fredag, januari 26, 2018

Dagens.

Dagens i-landsproblem. Jag vaknade i morse och kände ett trängande behov av att besöka vattenklosetten för att tömma min vesica urinaria. För att komma dit behövde jag passera förbi alternativt genom köket beroende på hur många steg jag var beredd att ta. I köket hörde jag samtidigt sonen smälla, sucka och till slut svära. Jag befarade att köket skulle befinna sig i ett skick jag inte önskade att se, så jag stannade kvar i sängen och knep ihop både ben och armar för säkerhets skull. När sonen till slut gått hemifrån och jag vågade mig ut ur sovrummet, eller snarare var så illa tvungen för att inte behöva byta sängkläder, så möttes jag av ett kök som såg ut precis som vanligt. Inte ett spår av någon olycka eller så. Sedan dess har jag inte kunnat släppa tanken på vad sjutton det var som pågick! Jobbigt värre.

Dagens irritationsobjekt. Inte bara dagens för den delen utan ett ständigt återkommande sådant: Folk som "VET" så himla mycket fast de inte har koll över huvud taget. Folk som "VET" (yepp, nästan alltid med VERSALER, det blir tydligen ännu mer sant då) att det förhåller sig på ett visst sätt och vidhåller det även när de sägs emot av hänvisningar till och citat från lagtexter, obestridbara fakta från grundkällan o s v. Förrutom att det är irriterade så kan det bli rentav förödande för de som faktiskt tror på det där som personerna "VET" men som inte stämmer.

Dagens göromål. Jag kan inte dammsuga nu för tiden, det är en sådan sak som min kropp verkligen hatar. Det blir tokigt på alla sätt och vis, fel för händerna och fel för ryggen och fel för benen och... ja bara fel helt enkelt. Kroppen protesterar redan när jag plockat ut dammsugaren ur städskåpet. Nu ska väl erkännas att det finns värre saker att inte klara av, dammsugning är inte den mest tillfredsställande sysslan i hemmet om man säger så. Och jag har med varm hand lämnat över ansvaret för den delen av veckostädningen till mannen jag delar bolån med. Men ibland behövs det göras vid andra tillfällen också, åtminstone lokalt i t ex kök och grovkök. Så, jag har bestämt mig för att kolla efter en såndär batteridriven mini-dammsugare, en handdammsugare fast med skaft kan man säga. Den ska inte vara dyr och den behöver inte ha lång drifttid alls, det är ju ingen ersättning för den vanliga dammsugaren utan bara ett komplement. Så, där har vi planen för dagen: köpa dammsugare. Mitt liv är så himla spännande!

Dagens fundering. Om man klonar en sjörövare ... Får man då en piratkopia?

Ållrajt. Dagens fundering blev dagens exempel på min torra humor. Sorry.

måndag, januari 22, 2018

Uppmärksamhet till varje pris?

Den senaste tiden har ME uppmärksammats en hel del i media, bland annat i TV4s Nyhetsmorgon och Malou efter 10 och flera artiklar i Svenska Dagbladet. Dessutom har dokumentärfilmen Unrest som bl a kan ses på Netflix fått goda vitsord och verkar ha fått en hel del som inte är personligen drabbade att förstå mer om hur mycket livskvaliteten faktiskt kan sjunka. Uppmärksamheten i övrigt har väl varit av varierande kvalitet kan man säga, i SvD följdes t ex en riktigt bra artikel om Karin Alvtegen upp av en annan betydligt mindre bra sådan innehållande en hel drös med faktafel och de inkorrekta benämningar som spär på mycket av missförstånden kring sjukdomen. Jag har inte sett riktigt alla inslag i TV, dels för att jag inte känt att jag orkat alla gånger och dels p g a rädsla att bli besviken och arg om de skulle vara av dålig kvalitet, men har följt reaktionerna från andra drabbade och anhöriga och det samlade omdömet är bl a att de senaste inslagen i Nyhetsmorgon varit väldigt bra.

Är då all uppmärksamhet bra uppmärksamhet? Jag svarar nej på det. En dåligt skriven artikel, där t ex termen utmattningssyndrom blandas in på ett felaktigt sätt som i en av SvDs artiklar och därmed stärker missuppfattningen att ME är en psykiatrisk diagnos och att de flesta kan bli friska, är sämre än ingen alls. Sedan är det lite synd, om än förståligt, att det mest är de tuffaste fallen som uppmärkammas. Där den sjuke är sängbunden större delen av, eller hela, dagarna och inte alls är en del av samhället utanför. Absolut finns det en stor vinst i att visa hur oerhört livskvalitetsdödande sjukdomen kan vara, och tron att det handlar om att vara "lite trött" och att det inte ger tydliga fysiska symtom behöver absolut jobbas emot. Men jag känner att det vore önskvärt med lite bredare skildringar också. En del är tyvärr sådär dåliga, men del har såpass lindriga symtom att de kan leva ett hyfsat normalt liv och de flesta hamnar någonstanns däremellan. En alltför ensidig skildring av sjukdomen i media kan nog i förlängningen tyvärr leda till en ökad misstro mot oss/de som faktiskt kan ta del av det där livet utanför i varierande omfattning och som har perioder då vi/de mår bättre och utåt inte ser sjuka ut. Plus att jag befarar att en ensidigt väldigt mörk bild kan bidra till att i synnerhet nydiagnostiserade ger upp och inte gör det de faktiskt kan för att behålla så mycket livskvalitet som möjligt. 

Så, missförstå mig rätt. Det är bra att ME uppmärksammas. Det är jag tacksam för. Jag önskar bara att det kan belysas på ett delvis annorlunda sätt.

Rentav arg är jag däremot på att Läkarföreningen i sin vilja att öka uppmärksamheten kring filmen Unrest anknyter till de omfattande spekulationer och skriverier som florerar kring eventuella diagnoser hos två minderåriga som avlidit i samband med en starkt mediabevakad tragedi. Uppmärksamhet kring sjukdomen i all ära, men integriteten hos två döda barn och deras anhöriga är viktigare. 

tisdag, januari 09, 2018

Gott å blandat. Högt å lågt. Gammalt å nytt.

Lite matbloggeri först. För några månader sedan gjorde jag en vegetarisk höstgryta som jag ätit flera gånger sedan dess. Nu behövde jag något glutenfritt och testade därför fram Höstgryta 2.0. Enligt både make och mamma blev den ännu godare än sin föregångare så jag skapade en film Just 4 U!

 Jag kan förresten berätta att spriten som nämns som hastigast, ej som ingrediens i grytan dock, blev till en helt OK polkagrissnaps för den som dricker sådant. D v s inte jag. Men smakade av den gjorde jag.

Och ja, man FÅR både tillaga och äta grytan fast det inte är höst. Det är helt i sin ordning.

På tal om årstider så är jag lite sur. Jag menar, när det nu ändå är såpass att man måste skrapa rutor och sådär och när promenader kräver långkalsonger, vantar och mössa (utöver de andra kläderna, of course) så kunde det väl i alla fall kommit SNÖ också? Men nejdå... Ett tunt frostvitt lager på marken är allt vi fått. Hittills i alla fall. Men jag vill ha vinter, på riktigt. Såhär, som det var för exakt 11 månader sedan när jag började min resa till allergimottagningen i Lund, borde vara ett absolut minimum →

På tal om resor; visste ni att det idag är 35 år sedan första Pågatåget rullade? Om inte så gör ni det nu 😊. Det finns ingen ände på denna bloggens bidrag till allmänbildningen.

Så till något betydligt tråkigare. Anne Örtegren var en naturälskande aktiv globetrotter när en vanlig förkylning för 16 år sedan utvecklades till bihåleinflammation och bronkit, sedan blev hon aldrig frisk. Hon utvecklade med tiden, efter både felbehandlingar och bemötande med misstroende och missförstånd, en väldigt svår ME och beskrev sin situation som mest sängbunden och ständigt torterad av otaliga ME-symtom, som bl a att kläder och sängkläder fick hennes hud att "brinna" och känslan av att ha blivit överkörd av en buss flera gånger om. Trots att hon inget hellre ville än att leva fann hon till slut sin situation så outhärdig att hon avslutade sitt liv med hjälp av en klinik i Schweiz. Men innan dess kämpade hon trots sin svåra sjukdom hårt för mer och bättre forskning kring ME och den specialistvård som många drabbade så väl behöver. Hon försökte in i det sista göra vår röst hörd både i Sverige och internationellt och hon skriver även om vad som fått henne att ta ett så drastiskt beslut i ett starkt avskedsbrevVila i Frid Anne 🌹.

Själv är jag inte alls så hårt drabbad som Anne och många andra och jag försöker känna ödmjukhet inför det faktumet när jag är på väg att hamna i en pöl av självömkan. Ibland lyckas jag bättre, ibland sämre.

Igår lyckades jag i alla fall rulla lite klot utan att stupa, första bowlingen i år. Det var avslutning på höstens korpserie och man spelade i blandade 3-mannalag där man slog vart tredje slag hela tiden. Mina lagkamrater där fick väl inte himla mycket hjälp av mig, ska sanningen fram var vi t o m sämst av alla lag 😝, men man kan välja att se det som att det finns utrymme för förbättring! Nu drar en ny säsong igång och jag ska åter spela med mitt "egna" lag men de får sköta spelandet de första omgångarna för jag behöver några veckors uppehåll mellan gångerna. Det där målet jag haft att kunna spela bowling regelbundet igen är fortfarande långt borta, men det finns i alla fall kvar.

Till slut något nytt då... Ni vet, det finns en uppsjö uttryck med betydelsen att personne inte direkt är supersmart, om man säger. T ex h*n är inte den vassaste kritan i asken, hissen går inte hela vägen upp, hjulet snurrar men hamstern är död eller min personliga favorit h*n har inte alla pommesen i Happy Mealet. Men nyss lärde jag mig en ny variant tack vare The Daily Show på Comedy Central. Personen man pratade om var Donald Trump som omnämndes som "inte den snabbaste FidgetSpinnern". Den var bra tycker jag 😀 och ligger rätt i tiden.

torsdag, januari 04, 2018

Ryktet om min död är starkt överdrivet!

Vem var det som gjorde det uttrycket berömt? Mark Twain va? Det kändes i alla fall passande här... för både jag och bloggen har faktiskt trots över en veckas tystnad överlevt övergången till år 2018. Det har kostat på, men vi hänger med än.

Min tanke var att jag skulle komma igång med mina promenader igen efter nyår, men min kropps respons på det nu är "men du sa faktiskt inte hur långt efter nyår så jag strejkar fortfarande". Den passade också på att få en rejäl allergisk reaktion mot armbandet på min FitBit, så även om jag hade kunnat promenera hade jag inte kunnat registrera steg, puls och så ändå. Men nu är reaktionen behandlad och armbandet preparerat för att förhoppningsvis undvika att samma sak händer igen, så det återstår "bara" att resten av kroppen ska bli med på noterna igen. Aaaaaaany day now. Kanske. Förhoppningsvis.

Jag kunde i alla fall inleda det nya året med uppfräschat snyggt hår, med nya slingor och ansade toppar. Blondie is back!

Nyårslöfte, har jag något sådant? Ja faktiskt. Jag har bestämt ett gemensamt sådant för mig och maken: att bli mer resurseffektiva när det gäller maten. Att minska svinnet, ta bättre hand om resterna, planera bättre. Både för plånbokens skull och för miljöns. Vi var på rätt spår ett tag när vi nyligen fått det nya avfallshanteringssystemet, men sen tappades fokus igen. Jag har försökt få upp oss på banan igen men inte fått med mig den där andre parten men nu har han lovat att skärpa till sig han också. Genom att skriva det här kanske han känner sig extra pressad 😊.

I övrigt känns det som att mitt liv ligger i pausläge. Jag väntar på ett besked som kan påverka min framtid på ett betydande sätt och innan det kommer har jag svårt att dra upp planer och riktlinjer för min vardag. Det är frustrerande att inte kunna påverka, bara vänta. Tålamod är inte min starka sida, för att underdriva något...

Något jag dock är i full gång att planera är årets julfest. Ja ni läste rätt. Julfest. Efter nyår. Julen är ju faktiskt inte slut än och vad passar bättre än en fest med jultema Tjugondedag Knut? Inte mycket... Maten är i alla fall planerad, och ska delvis testlagas i helgen, det mesta till dukning och pynt är fixat, tävlingar och lekar är åtminstone till viss del förberedda och gästlistan är lång även i år. Det är tur att vi har hyfsat rymligt hus 😏.

Nyår ja, det firades faktiskt här hemma också. Så mitt i julfestplaneringen fick jag skifta fokus och tänka på nyårs-dukning och -pyntning 😊. Men det gick bra det med.

Vi var tre familjer, samma som förra året, 6 vuxna och 5 barn mellan 6 och 14 år. En familj fixade förrätt, lekar och skumpa till tolvslaget. En fixade dessert, snacks och en del läsk. Och vi själva fixade välkomstdrink, varmrätt, lite mer dricka o s v. Min kropp tackar mig för ett sådant upplägg 👍. Det kändes också bra att vara här hemma, nära min säng ifall jag skulle behöva den. Det gjorde jag med facit i hand inte, men jag låg utfläkt i soffan ett tag. Och mina fina gäster tyckte det var helt i sin ordning ;) . De är bäst 💗.

GOD FORTSÄTTNING på 2018 önskar jag och bloggen er alla!


Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...