Lucka 5.

1991 spelade Michael English in Mary, Did You Know som skrevs av Mark Lowry och Buddy Green. Sedan dess har ett flertal artister satt sin prägel på julsången, däribland a capella-gruppen Pentatonix, men min favorit är nog versionen med Clay Aiken. Den återfanns på hans julalbum från 2004 och släpptes på singel året därpå. Clay Aiken har för övrigt en sak gemensamt med artisten i en tidigare lucka, han har nämligen precis som Kelly Clarkson tävlat i American Idol. 2003 slutade han tvåa.

Idag har jag också tagit ett första steg mot julbordet genom att göra årets vegetariska julfärsbollar. Runda och fina blir de i airfryern, har ni en sån så testa vettja! Skaka korgen några gånger bara.

När bollarna och de biffar/burgare jag gjorde av resterande färs var klara så var mitt kroppsliga batteri slut igen. Under de kommande timmarna småslumrade jag till och från till sällskap av VM-fotbollen, så nu när jag ska gå och lägga mig på riktigt så lär jag väl inte kunna somna förståss. Jag kanske ska passa på då och tänka ut musikaliskt innehåll till kommande luckor?

Das Ketchup?

När jag gjorde min civila olydnads-EFIT hade jag inte koll på att nästa ordinarie dag var redan igår, då hade jag nog hoppat över. Men nu blev det som det blev så här kommer andra EFIT-en på några dagar. I give you EFIT tisdag 2 augusti 2022. 

Gomorron eller nåt sånt!

Ja jag råkade visst somna med kläderna på, jag och maken kollade på en töntig komedi kvällen innan och sen var jag helt kaputt.

Åpp å håppa! Lika pigg som vanligt.
Och håret ska vi inte ens snacka om.

Jag spanade in väderprognosen för onsdagskvällen då det vankas fotboll. Fråga mig inte varför, det hinner ju ändras minst sju gånger till innan dess och stämmer sen ändå inte.

Vätskekontroll! Och koffeinkontroll.

Och så blev det en promenad. En timme skrapade jag ihop. 

Det var lite för soligt och varmt enligt min fasta åsikt men jag letade skugga så gott det gick och smälte inte bort. 

Hemma igen och mer vätskepåfyllning i form av NIJE Strawberry Orange och typ lightfruktsoda-ish. Ja och is. Måste ha is.

Viiiiila! Och funderande över när sjutton maken har tänkt sätta igång med maten. Vi hade liksom en tid att passa.

Tacos en tisdag? Jajamen!
Sonens flickvän var här. Sonens flickvän gillar tacos. Sonens flickvän fick tacos. Ja vi andra med faktiskt.

Sen mer vila. Otippat va?

Här är det Böda Camping som är på TVn. Det är ingen hejd på finkulturen.

Guess what???

Fortsatt viloläge. Såhär såg det ut utanför fönstret halv nio,

Lite spel på nallen kanske? Ja varför inte. Just detta är väldigt tillfredsställande av nån anledning. 

Plötsligt händer det att jag reser mig ur min fåtölj och checkar läget med nya hammock-belysningen.

Jo, den går att tända ända från altanen. I alla fall nu när batterierna är fräscha både i lampa och fjärrkontroll. Jag kan få anledning att återkomma i ärendet.

Man kan väl inte slöa i fåtöljen hela kvällen så jag slängde mig i sängen i stället och spanade in Hyacinth. Ja Hyacinth Buck... Bouquet alltså. 

Sen blev det lite slökollande till, inget att skriva hem om. Så här tar det slut. Jag hoppas ni inte avlidit av tristess. C ya!

Det blev så som det inte skulle bli.

Det skulle inte bli det klassiska pluset på vågen efter jullovet. Jag skulle inte låta ledighet, högtider och festligheter ta mig bakåt när jag kommit så långt framåt. Men det smög sig, såklart. 2½ pluskilon visade sig på vågen nu när terminen startade igen och jag vet absolut varför. Jag har definitivt inte skött maten som jag borde. Har ätandet varit värt det då, har jag njutit av det? Nej. Eller jo delvis absolut, men det har också varit en del känsloätande, uttråkad-ätande, skit samma dagen är ändå redan förstörd-ätande, bara-för-att-ta-slut-på-det-ätande, orkar-inte-ta-nåt-annat-ätande, det-råkade-slinka-ner-ätande o s v. Jag ska nog vara glad över att det "bara" var 2½ kg. Nu måste jag raskt få till de bra rutinerna och vanorna igen, och det får bli helt utan undantag i början. Luddigheter fixar inte en sån som jag, det är all in som gäller annars är risken stor att jag halkar av banan igen och ytterligare vikt smyger sig på. Jag har inventerat frysen lite snabbt och jag har färdiga matlådor så jag klarar mig ett bra tag även när förmågan att laga nåt är obefintlig och jag har både måltidsersättning och grejer att snabbt fixa smoothies och andra mellanmål med så ursäkter saknas ... Så, skärpning igen Jennie! 

I julas var jag vid ett tillfälle lite o-överens med yttertrappan och jag ramlade så jag liksom spände och sträckte typ hela kroppen. Sedan dess har ena låret smärtat på ett nytt sätt när jag varit ute och gått så jag antar att nåt hände med det i samband med trappincidenten. I går testade jag motionscykeln för första gången på länge, 4 x 5 minuter med lågt motstånd blev det, och fram tills precis i slutet kände låret okej med det. Och idag under promenaden lät jag jympaskorna komma fram ur sin vintervila, kanske kan de vara snällare mot låret med och inte bara själva fötterna. Jag tror i alla fall att jag hade mindre ont där idag än under de senaste rundorna. 

Idag var planen att så smått börja plocka bort julen, det är ju Tjugondedag Knut imorgon. Men jag hade ruggigt svårt att somna i natt och kom därför igång med dagen betydligt senare än tänkt. Och att skynda på saker funkar liksom inte för denna ME-kropp. Så vi får väl se om det blir nåt för-Knutande idag eller ej. Jag hoppas i alla fall det, för imorgon kör Sveriges herrar igång med handbolls-EM och det står såklart högt på min prioriteringslista. 

På tal om idrott. Har ni hört om friidrottaren som vann 400 m häck? Och nu vet han inte var katten han ska plantera den 😀😂.

Men hur GICK det då?

 Hur gick det med kakan? Stelnade glasyren? Gick det att äta ö h t?

Jodå, glasyren stelnade. Och kombinationen med själva kakan blev riktigt bra tycker jag. Jag kanske kan våga mig på att baka nåt med kristyr eller glasyr eller frosting eller annat klet igen ändå? Kanske.

Receptet kan ni få om ni skulle vilja testa om ni lyckas bättre än jag.

Saffranskaka: 
Smält 75 g vegetabiliskt margarin och låt svalna.
Mortla 3 paket saffran á 0,5 g ihop med en sockerbit. Blanda med 6 dl vetemjöl, 2,5 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och 1,5 msk bakpulver. 
Rör ner margarinet och 3,75 dl havre- eller sojadryck i mjölblandningen och rör ihop till en jämn smet som blir ganska tjock. Häll smeten i en smord bröad form med diametern 24-28 cm ungefär. Grädda kakan i mitten av ugnen på ca 175 grader i ca 30 minuter, Låt svala.

Glasyr med vit choklad:
Smält 100 g vegetabiliskt margarin. Hacka 75 g vit vegetabilisk choklad och låt den smälta i det varma margarinet. Låt svalna och tillsätt sedan 2 msk citronsaft, ½ tsk vaniljpulver och 4 dl florsocker. Vispa slätt och bred över kakan. Låt kallna. Dekorera eventuellt, men det orkade inte jag 😉.

Kakan serverades på julfesten i lördags, om inte en familj till fått hoppa av med ganska kort varsel hade den nog ätits upp. Nu blev det lite över som sonen kunde bjuda flickvännen på dagen efter. Deltagarantalet på festen blev det lägsta sen traditionens begynnelse för många år sedan, det är ju de tider det är liksom, totalt 12 personer inkl. barn. Men det blev bra det med. Ingen som helst trängsel, två lag till lekarna i stället för tre vilket hade praktiska fördelar, och en lite annorlunda blandning vilket gjorde att några som tidigare inte pratat så himla mycket med varandra nu gjorde det (från varsin sida bordet!) och lärde känna varandra lite mer. Och jag har faktiskt blivit bättre på att gilla läget och acceptera att saker och ting inte blir som jag hoppats och tänkt. Personlig mognad tror jag det kallas 😊. 

Måndag idag. Studiedag för skolan, nåt jag ö h t inte visste om för ett par veckor sedan. Men jag känner att jag har god koll ändå förhållandevis då föräldrarna till den extra grabb som är här just nu och spelar Wii med sonen visste det inte förrän jag nämnde det i lördags 😀. Men, det kunde lika gärna varit jag ... för jag själv råkade se det av en slump i en Facebookgrupp. I alla fall, skolan startar igen imorgon. Och jag ser fram emot det, att rutiner och sånt ska kunna sätta sig igen vilket gynnar mig hälsomässigt på flera sätt. Sonen ser också fram emot det, numera gillar han skolan i det stora hela och han kan då också träffa en person som ligger honom varmt om hjärtat oftare 😍.

Det här med väder.

Förutom att jag mår sämre av mycket sol och högsommarvärme så är mitt mående i princip inte alls påverkat av väderleken, inte så länge jag själv anpassar mig efter den vad gäller kläder och så vilket jag i regel gör. Det vore dumt att inte ... Och det ska ganska extrema förhållanden till för att det t ex ska stoppa mig från att ta mina promenader. Hälsan och då framför allt ME stoppar mig ju från att ta så många och så långa rundor jag vill, men inte vädret. Idag var det t ex både regnigt och rätt blåsigt och jag tog min runda som jag tänkt. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder ... sägs det ... Men jag ska erkänna att jag hellre hade haft gårdagens väder idag, det vore betydligt mer behagligt.

Som sagt, vädret är med ett undantag inte något som styr mitt mående. Inte direkt i alla fall. Men däremot saknar jag, och det är lite nedslående, att kunna vara spontan beroende på vädret. Att liksom kunna ... "Åh idag är en fin dag för en picnic. Vi packar ihop en matsäck och cyklar till stranden". Eller "Nejmen titta, det har kommit snö inatt! Vi ringer och hör om gudbarnen vill hänga med till pulkabacken!" Eller "Vilken behaglig sommarkväll vi fick, vi tar en promenad efter maten!". Eller för den delen "Men vilket risigt väder det blev. Ska vi inte ta tag i rensningen av garderoben vi pratat om? Det vi skulle gjort idag kan vi ta imorgon i stället." Ja ni fattar, kanske ... Det där spontana, det där mer luststyrda, det där man med kort varsel beslutar sig för utifrån de vädermässiga förutsättningarna. Det saknar jag. 

Så bra hade inte jag lyckats!

Utöver att rasta regnkappan har jag idag bl a bakat saffranskaka med glasyr. Med tanke på hur det gick när jag härom veckan gav mig på saffranscupcakes med vit chokladfrosting så borde jag lagt ner dagens projekt redan innan jag påbörjade det. Den där frostingen blev nämligen mest pannkaka. Eller ja den blev ju inte på riktigt pannkaka men den blev i alla fall inte som frosting ska bli. Att spritsa ut den snyggt var det inte ö h t tal om, och när jag försökte breda ut den lite snyggt gick muffinsbotten liksom sönder på mitten. Vågrätt. Delades i en övre och en undre del. Smaken var det dock inget större fel på, det var antagligen därför jag vågade mig på detta idag fast med vit glasyr i stället för frosting och hel kaka i stället för muffins. Men glasyren blev inte heller som den skulle ... utan mer som en deg nästan i stället för en bredbar slät smet. Ändå följde jag receptet till punkt och pricka. Alltså vad ÄR det med mig och frosting, glasyr, kristyr och sånt där? Eller med mig och bakning ö h t? Ja jösses ... Efter att ha tillsatt liiiite vätska kunde jag i alla fall få till nåt bredbart och jag hoppas det stelnat nu när kakan stått kall. Kanske kan det även denna gång bli fult men gott. 

Recept? Nja, kanske framöver om "gott"-förhoppningen slår in. Foto? Hmm, det skulle vara för att ni själva ska känna er duktiga och lyckade då 😄. Så, kanske ... 

Det kändes lite ovisst ett tag ...

 ... med tanke på pandemin, covidpass och reglerat resande. Men till slut kom de vise männen fram till Betlehem där de fann Jesusbarnet och hans föräldrar i ett stall. Noga med att hålla avstånd överlämnade de sina gåvor i form av guld, rökelse och myrra. 

Det är ganska luddigt hur det egentligen låg till med den händelse vi bibliskt förknippar med trettondagen. Bl a säger vi traditionellt att de vise männen var tre till antalet, men så anges det inte i Bibeln utan är ett antagande som gjorts bland annat baserat på att gåvorna var just tre. De vise männen är inte heller namngivna, att de ibland sägs heta Kaspar, Melchior och Baltasar är sannolikt resultatet av en hopblandning av legender. Männen avbildas ofta som kungar men inte heller detta anges i Bibeln, mer troligt är att de var experter inom bland annat astrologi. Det finns även tecken på att de i själva verket besökte Jesus långt senare än 12 dagar efter födelsen, och bl a beskrivs i Matteusevangeliet att männen gick in i ett hus där de fann Jesus och Maria. Alltså inte ett stall. Men jag håller nog kvar vid varianten med tolv dagar, tre vise män och stallet. Nån ordning på torpet måste de va.

På lördag avslutas julen med säsongens julfest här hemma. En i förhållande till andra år väldigt småskalig sådan, att vi trots allt fortfarande lever i en pandemi avspeglas i även detta sammanhang. Men om man ska försöka se det positivt så ... så blir det kanske fler Mozartkulor till mig? 

Idag har det varit vad som anses som vackert väder. D v s sol och inte mycket till vind. Jag utnyttjade de omständigheterna till att insupa lite havsluft i dagsljus, först på "min" sida av stan och sen på andra. Någon promenad var det inte tal om för min del men det var många andra ute och gick, en del på längre turer att döma av packningen på deras ryggar. 

Ingen promenad idag alltså men i morgon tänkte jag försöka mig på veckans tredje sådan. Såklart ska det då bli mer vind och dessutom regn. Ja alltså jag tolererar promenader i de flesta väder och har inget emot kyla heller för den delen men det ska erkännas att jag hellre tagit en runda i dagens väder. 

Förresten, på tal om väder. Vad händer när dimman lättar i Kalifornien?
UCLA!

😁😁 Ajavet, den var dålig. 

Ibland blir man lite hemmablind.

Eller hur man ska säga. Jag är ju p g a min ME van vid konstiga kroppsliga manifestationer utan logik liksom, såpass van att det konstiga till slut blir normalt. Det har sina fördelar, jag blir t ex inte längre lika orolig som jag var i början innan jag visste vad det rörde sig om (OK, jag var hispig rentav). Men det kan också bli så att jag lite nonchalerar saker som jag inte bara bör tänka "äh, det är MEn som är så" kring utan som faktiskt oavsett orsak är något att ta på allvar. Då är det bra att jag delar med mig av en del på sociala medier så att omtänksamma vänner kan uppmärksamma mig på det, och uppmana mig att just ta det på allvar och ev. söka vård. Jag är väldigt tacksam för det 💓. Igår t ex var ett sådant tillfälle, även om det som tur är rättade till sig av sig självt efter en stund. Men tack vare vännernas ord var jag uppmärksam och följde upp det. En bra väckarklocka! Även om ME är skuld till mycket konstigt så kan det finnas saker som bör kollas upp.

Igår blev det årets andra promenad. Idag blir det så mycket vila och återhämtning som möjligt. I skrivande stund sitter jag i nattlinne och morgonrock, sonen och en kompis kollar på Netflix på nya TVn (teknik är coolt ibland 😊), maken jobbar, duggregnet faller och min mage kurrar. I vilans och återhämtningens tecken blir det färdig micrad mat till lunch, en väl beprövad variant i form av färssås med mycket vitlök och tomat.

Igår däremot testade jag nått nytt, nämligen Quorn Crunchy Fillet Burger. Quorn lanserade förra året helt växtbaserade filéer, de som fanns sen innan innehåller ägg, och detta var en panerad variant av det. Anvisningarna på paketet sa att de skulle tillagas i ugn direkt från frysen, men jag tinade den lätt och stekte sen gyllene i olja. Det blev bra det med. Nästa gång ska jag nog testa i airfryern.

Den åts sen som en burgare utan bröd kan man säga, med grönsaker, dressing och ketchup. Omdömet lyder: en helt okej vardagsmiddag som går snabbt att fixa. Mycket lök och/eller dressing med sting i rekommenderas dock för själva filén/burgaren är ganska smakfattig, men konsistensen är bra. 


Det där med maten ja ... Jag har haft svårt att få till den bra under jullovet. Den här bristen på rutiner och den ännu mer skeva dygnsrytmen är inget vidare. Många dagar klarar jag det rätt bra fram till sena kvällen och sen flippar jag ut i olika omfattning. I synnerhet då jag inte kan sova. Om en vecka börjar skolan igen, då hoppas jag att jag inte ska ha halkat alltför mycket utanför banan så att jag kan falla in i bra matmönster igen. 

Jag har tänkt försöka bli lite mer aktiv på bloggen igen. Inte främst för att ni är särskilt många läsare som är jätteengagerade 😏, även om jag vet att en del uppskattar att jag skriver, men det är lite terapeutiskt och ger också lite träning för hjärnan. Det där med att formulera mig i skrift som jag tidigare var bra på är numera oerhört svårt och utmanande vilket är en sorg för mig så jag vill gärna behålla den lilla förmåga jag har kvar. Tid tar det, sen jag började skriva detta inlägg har det gått 2 timmar, men tid har jag ju rätt gott om ändå 😊. Duggregnet har övergått i ett mer intensivare regn, magen har börjat avisera att det snart är dags för ytterligare en måltid, sonen om kompisarna kollar på en annan typ av film hörs det som och jag är fortfarande klädd i nattlinne och morgonrock.

Första EFIT för 2022.

Jag fick när jag vaknade igår för mig att kika in på EFIT-sidan och såg då att jag prickat in en officiell dag! Så jag tog helt enkelt Ett Foto I Timmen. Nästan. Jag orkar dock inte skriva så mycket, så denna gången får fotona tala i princip för sig själva. Ja så får det bli.

Sen låg jag vaken ända till 7-snåret *suck* men fler foton får ni inte!

Jag undrar vilket jag vänjer mig vid först.

Den nya större TVn i TV-rummet eller att det numera är 2022? Det där med nytt år brukar ta i alla fall en månad att liksom sätta sig. 

Det gamla året firades ut och det nya in här hemma i sällskap av de två familjer vi hängt med de senaste 6-7 åren (tror jag det är). Det var egentligen vår tur att vara värdar förra gången men då blev det firande på distans av pandemiskäl men bättre sent än aldrig?

Äta måste man ju ... och varje familj bidrar med något. Denna gången började vi med miniburgare till förrätt, inte alls fel. Därefter några olika sorters kött resp. quornfilé till mig, klyftpotatis och potatisgratäng. grönsaker och diverse såser. Till dessert blev det en fantastisk tårta (nej, det var såklart inte jag som gjort den). Gottebord dukades upp när klockan sakta men säkert tickade upp mot midnatt. Och vid tolvslaget serverades, inte direkt udda eller så, bubbel med eller utan alkohol. 

Lekar och/eller tävlingar är ett givet inslag. Det började med frågesport som följdes av fiskespel, en tävling med muggar, undgå-att-bitas-av-krokodilen och det där med klossar som jag inte minns vad det heter. Ja ni ser väl på fotona vad grejen är? Det tog längre tid än jag förväntade mig innan tornet till slut rasade, gästerna var helt enkelt väldigt duktiga och stabila. Vissa hade inte lekt färdigt ändå så det blev lite smått & gott inkl. knep & knåp nån timme till 😁.

Selfies då? Jo det togs några sådana också 😏, fast ovanligt få tror jag faktiskt. Här är i alla fall några av dem. Av varierande kvalitet.

Till slut kom då 2022, och efter lite mer gotter, lite mer dricka, lite mer skratt och lite mer knep & knåp begav sig gästerna hem till sig igen. Själv var jag inte ordentligt i säng förrän vid 3-snåret och sov sen ganska dåligt. Det blir ofta så att när jag egentligen är trött så kan kroppen inte komma ner ordentligt i varv. Som tur är brukar det ordna till sig natten därpå ...

Idag har jag behövt vara lite för mig själv och rensa skallen lite, så jag tog mig en timmes promenad och åt sen medhavd mat nere vid havet. ME är en jäkligt dålig sjukdom att ha om man är en väldigt social varelse, och det gör mig förbannad att det umgänge med fina människor som jag är så beroende av för mitt välmående samtidigt tar så mycket av mig. Men det är som det är, sjukdomen lär vara min ständiga följeslagare resten av livet. Att utesluta umgänget är liksom inget alternativ, så jag får fortsätta försöka hitta balansen ... och prioritera.

I alla fall, efter en eftermiddag på egen hand varav en stor del spenderades sittandes i bilen lyssnandes på musik var jag lite mer redo för att rensa bort nyårsfirandet från vardagsrummet och återställa till juligt skick. Ty nästa helg är det julfest. Ja minsann! Så funkar det hos oss 😁.

Jag hoppas att ni liksom vi hade ett fint nyårsfirande, ja ni som firar alltså. Det är ju inte alla som gör det. 

Lucka 23.

 

Idag är det dags att hissa flaggan ifall man har en sån, ty det är vår drottnings födelsedag och allmän flaggdag. 78 år fyller Silvia Renate, född Sommerlath i Heidelberg i Tyskland. Hon delar bland annat födelsedag med Grynet Molvig som föddes året före. 

Namnsdag har Adam, och enligt både Bibeln och Koranen är ju just Adam det namn den förste människan omnämns med. Drygt 30 tusen män i Sverige heter Adam men även några hundra kvinnor. 

Lille/lilla julafton, lilljulafton, lillejul, da'n före da'n ... Kär dag har många namn. Det sägs ha varit just här nere i Skåne som dagen först kom att innebära en slags julfirande före den egentliga julen och termen lilla julafton nämns för första gången 1775. Numera förknippas dagen med en uppesittarkväll då förberedelser inför julafton görs, klappar rimmas på och skinkan avsmakas.

Själv slår jag ofta in klappar på kvällen 23 december, men i år är det ju redan gjort. Vi får goda vänner på besök ikväll för lite gemensamt käk och snack om ditten och datten, i bakgrunden lär TV4:s Bingo-Lotto stå på och har vi tur vinns det en liten slant. Viss risk finns för att lite julgodis slinker ner. Men innan dess ska jag försöka ta en liten promenad. Och göra tofutårta. Och färdigställa nya omgången dammsugartryffel. Och förbereda min middag (övriga köper nåt färdigt men det väljer jag bort idag) Och helst duscha. Nu är klockan 12.30 och jag har gjort såhär mycket av det: inget. Så Wish me luck!

Lucka 21.

Tisdag 21 december har vi kommit fram till och första dagen på jullovet. Sonen lämnades på sin korttidsvistelse i förmiddags, men är just nu hos en kompis, och då passade jag på att ta en promenad i vackert vinterväder (fast jag saknar snööööö). Japp ni läste rätt, tant är på benen igen! I alla fall tillfälligt. Förhoppningsvis långvarigt. Om 3 dygn börjar Kalle Anka och jag har en del att göra innan dess. Inte jättemycket, men om inte kroppen samarbetar blir det körigt. Jaja, jul blir det ändå och i värsta fall får jag väl äta bara färsbollar och julgodis, återanvända nödrim på klapparna och slå in alla i färdiga presentpåsar, ha tomteluva på hela tiden för att dölja att jag inte orkat fixa håret och "glömma" gå-bort-presenten hemma.

Idag har Tomas namnsdag. Tomas är en av Jesu apostlar och omnämns även som Tomas tvivlaren. Han var i allmänhet väldigt vetgirig och ville vara helt övertygad innan han trodde på något. Som t ex att Jesus återuppstått, då han inte var närvarande när Jesus först uppenbarade sig för lärjungarna trodde han inte på det. Jesus visade sig dock igen och talade till Tomas som slutade tvivla och övertygad bland annat tog sig ända till Indien för att missionera. 

Det är också skumtomtens dag. Då de innehåller gelatin, bland annat, är det inte aktuellt för mig att äta någon. Men jag kan berätta att föregångare till Cloettas Juleskum fanns redan på 30-talet, och den originalversion som idag äts i mängder av ca 30 st/person varje jul har tillverkats enligt samma recept i över 50 år.

Frank Zappa föddes detta datum 1940, hockeymålvakten Stefan Liv skulle ha fyllt 41 om han inte så tragiskt omkommit för tio år sedan och Jane Fonda fyller 84 år.

Ikväll är det julkul med bowlingklubben. Jag deltar inte i spelet, men jag kan väl titta på när de andra har kul och göra dem lite sällskap vid den gemensamma måltiden sen. För min del blir det tofuröra på proteinbröd. De andra äter smörgåsar som några i klubben fixar, och så blir det lite blandat julgotter. 

Lucka 20.

 

Denna luckan orkar jag knappt öppna. Jag är helt dränerad. Jag sov bra natten till igår, kunde starta dagen lugnt och fick några timmar för mig själv i Malmö utan större bekymmer (för att vara jag då) och med mycket vila och pauser. Men säg den lycka som varar, livet har alltid jäkelskap att plocka fram. Lite ska jag försöka knåpa ihop i alla fall om denna måndag 20 december. En dag som för sonens del innebär skolavslutning och just nu är han nog på väg för att fika nånstans. För de som heter Israel och Moses, troligen inte så många i vårt avlånga nordliga land, innebär den namnsdag. För komikern och skådespelaren Robert Gustafsson innebär den 57-årig födelsedag (enligt alla källor jag kollat, i min värld är han äldre än så). Och för bl a bohusläningarna kanske dagen innebär en påminnelse om jordskredet som för 15 år sedan drog med sig en del av E6:an nära Munkedal.

Vad jag tänkt göra idag är att färdigställa andra omgången dammsugartryfflar som ska tas med på julafton, själva tryffelsmeten är klar sedan flera dagar så det är själva rullandet och marsipanandet (it's a word!) som återstår, och även göra tofuröran jag ska äta imorgon kväll på klubbens julkul. Resten av röran ska sen bli "tofutårta" senare i veckan. Just nu känns det inte troligt att någon av sakerna blir av, men man ska väl aldrig säga aldrig. 

Jag har i alla fall bestämt vad jag ska äta för vegankäk när det vankas julbord. Visst vill ni veta? OK, here goes.
- Tofutårta (typ stelnad tofuröra på botten av kavring eller proteinbröd och så nån tjusig garnering).
- Egna färsbollar smaksatta med bl a senap och kryddpeppar.
- Stekta köpta småkorvar, jag har två olika sorter jag ska testa och jämföra.
- Rökta quornskivor.
- Rotsaksgratäng, a k a Johanssons frestelse.
- Senap, nån grönsak och andra små tillbehör.
Det räcker fint det där. Och jag lär väl knappast avstå från allt julgodis sen så risken för brist på kalorier känns i alla fall obefintlig.

Så, det blev en liten lucka i alla fall. Troligen den mest intressanta hittills. Nu ska jag återgå till att vila. Vi ses imorgon! Hoppas jag.

Lucka 18.

 

Idag är det lördag den 18 december och jag har i skrivande stund hittills enbart varit uppe ur sängen för att gå på hemlighuset. Mat och dryck har levererats in till mig, datorn lyfts upp av min betjänt, mysbelysning tänts av densamme o s v. Nu hände en del igår som inte ingick i planen och som gjorde uppladdningen usel, men jag var ju på konsert igår så att jag är nästintill däckad idag är kalkylerat. Det är nästan så jag är "bättre" än jag trodde, men det har ju inte gått så lång tid än och beslutar sig PEM för att slå till (post exertional malaise, kardinalsymtom vid ME i form av kraftig ökning av diverse symtom inkl, kraftlöshet) ordentligt lär det ske ikväll eller imorgon. Men, mer om konserten i separat inlägg.

Det är en fin väninnas födelsedag idag 💖 och jag ser fram emot mellandagarna då vi gör ett nytt försök att träffas efter att det behövdes ställas in senast. Hon delar födelsedag med självaste Brad Pitt som fyller 58 år. Abraham har namnsdag, hebréernas stamfader ni vet?!

Idag är det kakans dag, men jag tänker inte äta nån kaka. INTE. Det är även internationella migrationsdagen, en FN-dag. Jag har inte planerat att migrera heller ... men antalet migranter i världen är stort, i många fall är det långt ifrån frivilligt. och dagen instiftades år 2000 för att uppmärksamma och belysa detta. 

Apartheidmotståndaren och ickevåldsaktivisten Steve Biko som dog bara 30 år gammal, officiellt p g a hungerstrejk men det framkom senare att han torterats och misshandlats, föddes idag för 75 år sedan. Omständigheterna kring hans död ledde till att omvärldens ögon riktades mot apartheidregimen, något bl a Peter Gabriels låt Biko från 1980 handlar om, och bidrog till att slutligen vända oppinionen mot dåtidens styre. 

Något sent, men bättre sent än aldrig, är årets glögg filtrerad och upphälld på flaskor. Ett jobb jag suckat åt mycket i många år då det tar sån tiiiiiiiid. Förra året fick jag tummen loss och köpte en kaffetratt till så det i alla fall kunde gå dubbelt så snabbt. Sen mot slutet, såklart, testade jag med hushållspapper i stället för kaffefilter och upptäckte att det går betydligt snabbare men ändå var good enough om än inte så klart liksom som jag helst vill ha det. Så nu när jag faktiskt överlät det helt till maken så gick det ju snabbt som attans! Eller okej allt är relativt men, ni fattar. Jo men var så god, bara dra glädje av min klokskap!

Allra godast är glöggen året efter, men mycket talar för att denna kommer att avsmakas redan på julfesten i januari ty av det vi hade kvar från förra årets gick det åt en hel del förra helgen 😉.

Nu hör jag att maken börjar med brunkålen ... och jag skulle behöva en näsklämma. Fy bubblan! 

Lucka 16.

Vi närmar oss! Idag är det dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan ... Tror jag i alla fall. Om en vecka är det i alla fall lille julafton, det är jag helt säker på. 

Det är även Bahrains nationaldag, Kazakstans självständighetsdag och Day of Reconciliation i Sydafrika. Den senare infördes av Nelson Mandela 1994, hans första år som sydafrikansk president. Reconciliation betyder försoning och dagen vill stimulera till försoning och nationell enhet mellan alla olika raser i Sydafrika, helt i Nelson Mandelas anda. Dagen är en helgdag, och inträffar datumet en söndag så är måndagen efter helgdag. 

Benny Andersson fyller idag 75 år. Ja Abba-Benny alltså. Visste ni att ett specialprogram om Abba i australiensk TV 1976 drog fler tittare än månlandningen och sändes fyra gånger p g a sin popularitet? Det är i alla fall svårt att tänka på Benny utan att tänka på Kristina från Duvemåla, och att då inte tänka på bl a detta framträdande av fantastiska Helen Sjöholm.

Mycket bättre än sådär blir det inte! Det ger mig gåshud varenda gång jag ser klippet, år efter år.

Ibland får jag tvinga ut mig själv på en promenad. Idag gjorde jag det motsatta, hittade på nåt som hindrade mig från att promenera eftersom jag inte alls borde ... Jag tog tag i årets troligen enda saffransbak, vilket gjorde att jag inte kunde gå iväg innan sonen kom hem och innan det blev mörkt. Nu är jag ju inte någon vidare bagare, jag hatar att följa recept och oftast blir resultatet rätt fult. Men nästan alltid ätbart 😊.

Idag blev det en helt vanlig fast lite lösare (helt vegetabilisk) saffransbulledeg som trycktes ut i en långpanna med bakplåtspapper. Sen efter jäsning gjordes hål som fylldes med dels vaniljkräm (hemmakokt, såklart) och dels med margarin + mandelmassa. Och så in i ugnen ... Resultatet blev som vanligt fult. Men lite vit choklad ringlad över räddade det litegrann 😁. Denna biten kan familjen få avnjuta de kommande dagarna, resterande bröd(kaka) fryses in och tas fram till julafton. 

Lucka 15.

 

Idag är det flaggdag i Nederländerna, man firar kungarikets dag och landets utropande till sådant. Monarken har sitt residens i den administrativa huvudstaden Haag och där finns även regeringens och generalstaternas säte, men formell huvudstad är däremot Amsterdam. Varför man har flera huvudstäder har jag inte orkat försöka luska i, men Nederländerna är inte helt ensamma om det. Hand upp till den som kan nämna fler exempel!

Gottfrid har namnsdag idag, det är ett namn med tyskt ursprung som drygt 2½ tusen män i Sverige bär och som är sammansatt av orden för Gud och fred.
Laila Bagge fyller förresten 49 år idag. Hipp hipp hurra! 

Jag sökte på kända personer vid namn Gottfrid, men ingen av de som listades fick det att ringa någon klocka hos mig så jag nämner ingen här 😶. Sorry. Inte heller kan jag ange något tema för dagen, detta datum verkar vara öppet för instiftande av en temadag. Det finns ju inget regelverk som styr det där, det gäller "bara" att tillräckligt många anser temat värt att uppmärksamma. Bloggkalenderns dag kanske? Instiftas just 15 december eftersom det var just idag jag kom på idén?

Med 9 dagar kvar till julafton är det kanske hög tid att se över vad som ska göras för vår del i form av julmat och sånt där. Maken gör alltid brunkål och då flyr jag helst fältet då jag har extremt svårt för ... stanken ... Jag äter ju inte Jansson men brukar göra en rotsaksgratäng som jag tycker är gott. Annars brukar mamma och pappa ändå göra det mesta när vi firar hos dem, men jag antar att maken kommer att griljera en skinka och göra köttbullar och sånt för "eget bruk" 😉. Mina vegetariska julbollar ligger färdiga i frysen och bara väntar på att förtäras. 

På tal om stank ... att man fiser rejält av kål beror på att en del av innehållet inte kan tas upp av kroppen utan helt enkelt måste ut samtidigt som magen i gengäld jobbar rejält med att ta hand om nyttigheterna. Och att det sen inte direkt doftar hallon beror på att kålen innehåller svavelliknande ämnen. Men sen påverkar det ju också vad man äter i övrigt i samband med kålintaget, och på julbordet blir det ju ofta en hel del för magen att arbeta med så brunkålen ska inte ges hela skulden för eventuellt behov av näsklämma.