Dags att beställa nya visitkort.

Jennie Johansson
leg. förskollärare

Ja till slut kom så legitimationen. Att det tagit tid får jag och skolverket dela ansvaret för. Och det borde rimligen inte varit något problem att få igenom det, högskolan var noga med utformningen av kompletteringsutbildningen såväl som dokumenten till Skolverket, men man ska ju inte ropa hej förrän man är över ån. Hej!

Så vitt jag vet har utbildningen fram tills i somras åtminstone bara gått just i Malmö, och utifrån vad jag minns var det bara jag i klassen som hade min typ av grundutbildning. De övriga hade inriktningar mot skolan, eller kombinerad skola och fritidshem, men jag tror ingen mer än jag gick den gamla Barn- och ungdomspedagogiska utbildningen med inriktning mot fritidshem på typ stenåldern. Så mitt ärende var väl inget standardärende direkt. Jag förväntade mig en förskollärarlegitimation och behörighet för skolformerna förskoleklass, förskola och fritidshem (fritidspedagoger har dock ingen egen legitimation). Och det fick jag. Men jag har även fått en lärarlegitimation med behörighet för flera ämnen i årskurs 1-6 (bild, biologi, musik, samhällskunskap och svenska) och för idrott & hälsa i årskurs 1-3 trots att jag aldrig haft egen undervisning där utan enbart samverkan mellan skolan och fritidshemmet. Som grädde på moset har jag getts behörighet för biologi, samhällskunskap och svenska på KomVux grundnivå. Jag vet inte riktigt hur de resonerat utifrån mina studieintyg och kursplanerna, och jag lär aldrig ens försöka få jobb som lärare i skolan, men det ser ju tjusigt ut ;-)

Laminera? Rama in? Hänga på hedersplatsen i vardagsrummet?

Ni känner mig va?

Bra. Eller kanske inte så bra för er men trevligt för mig. I alla fall, eftersom ni känner mig vet ni att jag inte gillar att baka, eller hur?! Då förstår ni också, mot bakgrund av att lussekattsbaket härom veckan dessutom slutade med snustorra värdelösa bullar, vilken prestation det var av mig att dels göra pepparkaksdegen igår på jobbet och dels baka med ungarna idag. Ja jag skulle nästan vilja kalla mig själv för hjältinna, så som Bingo Rimnér kallar Katrin som fött ännu ett av hans barn. Ett barn som i rimlighetens namn bör få (läs: tvingas att ha) namnet Zingo, eller möjligtvis Dingo, förresten...

Degen blev... ovanligt ljus. Och kakorna smakade... ovanligt. Inte illa på något sätt, men inte helt rätt. Jag måste ha haft för lite av någon krydda. Men bakat blev det, barnen fick vara delaktiga, och det är ju huvudsaken ändå. Hoppas jag. Dessutom jobbar jag lite efter devisen "det ska synas att det är barnen som gjort det" och det efterlevs verkligen, om man säger så ;-)

Men ni som då känner mig vet också att jag är envis. Så i kväll, här hemma, har jag gjort pepparkaksdeg. Gånger två. En liten laddning lågkolhydratpepparkaksdeg och en lite större laddning av en helt vanlig variant. Skam den som ger sig! När jag/vi ska hinna baka kakorna är dock en bra men svår fråga.

Förra veckan var det förresten dags för andra steget av sagopedagogutbildningen. Bland annat lärde vi oss en del om att arbeta med handddockor, och om hur viktigt det är hur och vart man tittar när man berättar och gestaltar en saga. Sista dagen blev en heldag av skapande arbete och i min ägo finns nu Imse Vimse Spindel och hans kusin Rock-Spindeln, Sagoberätterskan Selma, Bosse Bus (de två senare är pinndockor) samt barn- och lekvänliga versioner av Spökmamman och spökbarnen som bytte färg. 

Fredagskvällen bjöd sen på både julfest här hemma med kollegorna och säsongens första snö-yra. Snö-yra med tillhörande åska, som extra finess liksom. På lördagen passade vi på att njuta av snön, innan vi firade pappa som fyllt år, vilket var rätt val för dagen därpå byttes den mot halvfruset slask och på måndagen fanns inga spårat något vitt. Men det var fint så länge det varade!

Doku-blogging.

Alltså jag vet inte ens om det ordet finns på riktigt. Antagligen inte. Men det borde. För här passar det. Så, dokublogging it is! Lite smått och gått har hänt sedan jag skrev senast.

Jag har testat frisyrer.

Jag har testat frisyrer igen.

Jag har fått en rejäl allergisk reaktion inne på blomsteraffären. Det kan bli en kul jul.

Jag har sett att öl- och vinförrådet börjar bli oroväckande tomt. Nästan så det ekar. Illa.

Jag har haft litet men naggande gott fikabesök.

Jag har testat frisyrer ännu en gång.

Jag har rostat nötter.

Jag har ätit aldeles för mycket hemmarostade nötter. 

Jag har tagit första steget mot årets glögg.

Jag har lyckats köpa tights i nästan exakt samma vinröda färg som boleron. Viktigt där.

Jag har varit nära att ge mig själv ett blått öga. Nu blev det bara öm kind. Tack.

Jag har gjort hemkörda stolpapäror som blev kanongoda.

Jag har, sent omsider, preparerat sonens och min egen jacka med reflexer.

Jag har sett samma Vänner-avsnitt på 3 olika kanaler på 3 dagar.

Jag har testat att blogga på annan bloggplats men beslutat att stanna här ett tag till.

Jag har säkert fått minst 3 läsare att somna av tristess... och ytterligare en handfull att ångra att de gick hit.

Åsså litta annat!

Sedan senast bloggen uppdaterades har det hänt lite annat än bara ätande, faktiskt ;-) Bland annat har jag genomgått första steget i sagopedagogutbildningen. Och jag är såld! Än så länge i alla fall ;-) Första delen handlade mycket om berättande och berättarskap, och i olika smågruppskonstellationer utvecklade vi våra färdigheter med hjälp av utmanande och varierande övningar. Tredje och sista dagen avslutades med att vi utifrån sagor som vi fått och sedan bearbetat och gjort till våra egna hade en berättarföreställning med resten av gruppen som publik. Gruppen består av en massa härliga och engagerade människor och stämningen var öppen och trygg redan tidigt i processen. 

Jag har också för första gången i mitt liv tovat ull, både varianten där man bearbetar ullen med varmt vatten och såpa/diskmedel och varianten med nåltovning. Och minsann fick jag blodad tand, så bli inte förvånande om ni ser mig shoppandes ull lite här och där ;-) Min första skapelse blev min hittills bästa, en liten tomte... Nu är jag sugen på att göra små spöken, till sagan om spökbarnen som bytte färg, men de är ju så måååååånga ;-)

Hjärtat, framför Angry Bird på fotot ovan, är nåltovat med en "stomme" av formklippt skumgummi som bas, och rätt mysigt faktiskt. Jag funderar på att med de lite äldre barnen ha det som ett "den som håller i hjärtat har ordet just nu"-hjärta vid sagostunder och liknande. Vi får se.

Denna veckan som gått har till fyra femtedelar bestått av VAB. Tajmingen var som vanligt taskig då vi hade inskolning på jobbet och jag verkligen hade behövt vara där, men Peter var tvungen att jobba över för att få sina lediga dagar på höstlovet beviljade så det fick bli jag som tog det ändå. Men jag pep in en snabbis i onsdags morse så jag kunde vara med på fotograferingen i alla fall.

VAB-veckan innehöll bland annat muffinsbak, men de blev inte så goda. Nästa gång tar vi nog samma grundrecept men har hackad mörk choklad i smeten. Sonen hann också vänja sig vid nybakade bullar på morgonen/förmiddagen, så nu kommer väl abstinensen ;-)

Och vad mer? Låt se... Jo maken har flyttat in i sovrummet igen efter att ha fått sin apné-skena, och nu funkar det att sova bredvid honom ;-) även om han snarkade pyttelite inatt. Jag har fått vara med om att vinna en bowlingmatch för en gångs skull. Ugnen har pajjat, eller om vi har tur så är det bara ett lager i fläkten som har kastat in handduken. Jag har haft utrensning bland mina kläder, igen, och skänkt bort en hel del kläder jag med största sannolikhet inte kommer att använda ens om jag i framtiden kan få på mig dem. En av de bästa i Idol har åkt ut (George). Och jag vägrar fortfarande göra den senaste uppdateringen på iPaden. Så. Här är mitt liv. 

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det att jag loggar in på bloggen på ETT försök. Hoppla... Det har nog inte hänt på flera år, jag glömmer alltid vad jag har för inloggningsuppgifter. Det är väl åldern, eller nå't.

Helgen då? Jodå, den gick... På fredagskvällen när goda vänner var på besök åt jag precis vad jag skulle av maten, åt INGEN kladdkaka och sen bara rostade sojanötter som snacks. Alla tiders.

Lördagen spenderades delvis i Landskrona där jag bl a kollade på en väninnas dotters fotoutställning, och dels hade jag matsäck med mig (smoothie och oststavar) och dels var fika-värdinnan snäll och tänkte på mig lite extra :-) och serverade fruktsallad i stället för onyttigare mer svåremotståndliga grejer. Så jag höll mig till min matsäck.

Och så kvällen då, med spelkväll hos andra goda vänner. Grönsaksdipen högg jag in på med glatt humör ;-) men utöver det slank det bara ner 2 bitar chips och 2 bitar godis i snacksväg. Resten lyckades jag stå emot, trots intag av vin vilket brukar försämra motståndskraften. 

Med andra ord: jag är nöjd med helgen matmässigt! Och på alla andra sätt också... Har ni inte testat att spela Kinect/X-Box så försök få tillfälle till det! Friidrott, täppa igen hål på akvarium, "släde med hinder", forsränning, stoppa massiv attack av bollar och lite allt möjligt var skitkul! Och gav ett rejält träningspass. Samt, som bonus, roliga filmklipp :-D 

Idag har jag varit lite utanför ramarna vad gäller maten, och bl a ersatt en "riktig" måltid med en recoverybar fast det inte alls var en sådan nödsituation samt käkat en helt onödig glass. Övriga måltider var dock bra och jag har hållt mig inom en rimlig kcal-nivå och hyfsad energifördelning. Så gult blir det, det var inte så illa att det blir rött. Men, nu kommer utmaningen att inte fastna i detta utan ta mig upp på spåret igen imorgon.

Och på tal om utmaning så påbörjar jag imorgon min utbildning till sagopedagog. Via 4 tillfällen på 3 dagar vardera under 8 månades tid ska jag utveckla och fördjupa kunskaper om sagans och sagoarbetets utformning, framträdande, möjligheter och pedagogik, samt lära mig mer om att använda sagan som verktyg för att synliggöra och genomföra läroplanens mål. Del 1 börjar alltså imorgon och heter Berättandets magi. 

Nä nu kom sonen hem med mat från McDonalds och doften är inget kul för mig idag när jag redan har svårt att sköta maten, så jag tror jag borstar gaddarna, drar mig undan och kryper ner under täcket.

Jo förresten, vågen visade efter 2 veckor ett minus på drygt 4½ kg. Det får jag väl vara nöjd med.

Tjing! 

Nationaldag, taskig tajming, tantvarning och så'nt.

Igår var det ju Sveriges nationaldag. Och vi firade typ inte alls. Första året Simon var svensk medborgare var vi inbjudna till ceremonin för nya svenskar som kommunen ordnade, men vi valde bort det för det kändes inte helt rätt att göra en sån "grej" av det. Det var ju stort för OSS, men han själv var för liten för att förstå om det var nåt viktigt för honom. Till skillnad från de flesta andra där som var invandrade och i de flesta fall hade en del år på nacken.

Sedan dess har jag i o f s funderat lite då och då på nåt sätt att göra nationaldagen speciell för just oss, men det har inte känts tillräckligt viktigt för att bli till nåt konkret.

Men så har jag haft kontakt med en mamma med barn som efter flera år i Sverige, och med föräldrar/morföräldrar och syskon/fastrar/mostrar som redan är medborgare sedan flera år tillbaka, med mycket oro väntat på besked om medborgarskap, ett medborgarskap som skulle göra deras levnadssituation betydligt tryggare, och nu nyligen så kom beskedet de väntat på. Och när mamman berättade detta för mig så blev jag väldigt starkt berörd av hur viktigt en "tillhörighet" i ett land kan vara för en del. Man skulle väl önska att världen såg ut på ett sätt som gjorde det mer oviktigt, men så är det ju inte... Och nu känner jag starkt att jag verkligen VILL fira vår nationaldag. Behöver inte vara storslaget alls, men på nåt sätt som känns bra för oss... Vi får väl se var vi landar så småningom.

Den taskiga tajmingen står min kropp för. Jag har ju haft minst sagt mycket i huvudet det senaste året med både jobb och helfartsstudier och dessutom annat tids- och energikrävande på hemmaplan. Och jag hade inte förvånats om jag liksom kollapsat mentalt nu när luften börjar gå ur ballongen. Men i stället så kollapsar kroppen, först rösten och nu framsida lår där jag troligen fått en rejäl muskelbristning. Först i onsdag så var benet "dött" så fort det lyftes över en viss vinkel och den smärtan jag kände i förmiddags när det small till på riktigt går knappt att beskriva. Detta är precis vad jag INTE behöver nu, med finslipande av slutexaminationsredovisning och festförberedelser i helgen, skola två dagar nästa vecka inkl. den där redovisningen då, skolavslutning för sonen och sen då "festen" då jag firar att jag till slut är förskollärare på riktigt. Men, jag kan bara vila benet så mycket jag kan i helgen och hålla tummarna...

Tantvarningen då? Jo, Tack Gud för mammelucker! Och då av arten tunna mjuka "cykelbyxor" typ, ofta med spets. Nu på sommaren är det skönt med långa eller halvlånga lite fladdrande mjuka klänningar, men är man en tjockis som jag och låren liksom smeker varandra mer än de ska så kan det bli varmt och klibbigt. Där är mammeluckerna perfekta! Jätteskönt... Och skulle kjolen fladdra upp blottas inte hela härligheten :D Många tantpoäng blir det, men det bjuder jag på. Generös som jag är.

Jag har i alla fall skaffat mig nåt mer att se fram emot i höst: Skid Row och Ugly Kid Joe i Köpenhamn! Jippi!!! Kostade nästan gratis dessutom... OK, det är ju inte riktigt samma sak utan Sebastian men Skid Row är ändå fortfarande Skid Row. Snake och Rachel Bolan, jag menar kom igen... detta kunde jag ju inte missa :-) Ugly Kid Joe har jag aldrig sett live, det kan bli spännande.

Så, kanske en liten liten tröst för att WASP fått ställa in på SommarRock i Svedala. IGEN. Nu har Blackie brutit benet så pass att det behövdes operation. Dumt. Mycket dumt. Det kunde han väl väntat med tills den 12 juli eller så??

Hoppas Skid Row spelar en av mina favoriter. Quicksand Jesus. Jag inbillar mig att jag står mer ut med den inte helt perfekta (nu var jag snäll) sången när jag väl står där ;-)

Här händer det grejer.

Hej bloggen! Sen jag skrev senast har det hänt grejer...

 

Dels har jag fått nytt jobb. Yey!!! Efter min huvudsemester säger jag Bye bye Malmö Stad och Hello Trelleborgs Kommun. Hejdå "pedagog" och hej "förskollärare".  Och det känns så sätt, om än sentimentalt. Vissa sker och personer kommer jag att sakna. Mycket. Men jag känner att jag verkligen har sökt mig TILL något, och inte bara ifrån något. TILL en förskola med en uttalad inriktning jag är mycket intresserad av, TILL en förskola där jag kände att de verkligen vill ta tillvara den specifika kompetens och erfarenhet just jag besitter, TILL en förskola som jag hört gott om från både nuvarande och tidigare anställda, TILL en förskola jag fick starkt positiva vibbar av vid båda mina besök hittills. Att jag dessutom kan spara tid vare sig jag cyklar eller kör bil (cyklar jag behöver jag inte lägga tid på träning den dagen, kör jag bil sparar jag där minst en timme om dagen) och dessutom minskar bensinkostnaden är fin bonus.

 

Dels har jag fått godkänt på specialpedagogik-kursen och kan lättad pusta ut, för den tentan kändes lite knixig. Nu återstår "bara" redovisningen av och finslipandet av slutexaminationen.

 

Dels har jag gjort slut på en lång relation (nej, inte Peter :-)), och om det kan bli en återförening så småningom hänger inte på mig utan på andra parten.

 

Dessutom har jag via empirisk erfarenhet lärt mig att dubbel dos antihistamin + Sobril (som jag tar innan tandläkarbesök) = extrem trötthet. Jag fattade inte först varför, men sen ramlade femöringen ner ;-) De övriga gånger jag tagit Sobril har jag inte haft det där andra i kroppen samtidigt.

 

Idag väntar nya äventyr i Landskrona, av alla ställen ;-), medans sonen tas ömt om hand av bäste vännen med sambo.

 

Och så har jag då fyllt 24. Igen. För femtonde gången ;-) Födelsedagen bestod av pluggande, tandläkarbesök, snabbvisit av mamma, grillmiddag och tidigt sänggående. Inget avancerat firande med andra ord. Det sparar vi tills min avslutade utbildning ska firas om 2 veckor :-)

Min present till mig själv!

Från maken.

Och från päronen.

Idag är en så'n dag...

... när jag vaknar av att Kopparslagarnas Riksförbund har firmafest uppe i min skalle.
... när bläcket i skrivaren tar slut vid exakt hur fel tillfälle som helst.
... när all Trelleborgs pollen har släktträff just utanför min dörr.
... när vindruvorna jag sett fram emot i flera dagar inte ens var goda.
... när mitt dåliga knä bestämt sig för att "nej, sämre kan jag!"
... när vad min kropp helst av allt vill ha till lunchburgaren är den bearnaisesås jag inte köpte igår.
... när min Pepsi Max tar slut här inne och jag inte orkar hämta mer i garaget.

Att en så'n dag ändå i skrivande stund ha skrivit halva det paper som utgör ena delen av min slutexamination är minsann inte illa. Ville bara säga det.

Don't you just hate it when this happens?

En pärm välts ner på golvet. "Gafflarna" i pärmen öppnas. Pappren i pärmen åker ut på golvet. Givetvis inte i ordning...  Nu hade jag lite tur denna gången, pappren hoppade inte runt varandra sådär jättemycket. Men ändå.

Maj månad har påbörjats. Hockey-VM likaså. Kanske var det det sistnämnda som gjorde att jag på morgonen den 2:a maj var tvungen att skrapa is från bilens rutor. Det hade jag INTE kalkylerat med i mitt stränga morgonschema kan jag säga. Inte heller hade Tre Kronor kalkylerat med att få däng mot Schweiz. Hoppas Skatteverkets kalkyler stämmer bättre...

 

Fredag = pluggdag. Tur att jag har nåt att göra när jag tvingas stänga in mig själv p g a gräsklippning och andra pollenstinna utomhusarbeten. Och jag har fått klart båda examinationsuppgifterna för delkurs 7. Av 8. Snart slut alltså, wohoo! Jag har t o m hunnit fundera så smått på vad jag kan tänka mig att redovisa om i slutklämmen av utbildningen, jag får se var det landar till slut.

 Annars då? Tja... jag har övat sminkning. Yepp. Jag har försökt mig på så kallade "smokey eyes". 3 gånger. Om jag fått till det? Nepp! Inte riktigt som jag vill i alla fall. 3:e försöker var dock det bästa vilket ju kan vara ett tecken på att fortsätter jag öva så når jag till slut hela vägen fram.

Dels får jag inte det svarta närmast fransarna tillräckligt intensivt, dels får jag inte det helt jämnt liksom utan skarpa kanter, och dels så fattar jag inte hur folk bär sig åt för att få en snygg och jämn kajal-linje _innanför_ nedre ögonfransarna. Ja ni förstår att jag har viktiga bekymmer här...

Får jag inte till den looken imorgon måste jag hitta på nå't annat, så jag testade även samma principer fast med den bruna färgskalan i stället.

 

 

Ja sådana ytligheter har en del av dagen ägnats åt. Det har också handlat om mat. Jag har i kväll gjort grunden till vad som förhoppningsvis ska bli historiens godaste smörgåsbakelse. Imorron ska den garneras för att sedan avnjutas på bowlingklubbens årliga "fest". Infrias min förhoppning ska ni få receptet, annars... så får ni fortsätta undra ;-)





Nu har jag inte mer superduperintressant från mitt glamourösa liv att dela med mig av för tillfället. Men jag säger som Terminator: I'll be back!

Inte brunöga, utan svartöga...

Whazzaaaaaaap????

Här har jag sorg. Svår sorg blandad med ilska. Jag lyckades nämligen komma ihåg att EFITa, på rätt dag och allt (i tisdags), och hade nu idag äntligen tid att lägga in fotona. Men, under överföringen från luren till datorn så försvann de! Heltus putsus väckus!! Boborortota! Verschwinden! Lost in cyberspace. Bara för att jag för en ynka gångs skull valde "klipp ut" i stället för att helgardera genom "kopiera". Typiskt. Typical. Totypopisoskoktot. Blä!

Men, det är bara att gå vidare med livet antar jag.

Och livet består just nu av följande: jobb, plugg, allergi, konfliktlösningsundervisning med sonen, jobb, allergi, semesterlängtan, jobb, allergi, plugg och mer konfliktlösningsundervisning. Ja, ungefär så.

Jobbdelen flyter väl på, inga störra bekymmer. Pluggandet flyter väl också på men de två delkurser som återstår lär kräva lite extra tid, så jag har lagt in några extra pluggdagar framöver för att slippa sitta heeeeeeela helgerna. Konfliktlösningsundervisningen går väl sisådär, det är lite svårt att pränta in i sonen att det som han ser som "på skoj" när han gör det mot andra är precis lika o-skoj som när andra gör det mot honom.

På tal om allergin kan jag komma med en av mina kända (ökända?) klokheter: Den som har kvalsterallergi bör inte ge sig på att försöka fräscha upp en dammfylld stor matta med hjälp av en piasavakvast! I alla fall om denne inte är hemskt sugen på andningssvårigheter, nästäppa och rinnande ögon. Men, såklart gjorde jag det ändå. Ja dammsugaren på jobbet är kaputt. Eller, den gav en kollega en rejäl elstöt så man är rätt osmart om man använder den. Faktiskt ännu osmartare än om man ger sig på att försöka fräscha upp mattan med piasavakvast. Men i alla fall, jag gjorde det där sistnämnda och morgonen därpå fick jag göra en akututryckning till apoteket för uthämtande av kortisonspray. Sprayet hjälpte litegrann, men dagens tandläkarbesök fick avbokas... såpass igentäppt som jag fortfarande är kan jag inte ligga med munnen full av grejer i en hel timme.

What else? Hmm... Jo vi har nytt hemlarm. Intressant va? Tänkte väl det... Men grejen är att vi varit lite tveksamma inför om sonen skulle klara att hantera larmet själv och han har inte varit så villig att öva direkt. Men nu var han med när larmsnubben installerade det nya och det var tydligen väldigt spännande, och han lärde sig direkt och kunde undervisa mig sen ;-) Nu är det han som sköter den där biten när vi kommer hem eller sticker hemifrån, för att det verkligen sätta sig liksom, och det går finfint. Vi kanske skulle hyrt in proffs när han skulle lära sig klockan t ex också, det hade tydligen kunnat löna sig? ;-)

Semesterlängtan var det ja... Jag slutar skolan veckan före midsommar, såvida jag inte behöver komplettera i efterhand då, jobbar sen  4 dagar i midsommarveckan och har därefter en veckas semester ihop med Simon. ÅH vad den kommer att sitta kokalolasosfofinontot (ja ni kan väl rövarspråket?). Så, om 10 veckor har jag 10 lediga dagar i sträck framför mig. Shit vad länge det hörs som! 30 arbetsdagar, 3 extra pluggdagar och 13 ordinarie kanske låter bättre?

Oj, klockan är mycket. Gotta go! Frissan behöver kosing och jag ska ge henne det i utbyte mot att hon fixar min hårfärg. En OK deal. See ya!

När katten är borta dansar råttorna på bordet.

När maken/pappan i huset är borta så...? Ja det får vi se imorron när Peter är på bowlingtur genom halva Skåne och kör hemmifrån på morgonen och är hemma halv nio på kvällen om han/vi har tur. Jag har en del planer för min och Simons mammaochson-dag, han är inte förtjust i allt ;-) men vi kan nog kompromissa. Hoppas jag. För alternativet är att jag pluggar hela dagen, och det VILL JAG INTE!
En del av mina planer bygger på vädret. Även fast jag är inbiten snö-gillare hoppas jag att det blir hyfsat varmt och framför allt vindstilla. Annars... så skiter en del sig.
Och på tal om väder, så åkte trädgårdsmöblerna fram igår. Tack vare undertecknad.

Nu är det ju då fredag. Denna svensson (OK, Johansson då) slocknade i sängen direkt efter hemkomsten från skolan. Hade inte grabbarna kommit hem typ 1½ h senare hade jag nog sovit som en stock ännu. Och som följd av detta kanske vaknat vid 2 inatt, utsövd och uttråkad. Så, det var nog bra att de kom och väckte mig. Annars hade jag t ex inte fått chansen att m h a vitlöksbröd erhålla en... ja vad ska man säga... exotisk doft med stänk av tzatziki?

10 veckor kvar tills utbildningen är klar. 10 veckor kvar. 10 veckor. Sen måste jag ju ha en herrans massa fritid plötsligt. Oj, vad ska jag fylla den med? Ja dessa i-landsproblem.

Och nu något helt annat!

Majskyckling har jag hört talas om, men detta var nåt nytt:

Mer kul HÄR :-)

Årets största aprilskämt...

... måste vara mitt bankkonto. Det kan bara inte vara så att pengarna nästan är slut redan, det är uteslutet. Nåt fuffens är det. Nåt STORT fuffens.

Ett aprilskämt var dock inte gårdagens stora upptäckt. Upptäckten att jag inför torsdagens examinerande seminarium läst fel bok! Jag tyckte väl att det tog lång tid innan man liksom nådde delkursens kärna men har stött på märklig kurslitteratur förr och reagerade inte nämnvärt. Men ack... när jag sedan trodde att jag snart "bara" hade delar av en avhandling kvar att plöja igenom så blev jag varse att jag då har en hel bok kvar. Nej, det får bli valda kapitel av den också, så får det bära eller brista. Seminariet utgör bara ena halvan av ena halvan av delkursens examinationer (ja ni hängde med nu igen va?) så hänger jag inte med till hundra procent där är det ju inte kört om man säger så. Men fasiken rent ut sagt!

Vän av ordning kanske förresten undrar: Vart tog EFITen vägen? Och vän av ordning ska få svar: den gick och lade sig och vilade en vecka. Gick i ide, kan man kanske säga. Men tanken är att innan denna 1 april är slut så ska den ligga uppe här, och det är INTE ett skämt! För fotona togs prydligt och fint, de är bara inte infogade i blogginläggsformatet än. Men soon, very soon...

På tal om det: Soon and very soon - we are going to see the King - Halleluja... Ja ni vet, den där låten. Påsken till ära har jag fördjupat mig lite i kristendomen. SVT har sänt en serie som speglar Bibeln och kristendomens historia, i går var det repris av del 4 (som bl a avhandlade just hur Jesus blev förrådd och dömd till döden) och jag såg den. Och nu nu måste jag se de övriga också (tack Gud, eller nå'n, för svt Play) för det var riktigt intressant. Det gav mig några google-uppslag också ;-) så nu vet jag dessutom vad ett Petruskors är för något. Kanske tillhör det allmänbildningen, men jag är inte särskilt allmänbildad, det vet jag ;-)

Och innan dess såg jag ett program på Discovery där man grävt djupt i frågan om HUR Jesus egentligen dog, om det rimligen stämde att han dog efter bara 6 h på korset fast korsfästelsen är "designad" för att ge en utdragen långsam död och varför i så fall. Man fick sin första teori om kvävning omkullkastad, och kom även fram till att hans position på korset antagligen inte var den som man liksom alltid trott och som det föreställts... Intressant även detta.

Så, nu har jag lite mer kött på de kristna benen :-)

There's a first time for everthing.

Igår morse var jag med om nåt jag inte varit med om förr: ett rejält kraftigt gallkrampsanfall som gick över av sig självt. Utan medicinering. Tajmingen var dessutom för ovanlighetens skull optimal, för jag satt i bilen och alla mediciner låg hemma...

Jag har dessutom spelat Ruzzle på engelska för första gången. Shit alltså. Nog för att jag är hyfsad på engelska, men det där var inte lätt inte. Fast, jag borde kanske göra det oftare just därför. Hmmm...

Nåt jag förvisso gjort förr men hatar och därför inte tillhör vanligheterna är att baka. Men är man morsa så är man. Så jag och Simon bakade chokladmuffins, med chokladbitar i, i eftermiddags. Och nog för att jag som sagt hatar att baka, men jag gillar oftast resultaten :-) Alltför mycket t o m, jag ska absolut inte äta fler än det smakprov jag tagit. Absolut inte. Inte.

Morgondagen blir inte lika festlig. Åtminstone inte före kvällen. Efter att ha hållt mitt eget löfte till mig själv om att INTE plugga nåt under veckan så är det allvar i leken imorgon. Deadline på den individuella uppgiften är på måndag (den är jag dock nästan klar med) och grupparbetet måste jag ha kommit en bra bit på vägen med innan fredagen är slut för att kunna få värdefull feedback av gruppkamraterna. Jag lär dock ha huset för mig själv större delen av dagen fram till femtiden på eftermiddagen, så det ska väl gå... Men först sovmorgon! Det är härligt med skollov för lilleman, det innebär att vi inte har nån direkt tid att passa på mina självstudiefredagar (om de inte ska iväg på nåt särskilt med fritis) och jag räknar med att inte behöva gå upp förrän vid 9. Aaaaaah... I vanliga fall måste ju han lämnas till skolan senast halv nio oavsett.

Och bara för att jag skrev så lär han vakna vid sju och vilja underhållas ;-)

På tal om underhållning... i lördags var vi hos Sandra och Kalle. Och man kan väl säga som så, att det krävs inte mycket för att roa oss :-D



Vad är det man säger? Små barn roar sig lätt?

Snö är magiskt.

Hur kan annars nå't så enkelt och vardagligt plötsligt bli så vackert?

 

På tal om nåt helt annat kan jag nu dels meddela att även sista kursen tillhörande termin 1 är godkänd, 7,5 nya högskolepoäng tagna och totalt har jag samlat på mig 232,5 st. 30 till ska tillföras innan sommaren är slut, ungefär...

 

Och så har jag ätit bra 3 dagar i rad nu. Men jag har verkligen fått ta måltid för måltid och planera noga. I skolan idag fanns det gott om frestelser, men jag lyckades hålla mig till den medhavda maten (hade t o m egen varm choklad med mig i thermosmugg :-D).

 

Nu kommer helgen, inkl. en bortbjudning på lördag, men den ska klaras av inom ramarna också. Så det så!

Även jag lever. Hjälpligt.

Trött är ett för lindrigt ord, både när det gäller knoppen och när det gäller kroppen. Det börjar liksom ta ut sin rätt att jag både jobbar och studerar, och samtidigt har en del att dra i gällande sonen och hans skolgång. Om veckan bara hade haft 8 dagar och dygnen typ 30 h, men inte inneburit mer arbetstid, så hade jag nog fixat det fint, kan nån ordna det?

Eftersom jag lämnade in mina senaste examinationsuppgifter i tisdags fast det inte var deadline förrän i fredags ;-) och dessutom bestämt mig för att INTE bry mig om nästa delkurs alls förrän typ på måndag så har helgen i alla fall erbjudit lite avkoppling. Lite "finare" mysmiddag och efterföljande spelande (Geni och sån't) med maken i fredags. Fika på sta'n för mig och sonen igår tillsammans med Sandra och därefter en eftermiddagslur ;-). Tacos, äpplekaka och småprat med grannarna igår kväll. Och så bowlingmatch idag som väl inte direkt är avkopplande men eftersom vi vann så var det rätt kul i alla fall :-)

Ett drinktips såhär en söndagskväll kanske? Jo, blanda 1 del Jeltzin Strawberry och 1 del gin med 2 delar vardera av ananasjuice och apelsinjuice. Servera väl kyld. Inte i för stora glas, och var inte för törstig ;-) för då dricker du lätt för mycket.














Jag hade faktiskt tänkt roa er lite med en favorit i repris, ett kul videoklipp. Men jag har inte lyckats hitta det rätta, det bästa, det roligaste. Och eftersom jag bara nöjer med mig det bästa så blir det inget klipp alls idag. Men en liten bild kanske? Med titeln "Om du behöver kyla ner dig lite där bak" :-D

från skyltat.se

Jaja, ni får faktiskt tänka till lite och kolla noga ;-)

Nä jag bör nog krypa till kojs nu. Den där tröttheten lindras liksom inte direkt av sömnbrist och imorgon är det bra om jag är nåt sånär klar i skallen. En ny kollega ska nämligen starta sin karriär på min arbetsplats med att ha en stängning ihop med mig. Åh stackars grabben vet inte vad som väntar honom ;-)

Nästa gång ska jag hålla käften.

Sådär runt nyår kom jag äntligen igång med träningen igen. Efter ett par veckor vågade jag mig på att säga, så att andra hörde det t o m, att DENNA gången har jag minsann lyckats undvika att bli sjuk precis efter att jag kommit igång med träningen igen. Och givetvis, krasch boom bang så tog det inte många dagar förrän min kropp invaderades av diverse baciller och virus (antar jag). Så, nästa gång jag börjar träna igen och inte genast blir däckad ska jag baske mig hålla käft!

Då kan man kanske tro att det är taskig tajming att det kommit snö just nu. Men nejdå, de stunder jag mått som bäst denna veckan har varit de stunder jag varit ute i snön med barnen (åkt pulka, undersökt snön, testat hur snabba isbelagda rutschkanor kan vara o s v) eller på egen hand (vilket jag dock knappt hunnit). Så snön gör aaaaaabsolut ingenting. Att som idag sitta still i en skolsal är betydligt jobbigare. För att inte tala om hur oerhört vacker jag är. Ögoninflammation och snorig näsa gör verkligen underverk för utseendet. Not... Men ahja, det går väl över denna gången också ;-)

Jag kanske kan skylla på förkylningen och det fullspäckade schemat nu men... jag har lyckats förtränga att en skriftlig matte-examination ska in senast nästa fredag. Samma dag som en annan uppgift som handlar om literacy, det som vi redovisade muntligt idag. Som om jag inte kände mig tidspressad nog av att EN uppgift ska in om en vecka, det är nu alltså TVÅ. Och jag har EN självstudiedag till mitt förfogande. Att skriva båda samma dag kan jag glömma, det funkar inte. Så... jag vet vad jag har att göra i helgen. Om jag kan, för att plugga när Simon är hemma är inte lätt kan jag säga. Skulle min förkylning inte klinga av får jag dock hoppa över helgens 40-årsfirande av syrran och får då en kväll med huset för mig själv. Så, trots allt, inget ont som inte för något gott med sig?!

Helgen som gick var betydligt kuligare. Då var det dags för 2012 års julfest. Ja är det nåt konstigt med att den hölls i januari 2013 menar ni?? Nej, jag tänkte väl det. Det var dessutom deltagarrekord i år igen, trots att 3 vuxna och ett barn tyvär föll bort på sluttampen blev det totalt 23 pers. Till nästa julfest får vi nog bygga ut huset... Eller nej, det klarar sig, men kanske göra om "klappleken". Det blev lite mycket väntan där...

Foton? Nähä ni, har ni inte facebook och är vän med mig där får ni skylla er själva!

Vasa? Diskriminering? Tja, kanske... Så okej då. Några stycken.

Frågesport! Svårt, tydligen....



Lisa och herr granne med pannorna i djupa veck.



Traditionsenlig julkluring. För den som inte varit med: små bitar av jullåtar ger ihop med en ledråd varsin bokstav, bokstäverna bildar en mening eller instruktion och så småningom ska det slutliga svaret hittas. De första åren var det kasettband med musiksnuttar på, och så frågorna/ledtrådarna på papper, nu med dagens teknik förs allt ihop m h a Movie Maker och visas med projektor eller som nu på TVn. Japp, utvecklingen går framåt... 



Främst: lag Smultron (fråga inte!)

 

Detta gäng är skäligen misstänkta för skändning av julkrubban!



Det som blev vinnarlaget: Number One.



Åsså klappleken. Precis som förra året fick vi putta undan möbler och sitta på golvet för att få plats. Men, det går ju det med! När vi är lite äldre, typ 90, får vi väl sätta rullatorerna i en ring eller nåt. 

Och of course.... fjortisfoton :-D

Fest hos Abdulla!

Yepp, det är min son.

Och.... Da Gang! Jag och Peter, Anders och Ulli, Thomas och Lisa. Typ eliten. 

Smått å gott å blandat.

Eller som det också kan kallas: en osalig röra.

Först: Min jul går inte under för att de tagit bort den "svarta dockan" och den "judiske gubben" (som jag inte ens fattat skulle vara judisk) från de tecknade filmerna på julafton, jag kommer varken att svära över glöggen eller skriva under protestlistor. Däremot har jag svårt att greppa den del av förklaringen som handlar om att det anspelar på negativa stereotyper, och detta av två skäl. Dels för att jag inte ser det negativa i att vara framåt och kaxig, eller ha skägg och hjul, och dels för att i princip samtliga leksaker som går in i tomtens säck speglar just stereotyper. De kinesiska dockorna, med sina trippande steg och typiska frisyrer. Polisen med sin bistra uppsyn och batong. O s v... Däremot så har jag inte svårt att förstå det i förklaringen som handlar om att filmerna och dess utformning är sprungna ur en tid då den mer negativa synen på svarta och judar bl a var mer rådande även inom politiken och samhällsorganisationen, och då annorlunda-stämpeln var väldigt stark och allmänt accepterad. Eller att svarta och judar till skillnad från t ex kineser och poliser är en genom historien utsatt folkgrupp.

Sen: Jag går inte i taket när jag hör ordet negerboll. Jag antar inte att alla som säger negerboll är rasister. MEN att av ren princip "för så har jag/vi alltid sagt!" använda det ordet, och helt bortse från den nedsättande laddningen av ordet och hur det använts av vita för att nedvädera svarta till förmån för "men jag menar inget illa!" är för mig obegripligt. Med "så har vi alltid gjort"! kan man försvara det mesta, men det håller liksom inte. Och ja jag har det på nära håll också, och jag önskar att det gått att diskutera saken utan att det blir infekterat men... Nej ibland är det inte läge. När sonen härom dagen dock kom hem och sa att han blivit kallad neger på ett nedlåtande sätt (sammanhanget visar att det var nåt negativt, inget neutralt ord för mörkhyad), ja då sade något att det kanske är läge för en diskussion ändå.

Därefter nåt helt annat: Om ni tycker att det tar väldigt lång tid för era varma mackor att bli klara... så KAN det bero på att ni glömt sätta in dem i ugnen. Jag säger bara, det KAN vara så. Faktiskt.

En annan grej: Ikväll ska julgranen tas in, och imorron ska den kläs (av mig!). Och jag har ingen aning om hur den ser ut! Männen har köpt julgran utan mig, för andra gången genom tiderna. Förra gången överlevde jag, men... alltså statistiskt så närmar vi ju oss en katastrof mer och mer för varje gång så risken att det blev fel är större detta året. För att inte tala om nästa år, om det nu går vägen denna gången. Oh no, this has got to stop!

Och över till lite allvarligare saker igen: Domen mot mannen i Malmö som dödade sin före detta partner inför barnen ska granskas. Han dömdes inte till lagens strängaste straff, livstidsstraffet, eftersom mordet inte ansågs tillhöra de grövsta. Och utifrån det förstår jag att det ska granskas. För vad tillhör egentligen de grövsta morden om inte detta gör det? När mannen tidigare dömts för misshandel av kvinnan, där han upprepat hotat henne, där han sen förföljde henne och planerade mordet som sedan med stor grymhet utfördes inför ögonen på små barn. "Spännande" är fel ord, men det ska bli intressant att se vad granskningen ger för slutsats.

Och som avslutning: skolan. Sista dagarna för i år på plats på högskolan är passerade, men knappast sista skolarbetet. För om 5 veckor ska ytterligare två skriftliga arbeten in, och en av dem (en empirisk studie med fokus på interkulturellt språkliga lärandesituationer i förskolan) ska dessutom redovisas muntligt om ca 4 veckor. Så god jul på er! Nå, självaste julhelgen ska jag försöka koppla bort skolarbetet i alla fall. Försöka...

Ja, det var väl dagens röra! 

Ett lugn spred sig...

... på nåt märkligt sätt hos många av oss efter beskedet att Kajsa till slut dragit sitt sista andetag. Jag talar inte för de som stod henne allra närmast såklart, men för oss lite mer i periferin. Sorgen är fortfarande närvarande och kommer så att vara ett tag, precis som vårt behov av att prata om henne och minnas det hon sagt, skrivit och gjort. Och det är mycket det, både klokskaper och galenskaper. Men för många av oss har liksom det vardagliga livet återtagit sin plats.

Det vardagliga livet för egen del bestod igår av en hel del svordomar och suckar dock. Jomen lyssna här:

Först somnade jag aldeles för sent natten till fredagen, och när klockan ringde var jag inte på långa vägar färdigsoven. Trots att hon ändå var tio i åtta. Väckte motvillig son, som till slut fick ur sig vad han önskade till frukost. Medans han steg upp och klädde sig fixade jag så denna önskefrukost, en frukost han sedan inte villa äta för han var faktiskt inte hungrig! Till slut fick jag i honom ett glas o'boy i alla fall (ja stackars stackars barn som tvingas dricka choklad va?) och lyckades dumpa honom på skolan för att vända hem igen för att göra klart inlämningsuppgiften till skolan. På självaste deadline-dagen.

För att kunna skriva texten på bästa sätt behövde jag skriva ut några bilder, och eftersom min dator tappat kontakt med nätverksskrivaren så behövde jag använda makens stationära. Inga problem, eller hur?! Jo! För jag är minsann inte man (eller kvinna då) att hitta påsättningsknappen (jomen den där som heter power ni vet). Lådan är svart, alla knappar är svarta, och det är mörkt där lådan står eftersom ljuset från skrivbordslampan inte når dit. Jag lyckades nog trycka på alla andra knappar minst 5 gånger vardera, inkl. nån omstartsgrej som jag helst INTE ska röra, innan jag fick satt på den (jo det heter så!!). Men till slut så fick jag då skrivit ut bilderna och kunde fortsätta skriva på mitt lilla dokument.

Men då måste ju dokumentet hittas också. Och jag visste precis var det fanns sparat. På nån av mina datorer (har en hemdator och en jobbdator). Eller på nåt av mina USB-minnen (har två av dem också). Som låg i nån av mina väskor (har fler än två såna). Och givetvis fanns det på det _sista_ jag kollade liksom...

Nåväl, jag kunde så sätta igång med skrivandet. Under vapenhot t o m. Och det började flyta på hyfsat efter en stund. Men jag hann inte bli klar förrän jag var tvungen att pausa eftersom jag behövde göra ett ärende på jobbet. Och när jag körde dit glömde jag såklart saken som jag skulle lämna där. Men jag kom åtminstone ihåg saken jag skulle _hämta_. Alltid något...

Hem igen, och snart kom även make och son hem. Och sonen fick jag till slut kasta in på sitt rum för att få tillräcklig lugn och ro för att kunna koncentrera mig skapligt. Så till slut blev jag klar... med flera timmar tillgodo till deadline. Wow alltså. Blir jag inte godkänd så vågar jag inte svara för konsekvenserna.

Men ah ja, middagen blev god, vinet smakade okej, Benny Hult fick vara kvar i X-factor och Notting Hill slutade lyckligt även denna gången sådet blev ju en rätt bra dag till slut ;-)

Idag då? Hmm... jo när detta skrivs är jag nästan nyuppstigen. Nej jag har inte SOVIT tills nu men jag har legat i sängen. Allt medans maken beskurit träd. Jag tycker vår uppdelning av sysslorna är helt okej hittills idag.

Jag har kört fast!

Nej det handlar inte om vikten nu, även om det tyvärr passar rätt bra in där också, utan om skolarbetet. 

Examinationen av vår första delkurs närmar sig, och den är tredelad. En del är i form av en gestaltning i grupp, känns flummigt och blir nog flummigt också med tanke på att vi i gruppen spretar lite i våra tankar men att inte bli godkänd är antagligen en konstart i sig. Andra delen är en skriftlig del som bygger på de där gestaltningarna, en reflekterande text som i sin tur känns aldeles lagom flummig trots att den ska kopplas till teoretiska begrepp och där känner jag mig rätt safe. Men tredje delen... hemtentan. Där har jag kört fast. Big time. Jag trodde jag var bra på sånt där, men får nog omvärdera det. Alternativt bestämma mig för att jag nog är lika bra och förträfflig som tidigare och att det i stället är frågeställningarna som det är fel på. Jo, jag tror jag bestämmer mig för det... Och påminner mig själv om min tidigare överenskommelse med mig själv, att trots de höga kraven jag ställer på mig själv så räcker det med att få betyget Godkänd. VG är finemang, en bonus, lite extra grädde på moset, men siktet ska ställas in på G för att inte pressa mig själv för hårt. G som i Good enough...

Jag ska inte bara gnälla. Det ÄR kul, och det ÄR intressant. Och jag känner att innehållet i utbildningen verkligen gagnar mig i min yrkesroll och inte bara ger ett papper som i sin tur kan ge mig en legitimation. Det är inte bara för syns skull liksom. Men banka pannan i bordet och bränna böckerna på bål vill jag ändå göra emellanåt.

Ni vet på bio, när nån prasslar...

... med godispapper och chipspåsar och grejer? Ni vet hur fruktansvärt irriterande det är? Vill ni veta nåt som är ännu mer irriterande när man ska se på film? Jo, en 9-åring som inte hinner med i textningen och frågar kring precis ALLT som händer i filmen. Hela tiden! Förvisso får vi skylla oss själva som introducerat kultklassikerna Polisskolan för honom  ;-) men ändå...

Nåt annat som är irriterande är att ha kurslitteratur som jag inte kan kladda i som jag önskar eftersom böckerna efter avslutad utbildning tillhör arbetsplatsens personalbibliotek typ. Det får bli anteckningar på separat papper med sidhänvisningar och egna reflektioner, och bara enstaka små understrykningar i själva boken, fast min studieteknik inte riktigt är överens med det. Dock... det är inte så illa att jag hellre betalar böckerna själv :-D

Och så irriterande nummer 3: att studera till stor del på distans med Internet som viktigt arbetsredskap, och att då ha en uppkoppling som försvinner lite då och då.

Ja det är ett tufft liv jag lever. Tur att Pepsi Max finns!!!