Att hålla mig vaken för att se reprisen sent ikväll kändes som en omöjlighet, så det fick bli SVT Play i stället. Och när jag väl kollat så var jag oerhört glad att jag valde det alternativet, för att hålla mig vaken för så mycket skräp hade varit totalt bortkastat...
Ja jag vet att det är frivilligt att kolla, men om jag inte kollar kan jag ju inte veta hur eländigt det är ;-)
Eländigt var bara förnamnet på bidrag nummer 1. Youngblood. Alltså jag vet inte ens hur melodi och text och så var, för de "sjöng" så jädra illa att jag inte kunde urskilja själva låten... Bara en massa hoppifjantande smågrabbar, ungefär. Eländigt!
Tvåan då, I mina drömmar, fortsatte på samma spår. Maria Benhajji ska vara en erfaren sångerska, men hu vad illa det lät!! "Nervositet" säger väl en del. Kanske det, men kan man inte bemästra den så är man på fel plats liksom. Och låten... vilket sömnpiller!
Mattias Andreasson som framförde bidrag 3, Förlåt mig, är väl inte världens bästa sångare heller men det gick helt klart att lyssna på utan att få ont i öronen. Låten då? Alltså, jag gillade melodin som sådan. Men inte stuket, inte arret liksom. Det blev... platt. För icke-ösigt. Och texten gav mig absolut ingenting heller. Bästa artistiska prestationen dittills i alla fall.
Love Generation hade i alla fall kvällens fulaste scenkläder, så om det var det de siktade på så Grattis!! Låten Just a little bit kan jag nog säga samma om som föregående, att den hade ett platt arr, aldeles för "död" musik. Synd för melodin och texten var inte helt oäven men som helhet blev det helt ointressant. Tjejernas sånginsats gjorde nog ingen glad heller...
Sanningen hette bidrag 5. Och ska sanningen fram så skulle jag nog kunna uppskatta den låten. Med massor av vin i kroppen och rökandes illegala substanser... men det är nog vad som krävts. Det enda som var bra var trummorna, typ.
Bidrag 6, Lovelight med Andreas Johnson, ska vara ett soklart plagiat enligt "alla", det hade jag läst. Så jag var rätt nyfiken på den. Höll jag sedan med? Jodå, efter 3 sekunder satt jag och nynnade på Beautiful Ones. Och refrängen var lika klockren (fast då ett plagiat på versen i originalet). Jag brukar tycka att plagiat-tjafset i mello är överdrivet och fjantigt, men här måste jag instämma i det. Detta var ännu värre än Andreas Lundstedts rip-off på Coldplays Viva la vida.
Why am I crying? frågar sig Molly Sandén. Tja inte vet jag... Kanske för att det engelska uttalet är så dåligt att det gör ont? Kan vara så... I övrigt var det väl en okej låt tycker jag, med en stark refräng... som dock i början påminner väldigt mycket om en annan låt. Men vilken??
Och sen då. Nummer 8. Ranelid-grejen. Mirakel. Alltså jag är all for att ha en massa olika musiktyper i Melodifestivalen. Jättebra. Det är okej att man inte tar allt på megastort allvar heller. Helt OK. Men detta var bara.... fel. Helfel. Mer tänker jag inte skriva, för "låten" har redan fått aldeles för mycket uppmärksamhet överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar