måndag, november 22, 2021

Att ta det goda med det onda.

Det faktum att sonen åtminstone periodvis inte är trygg med att vara ensam tvingar mig att göra en del saker vid en tidpunkt som inte alls är optimal. Men det leder också till att jag behöver vissa rutiner även för egen del, och det är inte bara sonen som mår bra av rutiner utan även jag. Till viss del i alla fall, så länge jag ändå lyssnar på kroppen och inte gör det jag "ska" i de lägen där jag egentligen inte borde. Envishet = bra. Tjurskallighet = dåligt. 

En rutin jag försöker hålla fast vid så gott det går är den som inleder dagen. Det kan ske vid lite olika tidpunkter beroende på veckodag, sömn o s v, men när jag känner mig redo att liksom vakna till så tänder jag svag svag belysning och kör min avspänningsträning, fortfarande kvar i sängen. Innan jag införde detta som morgonrutin så glömde jag ofta av att göra träningen, nu blir det i princip alltid av. Undantaget är om något annat stör min rutin, som att sonen behöver snabb hjälp eller så. Efteråt reser jag mig så smått och dricker ordentligt med vatten som jag alltid har i en flaska bredvid. Jag vet inte varför, men jag märker betydande skillnad i kroppen om jag inte skulle dricka typ en halv flaska. Nackdelen är att jag rätt snabbt blir rejält kissnödig 😁 så det gäller ju att kroppen verkligen är redo att stiga upp. När den är det så kör jag mina fysioterapeutiska övningar för nacken, om jag inte fixar eller kommer ihåg att göra dem 3 gånger/dag som är tänkt så har det åtminstone blivit gjort en gång. Därefter blir det frukost. Som en del dagar mest liknar lunch förvisso 😉 rent tidsmässigt i alla fall.



En dag förra veckan behövde jag just göra en sak vid icke optimal tidpunkt. För att det ö h t skulle bli möjligt med en promenad behövde jag ta den direkt på morgonen, något min kropp absolut inte är förtjust i. De vet jag som gammalt. Men eftersom det var då eller aldrig som gällde och jag är himla dålig på det där med aldrig så gjorde jag ett försök. Vad är det goda med det onda där då? Jo naturen belönade mig med att fixa en riktigt vacker morgonsol. Det var grått och vått innan jag gick ut, och det blev grått och vått efter att jag var klar, men under tiden jag gick så var det såhär: 

Tyvärr gör fotona inte det riktigt rättvisa, jag lovar att det var himla vackert 😊.

På tal om väder så har skrapa-rutan-på-bilen-tiden nu kommit. Kan jag nu kanske få beställa lite snö också? Kanske lagom till 1 advent till helgen? Tacksåmycket. 





På tal om 1 advent så har jag ovanligt svårt för att inte tjuvstarta i år, och jag vet inte varför för vi ska inte ha gäster på adventsmys här förrän om flera veckor så det är ju inget sådant som brådskar. Kanske är det den nya stjärnan till sovrummet som får det att klia i fingrarna? En grön stjärna för första gången någonsin. Det är ju förståss lite spännande ... Eller kanske är det sänkningen av köksön som är grejen? Nu kommer liksom ljusstakarna i köksfönstren att synas mer även innifrån. Ja så kan det kanske vara. Det är ju bra att man med så lite kan skapa spänning i vardagen 😊. 

söndag, november 14, 2021

En smärre livskris ...

... genomled jag i torsdags. Jag var hemma hos pappa (och mamma ja) för att kolla på VM-kval i fotboll och sen blev det ju onödigt viktigt vad som skedde i den andra matchen i gruppen med så jag beslöt att kolla på halva den där också. Batterinivån på telefonen gick ner till skrämmande 20% men jag kände mig lugn för jag har ju aaaaalltid laddare eller powerbank med mig. Jomen alltså jo, powerbank hade jag ... men ingen kabel! Jag har bytt väska och fast jag var säker på att jag lagt en sladd där så hade jag tydligen inte det. Det var dessutom länge sedan pappa själv hade iPhone så trots att han är bra på att spara saker "om utifall" så var oddsen att han hade en lightningkabel usla.

Jomen ni fattar paniken va? Jag kände mig rädd, naken, exposed som Maria Montazzami skulle ha sagt. Mamma förstod inte alls problemet. "Jomen då får du väl bara ringa från nån av våra telefoner om du behöver". Ringa? Det är väl inte vad man huvudsakligen gör med en telefon? Den äldre generationen har ju inte koll alls. De förstår inte våndan av att inte ha en lur med surf och laddat batteri.

MEN! Tack vare en pryl pappa har p g a ett uppdrag han har så hittades faktiskt en lightningkabel till slut och jag kunde andas ut. Sällan har det känns så skönt när jag kunde stoppa in den ... Sladden alltså!! 

Nu gick det ju fel i den andra matchen med förvisso. Men jag kunde i alla fall beklaga mig över det med hjälp av just en telefonen med surf och laddat batteri.



Just nu sitter jag förresten och surfar i köket. Vad är det för speciellt med det? undrar ni såklart då. Jo det ska jag berätta för er. Det har jag nämligen sällan gjort de senaste åren ty köksön var inte det minsta snäll mot min kropp. De höga stolarna var jobbiga att ta mig upp i och ner från, och arbetsstolen som är betydligt mer ergonomisk funkade inte heller höjdmässigt. Jag drog mig oftast från att sitta där för att det var för besvärligt.

Men i helgen investerade vi lite i min hälsa och vips har ön krympt några decimeter, motsvarande höjden av en låda i byrån, och stolarna likaså. Nu funkar det dessutom att sitta i arbetsstolen och armstöden går in under skivan vid behov. Det var liksom inte längre hållbart att ha köksmöbler som inte var tillgängliga för mig. 

Undrar hur lång tid det tar att vänja mig, nu hajar jag till varje gång jag kommer ut i köket 😁.

Förra helgen blev TV-rummet med ny soffa, och nu då köksön vilket också ledde till viss förändring i arbetsrummet då den gamla byrån fick sin nya plats där inne. Jag kanske en morgon vaknar och tror att jag ramlat in i fel hus dagen före? 😱. Nästa förändring blir dock av en betydligt mer sparsam art, nämligen adventsfixandet. Idag kom jag på att jag lyckats glömma bort var sjutton jag lade min nyinköpta adventsstjärna till sovrummet. Oooops! Men, jag har ju två veckor på mig att komma på det 😊.

söndag, november 07, 2021

EFIT lördag 6 november.

Plötsligt händer det! Jag lyckas göra en EFIT på en officiell EFIT-dag. Faktiskt. Och jag lyckades ta ett foto nästan alla timmar. EFIT står för övrigt för Ett Foto i Timmen och hemsidan för detta finns HÄR




Ingen bowling stod på schemat för maken, inget tidigt ärende stod på schemat för mig, men sonen skulle till sin korttidsvistelse så lördagen startade ändå "tidigt" (ja allt ör relativt). Pigg? Njet.








Då maken skulle skjutsa sonen och även fått ansvar för att allt som skulle med också följde med (hur det gick med det kan vi ta en annan dag) passade jag på att ta en promenad. Blåsigt och kyligt var det, men ni ser väl hur jag njöt ändå? 😉







Halv elva var jag hemkommen och summerade promenaden som blev till två, två halvtimmar i stället för en,
p g a elak arg rygg.






Klockan 11.30 glömde jag ta foto, men jag kom på det bara en halvtimme senare. Det är väl ändå godkänt va? Här hade jag precis bytt om och gjort mig redo för fotbollsmatch.








Även nästa foto blev lite försenat, men bara en kvart. det tar sig!

Och läktaren föll inte ihop av chock över att maken var där, vicken tur!









Det gick inget vidare i matchen tyvärr. När detta foto togs fanns det fortfarande hopp, men sen så ...

Jaja, jag har hela tiden sagt att TFF inte är redo för allsvenskan igen än. Men de kunde väl avsluta säsongen lite trevligt i alla fall?







Timmen därefter var jag fullt upptagen med att svära och muttra och expertanalysera matchen så det blev inget foto. Sen halv fyra var jag och maken på väg till hans pappas grav.










Därefter körde vi till ena kyrkogården här i stan och hälsade på min farmor och farfar.









Fredagstacos på en lördag? Jajamensan, det går bra det. Rester är fina grejer!











Efter middagen började dagen ta ut sin rätt ordentligt och jag hamnade i sängen. Där var jag sen kvar nästan hela kvällen.










Bland annat kollade jag på The Big Bang Theory.











Sonen behövde ventilera och diskutera lite saker när han kommit hem. Det tog jag inget foto av så denna timmen får illustreras av ett av hans legoskepp.










Kvar i sängen låg jag sen och slösurfade lite, och bl a fick jag upp att denna veganvänliga kalender finns att köpa i en butik här i sta'n. Jag SKA INTE.








Detta blev sista bilden, Jag var vaken ett par h till, men de fotona hade bara sett exakt likadana ut så det brydde jag mig inte om 😀.

Sådär! Slut för denna gången! Nu ska jag kolla lite på andras EFITer. 

tisdag, november 02, 2021

Ni har väl inget bättre för er, så ...

Scenario:
Barn, uppskattningsvis 1½-2 år gammalt, med stor sannolikhet i alla fall inte äldre än så, är med vuxen person som troligen är förälder på ett ställe utanför hemmet. Sannolikt ett ställe de varit på förr. Barnet är inte med på noterna när de ska åka därifrån utan stannar ca 5-6 meter från bilen. Den vuxne sätter sig i bilen och stänger dörren, barnet står kvar. Den vuxne startar bilen, barnet står kvar men ropar efter den vuxne. Den vuxne börjar backa med bilen, barnet springer närmare och gråter med stannar några meter från bilen, fortfarande gråtande. Den vuxne backar bilen lite till innan h*n stannar och öppnar bildörren. Barnet står kvar ger ifrån sig ett skärrat skrik, då kliver den vuxne ur bilen och lyfter in barnet innan de kör därifrån med en rivstart.

Vad tycker ni? Rätt? Fel? Det beror på? Andra tankar? 
Diskutera i smågrupper, rita och berätta. Go!

Annars då? Jo ... Den Stora Vattenkrisen är över för denna gång, ca fyra dygn uppmanades man att inte dricka vattnet förrän det kokats innan flera tester skickade till flera laboratorium gav grönt ljus, och ingen verkar ha lidit allvarlig skada. Jag undrar om folk fortfarande tänker begära avdrag på elräkningen p g a ökad förbrukning när de kokade vatten, eller skicka in kvittona för vatten de köpte i affären?!

Och så har mitt ena lår börjat krångla, framsidan av lårmuskeln. Idag när jag var ute och gick en runda började det plötsligt hugga till i vart tredje steg ungefär, såpass att jag grimaserade, och ca hundra meter senare så ville benet inte acceptera nån tyngd alls i samband med de huggen. Jag trodde inte jag skulle lyckas ta mig hem igen för egen maskin ... men lika plötsligt som det startade slutade det igen. "Jaja, det var väl nåt tillfälligt bara" tänkte jag och fortsatte för att få till en timmes promenad totalt sett. Efter en stund började det dock likadant igen fast ännu lite värre så det krävdes en rejäl kämpainsats för att slippa ringa efter hjälp. Vad är det där för dumheter? Bara det inte blir som för några år sedan då jag en period t ex fick lyfta in benet i bilen med hjälp av armarna, och lyfta ner det från sängen, eftersom det helt enkelt inte lydde. Nej nej, inget sånt trams!

Usch jag börjar känna mig lite stressad inför kommande högtider. Jo jag vet att det är drygt 3½ vecka kvar till 1 advent men allt tar ju en sån tid för mig numera. Och ska nu låret börja dumma sig också så jag får svårt att ens ta mig runt här hemma så kommer det knappast att gå snabbare om man säger så. Nu tänker ni att det är inte hela världen, det blir advent och jul ändå och det är inte så noga. Men jo, det är viktigt för mig med ljusstakar och stjärnor och färger och sånt. Jag är hemma så mycket, högst ofrivilligt, och att kunna fixa och piffa till det så som jag vill ha det har stor betydelse för mitt välmående. Men den stressade känslan är inget vidare, den måste jag försöka göra något åt. Kanske skriva en liten "att göra"-lista och planera lite så att jag vet vad som ev. behöver inhandlas, vad som kan förberedas, vad jag kan delegera till maken o s v? 

På tal om det så har jag faktiskt inte satt årets glögg än, min dunderglögg som kan få öronen att krulla sig, något som alltid annars görs en månad före 1 advent. Det är egentligen ingen kris alls då vi har kvar sen förra året och glöggen är som godast just året efter, men ändå ...

Jaja, jag får väl öva mig lite på att frångå rutinerna så smått och årets glögg får vänta tills maken kan hjälpa mig då mina händer just nu är på synnerligen dåligt humör.



Och på tal om glögg ... så har jag faktiskt ändå redan frångått en av de viktiga principerna och druckit julmust före 1 advent! Bara litegrann, men det räknas ju ändå. Så det kanske bara är logiskt att andra saker avviker från det normala i år också?














Näää där blev det fel. Jag skrev om julmust, inte julmus!

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...