tisdag, januari 25, 2022

Ettan kom. Tvåan kom. Trean kom så småningom!

Ja ni som gissar att jag snackar covid-vaccin gissar rätt. Igår togs tredje sprutan för min del, drygt 6 månader efter den andra. Typ dagen efter att jag bokat ändrades det till att bara behövas 5 månader mellan men att ändra och ha mig kände jag inte för. Det är dessutom tveksamt om det funnits nån tidigare tid som passat mig, jag tar på en viss mottagning ett par mil härifrån p g a tidigare anafylaktiska reaktioner av bl a läkemedel (dock ej vaccin). 

De tidigare två gångerna har jag inte känt ett endaste dugg. Varken direkt efter eller de följande dagarna. det är nästan så jag varit övertygad om att jag fått placebo, om de ens stuckit ö h t 😉. Igår däremot så började jag efter ca 10 minuter känna nåt lite ... skumt ... Kliande i öronen, varma handflator, stickningar i tungan. Inte mycket, ganska diffust, men ändå lite av det som tidigare reaktioner startat med. Så efter att ha avvaktat en liten stund för att inte ta upp resurser i onödan så sa jag till. Och då blev det uppvaktning minsann. In på ett akutrum, ner på en brits, av med munskyddet, in med frisk luft och munsönderfallande antihistamin. Koll på ansiktsfärg, puls, syresättning och blodtryck. Jag kände mig väl omhändertagen och mådde efter en kort stund bättre igen och jag fick högsta betyg på alla kontrollerade parametrar. Antingen var det en allergisk reaktion (det var inte samma vaccin denna gången som i ettan och tvåan) fast av lindrigt slag eller så blev jag orolig, började hyperventilera och spänna mig vilket skapade vissa symtom eller så var det en blandning av det. Efter ytterligare tid under uppsikt och sen lite mat i magen kunde jag i alla fall köra hem igen. Idag har jag ont i armen, rätt rejält, vilket ju är helt normalt men i övrigt har inte gårdagen satt några spår utöver att den säkert spär på den redan existerande tröttheten, utmattningen, energilösheten. 

Jullovspluset på vågen som jag skrev om i förra inlägget är förresten i princip borta igen. Skulle jag ha koll på mina mått så skulle de dock antagligen visa skillnad, jag verkar binda lite extra vatten i kroppen just nu och har antagligen aktiva inflammationer så lite "plufsig" är jag nog vilket fysioterapeuten tyckte sig kunna styrka i fredags. Nackmuskeln som bråkat i snart ett år har inte gillat lovet alls, sämre rutiner och mindre utrymme för mig att ta hand om mig själv kan vara förödande, och som följd av det har både nacke, skuldror och huvud varit till salu ett tag. Ingen har nappat dock och nu tror jag det har börjat gå lite åt rätt håll igen. Så det kanske var tur att det inte blev någon affär trots allt. 

Jomen det duger väl!
I väntan på att min kropps remake ska vara klar så har hemmet förändrats lite. Bl a har sovrummet precis som TV-rummet fått en smart-TV, så nu har jag bl a börjat kolla mycket mer på mina streamingtjänster. 

Och snedväggen i hallen har fått nya möbler. Den bruna gamla fina bokhyllan som stod där innan funkade inte så bra p g a en del av husets värmesystem, hyllan behövde stå en bit ut från väggen vilket störde mig enormt. Så den fick snällt ta och flytta därifrån och har just nu en provisorisk plats i väntan på en annan förändring som dock mannen måste stå för vilket gör att det med lite tur kanske är klart sommaren 2025 ... Snedväggen är i alla fall klar, detta är vad jag fick till med kort tidsåtgång och liten budget. Jag ville egentligen ha bara vägghängda skåp, men de som i så fall var aktuella fanns inte att få tag på inom rimligt avstånd p g a att pandemin påverkat leveranserna och att vänta längre var en tanke jag inte stod ut med. Så, detta blev det. Hade jag fått  bestämma själv hade sonens filmer som upptar översta två hyllorna flyttats till en låda där de inte syns för att i stället göra plats för mer böcker och foton t ex men det var inte att tänka på för sonens del. Har de tidigare stått där synliga så måste de göra det framöver med, så det så! 

Jag tog ingen före-bild. Fy så orutinerat! Men jag såg denna bild nedan från i somras när en del av väggen syntes. Dock stod nog bokhyllan ovanligt nära då, jag hade nog puttat in den i smyg 🙊🙈. 

Annars då? Jo handbolls-EM pågår ju. Jag har sett alla Sveriges matcher förrutom en halvlek som jag fick lyssna till på radion och även en del andra matcher. Jag förundras lite över hur det kan vara enstaka covid-fall i trupperna utan att hela gruppen smittas med tanke på den fysiska närheten och hur hög smittbarhet den nu dominerande virusvarianten verkar vara. Det känns som att har smittan väl kommit in borde majoriteten testa positivt ganska snart men så har ju inte skett utan de är några i taget ... Har handbollsspelare mer tur än människor i stort 😏 eller har de dåliga tester? Förvisso har jag mig veterligen inte heller fått det, än, men jag har heller inte kamperat ihop på det sättet med någon som testat positivt. 

Ikväll är det Sverige mot Norge, semifinal eller hemfärd. Det vill nog till att Sverige spelar bättre än de generellt gjort i turneringen eller att Norge inte har nån riktigt bra dag, annars lär det inte gå vägen säger experten Jennie 😁. 

onsdag, januari 12, 2022

Det blev så som det inte skulle bli.


Det skulle inte bli det klassiska pluset på vågen efter jullovet. Jag skulle inte låta ledighet, högtider och festligheter ta mig bakåt när jag kommit så långt framåt. Men det smög sig, såklart. 2½ pluskilon visade sig på vågen nu när terminen startade igen och jag vet absolut varför. Jag har definitivt inte skött maten som jag borde. Har ätandet varit värt det då, har jag njutit av det? Nej. Eller jo delvis absolut, men det har också varit en del känsloätande, uttråkad-ätande, skit samma dagen är ändå redan förstörd-ätande, bara-för-att-ta-slut-på-det-ätande, orkar-inte-ta-nåt-annat-ätande, det-råkade-slinka-ner-ätande o s v. Jag ska nog vara glad över att det "bara" var 2½ kg. Nu måste jag raskt få till de bra rutinerna och vanorna igen, och det får bli helt utan undantag i början. Luddigheter fixar inte en sån som jag, det är all in som gäller annars är risken stor att jag halkar av banan igen och ytterligare vikt smyger sig på. Jag har inventerat frysen lite snabbt och jag har färdiga matlådor så jag klarar mig ett bra tag även när förmågan att laga nåt är obefintlig och jag har både måltidsersättning och grejer att snabbt fixa smoothies och andra mellanmål med så ursäkter saknas ... Så, skärpning igen Jennie! 

I julas var jag vid ett tillfälle lite o-överens med yttertrappan och jag ramlade så jag liksom spände och sträckte typ hela kroppen. Sedan dess har ena låret smärtat på ett nytt sätt när jag varit ute och gått så jag antar att nåt hände med det i samband med trappincidenten. I går testade jag motionscykeln för första gången på länge, 4 x 5 minuter med lågt motstånd blev det, och fram tills precis i slutet kände låret okej med det. Och idag under promenaden lät jag jympaskorna komma fram ur sin vintervila, kanske kan de vara snällare mot låret med och inte bara själva fötterna. Jag tror i alla fall att jag hade mindre ont där idag än under de senaste rundorna. 

Idag var planen att så smått börja plocka bort julen, det är ju Tjugondedag Knut imorgon. Men jag hade ruggigt svårt att somna i natt och kom därför igång med dagen betydligt senare än tänkt. Och att skynda på saker funkar liksom inte för denna ME-kropp. Så vi får väl se om det blir nåt för-Knutande idag eller ej. Jag hoppas i alla fall det, för imorgon kör Sveriges herrar igång med handbolls-EM och det står såklart högt på min prioriteringslista. 

På tal om idrott. Har ni hört om friidrottaren som vann 400 m häck? Och nu vet han inte var katten han ska plantera den 😀😂.

måndag, januari 10, 2022

Men hur GICK det då?

 Hur gick det med kakan? Stelnade glasyren? Gick det att äta ö h t?

Jodå, glasyren stelnade. Och kombinationen med själva kakan blev riktigt bra tycker jag. Jag kanske kan våga mig på att baka nåt med kristyr eller glasyr eller frosting eller annat klet igen ändå? Kanske.

Receptet kan ni få om ni skulle vilja testa om ni lyckas bättre än jag.

Saffranskaka: 
Smält 75 g vegetabiliskt margarin och låt svalna.
Mortla 3 paket saffran á 0,5 g ihop med en sockerbit. Blanda med 6 dl vetemjöl, 2,5 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och 1,5 msk bakpulver. 
Rör ner margarinet och 3,75 dl havre- eller sojadryck i mjölblandningen och rör ihop till en jämn smet som blir ganska tjock. Häll smeten i en smord bröad form med diametern 24-28 cm ungefär. Grädda kakan i mitten av ugnen på ca 175 grader i ca 30 minuter, Låt svala.

Glasyr med vit choklad:
Smält 100 g vegetabiliskt margarin. Hacka 75 g vit vegetabilisk choklad och låt den smälta i det varma margarinet. Låt svalna och tillsätt sedan 2 msk citronsaft, ½ tsk vaniljpulver och 4 dl florsocker. Vispa slätt och bred över kakan. Låt kallna. Dekorera eventuellt, men det orkade inte jag 😉.

Kakan serverades på julfesten i lördags, om inte en familj till fått hoppa av med ganska kort varsel hade den nog ätits upp. Nu blev det lite över som sonen kunde bjuda flickvännen på dagen efter. Deltagarantalet på festen blev det lägsta sen traditionens begynnelse för många år sedan, det är ju de tider det är liksom, totalt 12 personer inkl. barn. Men det blev bra det med. Ingen som helst trängsel, två lag till lekarna i stället för tre vilket hade praktiska fördelar, och en lite annorlunda blandning vilket gjorde att några som tidigare inte pratat så himla mycket med varandra nu gjorde det (från varsin sida bordet!) och lärde känna varandra lite mer. Och jag har faktiskt blivit bättre på att gilla läget och acceptera att saker och ting inte blir som jag hoppats och tänkt. Personlig mognad tror jag det kallas 😊. 

Måndag idag. Studiedag för skolan, nåt jag ö h t inte visste om för ett par veckor sedan. Men jag känner att jag har god koll ändå förhållandevis då föräldrarna till den extra grabb som är här just nu och spelar Wii med sonen visste det inte förrän jag nämnde det i lördags 😀. Men, det kunde lika gärna varit jag ... för jag själv råkade se det av en slump i en Facebookgrupp. I alla fall, skolan startar igen imorgon. Och jag ser fram emot det, att rutiner och sånt ska kunna sätta sig igen vilket gynnar mig hälsomässigt på flera sätt. Sonen ser också fram emot det, numera gillar han skolan i det stora hela och han kan då också träffa en person som ligger honom varmt om hjärtat oftare 😍.

fredag, januari 07, 2022

Det här med väder.


Förutom att jag mår sämre av mycket sol och högsommarvärme så är mitt mående i princip inte alls påverkat av väderleken, inte så länge jag själv anpassar mig efter den vad gäller kläder och så vilket jag i regel gör. Det vore dumt att inte ... Och det ska ganska extrema förhållanden till för att det t ex ska stoppa mig från att ta mina promenader. Hälsan och då framför allt ME stoppar mig ju från att ta så många och så långa rundor jag vill, men inte vädret. Idag var det t ex både regnigt och rätt blåsigt och jag tog min runda som jag tänkt. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder ... sägs det ... Men jag ska erkänna att jag hellre hade haft gårdagens väder idag, det vore betydligt mer behagligt.

Som sagt, vädret är med ett undantag inte något som styr mitt mående. Inte direkt i alla fall. Men däremot saknar jag, och det är lite nedslående, att kunna vara spontan beroende på vädret. Att liksom kunna ... "Åh idag är en fin dag för en picnic. Vi packar ihop en matsäck och cyklar till stranden". Eller "Nejmen titta, det har kommit snö inatt! Vi ringer och hör om gudbarnen vill hänga med till pulkabacken!" Eller "Vilken behaglig sommarkväll vi fick, vi tar en promenad efter maten!". Eller för den delen "Men vilket risigt väder det blev. Ska vi inte ta tag i rensningen av garderoben vi pratat om? Det vi skulle gjort idag kan vi ta imorgon i stället." Ja ni fattar, kanske ... Det där spontana, det där mer luststyrda, det där man med kort varsel beslutar sig för utifrån de vädermässiga förutsättningarna. Det saknar jag. 

Så bra hade inte jag lyckats!
Utöver att rasta regnkappan har jag idag bl a bakat saffranskaka med glasyr. Med tanke på hur det gick när jag härom veckan gav mig på saffranscupcakes med vit chokladfrosting så borde jag lagt ner dagens projekt redan innan jag påbörjade det. Den där frostingen blev nämligen mest pannkaka. Eller ja den blev ju inte på riktigt pannkaka men den blev i alla fall inte som frosting ska bli. Att spritsa ut den snyggt var det inte ö h t tal om, och när jag försökte breda ut den lite snyggt gick muffinsbotten liksom sönder på mitten. Vågrätt. Delades i en övre och en undre del. Smaken var det dock inget större fel på, det var antagligen därför jag vågade mig på detta idag fast med vit glasyr i stället för frosting och hel kaka i stället för muffins. Men glasyren blev inte heller som den skulle ... utan mer som en deg nästan i stället för en bredbar slät smet. Ändå följde jag receptet till punkt och pricka. Alltså vad ÄR det med mig och frosting, glasyr, kristyr och sånt där? Eller med mig och bakning ö h t? Ja jösses ... Efter att ha tillsatt liiiite vätska kunde jag i alla fall få till nåt bredbart och jag hoppas det stelnat nu när kakan stått kall. Kanske kan det även denna gång bli fult men gott. 

Recept? Nja, kanske framöver om "gott"-förhoppningen slår in. Foto? Hmm, det skulle vara för att ni själva ska känna er duktiga och lyckade då 😄. Så, kanske ... 

torsdag, januari 06, 2022

Det kändes lite ovisst ett tag ...

 ... med tanke på pandemin, covidpass och reglerat resande. Men till slut kom de vise männen fram till Betlehem där de fann Jesusbarnet och hans föräldrar i ett stall. Noga med att hålla avstånd överlämnade de sina gåvor i form av guld, rökelse och myrra. 

Det är ganska luddigt hur det egentligen låg till med den händelse vi bibliskt förknippar med trettondagen. Bl a säger vi traditionellt att de vise männen var tre till antalet, men så anges det inte i Bibeln utan är ett antagande som gjorts bland annat baserat på att gåvorna var just tre. De vise männen är inte heller namngivna, att de ibland sägs heta Kaspar, Melchior och Baltasar är sannolikt resultatet av en hopblandning av legender. Männen avbildas ofta som kungar men inte heller detta anges i Bibeln, mer troligt är att de var experter inom bland annat astrologi. Det finns även tecken på att de i själva verket besökte Jesus långt senare än 12 dagar efter födelsen, och bl a beskrivs i Matteusevangeliet att männen gick in i ett hus där de fann Jesus och Maria. Alltså inte ett stall. Men jag håller nog kvar vid varianten med tolv dagar, tre vise män och stallet. Nån ordning på torpet måste de va.

På lördag avslutas julen med säsongens julfest här hemma. En i förhållande till andra år väldigt småskalig sådan, att vi trots allt fortfarande lever i en pandemi avspeglas i även detta sammanhang. Men om man ska försöka se det positivt så ... så blir det kanske fler Mozartkulor till mig? 

Idag har det varit vad som anses som vackert väder. D v s sol och inte mycket till vind. Jag utnyttjade de omständigheterna till att insupa lite havsluft i dagsljus, först på "min" sida av stan och sen på andra. Någon promenad var det inte tal om för min del men det var många andra ute och gick, en del på längre turer att döma av packningen på deras ryggar. 

Ingen promenad idag alltså men i morgon tänkte jag försöka mig på veckans tredje sådan. Såklart ska det då bli mer vind och dessutom regn. Ja alltså jag tolererar promenader i de flesta väder och har inget emot kyla heller för den delen men det ska erkännas att jag hellre tagit en runda i dagens väder. 

Förresten, på tal om väder. Vad händer när dimman lättar i Kalifornien?
UCLA!

😁😁 Ajavet, den var dålig. 

tisdag, januari 04, 2022

Ibland blir man lite hemmablind.

Eller hur man ska säga. Jag är ju p g a min ME van vid konstiga kroppsliga manifestationer utan logik liksom, såpass van att det konstiga till slut blir normalt. Det har sina fördelar, jag blir t ex inte längre lika orolig som jag var i början innan jag visste vad det rörde sig om (OK, jag var hispig rentav). Men det kan också bli så att jag lite nonchalerar saker som jag inte bara bör tänka "äh, det är MEn som är så" kring utan som faktiskt oavsett orsak är något att ta på allvar. Då är det bra att jag delar med mig av en del på sociala medier så att omtänksamma vänner kan uppmärksamma mig på det, och uppmana mig att just ta det på allvar och ev. söka vård. Jag är väldigt tacksam för det 💓. Igår t ex var ett sådant tillfälle, även om det som tur är rättade till sig av sig självt efter en stund. Men tack vare vännernas ord var jag uppmärksam och följde upp det. En bra väckarklocka! Även om ME är skuld till mycket konstigt så kan det finnas saker som bör kollas upp.

Igår blev det årets andra promenad. Idag blir det så mycket vila och återhämtning som möjligt. I skrivande stund sitter jag i nattlinne och morgonrock, sonen och en kompis kollar på Netflix på nya TVn (teknik är coolt ibland 😊), maken jobbar, duggregnet faller och min mage kurrar. I vilans och återhämtningens tecken blir det färdig micrad mat till lunch, en väl beprövad variant i form av färssås med mycket vitlök och tomat.

Igår däremot testade jag nått nytt, nämligen Quorn Crunchy Fillet Burger. Quorn lanserade förra året helt växtbaserade filéer, de som fanns sen innan innehåller ägg, och detta var en panerad variant av det. Anvisningarna på paketet sa att de skulle tillagas i ugn direkt från frysen, men jag tinade den lätt och stekte sen gyllene i olja. Det blev bra det med. Nästa gång ska jag nog testa i airfryern.

Den åts sen som en burgare utan bröd kan man säga, med grönsaker, dressing och ketchup. Omdömet lyder: en helt okej vardagsmiddag som går snabbt att fixa. Mycket lök och/eller dressing med sting i rekommenderas dock för själva filén/burgaren är ganska smakfattig, men konsistensen är bra. 


Det där med maten ja ... Jag har haft svårt att få till den bra under jullovet. Den här bristen på rutiner och den ännu mer skeva dygnsrytmen är inget vidare. Många dagar klarar jag det rätt bra fram till sena kvällen och sen flippar jag ut i olika omfattning. I synnerhet då jag inte kan sova. Om en vecka börjar skolan igen, då hoppas jag att jag inte ska ha halkat alltför mycket utanför banan så att jag kan falla in i bra matmönster igen. 

Jag har tänkt försöka bli lite mer aktiv på bloggen igen. Inte främst för att ni är särskilt många läsare som är jätteengagerade 😏, även om jag vet att en del uppskattar att jag skriver, men det är lite terapeutiskt och ger också lite träning för hjärnan. Det där med att formulera mig i skrift som jag tidigare var bra på är numera oerhört svårt och utmanande vilket är en sorg för mig så jag vill gärna behålla den lilla förmåga jag har kvar. Tid tar det, sen jag började skriva detta inlägg har det gått 2 timmar, men tid har jag ju rätt gott om ändå 😊. Duggregnet har övergått i ett mer intensivare regn, magen har börjat avisera att det snart är dags för ytterligare en måltid, sonen om kompisarna kollar på en annan typ av film hörs det som och jag är fortfarande klädd i nattlinne och morgonrock.


måndag, januari 03, 2022

Första EFIT för 2022.

Jag fick när jag vaknade igår för mig att kika in på EFIT-sidan och såg då att jag prickat in en officiell dag! Så jag tog helt enkelt Ett Foto I Timmen. Nästan. Jag orkar dock inte skriva så mycket, så denna gången får fotona tala i princip för sig själva. Ja så får det bli.














Sen låg jag vaken ända till 7-snåret *suck* men fler foton får ni inte!







söndag, januari 02, 2022

Jag undrar vilket jag vänjer mig vid först.

Den nya större TVn i TV-rummet eller att det numera är 2022? Det där med nytt år brukar ta i alla fall en månad att liksom sätta sig. 

Det gamla året firades ut och det nya in här hemma i sällskap av de två familjer vi hängt med de senaste 6-7 åren (tror jag det är). Det var egentligen vår tur att vara värdar förra gången men då blev det firande på distans av pandemiskäl men bättre sent än aldrig?

Äta måste man ju ... och varje familj bidrar med något. Denna gången började vi med miniburgare till förrätt, inte alls fel. Därefter några olika sorters kött resp. quornfilé till mig, klyftpotatis och potatisgratäng. grönsaker och diverse såser. Till dessert blev det en fantastisk tårta (nej, det var såklart inte jag som gjort den). Gottebord dukades upp när klockan sakta men säkert tickade upp mot midnatt. Och vid tolvslaget serverades, inte direkt udda eller så, bubbel med eller utan alkohol. 






















Lekar och/eller tävlingar är ett givet inslag. Det började med frågesport som följdes av fiskespel, en tävling med muggar, undgå-att-bitas-av-krokodilen och det där med klossar som jag inte minns vad det heter. Ja ni ser väl på fotona vad grejen är? Det tog längre tid än jag förväntade mig innan tornet till slut rasade, gästerna var helt enkelt väldigt duktiga och stabila. Vissa hade inte lekt färdigt ändå så det blev lite smått & gott inkl. knep & knåp nån timme till 😁.






















Selfies då? Jo det togs några sådana också 😏, fast ovanligt få tror jag faktiskt. Här är i alla fall några av dem. Av varierande kvalitet.




























Till slut kom då 2022, och efter lite mer gotter, lite mer dricka, lite mer skratt och lite mer knep & knåp begav sig gästerna hem till sig igen. Själv var jag inte ordentligt i säng förrän vid 3-snåret och sov sen ganska dåligt. Det blir ofta så att när jag egentligen är trött så kan kroppen inte komma ner ordentligt i varv. Som tur är brukar det ordna till sig natten därpå ...

Idag har jag behövt vara lite för mig själv och rensa skallen lite, så jag tog mig en timmes promenad och åt sen medhavd mat nere vid havet. ME är en jäkligt dålig sjukdom att ha om man är en väldigt social varelse, och det gör mig förbannad att det umgänge med fina människor som jag är så beroende av för mitt välmående samtidigt tar så mycket av mig. Men det är som det är, sjukdomen lär vara min ständiga följeslagare resten av livet. Att utesluta umgänget är liksom inget alternativ, så jag får fortsätta försöka hitta balansen ... och prioritera.

I alla fall, efter en eftermiddag på egen hand varav en stor del spenderades sittandes i bilen lyssnandes på musik var jag lite mer redo för att rensa bort nyårsfirandet från vardagsrummet och återställa till juligt skick. Ty nästa helg är det julfest. Ja minsann! Så funkar det hos oss 😁.

Jag hoppas att ni liksom vi hade ett fint nyårsfirande, ja ni som firar alltså. Det är ju inte alla som gör det. 

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...