Hjärnslö ...

  kan man kalla mig de senaste dagarna. Det har varit minst sagt segt där uppe i knoppen, jag har knappt fixat att läsa ens väldigt korta texter och än mindre förstå dem, inte orkat lyssna när andra pratat mer än någon kort minut, minnet har varit ännu sämre än normalt och tankevurporna (typ lysa med telefonens ficklampa för att leta efter just telefonen) har varit extra högfrekventa. Datorn passade såklart på att uppdatera min standardwebbläsare utan att jag gett mitt medgivande till det, det ledde bl a till flera dagars svordomar över att mina öppnade flikar försvann så fort jag t ex öppnade Word eller nåt sånt innan jag kom på att jag klickat på fel ställe när jag ska gå tillbaka dit. Givetvis kommer vi heller inte in på Schoolsoft, den plattform skolorna numera har, trots att sonen på sitt konto godkänt vårdnadshavares tillgång, det är i alla fall inte mitt fel för det är samma för maken men toleransen mot strul är inte direkt hög. Det känns kort sagt lite som att söndagens måndag (läs föregående inlägg så förstår ni) fortfarande pågår idag torsdag 😉. 

Nu på morgonen hade vi föräldrar en tid för videosamtal med kuratorn på Habiliteringen. Tidigare gånger har jag deltagit halvt om halvt och ofta kvar i sängen men idag var jag inte med alls, jag kände att hjärnan orkade inte lyssna och ta in så det var inte ens lönt att försöka. Men nu på förmiddagen känns åtminstone kroppen rätt okej och jag känner att en promenad kanske är just vad skallen behöver. Så jag ska ge det ett försök. I så fall blir det veckans andra, i tisdags blev det drygt en halvmil redan på morgonen faktiskt. Det är högst ovanligt att jag är igång den tiden på dagen men Plötsligt händer det!

På lördag ska sonen firas av några av de närmsta här hemma och de får stå ut med ett hem som inte direkt är jättevälstädat. Det är synd att det är ljust när de är här, allting syns 😉. Men mest stör jag mig nog på hur det ser ut där ute, många blommor och sånt har sett sina bättre dagar men höstens efterträdare är liksom inte på plats än, trädgårdsland med mera har till största delen gjort sitt, kvarvarande äpplen och plommon ramlar ner och blir dåliga innan vi hinner blinka och det är en så trååååkig trädgårdsperiod just nu. Jag ska se om min kropp orkar med att skapa nån liten förbättring i alla fall, plocka bort nåt av det vissna och se till så att krukorna på terrassen i alla fall ser hyfsade ut.

Ikväll är det äntligen landslagsfotboll igen! Jag gissar att det INTE blir 0-0 mot Spanien denna gången. Vem sätter emot?

Jag tror jag kan ha en ny karriär på G.

Antingen rådgivare åt NASA eller spåkvinna. För tidigare ikväll publicerade jag denna bild på Facebook med texten "Nämen Musks rymdfilur har ju mössan på sned! Det där kan väl aldrig gå bra om de inte ens har koll på det 😱".

Och vad skedde typ 1½ minut senare? Jo då kom beskedet att uppskjutet skjuts upp. Förvisso hade man redan innan förvarnat om att risken kunde finnas, men ändå!


Idag har jag gjort något jag sällan gör nu för tiden. Jag har skött veckohandlingen av mat. Det är dels påfrestande kognitivt, jag har problem med att liksom söka av hyllorna samtidigt som jag helst inte ska krocka med någon eller något. Och dels är det trots självscanning och hjälp att bära in grejerna från bilen påfrestande fysiskt med lyft och förflyttningar av varor.  Men jag vill liksom kunna ... och gör det ibland. Som idag då jag kände mig något sånär i form men inte tillräckligt för en motionsrunda, och som bonus kan maken ägna den tid han egentligen skulle handlat imorgon åt städning i stället 😀.

Matshoppingen var dagens aktivitet. Gårdagens var odlingslådesådd. Alltså jag sådde inte odlingslådor utan jag sådde I odlingslådorna. En del var lite väl sent och skulle egentligen gjorts för typ en månad sen, men hey vi ska väl ha mat i höst med 😉 och hade jag inte petat ner fröna nu hade det ju garanterat inte blivit nåt av dem. Nu har jag åtminstone gett dem en chans. Jag är en så fin människa.

Lite persilja finns sedan tidigare år. Gräslök får vi köpa i sommar för nån hemmaodlad lär det inte bli, den gamla var såpass gammal att jag till slut lät den gå till livet efter detta och den nya kommer nog inte hinna ta sig så mycket i år. Däremot verkar vi kunna få purjolök faktiskt som såddes förra året och nu tagit fart. Timjan inne på andra året har vi också gott om, men jag får klippa ner den och vänta på att den kommer igen för den gick i blom innan jag hann skörda.

Och så det nysådda då: vaxbönor och sockerärtor, två sorters sallad, morot, rädisa, dill och aster. Yepp lite blommor kan man väl också så även om man inte kan äta dem 😀.

Vad blir morgondagens aktivitet tro? Jag skulle verkligen behöva ta en sådär all inclusive-dusch. Med ben- och armhålerakning, peeling, hårinpackning, rubbet ... Vi får väl se om jag orkar. Annars får det bli en snabbis efter att jag förhoppningsvis kunnat lapa lite sol mitt på dagen. Ty jag har ännu inte vuxit ifrån förkärleken till att vara solbränd, något som ju inte gifter sig så bra med min intolerans för värme. Igår fick övre delen av ryggen oplanerat mycket bränna när jag höll på med mina fröer, idag gav jag framsidan en halvtimme (eller typ tre tiominutare) innan jag höll på att krevera och fick ge upp och imorgon så borde i alla fall baksidan av benen få lite för rättvisans skull. Men vi får väl se vad vädret säger och vad måendet säger. Tänk om man ändå vore så brun och fin som sonen är helt automatiskt. Orättvist är det!

Till slut, på tal om växtlighet:
Varför är gräset kortare i Jämtland än resten av Sverige?
För där finns ju Storlien!

Det där med påsk ...

... är jag, som jag skrivit tidigare år också, ganska dålig på trots att den kristna aspekten ju är en minst sagt en fundamental del av religionen. Mycket bättre vad gäller den delen var jag inte i år heller, eller inte ett dugg bättre ö h t, men del där andra delen med pynt och ägg och sådär fick jag till lite av faktiskt.

Förra påsken var det rejält vintrigt, och i utomhusgranen som stod kvar sedan jul samsades ljusslinga och färgglada ägg med gnistrande snö. I år var våren här och såväl sonens lilla äppleträd bredvid pooldäcket som en rejält död blomma på stam pyntades lite smått.

Även inomhus blev det en hel del påskigt faktiskt, för mycket skulle jag vilja säga för nu ska det ju bort igen. Jobbigt! 

Det kanske är där skon klämmer för mig? Att det är så kort tid som påskgrejerna är framme, så att det mest känns som mycket jobb för väldigt lite?

However, en tradition hålls det i alla fall på här. Och det är att på långfredagen äts det inte "vanligt" kött i vårt hem, utan det är vegetariskt eller mat från havet som gäller. Ja och vi festar inte en långfredag. Ett år var vi på konsert, sådana datum är ju svåra att styra över, men om det inte är något väldigt speciellt så är långfredagskvällen en lugn sådan.

Minnet är bra. Men väldigt kort. Eller långt.

Jomen jag kommer ihåg sånt jag lärde mig för länge sedan, inklusive bl a diverse värdelöst vetande och låttexter, och sånt jag lärde mig aldeles nyss. Men allt däremellan, det är det värre med.

Härom dagen såg jag att årets första försådda fröer börjat sticka upp. Det som kommit längst var Brysselkålen, det minns jag att jag sått eftersom jag själv hatar de stinkande bollarna och det därför var en stor uppoffring från min sida (tycker jag i alla fall). Men vad det andra jag sått var ... det var helt bortblåst! Jag hade verkligen ingen aning. Och jag kunde inte avgöra när det gått några dagar till heller, det mesta som nyss stuckit upp ser likadant ut för mig.

Som tur är så kodade jag både så-tråget och fröpåsarna så jag lätt skulle kunna se vad jag sått var. Smart va? Men, då gäller det ju att jag minns var jag lagt de märkta påsarna med. Det gjorde jag inte.

Fast NU när jag skrev kom jag på att det jag sått bredvid Brysselkålen är ... tomatplantor! Såklart *tar mig för pannan* SÅ var det ja! Körsbärstomatplantor avsedda för odling i kruka är det ju.

Sålådorna ute i trädgården ska nu enligt maken vara rensade och klara för ny sådd, så idag tänkte jag försöka peta ner lite av det som ska sås direkt på plats. Om jag hittar fröerna alltså.





What else? Jo jag har skrivit upp mig för klubbmästerskapet även i år 😱. 8 serier. Huvva! Jag har faktiskt överlevt det de senaste två åren, men då har jag inte haft det riktigt lika tungt månaden innan som jag haft nu. Men, nu börjar det nog vända och jag har ändrat och planerat om och röjt runt i almanackan så att jag kan ha så mycket fokus som möjligt på att fixa just den dagen. Med 2½ vecka kvar känns det inte helt omöjligt i alla fall.

Planen är väl att hålla igång kroppen utan att utmana för mycket, för kommer det ett bakslag innan mästerskapet så lär jag inte hinna resa mig igen i tid. Den försiktiga premiären med Sixten von Elcykel i helgen då vi rullade drygt en mil med några pauser var nog en lagom start. Gårdagens promenad blev dock lite längre än jag tänkt, 4½ km, så idag blir det ingen sådan sammanhängande aktivitet utan "bara" småfix här hemma i små doser. Imorgon blir det en aktiv timme, minst, mitt på dagen av Pokemon-skäl 😃. Därefter får jag se hur kroppen känns.

Och NU kom jag på att jag postade foton från min sådd på Facebook, så jag hade bara kunnat kolla där för att se vad det var jag sått *tar mig för pannan igen*.

Det satt riktigt hårt inne ...

... men till slut så: höstens och vinterns ute-växter är på plats. Det kostade bland annat en helt uppfuckad rygg och kläder dränkta i jord som jag tappat över mig, men inget är väl gratis här i livet.

När jag köpte växterna härom veckan fanns inte alla sorter jag ville ha, men det blev väl hyfsat ändå.

Lådan utanför sonens fönster är fortfarande tom dock, den ska få granris och en ljusslinga i sig lagom till advent och det är faktiskt makens jobb.

Advent ja. Trots att rosenbuskarna fortfarande står i blom så närmar det sig ... I år har vi lite kompisar här på adventsmys lördag 1 dec, alltså kvällen före 1 advent, vilket innebär att det behöver adventsfixas redan på fredagen 😱. Men, stakar och stjärnor tänds INTE förrän lördag kväll. Nix!

Det börjar dock bli hög tid att förbereda lite eftersom jag inte kan göra så mycket på en och samma dag. Jag får nog ta lite av helgen till att kolla igenom förrådet och bestämma vilken belysning som ska få tjänstgöra i år, testa så de fungerar o s v. Kanske bestämma eventuella gardinbyten så jag kan beordra maken att fixa det. Och framför allt bestämma vad jag ska ha för design på de fyra levande adventsljusen i år, kanske det viktigaste av allt utöver krubban.

Men nu är det hög tid för något annat. Jag har fika-dejt i sta'n om trekvart och befinner mig fortfarande i sängen iklädd pyjamas och med rufsigt hår. Ojsan.

Jag har väl inte direkt vad som kallas gröna fingrar.

I så fall oerhört ljust ljust limegröna eller nå't. Men jag har faktiskt lyckats få vissa saker att växa!

 Till vänster har vi plocksalladen som jag åt det första av i fredags och har sått en andra omgång av. Tydligen hade jag lyckats vattna tillräckligt för den var inte det minsta besk utan både snygg och god 😊.

Överst till höger har vi sockerärtor, ungefär halva beståndet syns på bilden (de växer på båda sidor av spaljén). Jag ser fram emot att kunna gå och plocka fräscha krispiga sockerärtor till salladen eller woken, eller bara "smör"steka och äta med lite flingsalt. Eller kanske i en ljummen färskpotatissallad?
Åh nu blev jag ju hungrig!

Och nederst har vi persilja, den såddes i senaste laget men odlingslådorna behövde ju bli klara först. I alla fall, den har kommit upp en bit och är kanske ätbar till semestern eller nå't 😉. Även om det i princip inte går åt någon sådan här annat än i kalla såser och i tomat- och löksallad. Jag kan inte komma på något mer. Vad sjutton använder man persilja till? Dekoration?
Det som syns i hörnan är förresten den gamla persiljan som räddades innan nya lådorna byggdes.

Morötter måste man ju ha! Till vänster har jag sått en så kallad tidig sort, men det gäller ju att man sår i tid för att den ska bli tidig också. Men, förr eller senare blir det väl klart. Och det är nog lagom att så en andra omgång nu också. Påminn mig imorron eller så!

Jordgubbsplantorna, både de gamla och de nya, verkar må hyfsat förrutom en stackare som nog snart bankar på pärleporten. Om det nu finns någon sådan för växter. De första bären börjar också växa fram, kanske kan det bli egna gubbar till midsommar? Typ varsin i alla fall? 🍓

Det där klena nere till höger ska föreställa dill. Jag kan inte minnas att den brukar vara såhär trög i starten, men det finns kanske en mening med att mitt tålamod testas.
Ännu klenare är för övrigt gräslöken, den är så klen att den inte ens fastnade på foto. Men där har vi en hel del övervintrad som räddats från de gamla odlingarna så vi ska nog klara oss.

Här till vänster har vi en av två olika sorters salladslök. De ser inte mycket ut för världen nu men jag har goda förhoppningar om en fin skörd framöver. Den är ju i alla fall inte död, om man säger så.

Potatisen har maken och sonen satt, så jag ska inte ta åt mig hela äran, men jag har minsann vattnat! Och pratat snällt med den. Så blir det fin egen potatis till midsommarsillen, för den som nu äter sådant, så vill jag faktiskt ha ett rejält tack!

I ett av mina minidrivhus sådde jag tagetes och lobelia. Lobelian kom upp nån millimeter och dog sedan döden, knall och fall. Tagetes, som brukar vara busenkla att driva upp, har det blivit fem ynkliga små plantor av fast det var en evighet sedan de såddes. Jag fattar ingenting ... och högst motvilligt fick jag köpa båda sorterna på blomsterhandeln härom dagen. Men, i mitt andra minidrivhus händer dest desto mer. Det som syns på nedre bilden här är brudslöja och den sådde jag för bara drygt en vecka sedan. En vecka till så är det nog dags att placera ut den i rabatten vid hammocken. Utanför bild har också ett par underblommor, eller det finare mirakelblomster som det tydligen heter på danska, kommit upp. Längst till höger ska det föreställa purjolök, men det kan vi prata om en annan dag 😐.

Nytt för i år är att jag har en chili-planta. Jag köpte den liten och klen och nu har den växt sig betydligt stabilare, men jag ser ingen tillstymmelse till vad som ska bli själva chilifrukten. Jag får nog läsa på lite, se vad som är rimligt att förvänta sig. Jag har också för första gången sått timjan från frö, både i kruka och i en av sålådorna. Spännande.

Igår låg jag i sängen i princip hela dagen med undagtag för när det var dags för middag. Idag har jag varit uppe och ute och rört mig lite, väldigt lite. Gått som längst 250 meter i stöten och fixat en macka och sådant smått.  Men jag kan i alla fall ligga och titta ut på den höga krukan som äntligen fått inneboende.

Tänk er att ni just haft maginfluensa och inte fått behålla någon näring på flera dagar, ungefär så känns min kropp idag. Inget ovanligt för oss med ME när vi övertrasserat energikontot, men det var ganska länge sedan jag kände så, jag hade nästan förträngt hur det var. Visst har jag jag haft dåliga ME-dagar de senaste månaderna också, bland annat igår då, men då har jag mest varit "bara" jäkligt och onormalt trött och slut. Idag känns kroppen inte bara trött utan sjuk liksom.

Idag är det förresten officiell EFIT-dag, och hittills har jag kommit ihåg att ta Ett Foto I Timmen. Imponerande, inte sant? Resultatet kommer här på bloggen någon gång innan midsommar eller så...

Tro´t eller ej!

Men jag har nog skaffat mig ett liv. Ett litet åtminstone. Vid förra blogginlägget för 10 dagar sedan hade jag haft flera "bra" dagar och det har faktiskt fortsatt så. Kanske kan jag rentav få 4-5 bra månader nu efter att ha haft 4-5 riktigt dåliga, usla, enbart frustrerande och energilösa sådana? Fast, jag vet, jag ska ha realistiska förväntningar och är glad för varje dag jag känner att jag faktiskt har förmåga att ta någon liten del av ett något sånär normalt liv.

Under de dagar som gått sedan förra inlägget har jag bl a hunnit få en bebis. Ja ingen människobebis då alltså, utan en blombebis. Eller embryo åtminstone. Det tog sin lilla tid men i förrgår, 9 dagar efter sådden, visade sig den första lilla antydan till de blommor som sen ska placeras ut i rabatten bakom hammocken. Och igår såg jag att ytterligare några stuckit upp, av flera olika sorter. Så det finns hopp! 🌱

Jag har också fått nya så-lådor i arbetshöjd. Maken har snickrat, med minimal hjälp från mig. Eller egentligen inte, jag servade med dricka och såg till så han fick mat i sig och hjälpte faktiskt till att fylla understa halvan med sten från högarna vi har kvar sedan vi gjorde om på framsidan härom året. Jag tror jag förflyttade hela 6-7 stycken flera decimeter från skottkärran till lådan faktiskt. En piss i Nilen förvisso, men jag bidrog i alla fall 😀.

De nya lådorna har något bekvämare höjd än de gamla som var rena döden för min rygg. Det märks att jag var mer frisk när vi skaffade dem.

Jag har dessutom sått i de där sålådorna, samt gett lite persilja och gräslök som räddats från de tidigare lådorna konstgjord andning.

Förrutom att make och son ska sätta potatis i det största fältet i den närmsta lådan så har jag en del i den bortre över, där har jag inte bestämt mig för än vad som ska ges chansen att växa där. Ytan på lådorna är större nu, därav måste jag tänka ut nåt mer att odla. Jobbigt 😅.

Och på tal om odling har även jordgubbslandet blivit upphöjt. Inte lika mycket som de stora lådorna men en bit i alla fall. Däri finns nu dels ett gäng av de gamla plantorna, med en tidig sort och en senare sort blandade hejvilt, och dels några nya som inte är lika icognito 🍓.

Utöver diverse trädgårdsfix har det också blivit en hel del promenerande. Inte alla dagar, men de flesta. Vissa dagar en längre runda och vissa dagar flera kortare med vila emellan. Jag försöker testa och utvärdera vad kroppen tycker bäst om, men hittills har jag inte lyckats hålla de där kortare rundorna såpass korta som jag tänkt mig så nåt resultat av utvärderingen dröjer. 👟

Och inte att förglömma, mina spökvita ben har fått sina första solstrålar! 🌞

De senaste veckorna har kroppen fungerat betydligt bättre än huvudet. Jag har testat att läsa lite i en bok, det funkar inte. Jag tappar sammanhanget efter bara några rader och får börja om. Jag har testat att sortera och organisera bland foton på datorn och telefonen, det går inte alls. Jag tänker ut nåt bra, men har glömt vad jag tänkte nästan direkt igen. Jag har försökt läsa in mig på villkoren i min försäkring mer i detalj, men begriper inget som inte står i kort och konkret punktform ungefär. Jag har telefonen full av påminnelser för jag glömmer nästan på direkten vad jag ska göra och handla t ex. Telefonsamtal hatar jag, ser jag inte människan jag pratar med har jag svårt att ta in det som sägs. Och ljud utöver de jag valt själv är oerhört irriterande och uttröttande. Men det är ju rätt fint att inte både kropp och hjärna strejkar samtidigt 👍.

I eftermiddag kommer arbetsterapeuten hit och ska se om det finns nån arbetsstol till köket som kan underlätta för mig. Hoppas hoppas ...

Nära skjuter ingen hare ...

... men jakt är ju inget jag förespråkar ändå så ... 😊

Jo det är såhär att officiell EFIT-dag var i lördags. Det kom jag på i går morse. Söndag alltså. Men helg som helg! tänkte jag och tog Ett Foto I Timmen igår i stället.

När jag kom på det där med EFITen, en dag för sent alltså, var klockan 8 och då passade det ju bra att ta första fotot. Hey vad pigg jag såg ut, och kände mig!

Klockan 9 åt jag frukost. Proteintoast, Oatly påMackan (typ vegetabliskt alt. till färskost) med vitlök och örter, tomat och örtsalt. Gott gotti gott gott.

Klockan 10 kollade jag läget där ute i världen. Eller egentligen öppnade jag snabbt Aftonbladets app, scrollade tre sekunder, suckade djupt och stängde ner igen. Jag orkar inte ...

Sen kl 11 ställde jag mig för att diska formen efter lördagens lasagne. Den var insatt i diskmaskinen men tar för katten upp halva den, och vi kör maskinen fullt tillräckligt många gånger ändå. Hej handdisk fick det bli. Lite mer utmanande för mig med dåliga händer än för den där vuxne (nåja ...) som har normalt fungerande sådana och som ställde in formen i maskinen kvällen innan, men men ...

Jag har aldrig haft särskilt gröna fingrar och nu är ork och förmåga till trädgårdsarbete ganska begränsat men jag tycker det är kul med små-pill. Så klockan 12 hade jag precis sått lite fröer för förkultivering i ett sånt där minidrivhus. Hänglobelia och tagetes blev det i detta.

Klockan 13 hade jag fyllt på min numera nästan ständiga följeslagare: flaskan med citronvatten. Själva flaskan är rätt sliten ja, det är inte vattnet som är smutsigt.

Kl 14 befann jag mig på bowlinghallen för att kolla på A-lagets match. Vinst? Nej.

Därefter beslöt jag att köra och köpa ett minidrivhus till, jag hade visst ett sådant mindre (alltså färre) än jag trodde. Men först behövde jag vila i bilen en god stund.

Strax före kl 16 hade jag till slut tagit mig en snabbis, kan man säga, på Dollarstore och köpt det jag tänkt köpa. Och lite till ... Men inget godis och inga ljus, ljuslyktor, ljusslingor eller sånt där!

Jag trodde jag fått med mig skaljackan, men icke. Så i stället för att gå en runda i en park så fick jag köra hem och ta en promenad i området i stället. Kl 17 var jag mot slutet av denna, en kort och långsam sak med enda syfte att inte stelna till för mycket i kroppen.

Kl 18 var det middagsdags. Grillat spett med små tomater och marinerade filébitar från Hälsans Kök, bearnaisesås samt morot, lök, paprika och zucchini tillagat i ugn.

Efter middagen var det dags för vila igen. Och jag tror jag sov en halvtimme också.

När jag sen skulle förbereda dagens mat upptäckte jag att majskornen var slut. Så ut i regnet begav jag mig igen kl 20.

Timmen senare var det dags för lite kvällsmål i form av salta jordnötter. Men betoning på lite, det där är en äggkopp.

EFITen avslutades sen med lite Ruzzle. Hjärngympa.

Stenar, stenar och ännu mera stenar. Plus en kakform.

När det här är över vill jag inte flytta en enda sten mer i hela mitt liv! Inte nå'n stor åtminstone.

En mindre del av stenarna från framsidan har nu blivit till ett litet stenröse bredvid hammocken, i röset har jag bl a placerat en kruka jag hittade på loppis, nu med nån form av marktäckande växt i som jag inte vet namnet på, lite murgröna samt ett hjärtformat fågelbad.

Stenröse 1.

Idag har jag bestämt att fixa ett stenröse till, ett lite större. I ena hörnan av vår trädgård, bakom ett stort plommonträd, vistas vi i princip aldrig. Där finns nu en avsågad trädstam (hur man tänkt när man placerat ytterligare ett träd där i hörnan vete katten) samt ett gäng rätt slöa tätt stående buskar (hur man tänkte när man dessutom placerade flera buskar nära varandra bakom trädet som stod bakom plommonträdet vete nog inte ens katten). Så, stammen ska behållas men i övrigt ska allt röjas bort och så ska det bli ett stenröse där med. En väninna ska skicka sticklingar av stenpartiväxter och de ska jag stoppa ner när jag fyllt håligheterna med jord. Vi lär liksom fortfarande inte vistas direkt i den hörnan men snart kan det åtminstone se hyfsat trevligt ut där. Och som bonus tar vi hand om en del av stenarna och får färre att försöka bli av med ;-)

Början till stenröse 2.

Och på tal om stenar så har vi nu valt nya sådana. Ja, de små rackarna alltså som ska läggas på marken ut mot gatan. Vi valde mellan två olika och enades snabbt om att den ljusare av de två var bäst. Så nu ska det beställas! Här är en liten liten försmak. Tänk på att husfasaden ska målas också, i en relativt mörk grå färg. Därför ville vi inte ha för mörka stenar.

Målningen av huset blir det största projektet, idag har vi till slut enats om nyans och köpt färgen. Första steget blir att tvätta, andra att grunda ytorna med silikatbinder, SEN kan det roliga börja, Eller, det är väl tveksamt hur roligt man tycker att det är till slut ;-) Jag har i alla fall tjuvstartat lite bara för att se hur färgen ser ut på riktigt och hur den ev. ljusnar när den torkar. Det blir nog bra, en fin kontrast mot de vita trä- och plåtdetaljerna.

Förrutom färg har jag köpt en gammal rund kakform med hål i. Betydligt billigare ska sägas ;-) Om jag tänkt baka? Nej, plantera blommor. Såhär:

Det blev mycket trevligare runt parasoll-stången, som vi inte orkar ta bort mellan varje användning, tycker jag.

Nu har jag suttit på röva i ett gäng timmar och väntar som bäst på att maken ska bli klar med maten. Kroppen är matt och väldigt o-sugen på att samarbeta, efter en annars hyfsat pigg period faktiskt, så jag behöver samla krafter inför kvällens sena nöje: tAKiDA på SommarRock i Svedala! Före det lite lyssnande på ett enligt ryktena bra Kiss-tributeband, Dressed To Thrill. Lite extra valuta för pengarna... Jag återkommer kanske med en recension :-)  Tills dess, må gott!

Sent ska syndaren vakna.

På det som vi kallar framsidan men vissa skumma typer kallar baksidan, jag pratar om den sida av huset som är mot gatan, har vi en ganska smal tomtremsa. En "välkommen-trädgård" som jag kallar det som egentligen inte används mer än till att just välkomna folk samt göra så att huset inte kommer för nära gatan ;-) Ja förrutom den bit då som fått bli p-plats åt min lille bil.

Den där tomtremsan har jag länge sett som gatans skamfläck. Skitful och ingen ordning på någonting, och jag har suckat över den i typ tio år. Men vi har inte kunnat komma överens om vad vi skulle hitta på riktigt... Till slut, för någon månad sedan, fick jag nog. Nu räcker det! Jag bestämmer! Och efter ytterligare en månad: Jag påbörjar! Och sen får maken bistå med de delar jag inte fixar, vare sig han vill eller ej. Och banne mig, nu kan man faktiskt ana slutet...

Såhär var det från början:

En totalt förvuxen ginst-buske på vardera sidan av entrén. Stenbumlingar med massor av ogräs mellan. Och rabatter med snedvuxna hortensior, skumt placerade lökväxter och en herrans massa ogräs.

Första steget blev att få bort ginsten. Jag klippte ner dem såpass mycket att maken sedan kunde få upp resten med rötterna. När det var dags för nr 2 hade den gått i blom och humlorna blev INTE glada på mig. Sorry!

Ansning av buske pågår ;-)

Och så togs en del lökar om hand :-D

Steg två bestod av att flytta hortensiorna till annan plats i trädgården. Och "annan plats" i detta fallet var rabatten bakom hammocken, före detta perennrabatten som nu alltså behövde rensas. Och eftersom den rensningen tog tid så dröjde det också ett bra tag innan hortensiorna kunde grävas upp. Men, till slut så! Till slut kunde vi börja med steg 3. Idiotsteget: gräva loss och flytta stenbumlingarna!

Jag började... och fixade drygt 20 stenar. Sen fick faktiskt maken ta över till större delen ;-) I skrivande stund har vi fått bort alla stenarna på västra sidan av entrén, den största delen, och påbörjat den östra. Så, det tar sig. En del av stenarna ska vi placera på andra ställen, men det mesta vill vi bli av med och hoppas att nån vi känner vill komma och hämta.

Gratis gratis! Det finns fler.

Egentligen tänkte jag vänta med att köpa blommor tills allt underlag och så blivit klart men det såg så himla trist ut så jag ändrade planen och stack iväg på en inköpsrunda. Mycket vintergrönt blev det som ska hållas i lagom storlek med hjälp av saxen, främst buxbom och olika sorters benved, och så lite sommarblommor. Nu ser det lite lustigt ut, krukorna passar inte in egentligen, men det hade varit ännu fulare om det varit helt tomt.
Så, steg 5 blev steg 4. Nya växter alltså.

Det som återstår nu snart 4 veckor efter starten efter att resterande stenbumlingar tagits bort är alltså steg 4 som blev steg 5, nämligen att lägga markduk och ösa på sten. Igen. Fast betydligt mindre sten än hittills ;-), typ 20-25 mm, i ljusgrå/vit färg. Huset ska nämligen målas i en grafitgrå färg så småningom, förrutom trädetaljer och sånt som ska fortsätta vara vita, så även om allt inte passar ihop nu direkt så ska det förhoppningsvis göra det inom ett par månader.

Fortsättning följer, och ni är sååååå spända. Visst?

När livet går på tomgång...

... i stället för att köra på i hundra knyck så är det såklart trist och nedslående om detta inte är något självvalt. Men samtidigt så kan man upptäcka, uppmärksamma och uppskatta saker man annars kanske missar i farten.

Som att lägga märke till att en gul gräsmatta kan se grönare ut genom ett fönster. Jag vet inte om det har att göra med att våra fönster är jäkligt smutsiga, eller om det är "gräset är alltid grönare på andra sidan" som spökar, men så är det här. "Åh vad härligt med en grön mjuk gräsmatta att gå på" tänker jag när jag som igår tvingas spendera nästan hela dagen inomhus, men så kommer jag ut och den är både gul och stickig ;-)

Eller hur lika plommonträdets respektive körsbärsträdets blommor är. Samma färg, samma storlek, samma antal blomblad, samma form, i princip likadana "spröt"... Största skillnaden verkar vara att plommonträdets har en tydligare mörk "mittenprick".

Kan ni se på ett foto vilka som är vilka?

Och så påpekade någon att äppelblommorna också ser likadana ut, och då jag tog en kik på våra visade det sig att det på två dygn gått ifrån att vara enbart gröna knoppar till att synas små rosaröda blomblad på väg ut här och där. 

Man kanske t o m blir lite nördig och för mental statistik över hur solens läge förändras över tiden genom att jämföra skuggorna den ger. Kanske...

Idag går livet defintitivt inte i hundra knyck, men inte på tomgång heller, det går i alla fall lite framåt som på dragläge i ettans växel eller något... Det ska användas åt att bl a baka med sonen, en del av förberedelserna för hans bedömning i Hem- och konsumentkunskap. Jag ska vara få liiiiite mer drag på motorn först.

Trädgårdsdagar...

... har det varit här hemma. Jag antar att jag inte direkt är ensam om det, när solen visar sig och temperaturen stiger närmare femton plus blir folk som galna. Jag har inte blivit galen, inte mer än vanligt i alla fall, jag råkade bara ha en ledig make hemma som kunde bistå med en del av de tyngre fysiska inslagen.

Två av tre så-lådor är nu i ordning. Den tredje, den med jordgubbsplantor i, den talar vi tyst om för närvarande tycker jag. Men i alla fall, det ser inte mycket ut för världen än men så småningom ska det bli lite käk här. Potatis och salladslök i lådan till höger, och morötter, dill, sallad och sockerärtor i den vänstra. Där finns redan persilja som såddes ny förra året samt lite förstadium till gräslök som köpts på färdiga plantor eftersom vår egen börjat bli gammal och trist och helt sonika grävdes bort. Av mig. Hårt och skoningslöst!

Vid den trista södergavelväggen har en nyinköpt Flammentanz fått sin plats. Den påstås vara nästan omöjlig att misslyckas med, och jag kämpar mitt hårdaste för att inte ta det som en utmaning.... I ena mellanrummet mellan så-lådorna har vi satt en ny vinbärsbuske. Det stod en sådan där för ett gäng år sedan också, men någon råkade köra över den med gräsklipparen. Och denna någon är INTE jag! Det vill jag absolut föra till protokollet. Tomater brukar vi driva upp från frön men ingen av oss pallade det i år, så det blev några små plantor där också. Lite fusk sådär, det är OK.

Ett annat spännande projekt är den konstgjorda andningen av den gamla klena ros med ännu klenare rot som fick flytta på sig till förmån för flammentanzen. Vi gav den ny lite mindre framträdande placering, ny jord och en ocean av vatten, Vi får väl se vart det bär.

Nere vid hammocken har det också blivit lite trevligare. Dels en kruka med årets pelargon och dels en med ett experiment kan man säga. I påskas hade vi inget påskris inne utan satte i stället några kvistar i en kruka ute och klädde lite tjusigt. En del av de kvistarna har nu fått knoppar som snart vill slå ut. Nu planterade jag några vita blommor i krukan mellan kvistarna... det ska bli intressant att se hur det ser ut när knopparna brustit.

Låt se, vad mer...? Jo jag har sått chili och timjan. Det får gro i tryggt förvar innanför sovrumsfönstret innan plantorna sätts i krukor ute. Om det blir några vill säga....

Min dag avslutades med en promenad som var lång i tid räknat men inte lång när det gäller sträckan. Den var med andra ord långsam. Ja ni hänger med va? Bra, för det var knappt mina ben gjorde det. De har varit, trots att jag fått gjort en del, totalt stumma och svaga. Som om jag fått påminna kroppen för varje steg för att benen ö h t ska flytta på sig.

Fast ju långsammare man går desto mer hinner man njuta av vår fina natur!

Nu så... Godnatt!!