En rutin jag försöker hålla fast vid så gott det går är den som inleder dagen. Det kan ske vid lite olika tidpunkter beroende på veckodag, sömn o s v, men när jag känner mig redo att liksom vakna till så tänder jag svag svag belysning och kör min avspänningsträning, fortfarande kvar i sängen. Innan jag införde detta som morgonrutin så glömde jag ofta av att göra träningen, nu blir det i princip alltid av. Undantaget är om något annat stör min rutin, som att sonen behöver snabb hjälp eller så. Efteråt reser jag mig så smått och dricker ordentligt med vatten som jag alltid har i en flaska bredvid. Jag vet inte varför, men jag märker betydande skillnad i kroppen om jag inte skulle dricka typ en halv flaska. Nackdelen är att jag rätt snabbt blir rejält kissnödig 😁 så det gäller ju att kroppen verkligen är redo att stiga upp. När den är det så kör jag mina fysioterapeutiska övningar för nacken, om jag inte fixar eller kommer ihåg att göra dem 3 gånger/dag som är tänkt så har det åtminstone blivit gjort en gång. Därefter blir det frukost. Som en del dagar mest liknar lunch förvisso 😉 rent tidsmässigt i alla fall.
En dag förra veckan behövde jag just göra en sak vid icke optimal tidpunkt. För att det ö h t skulle bli möjligt med en promenad behövde jag ta den direkt på morgonen, något min kropp absolut inte är förtjust i. De vet jag som gammalt. Men eftersom det var då eller aldrig som gällde och jag är himla dålig på det där med aldrig så gjorde jag ett försök. Vad är det goda med det onda där då? Jo naturen belönade mig med att fixa en riktigt vacker morgonsol. Det var grått och vått innan jag gick ut, och det blev grått och vått efter att jag var klar, men under tiden jag gick så var det såhär:
På tal om väder så har skrapa-rutan-på-bilen-tiden nu kommit. Kan jag nu kanske få beställa lite snö också? Kanske lagom till 1 advent till helgen? Tacksåmycket.
På tal om 1 advent så har jag ovanligt svårt för att inte tjuvstarta i år, och jag vet inte varför för vi ska inte ha gäster på adventsmys här förrän om flera veckor så det är ju inget sådant som brådskar. Kanske är det den nya stjärnan till sovrummet som får det att klia i fingrarna? En grön stjärna för första gången någonsin. Det är ju förståss lite spännande ... Eller kanske är det sänkningen av köksön som är grejen? Nu kommer liksom ljusstakarna i köksfönstren att synas mer även innifrån. Ja så kan det kanske vara. Det är ju bra att man med så lite kan skapa spänning i vardagen 😊.