måndag, mars 30, 2015

Sadister. Eller?

Jag har länge sagt att de som blir tandläkare måste ha en kraftig sadistisk ådra, annars hade de aldrig stått ut med det de gör. De som utför neurografi, alltså skickar elstötar genom valda kroppsdelar för att undersöka nervernas ledningsförmåga, måste också ha samma läggning. Annars tycker jag ärligt synd om dem, de måste gråta sig till sömns varje dag och ha hemskt dåligt samvete för vad de utsätter sina patienter för.

Men detsamma, fast kanske i en light-variant, måste banne mig gälla arbetsterapeuter också. En del av dem i alla fall. Idag var jag hos en sådan igen, och för att få bättre kläm på vad som egentligen orsakar min smärtande högerhand så blev det diverse rörelser och tryck och grejer som riktigt retade och triggade igång både nerverna och den eventuellt inflammerade senan. Hon varnade mig för att jag kunde få extra mycket stickningar och kramper och även smärtor efteråt, och hon skojade inte. Fi fasen... Men, jag stod ut hyfsat bra ändå eftersom jag vet att det är nödvändigt för att hitta rätt både vad gäller bedömning/diagnos och behandling. Positivt var i alla fall att hon snabbt kunde bifalla handkirurgens slutsats om vänstran, att det rör sig om ulnarisinklämning blev väldigt uppenbart. När det gäller högran, där besvären ju är av en helt annan art, kan det handla om tre olika problem på samma gång. Inklämning av ulnarisnerven, fast i handen och inte primärt i armbågen som på andra sidan. Golfarmbåge (som tydligen är som tennisarm fast tvärtom, om ni fattar). Och seninflammation (tendinit), som var läkarens första förslag när besvären accelererade i januari. Arbetsterapeutens bedömning i nuläget lutar åt en kombination av de två första och fokus ligger på att lindra besvären m h a anpassade övningar i flera steg för att undvika en ny operation. Spännande! Eller nå't.

Påskpyntande skrev jag om igår. Blev det något sådant då? Jajemen!! Och idag fixade jag klart lite påskpyssel (eller jag fixade så att barnen fixade det) på jobbet, det är ingen hejd på påskigheten plötsligt!





















Om jag har fått pippi? You bet ya!

söndag, mars 29, 2015

Jag har ju missat mitt halvårsjubileum.

Nu är det 6 månader och en dryg vecka sedan jag kom ut ur den helsvarta garderoben. Jag har varit frestad att kliva in där igen några gånger, och det är nog ingen slump att de tillfällena sammanfallit med perioder då det känts tungt viktmässigt, men hittills har jag stannat utanför.

Senaste tillskottet i den ickesvarta garderoben är ett par gröna lösa lite tunnare byxor, och den har även fått nygammalt tillskott av två par jeans som jag haft ett tag men inte kunnat ha för att de varit för små. De jeansen är dessutom något så ovanligt som lagom långa för mig. Det händer nästan aldrig, jag brukar få lägga upp dem en halvmeter eller så.

Ja hur går det med vikten då? Tja det går sakta kan man säga. Ligger på lite drygt 17 minuskilon nu så det har inte hänt så mycket senaste månaden eller så. Men det ska jag vara glad för, för med den svacka jag hade för nån vecka sedan är det ett under att jag inte gick upp mer än max ett kilo. Jag hade absolut ingen kontroll på mitt ätande och det kändes som om jag gick upp en massa vilket gjorde att jag tappade kontrollen ännu mer. Men, jag rätade upp det och nu rör det sig sakta neråt igen. Jag VILL ha nått minus 20 till operationsdagen, och det utgick jag kaxigt från när jag skrev min vikt på hälsodeklarationen, men då är det ju lite bråttom. Jaja, jag får nå så långt jag kan. Hittills har jag lyckats undgå allt vad påskgodis heter i alla fall, men jag anar att frestelserna kan bli fler under veckan som kommer.

Påsk ja, det är fortfarande en högtid jag är dålig på att fira. Vi får väl se om lusten att uppmärksamma den kan väckas av lite påskpynt här hemma, sonen efterfrågade ett påskris igår så det plus någon form av ljusarrangemang ska jag väl lyckas fixa. Men jag väntar tills huset är städat och fint, vilket kan dröja i o f s... Kanske lagom till påskafton. 2016. Jag lovar att uppdatera när det hänt nå't :-)

Riktigt så långt som till påskafton 2016 behöver jag inte vänta på nästa stora konsertupplevelse, det är ju "bara" 146 dagar kvar!

torsdag, mars 26, 2015

Jag behöver en sekreterare.

Nån som kan skriva det jag säger, och tänker. För mina händer vill inte riktigt samarbeta. Detta har gått ut över bloggen, den helt oskyldiga stackars bloggen. Förlåt!

Men jag har fått operationstid! Efter flera telefonsamtal. Efter ett sammanbrott i luren av beskedet att jag inte stod uppsatt på någon tid under hela april heller, att inga handkirurgiska operationer numera görs i Landskrona (utan Malmö är ensamma i Skåne) och att jag därför hade att välja mellan att vänta kanske flera månader till eller via vårdgarantin hamna i typ Kiruna. Och efter att koordinatorn jag pratade med vänt och vridit och kollat och haft sig... så fick jag operationstid hos en annan läkare än min "egna". Men honom har jag bara träffat en gång och pratat med i telefon en gång (1½ månad efter att han egentligen skulle ringt) och kan inte på något sätt säga att han skulle ha någon kompetens denna andra läkare (som jag givetvis kollade upp och som visade sig vara överläkare på handkirurgen minsann) inte hade. Så bring it on! Fredag efter påsk är det dags. Då ska den minst dåliga handen ges chans att bli bra, och den andra helveteshanden som gör så himla ont ska få tillfälle att vila lite också under sjukskrivingstiden.

Det finns ju alltid en risk att operationer ställs in. Skulle det ske så bör jag inte hållas ansvarig för mina handlingar. Ungefär så.

I alla fall, i lördags var det dags för en "vuxenlekdag". Något som fru lekledare (inte jag då) associerade till något snuskigt (vissa har bara en sak i huvudet tydligen;-) ) men jag kallar det så ändå. Vuxenleken startade på Utmaningarnas Hus i Malmö där tre lag tävlade om att vara störst, bäst och vackrast. Himla jämnt blev det, alla 3 lagen låg inom 100 poängs mariginal, och vann gjorde självklart MITT lag :-)
















Efter diverse bortförklaringar från förlorarna och kaxigheter från vinnarna så begav vi oss hem till fru lekledare med make där vi med gemensamma krafter (vissa bidrog mer än andra) ordnade en god middag med efterföljande småtugg. Några personer föll ifrån men några tillkom i gengäld. Ju mer vi åt (eller drack?) desto mindre rumsrena blev skämten, så det är nog tur att det var just en VUXENlekdag. Trevligt var det!





















Förra helgen var vi förresten också ute på vift. Eftersom A- och B-laget hade hemmamatch samma eftermiddag samlades ett gäng från klubben (samt en spion från annan klubb :-D) på Sportbaren ovanför för lite mat och umgänge. Jag beställde vitlöksbröd, grönsallad och dressing. Jag kan säga att tallrikarna är stora, brödet motsvarar en pizzabotten. Hmm.... om jag blev mätt? Gissa!
Det blev lite märkligt och splittrat eftersom vi vid vårt bord i princip hade ätit upp innan bordet bredvid fick sin mat, plus att de varken hade choklad till kaffet eller nötter :-) (sorry, internskämt), men det blev en trevlig eftermiddag och när den övergick i kväll och sedemera natt hängde en del av oss fortfarande ihop.

Av någon anledning var skämten inte särskilt rumsrena denna kvällen heller. Jag förstår inte...





















Tro't eller ej, men vi gör faktiskt annat än festar nu för tiden. Ibland.

söndag, mars 08, 2015

Som sagt. Det är farligt att vara ledig.

Lördagsdygnet började med ett besök till akuten med gallkramper som Papaverin + spasmofen hemma inte bet på, det krävdes en laddning ketogan och sen mer spasmofen via injektioner för det. Jag är väl egentligen med facit i hand inte så förvånad, den senaste tiden har jag ju känt mig rätt stressad och trött rent mentalt, har haft flera mindre kramper de senaste veckorna (där har dock Papaverin räckt) och mådde redan på dagen i fredags illa (men tänkte då att jag nog bara var hungrig)... jag borde såklart ha varit extra försiktig med mat och dryck då och inte t ex ätit både avocado och nötter (= mycket fett) och druckit vin till det. Men, det är lätt att vara efterklok!

Nå, det var ändå ganska länge sedan jag hade en så stor kramp senast. Det är ju positivt, tänker jag.

Och på tal om krämpor... Nu är det tre månader sedan jag skulle ha stämt av med handkirurgen ang. operation av vänstran. Hade han ringt när han skulle så hade jag antagligen opererats ungefär nu. Nu gjorde han ju inte det, det tog 1½ månad innan jag till slut fick prata med honom, och därmed väntar jag fortfarande på min operationstid. Varje dag skyndar jag hem för att kolla brevlådan... men ingenting än. Undrar hur lång tid i förväg man får besked om tiden?

Eftersom jag hade ungefär noll energi igår så kollade jag på Andra Chansen, Melodifestivalen alltså. Och när jag tyckte att Hasse Anderssons guld och gröna skogar var bäst av alla och att dagis-pop-låten Groupies var värd att slå ut sin konkurrent så säger det kanske en del om hur jag upplevde kvaliteten ;-) I finalen på lördag håller jag fortfarande Mariettes Don´t stop believing högst. Men jag har ju inte sett alla deltävlingar.mest snabblyssnat lite på de flesta låtarna, så jag kanske missat något guldkorn??

I alla fall, idag efter lunch kände jag att energin börjat återvända så jag drog på mig gå-kläderna och drog med mig maken ut på promenad.
En halvmil skulle vi väl fixa, tänkte jag, även om jag inte var helt hundra återställd. Det blev visst 12 km för mig. Drygt 7 för maken, sedan avvek han och hans skoskav. Det var en hel del gående i sand och lera och gropig terräng, och det var inte fort men långt och länge. Kan man säga. Och sandigt... jag lyckades få sand igenom både sockar och strumpbyxor, det var nästan lite sommarkänsla över att duscha fötterna rena från sand när vi kom in :-D

Vi bor väldigt promenadvänligt, det är något visst med att promenera längs stranden även under den kallare delen av året.












fredag, mars 06, 2015

Det är farligt att vara ledig.

För 5-6 veckor sedan valde jag att ta en semesterdag utan att ha några egentliga planer utan mest för att ha en extra dag då jag kunde göra vad jag kände för, koppla av och så... Jag hade haft ont i halsen några nätter men inget allvarligt så att säga, men denna lediga dag började jag få ont i ögonen och nattsömnen förstördes av hosta. På kvällen befarade jag ögoninflammation och vaknade dagen därpå mycket riktigt med ett igensvullet rött och rinnande öga. Detta spred sig sedan till andra ögat plus att det kom en förkylning som däckade mig vilket resulterade i 3 dagars sjukfrånvaro.

Nu skulle jag försöka igen med några "samla energi"-dagar. Onsdag + torsdag var tanken men det byttes mot torsdag + fredag för att underlätta på jobbet. Och tror ni inte att halsontet, hostan och förkylningen kommit tillbaka? Inte lika illa som förra gången och blir det inte mycket värre kommer jag absolut kunna jobba, men ändå... Är det inte lite typiskt? Ska jag våga ta ledigt dagen före mitt födelsedagsfirande som jag planerat? Kan det bli 3:e gången gillt?

En annan följetång är ju mina händer. Ännu har jag inte fått något operationsdatum för vänstran. Och högran fortsätter kräva maxdos av diklofenak ihop med Panodil. Handen gillar't nog, men inte magen... kan jag berätta... I väntan på besök hos arbetsterapeut har jag i alla fall köpt ett stöd med skena, det är ju inte direkt utprovat för mig och sitter långt ifrån perfekt men det känns som att det är bättre än ingenting så länge. Jag kan inte ha det på vid alla moment på jobbet men de flesta, och det verkar kunna minska antalet smärtsamma "hugg" åtminstone.

Men allt är inte trist i tillvaron. I onsdags började äntligen vårens Du kan sjunga gospel i Malmö. Redan första kvällen repade vi in 3 låtar. Inte till perfektion inte ;-) och det kommer att krävas måååånga varv på samtliga låtar innan de sitter helt, men det är rätt coolt hur bra det ändå kan låta efter bara 1½ h. Tiden bara flög förbi och alla tankar på jobb och stress och krämpor och trötthet var som bortblåsta under den tiden. Och på natten sedan sov jag bättre än på länge. Körsång i allmänhet och gospelkörsång i synnerhet är underbart! Rena hälsokuren. Man borde få friskvårdsbidrag för detta! Minsann.

Och så har vi fått tillökning i familjen. En 129 g tung och 138 mm lång Freddie fick jag i mina händer igår efter en tids längtan. Han är fin, min Freddie, men lite smått ömtålig så jag måste snarast införskaffa något att bära honom säkert i. Hittills går allt bra, han sov fint i natt och är idag laddad och redo för sällskap och tjänstgöring.

Såhär ser han ut (ungefär, det är svårt att ta foto på Freddie med Freddie ;-) så detta är en snodd bild på hans tvilling):


Ni undrar säkert vad som ska hända med Ozzy nu när Freddie har kommit. Jo om Simon får som han vill så tar han över vårdnaden om honom. Kruxet är att jag tror att han har fel storlek på SIM-kortet så det måste vi byta i så fall... Men, vi får undersöka det vidare i helgen.



söndag, mars 01, 2015

Snart halvårsjubileum!

Om några veckor är det ett halvår sedan jag kom ut från garderoben. Den helsvartklädda garderoben alltså. Och hittills har jag inte varit på återbesök där inne. Det närmsta jag kommit var i fredags då jag på Champions of Rock var klädd i svart klänning, hudfärgade strumpbyxor och mörkt blå kavaj. Som kontrast hade jag på jobbet samma dag en knallandes rosa långskjorta/blus, en färg jag i princip aldrig haft annars. Skjortan/blusen har jag haft i min ägo länge men aldrig varit ens nära att kunna ha. Men nu så... 


Champions of Rock var det ja. Härliga Queen-låtar med underbara Peter Johansson och hans sällskap. Jenna Lee James, Peters kollega från We will rock you i London var med precis som förra gången och i Jessica Anderssons ställe var nu Nina Söderquist. Jennas röstomfång var enormt och klangen felfri, men Ninas röst var definitivt mer rock så att säga. Två bra sångerskor hur som helst, och Peter verkar helt oförmögen att göra något som inte är jättebra. Ljudet i Arenan var inte på topp, bl a så ekade det lite väl mycket mot taket i synnerhet halva första akten, men det lyckades inte förstöra den starka musikupplevelsen.

Något eget filmklipp har jag inte, och jag har inte heller hittat nåt bra från just Malmö på youtube, så ni får nöja er med ett snott hopklipp från en tidigare föreställning.

Nu har jag tyvärr inget spännande musikaliskt på kalendern förrän 22 augusti när det är dags för Metallica i Göteborg. Hoppas jag inte dör av rockabstinens innan dess...

Dal Makhani a la svennebanan.

Förra helgen var jag och Simon ute och åt indiskt till lunch, han åt Tandoori Chicken och jag åt Dal Makhani. Igår gjorde vi ett försök här hemma att åtminstone komma i närheten. Simon blev inte så nöjd med sin kyckling och jag förstår det, kryddmixen man kan köpa i affären är säkert en god bit ifrån den smaksättning de använder på restaurangen. Jag får se om jag kan försöka hitta bättre info om vad det egentligen är för kryddor. Men, Dal Makhani fick jag till rätt bra tycker jag. Jag har försökt översätta ett recept från ett filmklipp där en indisk kvinna (som tack och lov pratar engelska ;-)) lagar vad som sägs vara äkta makhani... och gjorde ungefär så som jag tror att hon gjorde. Och valde "snabbvarianten" i stället för långkoket på 7-8 h ;-).

Här kommer ett recept, med ungefärliga mängder. Testar ni så smaka er fram!

Koka röda linser tillsammans med tunt hyvlad färsk ingefära i saltat vatten med lite neutral olja i. Jag använde ca 2,3 dl torkade linser och 7 dl vatten. Koka ca 15-20 minuter. Det gör inget om linserna kokar sönder.

Makhanin smaksätts med UNGEFÄR 3 nypor kumminfrön, 1 msk chilipulver, 1 msk garam masala (kryddblandning), 8-10 korn indisk långpeppar (kan ersättas av vanlig nymalen peppar), 1 finhackad vitlöksklyfta, 1 hackad gul lök och 1 tsk salt.

Fräs först kumminfröna i någon msk smör. Tillsätt sedan lök och vitlök och fräs under omrörning några minuter.

Tillsätt därefter ca 400 g passerade tomater samt övriga kryddor. Låt småputtra i ca 10 minuter.

Blanda därefter tomatbasen med de kokta linserna samt lite av kokvattnet. Låt puttra på svag värme ca 15 minuter. Tillsätt ca 3 dl kokosgrädde och 1 dl strimlad färsk koriander. Rör om, låt puttra några minuter till. Smaka av, tillsätt ev. mer chili och/eller garam masala. Klart!


Jag serverade min Dal Makhani tillsammans med färska grovhackade tomater och (köpt) naan (indiskt bröd). Drycken för dagen var en ljus öl.

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...