budskapet och sättet han för fram det på. Men det blir liksom ingen låt direkt. Och det lyfter inte och blir pampigt a la Aldrig ska jag sluta älska dig även om att man tydligt försöker, texten kommer inte till sin rätt för att det helt enkelt blir tråkigt. Synd. En annan artist och en delvis annan melodi skulle behövts, trots att ingen mindre än Calle Kindbom är inblandad.
Betyg: svag 2:a, enbart tack vare texten.

IN MY CABANA - Margaret. Här har vi nog deltävlingens proffsigaste artist och en småtrevlig låt där vår lokala förmåga Anderz Wrethov finns bland låtskrivarna. Men det känns egentligen som att den är ett år för sen, för denna typen av låtar har haft ett uppsving de senaste åren (inte just i Mello-sammanhang utan generellt), bland annat i form av låten Havana som denna låtens skapare nog lyssnat lite väl mycket på, och börjar nog bli lite uttjatade faktiskt. Men, potential till att bli flitigt spelad på radion i sommar har den allt.
Betyg: stark 2:a. Hade kunnat nå en svag 3:a om den inte varit lite väl lik den där Havana...

TITTA VI FLYGER - Stiko Per Larsson. När jag läser om denna snubben verkar det som om jag borde ha hört talas om honom förr. Men nej, det har jag lyckats undvika. Låten har tydligen han och en annan okänd snubbe skrivit. Resultatet: en låt jag inte begriper mig på. Alls. Jag vet inte mer vad jag ska säga. Kanske hade jag begripit något om sammanhanget varit ett annan, om arenan varit någon annan, om årtiondet varit ett annat. Men nu sitter jag här som ett stort frågetecken bara.
Betyg: 1, bara för att 0 inte existerar på min skala.

SONGBURNING - Mimi Werner. Här fanns en låt med stor potential känner jag. Men valet av artist var inte det bästa, om än förståligt då Mimi och pappa Göran skrivit låten (med inblandning av ett par andra), så det blev inte alls så bra som det kunnat bli. Alltså sjunga kan hon, men tonerna och melodin låg inte helt rätt för henne tycker jag. Jag tänker mig Wiktoria vid mikrofonen, t ex. Men ändå, en ganska stark låt och framför allt då refrängen även om den känns lite 2009 eller så med sina trummor.
Betyg: svag 3:a, för i det stora hela är detta bättre än In my cabana. Men den är riktigt svag alltså den där 3:an...

LAST BREATH - Liamoo. Kvällens bästa. Väldigt stark refräng och stabil artist. Och jag har i sak inget emot rappade verser men det känns som om det var lite för mycket av den varan här i relation till sången. Det är nog det enda jag konkreta har att invända, kanske utöver lite önödigt "oooh ooh oooh"-ande mot slutet. Ingen fullträff, men bäst hittills i år. Min favorit.
Betyg: 4.

Så nu vet ni 😊

fredag, februari 09, 2018

Dags att tycka lite igen då.

Man kan tycka att jag tycker lite för lite nu för tiden. Men jag tycker nog att jag tycker lika mycket och ofta nu som förr, men jag orkar sällan få ner det på pränt. Nu tycker jag dock det är dags att tycka lite skriftligen igen. Vad tycker ni?


Jodå jag såg första deltävlingen av Melodifestivalen, halvt om halvt. Och den övervägande känslan efteråt var förvåning. Fast positiv sådan. Folket röstade ju faktiskt ganska rätt! Jag trodde absolut Kikki skulle gå till final p g a gamla meriter, fast denna låten var aptrist och rösten inte alls höll heller, och att Livet på en pinne med Edward och den dansande maten skulle gå vidare av helt andra skäl än de musikaliska. Jag trodde helt enkelt att det skulle bli gamlingarnas afton, men så blev det ju inte. Båda de nyss nämnda bidragen åkte ut. 

Till andra chansen gick ett bra och ett pinsamt bidrag, men det pinsamma var ändå mindre dåligt än de som åkte ut, d v s All the Feels med Renaida och Patrick Swayze med Sigrid Bernson. Gissa vilket det var som var pinsamt i mitt tycke! 😉 Just det, det sistnämnda. Och till final gick ett rätt trist men ändå snyggt nummer med Benjamin Ingrosso som för min del gärna fått byta plats med Renaidas bidrag samt en 90-talsaktig ballad med en skicklig sångare i form av John Lundvik som i en över lag intetsägande och tråkig soppa var en av de bättre ingredienserna.

Noterbart dock hur allmänt accepterat det verkade vara att efteråt kommentera hur söt och gullig John var/är jämfört med när kvinnliga artister omnämns på liknande sätt. Jag såg inte en enda protest av slaget "typiskt att utseendet ska kommenteras när det ska handla om musiken!" Jag kan ju ha missat det, förståss... Men men. Ny deltävling imorron! Och eftersom jag inte lär hänga på krogen som jag hellre gjort eller varit på fest som jag också gärna varit så lär jag väl kolla/lyssna. På någon nivå.


Bensinvreden. Bensinilskan. Bensinprotesten. Kärt barn har många namn.
Jag ska erkänna att jag inte satt mig in helt i det men tydligen har Visa och Mastercard infört någon form av förhandsreservation vid tankning med deras kort i syfte att hindra att folk tankar utan att betala för det. Detta får tydligen lite olika konsekvenser på olika bensinmackar men tanken är att reserverat belopp ska släppas igen inom några minuter. Detta har tyvärr inte alltid fungerat utan reservationen har ibland legat kvar vilket hindrat kortinnehavaren från att använda pengar de faktiskt har. Och det är såklart illa, riktigt illa. Systemet måste funka så att reservationen verkligen tas bort, annat är inte acceptabelt. I övrigt säger jag varken bu eller bä åt nyheten men antar att den tillkommit av en anledning och inte på ren jäkelskap.

Men, en bieffekt av systemet är att man där detta hunnit införas inte längre kan "tanka minus". Alltså tanka för mer pengar än man har på kontot som kortet är kopplat till. Och jäklar vilket ramaskri det skapat på sina håll. Ord som sjukt, ofattbart och t o m kränkande har använts. Men, är det verkligen sjukt, ofattbart och kränkande att inte kunna tanka för pengar man inte har? Och varför är det i så fall inte lika sjukt, ofattbart och kränkande att man inte på ICA och Willys kan handla mat för pengar man inte har? T ex? Jag ser protesterna mot det som ett i leden av symtom på att folk av idag inte vill ta eget ansvar för någonting. Det är alltid någon annans fel. I detta fallet är det Visas fel att Pia inte kan tanka då tillgängligt belopp på hennes konto bara är 5 kr och därmed måste hon till affären vilket i sin tur innebär att hon kommer att frysa om fötterna då hon saknar varma vinterskor. Och Mastercards fel att Nisse inte kan tanka sin moppe då hans pengar inte täcker minsta möjliga volym (oftast 2 liter) och därför kan han inte umgås med sina kompisar i grannbyn förrän efter studiebidraget kommer. Om jag håller med? Gissa tre gånger.


OS.
Ja nu har ju OS inte dragit igång än, mer än några tjuvstartande kval-åk i någon mindre känd alpin gren. Men jag tycker det sitter fint med ett OS nu. De som jobbar dagtid är nog inte så nöjda med tidsaspekten av spektaklet, från strax efter midnatt och tidiga morgontimmar när de förhoppningsvis sover sött till eftermiddagen när deras arbetsdag är i full gång. Men min dygnsrytm är inte att betrakta som helt normal och även en stor del av min vakna tid spenderas för närvarande halvliggandes eller i alla fall sittandes i viloposition så jag välkomnar lite färsk och fräsch förströelse på dumburken! Det finns faktiskt en gräns för hur många gånger per dygn jag vill se samma avsnitt av That 70's Show. Man KAN få en överdos av hemrenoverings- och husletar-program, det har jag empirisk erfarenhet av. Och The Real Housewives of diverse städer är inte så himla kul faktiskt. Vill jag se en massa catfightande och revirpinkande kan jag få det behovet mättat live på betydligt närmre håll. Inte med fullt lika rika människor förvisso men ändå.


Så nu har jag tyckt lite igen. Vad tycks?


torsdag, februari 01, 2018

Det är tur att facebook finns.

Där kan man lära sig mycket. I mitt fall har ansiktsboken definitivt tagit över förstaplatsen på lärdomslistan efter Familjeliv.

Bara idag har jag fått veta att...

... om man inte är en helt perfekt människa själv är man bara elak som reagerar negativt på andra trafikanters rödljuskörningar.

... går man på tre konserter om året får man bättre hälsa, fast bara ett tag för sen blir man i stället gammal och döv av det.

... knulla och supa är det enda roliga med musikfestivaler.

... det syns på namnet hurvida en person är nybörjare inom det ämne h*n skriver om eller ej.

... mjölksyra givetvis kommer från mjölk, det hör man ju på namnet!

... nötkött däremot inte kommer från nötter, trots namnet.

OK det kanske inte verkar vara så många saker men tänk om man får veta 6 nya saker varje dag under resten av livet! Jäklar vilken fullproppad hjärna man tar med sig i graven då.

På tal om hjärna. Minns ni Garbage Pail Kids? Oavsett, möt mitt alter ego:

För er som inte vet vad det handlar om så kan jag berätta att Garbage Pail Kids är en serie samlarkort som började säljas 1985. Figurerna hade fyndiga namn och diverse bisarra utseenden. Aldeles i början formgavs de efter de så kallade Kålungar-dockorna (Cabbage Patch Kids) men efter en stämning ändrade Topps, utgivarna till Garbage Pail Kids, utseendet så att likheten minskade.

Jag minns att man här i sta'n kunde köpa samlarkorten i varumaskinen på badhuset. De var dock populära under en ganska begränsad tid så jag tror inte att jag hann köpa på mig någon större mängd. Men nu ångrar jag att jag inte tagit vara på dem. Med tanke på så mycket annat "bra att ha" jag sparat så är det förvånande att jag inte gjort det.






Jodå, det finns några varianter av Peter också. Bl a denna:

Jag tror att den tillhör den ursprungliga serien. Så sent som 2012 börjades dock en ny serie av korten säljas, med undernamnet Brand-New Series.

På tal om bisarrt kommer jag osökt att tänka på godiset från Bon Bon. Minns ni det då? Kloakslam, Måsskit, Ankmat, Rutten Fisk och de andra klassiska varianterna? Inte? Jag beklagar....










fredag, januari 26, 2018

Dagens.

Dagens i-landsproblem. Jag vaknade i morse och kände ett trängande behov av att besöka vattenklosetten för att tömma min vesica urinaria. För att komma dit behövde jag passera förbi alternativt genom köket beroende på hur många steg jag var beredd att ta. I köket hörde jag samtidigt sonen smälla, sucka och till slut svära. Jag befarade att köket skulle befinna sig i ett skick jag inte önskade att se, så jag stannade kvar i sängen och knep ihop både ben och armar för säkerhets skull. När sonen till slut gått hemifrån och jag vågade mig ut ur sovrummet, eller snarare var så illa tvungen för att inte behöva byta sängkläder, så möttes jag av ett kök som såg ut precis som vanligt. Inte ett spår av någon olycka eller så. Sedan dess har jag inte kunnat släppa tanken på vad sjutton det var som pågick! Jobbigt värre.

Dagens irritationsobjekt. Inte bara dagens för den delen utan ett ständigt återkommande sådant: Folk som "VET" så himla mycket fast de inte har koll över huvud taget. Folk som "VET" (yepp, nästan alltid med VERSALER, det blir tydligen ännu mer sant då) att det förhåller sig på ett visst sätt och vidhåller det även när de sägs emot av hänvisningar till och citat från lagtexter, obestridbara fakta från grundkällan o s v. Förrutom att det är irriterade så kan det bli rentav förödande för de som faktiskt tror på det där som personerna "VET" men som inte stämmer.

Dagens göromål. Jag kan inte dammsuga nu för tiden, det är en sådan sak som min kropp verkligen hatar. Det blir tokigt på alla sätt och vis, fel för händerna och fel för ryggen och fel för benen och... ja bara fel helt enkelt. Kroppen protesterar redan när jag plockat ut dammsugaren ur städskåpet. Nu ska väl erkännas att det finns värre saker att inte klara av, dammsugning är inte den mest tillfredsställande sysslan i hemmet om man säger så. Och jag har med varm hand lämnat över ansvaret för den delen av veckostädningen till mannen jag delar bolån med. Men ibland behövs det göras vid andra tillfällen också, åtminstone lokalt i t ex kök och grovkök. Så, jag har bestämt mig för att kolla efter en såndär batteridriven mini-dammsugare, en handdammsugare fast med skaft kan man säga. Den ska inte vara dyr och den behöver inte ha lång drifttid alls, det är ju ingen ersättning för den vanliga dammsugaren utan bara ett komplement. Så, där har vi planen för dagen: köpa dammsugare. Mitt liv är så himla spännande!

Dagens fundering. Om man klonar en sjörövare ... Får man då en piratkopia?

Ållrajt. Dagens fundering blev dagens exempel på min torra humor. Sorry.

måndag, januari 22, 2018

Uppmärksamhet till varje pris?

Den senaste tiden har ME uppmärksammats en hel del i media, bland annat i TV4s Nyhetsmorgon och Malou efter 10 och flera artiklar i Svenska Dagbladet. Dessutom har dokumentärfilmen Unrest som bl a kan ses på Netflix fått goda vitsord och verkar ha fått en hel del som inte är personligen drabbade att förstå mer om hur mycket livskvaliteten faktiskt kan sjunka. Uppmärksamheten i övrigt har väl varit av varierande kvalitet kan man säga, i SvD följdes t ex en riktigt bra artikel om Karin Alvtegen upp av en annan betydligt mindre bra sådan innehållande en hel drös med faktafel och de inkorrekta benämningar som spär på mycket av missförstånden kring sjukdomen. Jag har inte sett riktigt alla inslag i TV, dels för att jag inte känt att jag orkat alla gånger och dels p g a rädsla att bli besviken och arg om de skulle vara av dålig kvalitet, men har följt reaktionerna från andra drabbade och anhöriga och det samlade omdömet är bl a att de senaste inslagen i Nyhetsmorgon varit väldigt bra.

Är då all uppmärksamhet bra uppmärksamhet? Jag svarar nej på det. En dåligt skriven artikel, där t ex termen utmattningssyndrom blandas in på ett felaktigt sätt som i en av SvDs artiklar och därmed stärker missuppfattningen att ME är en psykiatrisk diagnos och att de flesta kan bli friska, är sämre än ingen alls. Sedan är det lite synd, om än förståligt, att det mest är de tuffaste fallen som uppmärkammas. Där den sjuke är sängbunden större delen av, eller hela, dagarna och inte alls är en del av samhället utanför. Absolut finns det en stor vinst i att visa hur oerhört livskvalitetsdödande sjukdomen kan vara, och tron att det handlar om att vara "lite trött" och att det inte ger tydliga fysiska symtom behöver absolut jobbas emot. Men jag känner att det vore önskvärt med lite bredare skildringar också. En del är tyvärr sådär dåliga, men del har såpass lindriga symtom att de kan leva ett hyfsat normalt liv och de flesta hamnar någonstanns däremellan. En alltför ensidig skildring av sjukdomen i media kan nog i förlängningen tyvärr leda till en ökad misstro mot oss/de som faktiskt kan ta del av det där livet utanför i varierande omfattning och som har perioder då vi/de mår bättre och utåt inte ser sjuka ut. Plus att jag befarar att en ensidigt väldigt mörk bild kan bidra till att i synnerhet nydiagnostiserade ger upp och inte gör det de faktiskt kan för att behålla så mycket livskvalitet som möjligt. 

Så, missförstå mig rätt. Det är bra att ME uppmärksammas. Det är jag tacksam för. Jag önskar bara att det kan belysas på ett delvis annorlunda sätt.

Rentav arg är jag däremot på att Läkarföreningen i sin vilja att öka uppmärksamheten kring filmen Unrest anknyter till de omfattande spekulationer och skriverier som florerar kring eventuella diagnoser hos två minderåriga som avlidit i samband med en starkt mediabevakad tragedi. Uppmärksamhet kring sjukdomen i all ära, men integriteten hos två döda barn och deras anhöriga är viktigare. 

Plötsligt händer det!

Jag lyckas pricka in en officiell EFIT-dag 👍. Ja för er som till äventyrs inte vet än så står EFIT för Ett Foto I Timmen , och mer info k...