söndag, januari 08, 2017

Det var bättre förr.

I alla fall var jag roligare förr. Eller, vår julkrubba i alla fall.

Trettondagen 2015:
De vise männen når till slut stallet i Betlehem.



















Trettondagen 2017:
Vid samma vandrings slut två år senare.




















En troligen något mer autentisk skildring nu än för två år sedan, nu när vi till slut köpt nya figurer så de vise männen åter är tre till antalet. Men roligare då... 😉

Nu är det tack och lov slut på helgdagar och helgaftnar på ett tag, nu är måndagar måndagar och fredagar fredagar och... inte en massa konstiga röda eller rosa dagar mitt i veckan och sånt fjanteri. Jag inser att många som jobbar typ helgfri måndag-fredag inte direkt känner likadant och det hade jag antagligen inte själv gjort heller om jag tillhört den arbetande skaran. Men nu längtar hela mitt väsen efter rutiner och normal vardag, vad nu det är. Min hjärna blir ännu mer snurrig än vanligt när gränsen mellan helg och vardag suddas ut.

En nackdel med att helgerna är över är väl dock att det blir färre gamla lökiga filmer på TV 😉. Som Polisskolan, Göta Kanal, Snuten i Hollywood och andra sådana oerhört högkvalitativa klassiker. Men, det är väl smällar man får ta... Å andra sidan ser nog många inte det som en nackdel alls, utan snarare tvärtom. Kultursnobbar! 😜

lördag, januari 07, 2017

Nu blir'e matblogg!

En kompis till mig gjorde pizzabullar härom dagen och visade dem på sin blogg.
Och det är ju faktiskt perfekt ha-i-frysen-mat, så jag blev inspirerad... och beslöt att 
testa att göra low-carb-pizzabullar på den botten vi använder nu för tiden. Ingen jäsning, 
bara en sån sak 😉.

Jag tyckte resultatet blev bra så här kommer ett recept... ish...

Botten
Vispa ihop 0,4 dl grädde (visp) med 1 msk fiberhusk och 2 ägg tills det liksom blivit fluffigt. Rör sedan ner 50 g fint riven hårdost av parmesan-typ (jag använder 
Formaggio utan löpe) och låt smeten stå och svälla fem minuter.

Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, Jag har gärna pappret på ett galler i stället för 
plåt, jag tycker botten lossnar lättare då. Nu när ni ska göra bullar så bred ut 
kvadratiskt eller rektangulärt.

Grädda i 175 grader ca 15 minuter, botten ska vara mjuk men sammanhängande 
liksom. Ta då ut den, lossa försiktigt från pappret med en bred stekspade och lägg 
sen på fyllningen.



















Jag hade tomatsås, hackad lök, ost, Pärsons vegeskivor, lite tomatsås till, 
mer ost och så oregano.




















Rulla ihop... Jag skulle med facit i hand ha rullat längs kortsidan i stället för 
långsidan för att få rullen lagom tjock men men det gick fint ändå.



















Skär i lagom skivor, lägg i muffinsformar och toppa med ytterligare lite ost. 

Grädda i 200 grader ca 10-12 minuter. Klart! 
 

Om jag hade rullat från rätt håll och om man har en normal mängd fyllning 
tror jag det blivit 8 lagom stora muffins av en sats botten. Jag ska minsann så 
snart jag orkar göra minst två laddningar till och stoppa muffinsen i frysen. 
Smidigt som mellanmål och utflyktsmat om inte annat!

Fast nu väntar vi på att kvällens gäster kommer och har middagen med sig 😉
Så'nt gillas!! 👍

fredag, januari 06, 2017

I did survive!

Mina tillfälliga spelpartners för dagen (eller, efter en titt på klockan: gårdagen, men oh well) är nog inte så nöjda med mig 😉 och det är kanske inte min kropp är heller men hittills har jag överlevt kvällens bowling. Det var korp-avslutning, vi var i mixade 3-mannalag och mitt kom sist. Men hey, någon måste ju göra det och hellre sist än näst sist. Vem minns vem som var näst sämst liksom? Nej, jag menar väl det... Det är betydligt större chans att bli ihågkommen som absolut jumbo.

Hur gick det då, förrutom att jag överlevde? Jo som inledningen av förra stycket antyder så gick det spelmässigt inget vidare för mig, och detta troligen av två skäl. Dels det faktum att min kropp helt enkelt inte är frisk, ju. På väg dit var jag osäker på om jag ö h t skulle orka hålla mig upprätt och få iväg klotet, men det gjorde jag. Inte i helt rätt riktning 😁och inte med rätt kraft heller, men i alla fall... Och dels för att jag ö h t bara spelat två gånger det senaste halvåret, för flera månader sedan, så kroppen kom knappt ihåg hur man gör 😉. Inte knoppen heller. Jag fick i alla fall blodad tand och anmälde i ett svagt ögonblick mig och mitt lilla lag till vårsäsongen också...

Det kunde förvisso varit ännu värre:
Det mesta av det där har jag faktiskt inte lyckats med nån gång. Det mesta...

Återstår att se hur kroppen reagerar nu. Mannen och jag svängde ner en snabbis nerom ICA Maxi efteråt och där blev det ett par yrselanfall, tur att jag hade honom att ta tag i. Övrig utvärdering av bowlingen får väl ske de kommande dagarna. Under tiden kan man ju roa sig med att kolla på bowling-klipp från filmer och TV-serier...


torsdag, januari 05, 2017

EFIT onsdag 4 januari - den ocensurerade sanningen.

Igår var det ordinarie EFIT-dag. Ja Ett Foto I Timmen alltså. Ofta glömmer jag att göra det på rätt dag, och när jag väl kommer ihåg det har jag ofta en så innehållslös och tråkig dag att jag väljer bort den av det skälet. Men nu beslöt jag att köra på ändå, och såhär kan en dag i livet med fibromyalgi och trolig ME se ut:

Halv åtta hade jag varit vaken ett tag och
kikade in på lokalblaskan via telefonen.
Tydligen hade det inte hänt något
intressant för jag somnade om igen. När jag vaknade vid halv
tio surfade jag runt lite, fortfarande
liggandes i sängen, och blev bl a sugen på att testa
det vegetariska utbudet på MAX. Det får bli nästa
gång jag besöker stora staden Malmö.

Timmen senare, fortfarande kvar i sängen med ett ständigt
susande inne i huvudet. Ssssccchhhhhh!!!!!

Ännu en gång slumrade jag till igen så nästa foto
blev halv ett: en påminnelse om att samla ihop
fler bollar i Pokemon Go 😉
Halv två. Fortfarande kvar i sängen. Fortfarande med susandet
i huvudet. 

Halv tre tog jag första stapplande darrande stegen och hämtade
in posten. Storartat att göra det medans
det fortfarande var ljust ute!! 👍
Äta bör man, annars dör man.
Två stekta ägg fick tjänstgöra
som frukost, lunch och mellanmål.



Sen var det dags för dagens ansträngning: stoppa
in disk i diskmaskinen. Alltså den disk som samlats
i diskhon under tiden maskinen dels kördes
och dels väntat på att tömmas av sonen.
Det där med att böja sig ner, räta upp sig och böja
sig igen o s v är inget min rygg gillar. Efter denna
syssla protesterade den rätt rejält.

Därefter blev det att slänga sig raklång i sängen
för lite avspänning. Och sen läste jag in mig
lite på vatten-läget i sta'n.
Det där vattenläget satte lite käppar i hjulet
för mig, men efter att jag orkat klä på mig och uträtta ett ärende på sta'n
så fick jag i alla fall plockat några pokebollar vid stoppet jag körde förbi.

Hem igen, rumpan i fåtöljen i sovrummet och
Big Bang Theory på TV.

Fortfarande rumpan på samma ställe,
fast nu Vänner i stället.

Se'n blev det film-tajm hos Johanssons: Polisskolan 6.
Och popcorn. Och feta besvär att hitta en sittställning
som var snäll mot min onda rygg.

Halv elva - spänningen är oooooliiiiiidlig! Vem är
egentligen Mästerskurken? Tja, jag visste ju det
eftersom jag sett filmen förr 😉 men...

Halv tolv. Popcornen var slut. Sonen sov. Och Hyacinth Bucket
kämpade hårt för att hålla skenet uppe.
Se'n var det sängen för hela slanten igen för mig. Och tyvärr inte på det roliga sättet.
Några fler foton blev det i alla fall inte.
Ikväll blir det olidligt spännande igen: jag ska spela bowling! Ja jag ska försöka i alla fall. Det är avslutning för korpen med spel och nån form av lättare förtäring. Förtäringen är nog inget problem, spelet blir värre. Jag har bara spelat två gånger senaste halvåret och kroppen är definitivt inte i slag idag heller men jag ska testa i alla fall. Behöver jag spendera några dagar i sängen sen är den i alla fall uppvärmd 😝

tisdag, januari 03, 2017

3 dygn in på 2017...

... kommer så årets första blogginlägg. Gott nytt blogg-år allihopa!

Nyårstider = bokslutstider. Men det orkar jag inte med. Låt oss bara säga att 2016 sög getpung, för att använda ett moget uttryck 😝. I alla fall hälsomässigt. Det började hoppfullt men gick snart utför, med allergieländet under hösten som grädde på moset. Dock, allt är inte negativt. Jag försöker i alla fall se det positiva i att inte bara har en sjukdom konstaterats och en är fortfarande starkt misstänkt men en rad sjukdomar har faktiskt uteslutits också. Och det är ju bra, ju fler sjukdomar jag inte har desto bättre. I alla fall känns det bättre att tänka så än att tänka på att jag såklart hellre haft en av de sjukdomar som faktiskt går att bota än en som av allt att döma inte ger någon sådan chans.

Om man vill se det positiva i allt så kan man ju också se det såhär: eftersom 2016 var så uselt så är sannolikheten stor att 2017 blir bättre! 👍

Och det var ju det där med att se det positiva. Det kan lätt bli äckligt hurtfriskt om man överdriver det men jag har bestämt mig för att försöka lyfta fram åtminstone en positiv sak varje dag. Ibland kanske det krävs väldigt god fantasi och lite långsökt resonemang, men det gills också 😉. Dagens positiva: jag har hittills i år inte behövt ta en enda värktablett. Har ö h t inte tagit något annat än min dagliga allergimedicin. Smärtfri har jag inte varit, men det har heller inte varit såpass att jag känt att någon medicinering har varit nödvändig. Även om jag p g a allergi och gallbesvär är hänvisad till enbart paracetamol och ibuprofen, inga rejälare doningar alltså, så försöker jag minimera användandet. Det blir på tok för många ändå under de perioder jag verkligen inte klarar mig utan.

Själva nyårsfirandet avlöpte tämligen problemfritt. Största undantaget var väl att Star Wars-drickan avsedd för barnen vid tolvslaget strulade. Eller snarare flaskan....  Det krävdes tre vuxna män för att öppna den och då hade de flesta fyrverkerierna runtom oss tystnat. Men trots det där traumat 😉 blev alltså firandet väldigt bra. Från stunden då männen lämnades åt sitt öde i köket med ansvar för olja och fonduegrytor 😉medan vi tjejer snackade förtroligt i soffan och avnjöt aptitretarna till hemfärden då vi agerade färdtjänst åt mina föräldrar och fick tillfälle att öga mot öga önska dem ett gott 2017, och däremellan bl a god mat, blandade tävlingar och en hel del skämt under bältet. Man kan säga som så att nyårsaftnarna och -nätterna nu för tiden är något lugnare än... förr... Det kan t o m vara så att vi börjar bli gaml... nej jag menar vuxna. Vuxna, inget annat 😛.

Jag kom inte i säng förrän efter 4 tror jag på nyårsdagens morgon och sen har det inte blivit någon ordning alls på dygnen. Natten till igår roade jag mig med att surfa runt på youtube, och kollade bl a på en film som förvånansvärt många inte hört talas om eller sett. HUR kan man som hyfsat vuxen ha missat Plankan?



(Originalet är från 1967 men denna remake från -79 är mest känd åtminstone i Sverige.) 

 Av och med samma snubbe som i Plankan, Eric Sykes, ja med flera andra av samma skådespelare också, finns bl a även It's your move. Så vitt jag vet är även detta en kortare version av en äldre film.
   

Kom igen, jag och mannen här hemma kan inte vara de enda i vår generation som sett båda dessa på TV ett flertal gånger? Som reflexmässigt fnissat av åsynen av två män bärandes på en planka? Som skämtat om att blåsa ut en glödlampa? Som gått runt och sagt "I'm sorry darling" som en papegoja?

måndag, december 26, 2016

När juldagsmorgon glimmade...


... ville jag inte till stallet gå, och orkade inte till julottan åka. Det bestämde jag förvisso redan på julafton men med facit i hand så var det helt rätt eftersom jag ovanpå allt annat inte somnade förrän klockan passerat fem, så jag hade verkligen på riktigt inte orkat. Inte ens om någon annan klätt på mig, borstat mina tänder och kammat igenom mitt hår.

Julaftonen gick i lugnets tecken då det bara var vi tre som invaderade päronens hus lagom till Kalle Anka. Firandet med syrrans familj skedde ju förra helgen. Förrutom att jag fick missa de sista Disneyfilmerna och lägga mig på sängen för att avlasta kroppen lite så var min kropp t o m ganska lydig. Tack tack!

Vårt julaftonsfirande innehåller inga större överraskningar, vi är väl ganska svensson i det hänseendet. Men lite foton får ni i alla fall vare sig ni vill eller ej:
Finingarna som tomtade hos grannen.
Tomtefar och nissen.
Vår egen söte tomtevikarie 💚

Kluriga rim på klapparna. Vissa bättre
än andra. Minst sagt 😁

Pappa-we-fie

Make-we-fie

För första gången på julafton: Med andra ord!

Politiskt korrekt julaftonstilleben


Kalla vegotallriken:
"Skagentårta", ägg, gräddfil och gräslök samt kavringsmacka såklart.

Varma vegotallriken:
helt animaliefria julbollar och rotsaksgratäng
samt en rejäl dos stark senap. 

Typ så...

Till något ledsammare. Ikväll kom nyheten att mannen med jättehiten Last Christmas har upplevt just sin sista jul. Tidigare under juldagen gick han bort, George Michael, endast 53 år gammal. År 2016 har inte varit snällt mot musikvärlden, många framstående musiker och artister har lämnat oss, flera på tok för tidigt. Däribland bland annat Glenn Frey, David Bowie, Prince, Olle Ljungström, Pete Burns, Nick Menza från Megadeth och bara härom dagen Rick Parfitt från Status Quo. Nu alltså ytterligare en...
Titeln Last Christmas fick plötsligt en ny innebörd och man kan väl lägga vilken symbolisk betydelse man vill vid det. Nästa låt som dök upp i mitt huvud får avsluta detta inlägg då sängen ropar högljutt på mig.

Vila i frid George Michael


lördag, december 24, 2016

Luka 23 och 24, gör två flugor på smällen.

Ungefär så. Under tiden som rotsaksgratängen går klart i ugnen passar jag på att slutföra min bloggkalender för i år.

Lille julafton igår = enda gången på året jag spelar Bingo-Lotto. Om jag inte har något annat för mig, och det hade jag inte igår. Eller jo, det hade jag i och för sig... vi umgicks med våra små gudbarn och deras föräldrar. Men vi gjorde liksom det samtidigt. Och en del före. Ytterst lite efter.

Sötaste grabben med sötaste hörlurarna!

Efter att vi hade ätit mat som Huses Restaurang & Pizzeria schysst nog lagat åt oss mot en överenskommen ekonomisk ersättning så gick Peter ut till bilen för att hämta våra Bingolotter. Då upptäckte han att tomten tappat några paket från sin släde! Som tur är så var paketen till just gudbarnen och sonen, vilken lyckad slump! Och som extra bonus råkade han tappa lite choklad till mig och maken också. Ibland blir slumpen lyckad.
Slumpen gjorde också att jag faktiskt vann 150 kr på min lott. Vi hade köpt 2 st för 50 kr/styck, så medräknat det jag betalt för telefonsamtal och sms gick vi ungefär jämnt upp 😊

Under kvällen passade vi också på att spela in en liten rockvideo bara sådär i all enkelhet 😁



I lucka 23 med andra ord, väldigt otippat: uppesittarkväll!

Och så blev det då till slut julafton. Ja det hann det bli redan innan vi kom hem i natt och sonen öppnade sin sista lucka i StarWars-kalendern innan han gick och knöt sig. Själv kom jag inte i säng förrän vid 3-tiden och var väl lagom glad när jag vaknade av sonen före 7 i morse men somnade faktiskt om och fick sedan sova till tio. Hyfsat facit.

Vi firade ju lite julafton redan i lördags tillsammans med syrrans familj, så idag blir det bara vi tre + mina föräldrar hemma hos dem. "Ett LITET julbord" har utlovats, det ska bli intressant att se om vi har samma syn på vad litet julbord är 😉. Fast jag hjälper i o f s till att utöka det, förrutom mina egna vegetariska julbollar så bidrar jag med en sorts hemmainlagd sill (nope, jag äter det inte men göra kan jag), rotsaksgratängen samt tofutårtan. Den sistnämnda får jag dock nog kalla för något annat om jag ska få pappa att våga äta av den 😉. Silltårta utan sill kanske? S*lltårta? Eller Skagentårta utan... utan Skagen? 

Facebook påminnde mig förresten om att det var först förra året jag blev klok på att det växer korkar i Tjuren Ferdinands korkek, och jag hade väl fortfarande inte vetat det om inte svågern uppmärksammat mig på det 😁

I lucka 24 önskar jag er alla en trevlig julafton vare sig ni är lediga eller jobbar, vare sig ni är ensamma eller omgivna av nära och kära, vare sig ni firar litet eller smått eller kanske inte alls och vare sig ni ser julafton som barnens högtid eller som en högtid för alla som vill fira och uppmärksamma den.



fredag, december 23, 2016

Lucka 22: Da'n före da'n före doppareda'n.

Lite lättare att räkna nu 😊.

Idag har jag inte gjort många knop. Det var t o m en ren tillfällighet att jag ö h t hann stiga upp innan maken kom hem från jobbet, såpass har det varit. I gengäld fick jag ett litet piggt ryck efter åtta på kvällen och stack till ICAMaxi för att handla några smågrejer vi kan behöva under helgen (hushållsapper och sånt där lattjo) samt köpa mer värktabletter, för säkerhets skull. Och antagligen var halv nio till tio ikväll den ultimata tiden att julhandla, med reservation för att en del saker möjligen var slutsålda, för efter att det enligt säkra källor varit tjockt med folk tidigare under dagen och många irriterade miner p g a huggsexa om de få lediga självscanningsgrejsimojerna (jo så heter det!) så var det nu hur lugnt som helst. Nästan öde...

Men förrutom nyss nämnda affärsbesök och stekning av en ny omgång tofubollar så har jag gjort i princip ingenting idag, så i lucka 22 får ni foton från igår. Ni som spänt väntat på att få se lite bevis på att Casa Johansson faktiskt julpyntats - grattis! För här kommer det:










Jag hör krafset från intresseklubbens pennor ända hit. Så tacksam och rörd...

Men allvarligt då så brukar jag inte pynta så himla mycket, kanske 90% av alla grejer vi har får stanna kvar i sina lådor, men tyckte i år att det blev ovanligt lite. Inte så konstigt, för idag dök det upp ytterligare en kartong innehållande flera av de saker jag haft framme de senaste åren. Bl a en viss pryl som hänger på ett visst ställe varje år och som en väninnas mamma gjort. Det är nästan så att det inte kan bli någon jul utan den. Så, det var ju tur att den dök upp till slut 😊

Allt var inte bättre förr.

Man kom undan med att göra riktigt fåniga TV-program på "den gamla goda tiden" också. Som detta t ex:


Fast av någon outgrundlig anledning tyckte man nog inte det var lika fånigt då.

Undrar förresten hur julkalendern som röstats fram som den bästa genom tiderna, alltså Trolltider, hade tagits emot om den varit ny nu...



På tal om troll... Nu för tiden tänker nog många på nät-troll när de hör ordet och de flesta har säkert stött på något sådant i någon form. Grejen med Internet är också att det blivit så mycket synligare hur många minst sagt märkliga människor det finns helt på riktigt så det man skulle önska vore ett uppenbart troll kan faktiskt mycket väl vara på sant... Som t ex de som går i taket av DEN HÄR PAPPANS arrangerade och redigerade foton från sin föräldraledighet. Nu på tapeten igen då Aftonbladet lyft upp det i egenskap av en av årets mest lästa artiklar.

Alltså, det är helt OK att inte tycka det är roligt. Det är ganska uppenbart att alla inte har samma humor. Och det är helt OK att ha vissa betänkligheter kring vissa av bildernas innehåll och vilka signaler det sänder ut. Ja det är även OK att inte tycka att man ska visa bilder på sitt barn offentligt förrän h*n själv kan ta ställning till det. Men när det t ex gapas om det hemska i att som föräldraledig lägga tid på att fotografera, filma och redigera "i stället för att ägna sig åt barnet" och att man därför inte borde ha barn alls, ja det är vid sådana tillfällen jag önskar att det vore självklart att personerna trollar... 

Eller när SVT lyfter DE HÄR KILLARNA som inte själva firar jul och som i stället gärna kommer och tomtar hos andra familjer, och fula trynen dyker upp med islamofobiska och främlingsfientliga kommentarer med utgångspunkten att killarna självklart bara vill andra illa... då önskar jag att det vore givet att de bara "leker tuffa". Infantilt och riktigt dumt absolut, men bättre än alternativet. Det är dock inte det minsta givet... En av killarna började med sin idé redan förra året, och han verkar inte ha genomfört någon terroristattack eller IS-värvning än så länge i alla fall. Ingen verkar ha blivit lurade eller skadade på något sätt, i så fall hade det garanterat skrivits om det. Trust me.

Men alltså, hur skitnödiga kan folk vara? Och hur orkar de bara leta efter något negativt kring allting? Har vi inte tillräckligt mycket verkligt elände i världen utan att vi dessutom måste fabricera eget?


onsdag, december 21, 2016

Lucka 21: skolavslutning, fika och en grann gran.

Skolavslutningsdag betyder granklädningsdag ihop med sonen. Fast den där ihop med sonen-delen har det ärligt talat blivit mindre av från år till år och nu bidrog han inte med en endaste hängd kula. 
Skolavslutningsdag betyder även fika de år detta funkar med jobb o s v, och fika är det å sin sida absolut inga svårigheter att få med sig sonen på. I år bestämde vi först att jag skulle möta upp honom efter avslutningen och fika på sta'n, men jag hade visst glömt bort mitt tandläkarbesök... så vi fick planera om och det blev fika här hemma i stället (efter att jag tvingat i stackar'n en riktig lunch). Det gick bra det också, trots att halva huvudet var bedövat. Eller, det kändes så i alla fall.

Granen ja, den är ju då av plast numera. Jag läste lite bakåt i min blogg och såg att jag redan för flera år sedan skrev att det nog var sista året med riktig gran. Men, det dröjde som sagt tills nu innan jag gav upp. Och jag påminndes också om kruxet med just granallergin, att vanliga mediciner a la antihistamin inte fungerar för att det inte handlar om pollen utan dels om doftämnen som tar sig in alla möjliga vrår och irriterar slemhinnorna och dels om mögelsporer som får feststämning när de kommer in i stugvärmen. Och eftersom jag nu i höst fick konstaterat just mögelallergi så var det nog ett vettigt beslut att köra det säkra före det osäkra.

I lucka 21 får ni alltså Johanssons julgran av årgång 2016. Och trots att den är av plast så blev det ju inte helt jättefult.
Sedd från TV-soffa och hall.

Sedd från kök
Ett tillägg utan annan koppling till ämnet gran förrutom färgen grön (som i vegetarisk), dagens konsumentupplysning: om ni funderar på att köpa Astrid & Apornas "julsk*nka fast utan rumpa" - don't! Just don't!