onsdag, augusti 03, 2022

Das Ketchup?

När jag gjorde min civila olydnads-EFIT hade jag inte koll på att nästa ordinarie dag var redan igår, då hade jag nog hoppat över. Men nu blev det som det blev så här kommer andra EFIT-en på några dagar. I give you EFIT tisdag 2 augusti 2022. 



Gomorron eller nåt sånt!

Ja jag råkade visst somna med kläderna på, jag och maken kollade på en töntig komedi kvällen innan och sen var jag helt kaputt.









Åpp å håppa! Lika pigg som vanligt.
Och håret ska vi inte ens snacka om.













Jag spanade in väderprognosen för onsdagskvällen då det vankas fotboll. Fråga mig inte varför, det hinner ju ändras minst sju gånger till innan dess och stämmer sen ändå inte.












Vätskekontroll! Och koffeinkontroll.











Och så blev det en promenad. En timme skrapade jag ihop. 

Det var lite för soligt och varmt enligt min fasta åsikt men jag letade skugga så gott det gick och smälte inte bort. 













Hemma igen och mer vätskepåfyllning i form av NIJE Strawberry Orange och typ lightfruktsoda-ish. Ja och is. Måste ha is.













Viiiiila! Och funderande över när sjutton maken har tänkt sätta igång med maten. Vi hade liksom en tid att passa.














Tacos en tisdag? Jajamen!
Sonens flickvän var här. Sonens flickvän gillar tacos. Sonens flickvän fick tacos. Ja vi andra med faktiskt.












Sen mer vila. Otippat va?

Här är det Böda Camping som är på TVn. Det är ingen hejd på finkulturen.













Guess what???














Fortsatt viloläge. Såhär såg det ut utanför fönstret halv nio,











Lite spel på nallen kanske? Ja varför inte. Just detta är väldigt tillfredsställande av nån anledning. 













Plötsligt händer det att jag reser mig ur min fåtölj och checkar läget med nya hammock-belysningen.

Jo, den går att tända ända från altanen. I alla fall nu när batterierna är fräscha både i lampa och fjärrkontroll. Jag kan få anledning att återkomma i ärendet.








Man kan väl inte slöa i fåtöljen hela kvällen så jag slängde mig i sängen i stället och spanade in Hyacinth. Ja Hyacinth Buck... Bouquet alltså. 

Sen blev det lite slökollande till, inget att skriva hem om. Så här tar det slut. Jag hoppas ni inte avlidit av tristess. C ya!

måndag, augusti 01, 2022

EFIT a la social olydnad.

EFIT är som ni kanske minns Ett Foto I Timmen. Jag har tänkt ett bra tag att väcka liv i bloggen igen med en EFIT men det första officiella datumet i juli gjorde jag absolut inget som kunde fastna på foto och det andra glömde jag. Så jag gjorde det helt fräckt i lördags i stället, så här kommer EFIT lördag 30 juli.



Jag vaknade strax efter sju med världens huvudvärk, här hade möjligen medicinerna börjat verka men som blicken avslöjar var det i så fall inte var så värst mycket. 

De kommande timmarna låg jag i sängen och sov kanske 5 minuter här och 5 minuter där men nån egentlig reda med det blev det inte.







Till slut gav jag upp och insåg att mer sömn skulle det inte bli, tog en ny omgång medicin, fixade en frukostshake och gick ut i solen. Lite mer bränna skulle inte skada ... och det blev till slut 20+20 minuter i solstolen. Det var lite moln här och där och vinden var sval så jag stod ut rätt okej.











När jag gick in för att byta om till mer lämplig klädsel för fotbollstittande hemma hos pappa hade sonen nyss gått upp och satt sig i solen med sin frukost.
















Ja jag var ungefär lika pigg som jag såg ut. D v s inte alls. 












Matchen blev spännande. För spännande. TFF är rent ut sagt usla på att leda med 2-0, det är nog deras sämsta gren!

Men, drygt en kvart efter att fotot togs smälldes segermålet in i matchens sista minut. Puh!












Ingen rast - ingen ro. Efter matchen var det raka vägen hem som gällde för att göra mig i ordning för en tjejkväll ute på vischan. Och det iordninggörandet innehöll även en stunds vila.












Min skjuts blev lite försenad, men här stod jag i alla fall och väntade. Tack och lov fick jag tillgång till skugga och svalt fläktande av vinden.














Välkomstdrinken satt fint. En kall god frisk jordgubbssangria 🍓. Receptet såg jag till att få med mig hem.












Vi bjöds på grillade burgare med goda tillbehör. Yummie!!











Sämre platser kan man absolut sitta på och äta gott, dricka gott, snacka massor och skratta nästan lika mycket.










Lite gotter blev det ... här i form av lite blandade salta grejer.
















Det blev till slut lite småkyligt om benen. Då fick jag låna denna smurfiga filt 😊.














Till slut flyttade vi ändå in. Såhär pigga och glada var jag och värdinnan 😍 när klockan var halv elva. Fräscha som nyponrosor som synes, det måste vara jordgubbarna som gjorde susen!














Timmen därefter tog jag inget foto. Sorry. Men halv ett hade maken kommit för att hämta hem mig. Sällan har bättre foton tagits av oss två. 











Eftersom jag inte tog nåt foto av outfiten innan kalasandet så blev det ett efteråt, mitt i natten. Bättre sent än aldrig?

Ja där var den, en dag i mitt liv som faktiskt innehöll nåt. Plötsligt händer det!

Jag har faktiskt hittat på lite annat med sedan senaste inlägget i maj. Jag ska försöka orka uppdatera er lite om det så småningom. Men nu är jag helt slut i skallen och måste vila. Igen. Vi ses!

onsdag, maj 25, 2022

Annars då?

Jo jag kan berätta att jag blivit med rullstol. Den ska framför allt underlätta för mig att komma ut lite även dagar då det inte funkar eller lämpar sig att gå och att spara energi i lägen då den fysiska aktiviteten i kombination med ljud- och ljusintryck, kognitiv ansträngning o s v blir too much. Kort sagt minska risken för PEM men öka mitt deltagande i livet utanför hemmet. Än så länge har det blivit en "promenad" ihop med maken ner till stranden och ett underlättande av förflyttandet mellan puben och bilen i lördags.

Ja ni läste rätt, puben. Det var avslutningsmiddag med klubben i lördags och efter den smet vi in på puben som låg mellan restaurangen och parkeringen 😉. Där träffade vi några vänner och stannade ett hyfsat tag. Redan då gick jag väldigt dåligt och när vi skulle hem hämtade maken rullstolen i bilen. I alla fall var det himla trevligt att vara ute på stan som en "vanlig människa", det var ett bra tag senast. Nog blev jag försämrad sen, och jag är fortfarande inte tillbaka i normalläget, men inte lika kraftigt som förr och antagligen inte lika kraftigt som om jag inte legat på energisparläge några dagar före och dessutom fått pressa mig för att ta mig till bilen efteråt. 
Jag bjuder på en före-bild av mig och guben. Nån efter-bild blev det inte, det kanske är tur det 😄.

Jag tror inte det är nån risk att jag kommer att använda rullstolen för mycket, jag värdesätter mina promenader och ö h t förmågan att gå för mycket för det, snarare att jag använder den för lite. Men jag får jobba med den biten.

Vad mer ...? Jo jag har bytt fodral till min telefon! Det kanske inte hörs så märkvärdigt, men det är en utmaning i sig att lära mig att jag numera har en röd i stället för rosa 😁. Jag är bra på att bli av med min telefon, glömma var jag lagt den, så om jag dessutom kollar efter en i fel färg så ... ja ni kan kanske ana. 


Jag har också tagit tag i min viktkamp igen och lyckats få bort de 5 kilon jag lagt på mig sen i julas. Därmed är jag åter på minus 26 kg jämfört med maj förra året och nästa mål är BMI 30. Alltså gränsen mellan övervikt och fetma. Dit är det ett par kilo. Vad målet blir därefter ... det tar vi då!

I övrigt har det väl inte hänt så mycket värt att nämna. Livet har sugit rejält, kroppen har svikit och allt sånt där men det är ju så himla trist att skriva om. I helgen som kommer ska det däremot hända att fondväggen i sovrummet ska byta färg. Spännande, inte sant?


Nähä!

Nåt inlägg om ME-dagen den 12 maj som jag skrev om i förra inlägget blev det inte. Orken tog slut, igen. Så jag gör det såhär lite i efterhand lite lätt för mig och kopierar vad jag skrev på facebook. Bättre än inget!

"Idag är det, bl a, Internationella ME-dagen. Dagen för medvetenhet och uppmärksamhet kring ME eller ME/CFS. ME är en sjukdom som klassas som neurologisk men den påverkar alla system i kroppen. Kriterierna omfattar utöver en onormal uttröttbarhet och energibrist samt smärta i viss form även manifestationer i det kognitiva, det autonoma, det immunologiska, det neurologiska och det neuroendokrina. Karaktäristiskt är en ansträngningsutlöst försämring (PEM) som håller i sig minst 24 h, oftast längre, med risk att bli permanent.

ME klassas av forskare som ett av de mest funktionsnedsättande tillstånden i världen och endast en väldigt liten minoritet blir någonsin såpass bra att de inte längre uppfyller kriterierna för sjukdomen. Man beräknar att 0,1-0,4% drabbas vilket skulle kunna betyda upp till 40.000 ME-sjuka i Sverige. Många går dock odiagnostiserade p g a bl a avsaknad av kliniska test som påvisar sjukdomen och okunskap och/eller ointresse inom vården.

Vill man underlätta för ME-sjuka framöver kan man ge en gåva till RMEs forskningskonto, det är Riksförbundet för ME-patienter. Pengarna går till OMF, Open Medicine Fundation, som fördelar medlen till forskarna."


torsdag, maj 12, 2022

Jomen det här gick ju bra.

Att hålla liv i bloggen alltså ... Not! Men det är ju det där med att behöva prioritera, prioritera och prioritera, och det finns ju en hel del saker som måste hamna framför bloggandet på den listan såatteh ... 

Det har varit en hel del energikrävande runt sonen, och jag har också själv haft en sämre period i min ME. Nu har jag i alla fall kravlat mig upp ur den gropen igen och det runt sonen har åtminstone resulterat i nåt som kan göra mina chanser att "överleva" sommaren något bättre. Inget ont som inte för något gott med sig heter det ju. Jag vet inte om det alltid är sant förståss, men rätt ofta. 

Detta inlägg kommer till tack vare att jag tvingats planera om mig dag och fick oväntad dötid med kli i fingarna 😉. Efter att ha gått upp, gjort morgontoalett och skrivit ett Facebookinlägg om att det är Internationella ME-dagen idag skulle jag bara ligga och dra mig en liten stund till innan jag tog tag i det jag planerat men slocknade tydligen direkt och vaknade rätt snurrig 3 h senare 😵. Där smög sig det upplägg jag tänkt mig, det är tur man kan vara flexibel ibland. Nu blir det bl a en promenad ganska sent ikväll i stället för innan sonen kommer hem, som tur är finns det hyfsat med tid att hinna fånga dagsljuset. 

Foto från www.ekotipset.se 

Annars då? Tja ... Vi har behövt akutköpa ny tvättmaskin, det är kanske lite intressant att veta? Inte? Nähä. Hmmm. Jag har lyckats bli lite solbränd, i alla fall på vissa kroppsdelar, och DET är ju viktigt. Nästan lika viktigt som att jag sått majskärnor inomhus, sett det växa upp till tjusigt gräs, flyttat ut det tjusiga gräset till altanen i större krukor och därefter har anledning att befara att det dör gräsdöden. Det verkar inte ha gillat flytten. Men skulle det inte gå vägen så har nog det jag sådde direkt utomhus lite senare på våren växt till sig rätt bra när sommaren börjar på riktigt, det växer långsammare men verkar i gengäld bli kraftigare. Drömmen är att få sånt här tjusigt gräs som andra tydligen fått, men det skulle förvåna mig mycket om det skulle slå in 😉. 

Jo! En på riktigt viktig sak har faktiskt hänt. Vi har köpt nya dynor till huvudmöblemanget på altanen. Eller snarare så har jag köpt. Letat, jämfört priser, beställt, betalt (tack Skatteverket) och tack vare gratis hemkörning t o m fått hem dem 😊 . Dynor av den typen vi ska ha kostar inte lite direkt och vi hade bestämt att det blir inga nya förrän vi också skaffa dynbox till dem, vi måste vara rädda om dem fast vi inte orkar dra dem till och från skåpet i garaget hela tiden. Så det fixade jag med, eller snarare så fixade jag flera boxar så även de flesta övriga dynor och kuddar får plats. Maken fick sätta ihop den stora, men den mindre boxen fixade faktiskt jag. Aldeles fällv! Med facit i hand skulle jag låtit bli ... men det kändes bra just då att kunna göra nåt själv. 

Nä nu får jag sluta skriva för döva öron eller vad det heter 😉, nu har jag suttit här en timme och mer vettigt än såhär kom inte från mitt tangentbord. Det kan dock dyka upp ett inlägg till ikväll ang. just ME-dagen, vi får se. Må gott!

onsdag, mars 16, 2022

Jag är inte särskilt lättprovocerad.

Nej faktiskt. Det är möjligt att det kan tyckas så, men det är snarare då för att när jag väl ändå blir det så håller jag inte inne med det 😉 och med tanke på mitt i övrigt ganska torftiga liv så tar det liksom plats ... 

Nåt som jag triggas av på Facebook framför allt är detta: "jag vägrar låta min fibromyalgi/ME/sjukdom påverka mitt liv" som ofta dyker upp i samband med att någon skriver om sina begränsningar. Jamen grattis till dig då som är såpass lindrigt drabbad att du kan leva precis som vanligt och precis som innan, men få det inte att låta som ett val eller bevis på styrka t ex när andra inte är lika lyckosamma tänker jag då. Det är väl dessutom få som lever med dessa tillstånd som ö h t blivit diagnostiserade om deras besvär inte alls hindrat dem i vardagen. 
Däremot så har ens inställning och attityd absolut betydelse. Man kan välja att fokusera på allt man inte kan, eller på det man faktiskt kan. Man kan lägga sin tid och energi på att sucka över det man inte kan förändra eller att ägna sig mer åt det man faktiskt kan påverka. O s v. Jag tänker såhär: jag har inget annat val än att acceptera att min fibromyalgi och framför allt MEn påverkar mitt liv, men i stället för att kapitulera inför det så får jag anpassa mig efter det. Och att anpassa sig efter sina förutsättningar är inget unikt, det behöver människor göra på alla möjliga områden hela tiden. Att göra det bästa utifrån omständigheterna i stället för att förgäves föröka förändra dem. 

Nåt annat som jag går igång på är de som framställer jobba eller ej och sjukskrivning eller ej som ett val. "Jag vill inte vara sjukskriven för jag älskar mitt jobb" eller "jag har för stark arbetsmoral för att vara sjukskriven" o s v. Förrutom att det är ett subtilt dömande av andra så ... att framställa sjukskrivning eller ej som ett personligt val och en fråga om arbetsmoral snarare än att handla om huruvida man faktiskt har arbetsförmåga är definitivt problematiskt. Det finns tillräckligt många ändå som har svårt att få sjukpenning fast de egentligen borde och det sista som behövs är sådana som späder på den bild en del redan har kring bl a fibromyalgi att det är bara att bita ihop och bestämma sig och gå till jobbet. Jag är inte naiv och förnekar inte att det finns människor som inte vill jobba och som gör sitt bästa för att utnyttja sjukförsäkringssystemet för att slippa men ändå få pengar, och detta drabbar såklart även alla som på riktigt har behov av det samhällsstödet. Men det är olyckligt att detta späds på till att bli en förutfattad mening kring vissa patientgrupper i stället för att helt enkelt inse att man jobbar för att man faktiskt har förmågan till det men förstår att alla andra inte har detsamma. 

Ja och så finns ett säkert kort till för att få igång mig: generaliseringar kring vad man kan och inte kan göra, om man har fibromyalgi i första hand men det förekommer även i ME-sammanhang, och generaliseringar kring hur ditten och datten (vädret, alkohol, viss mat, specifika läkemedel you name it) påverkar och hjälper/stjälper oss. Ena sekunden så trycks det på hur oerhört komplext vårt tillstånd är och i nästa ska ändå alla vara exakt likadana. Alltså vissa saker har vi gemensamt absolut, annars hade vi inte haft diagnosen ö h t. Men vi är fortfarande individer för jösse namn och vi har också olika andra omständigheter som också påverkar vårt mående. Hur kan det vara så himla främmande och svårt att förstå?

Oh jag märker att jag börjar varva upp mig bara av att skriva om det 😂😂. Så jag ska nog sluta. Jag kan i stället berätta att ... att ... att ... Nä jag har inget som helst intressant att berätta. Alltså gör jag inget annat än att irritera och störa mig just nu?? Kan det vara så illa? Nääää det vägrar jag tro, det är nog bara minnet som bråkar. Jag återkommer 😊. Men jag lovar, jag går inte runt och är sur hela tiden. På sant!

onsdag, mars 02, 2022

Jag läste en sak på facebook igår ...

... som lika gärna kunnat vara skriven av mig själv. Innebörden var ungefär denna: hur god och fin människa du är avgörs inte av hur många ljus du tänder i ditt fönster och sen visar på sociala medier, hur många memes du repostar och hur ofta du säger "det känns egentligen fel att göra detta roliga nu, men ..." och visar hur du gör det ändå. Jag kan bara hålla med. Det gällde ang. pandemin, det gäller nu ang. kriget i Ukraina och det gäller de andra krig som tyvärr ständigt pågår i vår värld, det gäller typ alla andra fruktansvärda saker som sker. Det är tyvärr inget unikt att i sammanhanget priviligierade människor använder tragik och elände i nån sorts tävling om vem som är bäst som medmänniska. Missförstå mig rätt, det är inget fel i att tända ljus t ex. Känns det trösterikt, känns det fint och det hjälper dig hantera läget som är, känns det som ett stämningsfullt sätt att markera att du är emot våldet och att du tänker på de som lider så för all del tänd ljuset. Men låt det inte ersätta annat som på ett mer konkret sätt gör nytta, för medmänniskor i din omedelbara närhet eller de långt borta, för de du känner eller för främlingar. Och inbilla dig inte att du tack vare det är en bättre medmänniska än de som kanske gör massor för andra fast i det tysta och på sätt som inte är på display i sociala medier. Det är inte heller fel att göra roliga saker, nej nej absolut inte. Det finns lidande och elände någonstans hela tiden och det avhjälps inte genom att vi andra gör det så tråkigt för oss själva som möjligt. Carolina Gynning som kritiserats för att hon och familjen är på semesterresa under pågående situation i Ukraina skrev såhär: "Jag tänker fortsätta leva mitt fria liv tills det inte går längre. Mina barn ska inte straffas för att världsläget är helt åt helvete. De ska ha det bra in i ditt sista." Och jag tycker hon har rätt i det. Men man behöver liksom inte försöka "försvara" det där roliga man gör med att man egeeeeentligen tycker det känns fel när det är andra som lider meeeen man gör det ändå. 

Här hemma har jag pratat med sonen om olika sätt vi kan hjälpa på, precis som vid flyktingströmmen 2015 (var det va?), precis som när det gäller de hemlösa, när det gäller personer i vår närhet som behöver extra stöd o s v. Hans förslag på hjälp är kanske inte alltid vad människor egentligen behöver, men med bra förklaringar så köper han det. Att förra veckan berätta om det som sker bara några hundra mil ifrån oss var bland det svåraste jag gjort, vi har att göra med en ung man som redan lever med oro och ångest, just krig är något han nästan hela sitt liv tänkt mycket på och som grädde på moset har han p g a flera saker och händelser utvecklat starka negativa känslor jämtemot just Ryssland. Så detta är väldigt nära hans känslor. Men det går ju inte att sticka huvudet i sanden och han skulle ju ändå se saker och höra saker om inte annat så nu när skolan började igen så att förekomma och förbereda var nödvändigt. Samtidigt vill jag inte veckla in mig för mycket, det är så många omständigheter vi inte har koll på och hellre att han får begränsad men korrekt info än mer som kanske inte stämmer. Mycket av våra samtal har handlat om att han inte ska kolla på en massa klipp på youtube och från en massa okända källor, och inte heller tro på allt han hör från höger och vänster, att vill han veta mer så ska han kolla nyhetssändningarna t ex. 

Själv försöker jag för egen del att inte kolla alltför mycket, att inte gå in på Aftonbladets app t ex stup i kvarten eller ha TV-sändningar som uppmärksammar kriget på i bakgrunden liksom o s v. Inte så att jag blundar för det som sker, men det blir lätt för mycket för mig att hantera och jag kan inte påverka något genom att läsa och se allt. Och så känner nog många med mig ... 

fredag, februari 11, 2022

Idag firar vi två år ihop.


Jag och Sally menar jag då. Vår relation inleddes 11 februari 2020 och det har väl inte alltid varit helt friktionsfritt, bl a behövde hon förra året ett halvakut ingrepp p g a att hon inte fattade att jag rättat till lufttrycket i ena däcket och det stör mig att backspeglarna inte kan fällas in. Så himla dumt. Men att hon växlar av sig själv är min kropp väldigt tacksam för, och så är hon rätt snygg med.

Vår 2-årsdag har vi dock spenderat isär då hon varit inlämnad på service. Så snart hon kommer hem ska jag dock spendera lite tid med henne och bl a försöka få tag på några bakpotatisar. Jag blev plötsligt sugen på bakad potatis igår och förvånad över hur många som rekommenderar tillagning i airfryern. Så det tänkte jag testa. Sally får inte smaka, hennes 2-årspresent blir ny motorolja. 

Själv skulle jag också behöva lämnas in på service, jag är inne i den längsta riktigt dåliga ME-perioden på länge. Det är riktigt segt, och urtråkigt, och jobbigt. Jag orkar vara uppe kortare stunder någon gång om dagen, sen är det direkt sängläge igen. Jag önskar att jag kunde sova bort såna här perioder men icke ... jag ska vara uttråkad så många timmar om dygnet som möjligt! Tur att det i alla fall är OS, och att jag har en massa streamingtjänster, men det är inte alltid orken ens räcker till att slöglo på något. 

Lite nya kläder kanske piggar upp? Som t ex denna tröjan, en hyllning till handbollslandslaget, som landade i brevlådan idag? 

Jag hade tänkt uppdatera er kring lite annat smått och gott som hänt sedan senaste inlägget. Lite om mina åsikter om årets melodifestival än så länge, lite om mina nya snygga örhängen, lite om de svenska prestationerna hittills i OS, lite om mina tankar kring pandemirestriktionernas avskaffande, lite om vad jag har planerat framöver med mera. Men nej, jag orkar inte. Jag orkar ungefär såhär mycket: inget. Det är inte mycket det.

På riktigt, den här svackan får allt ta och vara slut omedelbums!

tisdag, januari 25, 2022

Ettan kom. Tvåan kom. Trean kom så småningom!

Ja ni som gissar att jag snackar covid-vaccin gissar rätt. Igår togs tredje sprutan för min del, drygt 6 månader efter den andra. Typ dagen efter att jag bokat ändrades det till att bara behövas 5 månader mellan men att ändra och ha mig kände jag inte för. Det är dessutom tveksamt om det funnits nån tidigare tid som passat mig, jag tar på en viss mottagning ett par mil härifrån p g a tidigare anafylaktiska reaktioner av bl a läkemedel (dock ej vaccin). 

De tidigare två gångerna har jag inte känt ett endaste dugg. Varken direkt efter eller de följande dagarna. det är nästan så jag varit övertygad om att jag fått placebo, om de ens stuckit ö h t 😉. Igår däremot så började jag efter ca 10 minuter känna nåt lite ... skumt ... Kliande i öronen, varma handflator, stickningar i tungan. Inte mycket, ganska diffust, men ändå lite av det som tidigare reaktioner startat med. Så efter att ha avvaktat en liten stund för att inte ta upp resurser i onödan så sa jag till. Och då blev det uppvaktning minsann. In på ett akutrum, ner på en brits, av med munskyddet, in med frisk luft och munsönderfallande antihistamin. Koll på ansiktsfärg, puls, syresättning och blodtryck. Jag kände mig väl omhändertagen och mådde efter en kort stund bättre igen och jag fick högsta betyg på alla kontrollerade parametrar. Antingen var det en allergisk reaktion (det var inte samma vaccin denna gången som i ettan och tvåan) fast av lindrigt slag eller så blev jag orolig, började hyperventilera och spänna mig vilket skapade vissa symtom eller så var det en blandning av det. Efter ytterligare tid under uppsikt och sen lite mat i magen kunde jag i alla fall köra hem igen. Idag har jag ont i armen, rätt rejält, vilket ju är helt normalt men i övrigt har inte gårdagen satt några spår utöver att den säkert spär på den redan existerande tröttheten, utmattningen, energilösheten. 

Jullovspluset på vågen som jag skrev om i förra inlägget är förresten i princip borta igen. Skulle jag ha koll på mina mått så skulle de dock antagligen visa skillnad, jag verkar binda lite extra vatten i kroppen just nu och har antagligen aktiva inflammationer så lite "plufsig" är jag nog vilket fysioterapeuten tyckte sig kunna styrka i fredags. Nackmuskeln som bråkat i snart ett år har inte gillat lovet alls, sämre rutiner och mindre utrymme för mig att ta hand om mig själv kan vara förödande, och som följd av det har både nacke, skuldror och huvud varit till salu ett tag. Ingen har nappat dock och nu tror jag det har börjat gå lite åt rätt håll igen. Så det kanske var tur att det inte blev någon affär trots allt. 

Jomen det duger väl!
I väntan på att min kropps remake ska vara klar så har hemmet förändrats lite. Bl a har sovrummet precis som TV-rummet fått en smart-TV, så nu har jag bl a börjat kolla mycket mer på mina streamingtjänster. 

Och snedväggen i hallen har fått nya möbler. Den bruna gamla fina bokhyllan som stod där innan funkade inte så bra p g a en del av husets värmesystem, hyllan behövde stå en bit ut från väggen vilket störde mig enormt. Så den fick snällt ta och flytta därifrån och har just nu en provisorisk plats i väntan på en annan förändring som dock mannen måste stå för vilket gör att det med lite tur kanske är klart sommaren 2025 ... Snedväggen är i alla fall klar, detta är vad jag fick till med kort tidsåtgång och liten budget. Jag ville egentligen ha bara vägghängda skåp, men de som i så fall var aktuella fanns inte att få tag på inom rimligt avstånd p g a att pandemin påverkat leveranserna och att vänta längre var en tanke jag inte stod ut med. Så, detta blev det. Hade jag fått  bestämma själv hade sonens filmer som upptar översta två hyllorna flyttats till en låda där de inte syns för att i stället göra plats för mer böcker och foton t ex men det var inte att tänka på för sonens del. Har de tidigare stått där synliga så måste de göra det framöver med, så det så! 

Jag tog ingen före-bild. Fy så orutinerat! Men jag såg denna bild nedan från i somras när en del av väggen syntes. Dock stod nog bokhyllan ovanligt nära då, jag hade nog puttat in den i smyg 🙊🙈. 

Annars då? Jo handbolls-EM pågår ju. Jag har sett alla Sveriges matcher förrutom en halvlek som jag fick lyssna till på radion och även en del andra matcher. Jag förundras lite över hur det kan vara enstaka covid-fall i trupperna utan att hela gruppen smittas med tanke på den fysiska närheten och hur hög smittbarhet den nu dominerande virusvarianten verkar vara. Det känns som att har smittan väl kommit in borde majoriteten testa positivt ganska snart men så har ju inte skett utan de är några i taget ... Har handbollsspelare mer tur än människor i stort 😏 eller har de dåliga tester? Förvisso har jag mig veterligen inte heller fått det, än, men jag har heller inte kamperat ihop på det sättet med någon som testat positivt. 

Ikväll är det Sverige mot Norge, semifinal eller hemfärd. Det vill nog till att Sverige spelar bättre än de generellt gjort i turneringen eller att Norge inte har nån riktigt bra dag, annars lär det inte gå vägen säger experten Jennie 😁. 

onsdag, januari 12, 2022

Det blev så som det inte skulle bli.


Det skulle inte bli det klassiska pluset på vågen efter jullovet. Jag skulle inte låta ledighet, högtider och festligheter ta mig bakåt när jag kommit så långt framåt. Men det smög sig, såklart. 2½ pluskilon visade sig på vågen nu när terminen startade igen och jag vet absolut varför. Jag har definitivt inte skött maten som jag borde. Har ätandet varit värt det då, har jag njutit av det? Nej. Eller jo delvis absolut, men det har också varit en del känsloätande, uttråkad-ätande, skit samma dagen är ändå redan förstörd-ätande, bara-för-att-ta-slut-på-det-ätande, orkar-inte-ta-nåt-annat-ätande, det-råkade-slinka-ner-ätande o s v. Jag ska nog vara glad över att det "bara" var 2½ kg. Nu måste jag raskt få till de bra rutinerna och vanorna igen, och det får bli helt utan undantag i början. Luddigheter fixar inte en sån som jag, det är all in som gäller annars är risken stor att jag halkar av banan igen och ytterligare vikt smyger sig på. Jag har inventerat frysen lite snabbt och jag har färdiga matlådor så jag klarar mig ett bra tag även när förmågan att laga nåt är obefintlig och jag har både måltidsersättning och grejer att snabbt fixa smoothies och andra mellanmål med så ursäkter saknas ... Så, skärpning igen Jennie! 

I julas var jag vid ett tillfälle lite o-överens med yttertrappan och jag ramlade så jag liksom spände och sträckte typ hela kroppen. Sedan dess har ena låret smärtat på ett nytt sätt när jag varit ute och gått så jag antar att nåt hände med det i samband med trappincidenten. I går testade jag motionscykeln för första gången på länge, 4 x 5 minuter med lågt motstånd blev det, och fram tills precis i slutet kände låret okej med det. Och idag under promenaden lät jag jympaskorna komma fram ur sin vintervila, kanske kan de vara snällare mot låret med och inte bara själva fötterna. Jag tror i alla fall att jag hade mindre ont där idag än under de senaste rundorna. 

Idag var planen att så smått börja plocka bort julen, det är ju Tjugondedag Knut imorgon. Men jag hade ruggigt svårt att somna i natt och kom därför igång med dagen betydligt senare än tänkt. Och att skynda på saker funkar liksom inte för denna ME-kropp. Så vi får väl se om det blir nåt för-Knutande idag eller ej. Jag hoppas i alla fall det, för imorgon kör Sveriges herrar igång med handbolls-EM och det står såklart högt på min prioriteringslista. 

På tal om idrott. Har ni hört om friidrottaren som vann 400 m häck? Och nu vet han inte var katten han ska plantera den 😀😂.

Das Ketchup?

När jag gjorde min civila olydnads-EFIT hade jag inte koll på att nästa ordinarie dag var redan igår, då hade jag nog hoppat över. Men nu bl...