EFIT a la social olydnad.

EFIT är som ni kanske minns Ett Foto I Timmen. Jag har tänkt ett bra tag att väcka liv i bloggen igen med en EFIT men det första officiella datumet i juli gjorde jag absolut inget som kunde fastna på foto och det andra glömde jag. Så jag gjorde det helt fräckt i lördags i stället, så här kommer EFIT lördag 30 juli.

Jag vaknade strax efter sju med världens huvudvärk, här hade möjligen medicinerna börjat verka men som blicken avslöjar var det i så fall inte var så värst mycket. 

De kommande timmarna låg jag i sängen och sov kanske 5 minuter här och 5 minuter där men nån egentlig reda med det blev det inte.

Till slut gav jag upp och insåg att mer sömn skulle det inte bli, tog en ny omgång medicin, fixade en frukostshake och gick ut i solen. Lite mer bränna skulle inte skada ... och det blev till slut 20+20 minuter i solstolen. Det var lite moln här och där och vinden var sval så jag stod ut rätt okej.

När jag gick in för att byta om till mer lämplig klädsel för fotbollstittande hemma hos pappa hade sonen nyss gått upp och satt sig i solen med sin frukost.

Ja jag var ungefär lika pigg som jag såg ut. D v s inte alls. 

Matchen blev spännande. För spännande. TFF är rent ut sagt usla på att leda med 2-0, det är nog deras sämsta gren!

Men, drygt en kvart efter att fotot togs smälldes segermålet in i matchens sista minut. Puh!

Ingen rast - ingen ro. Efter matchen var det raka vägen hem som gällde för att göra mig i ordning för en tjejkväll ute på vischan. Och det iordninggörandet innehöll även en stunds vila.

Min skjuts blev lite försenad, men här stod jag i alla fall och väntade. Tack och lov fick jag tillgång till skugga och svalt fläktande av vinden.

Välkomstdrinken satt fint. En kall god frisk jordgubbssangria 🍓. Receptet såg jag till att få med mig hem.

Vi bjöds på grillade burgare med goda tillbehör. Yummie!!

Sämre platser kan man absolut sitta på och äta gott, dricka gott, snacka massor och skratta nästan lika mycket.

Lite gotter blev det ... här i form av lite blandade salta grejer.

Det blev till slut lite småkyligt om benen. Då fick jag låna denna smurfiga filt 😊.

Till slut flyttade vi ändå in. Såhär pigga och glada var jag och värdinnan 😍 när klockan var halv elva. Fräscha som nyponrosor som synes, det måste vara jordgubbarna som gjorde susen!

Timmen därefter tog jag inget foto. Sorry. Men halv ett hade maken kommit för att hämta hem mig. Sällan har bättre foton tagits av oss två. 

Eftersom jag inte tog nåt foto av outfiten innan kalasandet så blev det ett efteråt, mitt i natten. Bättre sent än aldrig?

Ja där var den, en dag i mitt liv som faktiskt innehöll nåt. Plötsligt händer det!

Jag har faktiskt hittat på lite annat med sedan senaste inlägget i maj. Jag ska försöka orka uppdatera er lite om det så småningom. Men nu är jag helt slut i skallen och måste vila. Igen. Vi ses!

Idag firar vi två år ihop.

Jag och Sally menar jag då. Vår relation inleddes 11 februari 2020 och det har väl inte alltid varit helt friktionsfritt, bl a behövde hon förra året ett halvakut ingrepp p g a att hon inte fattade att jag rättat till lufttrycket i ena däcket och det stör mig att backspeglarna inte kan fällas in. Så himla dumt. Men att hon växlar av sig själv är min kropp väldigt tacksam för, och så är hon rätt snygg med.

Vår 2-årsdag har vi dock spenderat isär då hon varit inlämnad på service. Så snart hon kommer hem ska jag dock spendera lite tid med henne och bl a försöka få tag på några bakpotatisar. Jag blev plötsligt sugen på bakad potatis igår och förvånad över hur många som rekommenderar tillagning i airfryern. Så det tänkte jag testa. Sally får inte smaka, hennes 2-årspresent blir ny motorolja. 

Själv skulle jag också behöva lämnas in på service, jag är inne i den längsta riktigt dåliga ME-perioden på länge. Det är riktigt segt, och urtråkigt, och jobbigt. Jag orkar vara uppe kortare stunder någon gång om dagen, sen är det direkt sängläge igen. Jag önskar att jag kunde sova bort såna här perioder men icke ... jag ska vara uttråkad så många timmar om dygnet som möjligt! Tur att det i alla fall är OS, och att jag har en massa streamingtjänster, men det är inte alltid orken ens räcker till att slöglo på något. 

Lite nya kläder kanske piggar upp? Som t ex denna tröjan, en hyllning till handbollslandslaget, som landade i brevlådan idag? 

Jag hade tänkt uppdatera er kring lite annat smått och gott som hänt sedan senaste inlägget. Lite om mina åsikter om årets melodifestival än så länge, lite om mina nya snygga örhängen, lite om de svenska prestationerna hittills i OS, lite om mina tankar kring pandemirestriktionernas avskaffande, lite om vad jag har planerat framöver med mera. Men nej, jag orkar inte. Jag orkar ungefär såhär mycket: inget. Det är inte mycket det.

På riktigt, den här svackan får allt ta och vara slut omedelbums!

Ettan kom. Tvåan kom. Trean kom så småningom!

Ja ni som gissar att jag snackar covid-vaccin gissar rätt. Igår togs tredje sprutan för min del, drygt 6 månader efter den andra. Typ dagen efter att jag bokat ändrades det till att bara behövas 5 månader mellan men att ändra och ha mig kände jag inte för. Det är dessutom tveksamt om det funnits nån tidigare tid som passat mig, jag tar på en viss mottagning ett par mil härifrån p g a tidigare anafylaktiska reaktioner av bl a läkemedel (dock ej vaccin). 

De tidigare två gångerna har jag inte känt ett endaste dugg. Varken direkt efter eller de följande dagarna. det är nästan så jag varit övertygad om att jag fått placebo, om de ens stuckit ö h t 😉. Igår däremot så började jag efter ca 10 minuter känna nåt lite ... skumt ... Kliande i öronen, varma handflator, stickningar i tungan. Inte mycket, ganska diffust, men ändå lite av det som tidigare reaktioner startat med. Så efter att ha avvaktat en liten stund för att inte ta upp resurser i onödan så sa jag till. Och då blev det uppvaktning minsann. In på ett akutrum, ner på en brits, av med munskyddet, in med frisk luft och munsönderfallande antihistamin. Koll på ansiktsfärg, puls, syresättning och blodtryck. Jag kände mig väl omhändertagen och mådde efter en kort stund bättre igen och jag fick högsta betyg på alla kontrollerade parametrar. Antingen var det en allergisk reaktion (det var inte samma vaccin denna gången som i ettan och tvåan) fast av lindrigt slag eller så blev jag orolig, började hyperventilera och spänna mig vilket skapade vissa symtom eller så var det en blandning av det. Efter ytterligare tid under uppsikt och sen lite mat i magen kunde jag i alla fall köra hem igen. Idag har jag ont i armen, rätt rejält, vilket ju är helt normalt men i övrigt har inte gårdagen satt några spår utöver att den säkert spär på den redan existerande tröttheten, utmattningen, energilösheten. 

Jullovspluset på vågen som jag skrev om i förra inlägget är förresten i princip borta igen. Skulle jag ha koll på mina mått så skulle de dock antagligen visa skillnad, jag verkar binda lite extra vatten i kroppen just nu och har antagligen aktiva inflammationer så lite "plufsig" är jag nog vilket fysioterapeuten tyckte sig kunna styrka i fredags. Nackmuskeln som bråkat i snart ett år har inte gillat lovet alls, sämre rutiner och mindre utrymme för mig att ta hand om mig själv kan vara förödande, och som följd av det har både nacke, skuldror och huvud varit till salu ett tag. Ingen har nappat dock och nu tror jag det har börjat gå lite åt rätt håll igen. Så det kanske var tur att det inte blev någon affär trots allt. 

Jomen det duger väl!

I väntan på att min kropps remake ska vara klar så har hemmet förändrats lite. Bl a har sovrummet precis som TV-rummet fått en smart-TV, så nu har jag bl a börjat kolla mycket mer på mina streamingtjänster. 

Och snedväggen i hallen har fått nya möbler. Den bruna gamla fina bokhyllan som stod där innan funkade inte så bra p g a en del av husets värmesystem, hyllan behövde stå en bit ut från väggen vilket störde mig enormt. Så den fick snällt ta och flytta därifrån och har just nu en provisorisk plats i väntan på en annan förändring som dock mannen måste stå för vilket gör att det med lite tur kanske är klart sommaren 2025 ... Snedväggen är i alla fall klar, detta är vad jag fick till med kort tidsåtgång och liten budget. Jag ville egentligen ha bara vägghängda skåp, men de som i så fall var aktuella fanns inte att få tag på inom rimligt avstånd p g a att pandemin påverkat leveranserna och att vänta längre var en tanke jag inte stod ut med. Så, detta blev det. Hade jag fått  bestämma själv hade sonens filmer som upptar översta två hyllorna flyttats till en låda där de inte syns för att i stället göra plats för mer böcker och foton t ex men det var inte att tänka på för sonens del. Har de tidigare stått där synliga så måste de göra det framöver med, så det så! 

Jag tog ingen före-bild. Fy så orutinerat! Men jag såg denna bild nedan från i somras när en del av väggen syntes. Dock stod nog bokhyllan ovanligt nära då, jag hade nog puttat in den i smyg 🙊🙈. 

Annars då? Jo handbolls-EM pågår ju. Jag har sett alla Sveriges matcher förrutom en halvlek som jag fick lyssna till på radion och även en del andra matcher. Jag förundras lite över hur det kan vara enstaka covid-fall i trupperna utan att hela gruppen smittas med tanke på den fysiska närheten och hur hög smittbarhet den nu dominerande virusvarianten verkar vara. Det känns som att har smittan väl kommit in borde majoriteten testa positivt ganska snart men så har ju inte skett utan de är några i taget ... Har handbollsspelare mer tur än människor i stort 😏 eller har de dåliga tester? Förvisso har jag mig veterligen inte heller fått det, än, men jag har heller inte kamperat ihop på det sättet med någon som testat positivt. 

Ikväll är det Sverige mot Norge, semifinal eller hemfärd. Det vill nog till att Sverige spelar bättre än de generellt gjort i turneringen eller att Norge inte har nån riktigt bra dag, annars lär det inte gå vägen säger experten Jennie 😁. 

EFIT lördag 6 november.

Plötsligt händer det! Jag lyckas göra en EFIT på en officiell EFIT-dag. Faktiskt. Och jag lyckades ta ett foto nästan alla timmar. EFIT står för övrigt för Ett Foto i Timmen och hemsidan för detta finns HÄR. 

Ingen bowling stod på schemat för maken, inget tidigt ärende stod på schemat för mig, men sonen skulle till sin korttidsvistelse så lördagen startade ändå "tidigt" (ja allt ör relativt). Pigg? Njet.

Då maken skulle skjutsa sonen och även fått ansvar för att allt som skulle med också följde med (hur det gick med det kan vi ta en annan dag) passade jag på att ta en promenad. Blåsigt och kyligt var det, men ni ser väl hur jag njöt ändå? 😉

Halv elva var jag hemkommen och summerade promenaden som blev till två, två halvtimmar i stället för en,
p g a elak arg rygg.

Klockan 11.30 glömde jag ta foto, men jag kom på det bara en halvtimme senare. Det är väl ändå godkänt va? Här hade jag precis bytt om och gjort mig redo för fotbollsmatch.

Även nästa foto blev lite försenat, men bara en kvart. det tar sig!

Och läktaren föll inte ihop av chock över att maken var där, vicken tur!

Det gick inget vidare i matchen tyvärr. När detta foto togs fanns det fortfarande hopp, men sen så ...

Jaja, jag har hela tiden sagt att TFF inte är redo för allsvenskan igen än. Men de kunde väl avsluta säsongen lite trevligt i alla fall?

Timmen därefter var jag fullt upptagen med att svära och muttra och expertanalysera matchen så det blev inget foto. Sen halv fyra var jag och maken på väg till hans pappas grav.

Därefter körde vi till ena kyrkogården här i stan och hälsade på min farmor och farfar.

Fredagstacos på en lördag? Jajamensan, det går bra det. Rester är fina grejer!

Efter middagen började dagen ta ut sin rätt ordentligt och jag hamnade i sängen. Där var jag sen kvar nästan hela kvällen.

Bland annat kollade jag på The Big Bang Theory.

Sonen behövde ventilera och diskutera lite saker när han kommit hem. Det tog jag inget foto av så denna timmen får illustreras av ett av hans legoskepp.

Kvar i sängen låg jag sen och slösurfade lite, och bl a fick jag upp att denna veganvänliga kalender finns att köpa i en butik här i sta'n. Jag SKA INTE.

Detta blev sista bilden, Jag var vaken ett par h till, men de fotona hade bara sett exakt likadana ut så det brydde jag mig inte om 😀.

Sådär! Slut för denna gången! Nu ska jag kolla lite på andras EFITer. 

Ja de e vatten, vatten, bara vanligt vatten ♫♫🎜♬🎝.

Att vattnet inte rinner undan vid kraftigt regn utan skapar rejäla swimmingpooler på en del ställen  i sta'n är inget nytt och förra vecka var det dags igen då det regnade ganska ordentligt flera dagar. Men vatten har varit på tapeten, so to speak, på ett annat sätt det senaste dygnet. Ja hålan har fått sig en ny snackis och de som behöver nåt att rikta sin inneboende ilska mot har fått det. Ty igår kom rekommendation till alla inom Trelleborgs vattenförsörjningsområde att koka sitt dricksvatten då ett par prover visat på otjänligt resultat. Och alltså, jag fattar ... Det kan bli lite bökigt för förskolor, vårdenheter och sådär. Och jag fattar att man kan vara orolig för att t ex barn eller extra känsliga personer hunnit få i sig dåligt vatten. Men för de allra flesta bör det inte vara den katastrof som det låter som på många håll, och utan att man ö h t vet vad som skett så ska kommunen hängas... efter att de gett kompensation (för vad vet jag inte). Det riktas även ilska mot att vattenleveransen som kommit till sjukhuset är till för just sjukhuset och inte för allmän hämtning.

Jag erkänner att jag suckade lite igår då jag aldrig förr upplevt att vatten tagit så lång tid på sig att svalna, men jag fattar ju att det inte egentligen är nåt att gnälla om. Snarare är det en påminnelse om hur priviligierade vi är som, normalt sett, kan ta fräscht drickbart vatten direkt från kranen närhelst vi behöver. 

Vatten kommer det uppifrån även idag, till och från i alla fall (just nu från), och i kväll är det dags för fotboll på Vångavallen. Senast det begav sig regnade det också men vi satt tryggt och torrt en bit upp på "fel" läktare. I kväll sitter vi på i princip rätt ställe och bör klara oss om det regnar rakt ner eller från norr, men blåser det från söder är det nog på gränsen. Så jag får väl så smått börja testa vilken kombination av kläder som fungerar bäst utifrån både temperatur och väta. Det är avancerade grejer det där 😁. 

Förrutom att jag kokat vatten, har det hänt nåt mer i mitt liv de senaste två veckorna? undrar ni säkert. Jo det har det. Bl a var jag förra lördagen för första gången på nästan två år ute på krogen när det var karaoke, det har jag saknat väldigt mycket och rev av några bidrag och hoppas inga åhörare fick sin hörsel allvarligt skadad. Skjuts dit och skjuts hem sparade så mycket det gick på energin och det tog "bara" 6 dagar innan jag återhämtat mig 😉.

I söndags var jag ute på egna äventyr i Stora Staden Malmö. En bowlingmatch bevittnades, två affärer som inte finns hemma längre besöktes och sen avslutades det hela med en runda på IKEA. Ja det blev en heldag verkligen. Mellan varje förflyttning via bil och mellan varje sak jag gjorde så blev det vilopaus och jag hade matsäck med mig för att säkerställa näringsintaget med. Trött i skallen var jag i alla fall, rejält, när jag till slut drog mig mot kassan på IKEA. Så pass att jag tvekade på att ta självscanningen, skulle jag fixa det? Men så blev det i alla fall och jag gick väldigt metodiskt och noggrant tillväga för att inte missa nåt. Lik förbaskat fick jag när det blev stickprovskontroll för mig att jag glömt en vara, den dyraste 👀 ... men det hade jag inte 😊.

Det blev en del steg totalt under söndagen, men det var ändå inte främst en fysisk ansträngning. Nej bilkörningen (om än korta stunder i taget), ljud- och ljusintryck samt ”scanning” av hyllor och gångar för att hitta rätt är det som sätter mest spår. Och kognitiv ansträngning skapar inte bara just kognitiv försämring, så logisk är inte min ME, utan det påverkar även fysiken via t ex ökad muskelsvaghet och ortostatisk intolerans.
Balans var därför ordet för dagen igår och jag försökte mig på en ”rensa skallen, se havet och insupa frisk luft”-runda utan att utmana och pusha kroppen. Den fick helt och hållet bestämma tempot och när det skulle pausas. Därav tog det mig också 50 minuter att avverka ett par kilometer, men så får det vara. För några år sedan hade jag antagligen inte kommit ur sängen alls.

På lördag vankas det Halloweenfest hos goda vänner, och min outfit ät inte ens nära att vara färdig. Det var så gott om tid när jag köpte grejerna att jag sköt fram det, det är ingen brådska ... men jo nu börjar det bli det! Det är inget avancerat jag behöver göra dock, men det ska likväl göras. Före lördag kl 17 😊.

Men se på sjuttsingen! Nu är det t o m sol 🌞! Kanske kan det bli en regnfri match ikväll ändå. 

The tant is back.

I torsdags började det så smått vända uppåt, och en vecka efter förra helgens sociala tillställning kunde jag ta mig en promenad igen. I lördags alltså. Igår tog jag ytterligare en och kände mig tillbaka på riktigt. Ja nästan i mitt normalläge, ett normalläge som ju inte är det minsta avundsvärt för den friska människan men som jag får vara tacksam för så länge det inte försämras ytterligare. 

I skrivande stund sitter jag i sängen och försöker få upp värmen med hjälp av levande ljus och en mugg varm choklad. Planen är att komma iväg på dagens ärende före lunch, det är inget avancerat utan mest inköp av lite mjölk och sådär (sen sonen började på sin träning är det som om vi har en kalv här hemma) men det är ju bra om man t ex orkar borsta gaddarna, klä på sig och kanske t o m dra en borste genom håret. 

I lördags spelade ju, ifall nån missat det, Sveriges herrlandslag i fotboll VM-kvalmatch på hemmaplan mot Kosovo. Första matchen sedan restriktionerna för deltagarantal släppts ... Och oavsett vad man anser om det beslutet var det rätt maffigt och mäktigt att återigen höra den stora massan sjunga nationalsången (det blev lite ögoninkontinens här, jag erkänner), se de välfyllda läktarna och känna stödet. För båda lagen dessutom, det var gott om Kosovo-supporters på plats också. Häftigt! Spelet då? Hmm, det övertygade väl inte helt även om målen var snygga och 3-0 ser tryggt ut på pappret. Ikväll mot Grekland förväntar jag mig mer! Och det lär behövas om de viktiga poängen ska bärgas. Vilket i sin tur lär behövas för att det ska bli något VM-slutspel. Så för jösse namn, step up! 

Hur går det att få upp värmen då? Tja, det går väl sisådär. Lite mindre frusen är jag nu. Så det är väl bara att ta tjuren vid hornen och försöka få något gjort. Väl hemma igen väntar ett nytt lunch-experiment: pizzarulle av bl a low carb tortillabröd. Fortsättning följer!

 

It's been three days since my last confession.

Vad kan möjligtvis ha hänt i mitt liv sedan dess? Jo om man anstränger sig lite kan man faktiskt få ihop en del.

Sonen har börjat på taekwondo. Han gick på jiu juitsu (nej jag tänker inte bry mig om ifall det är rätt stavat) en termin för några år sedan men när de sen bytte ledare och grupp så funkade det inte för honom längre. Men nu gör han ett nytt försök och av logistiska skäl blev det taekwondo, och när han kom hem i torsdags var han i alla fall nöjd och glad. Jag hoppas verkligen det fortsätter så, han behöver bli mer fysiskt aktiv och jag tror det kan vara bra dessutom med en aktivitet som omges av rätt mycket rutiner och strikta regler.


Jag har återsett min trädkompis, detta under en smått fuktig promenad i fredags kväll då jag t o m offrade den första halvleken i damernas VM-kval. Ja i fotboll alltså.

Jag har kollat på en hel film. I TV-soffan. Ihop med både make och son. Det hör inte till vanligheterna.

Jag har kollat på ytterligare en fotbollsmatch hemma hos pappa. En med ett extra jobbigt inslag i form av färgförvirring. Jo alltså TFFs ordinarie outfit är blå tröja och vita shorts. Nu spelade de på bortaplan i sitt bortaställ i form av röda tröjor och svarta shorts. Vilka kläder hade motståndarlaget? Såklart blå tröjor och vita shorts, i i princip exakt samma nyans som TFFs ordinarie. Rörigt ju! 


Vi har träffat, och satt godkändstämpel på, en väninnas sambo som hon ska flytta längre ifrån oss ihop med. Ja hade han inte godkänts hade hon såklart inte fått lov att flytta, så det var ju tur för honom att han skötte sig! Det där med att ta gruppfoton är inte helt enkelt, inte ens med nya selfiepinnen med fjärrutlösning, men till slut fick vi ändå till det hyfsat.


Jag har för första gången gjort hela ugnsstekta kaneläpplen, nåt måste hittas på för att ta hand om åtminstone en del av den skörd sonens träd gett. Det blev inte världens vackraste efterrätt, men väldigt god! Så god att jag åt det till frukost idag också. 

Jag har följt B-lagets match, fast på avstånd via online scoring. Maken var med ... och sen talar vi inte mer om det 😆. Men de vann i alla fall matchen!

Jamen ni ser! Det händer saker även i mitt liv 😁. 

Och jo, jag ska rösta idag! Gubben ska bara komma hem först. Och byta om, antar jag. Och säkert sk*ta. Och äta nåt. Och därefter är det nog något han "ska bara ...". Men SEN så! 

Kalla mig orakel, expert, guru eller kanske konnässör.

 Men hur avslutade jag mitt förra blogginlägg? Visst minns ni? Annars får jag väl påminna er:

Ikväll är det äntligen landslagsfotboll igen! Jag gissar att det INTE blir 0-0 mot Spanien denna gången. Vem sätter emot?

Och hur blev det? INTE 0-0. Hur bra är inte jag då? OK, skämt åsido. Att det skulle sluta med annat resultat än 0-0 var såklart en lågoddsare. Och när det efter bara 4 minuter stod klart att det inte skulle bli så ... ja då trodde jag verkligen inte på svensk seger. Det ska erkännas. Men bollen är ju som bekant rund, och det utvecklades till en helt annan typ av match än mötet under EM. Här var det inte tal om att bara försvara i 85 minuter för att försvara en poäng, här var det ett Sverige som verkligen gick för 3 poäng, vann helt rättvist och hade mer smak på fler mål än Spanien hade (trots att de möjligen skulle haft en straff). 

Som den sanna realist jag är (pessimist enligt vissa andra men lyssna inte på dem!) tänker jag såklart redan att fallet blir desto högre om det inte funkar alls i nästa kvalmatch mot Grekland, men jag tror faktiskt inte att risken är så stor att de blir styva i korken och tror sig vara oövervinnerliga. Den som lever får se.

På tal om att leva då (ja man måste ju knyta ihop de olika ämnena på något sätt) så har ju livet börjat närma sig det mer normala igen under rådande pandemi-omständigheter. Publiken på Friends Arena igår var en klar påminnelse om det. Att resa tillhör det normala livet för många, själv tar jag mig numera på sin höjd till något av våra grannländer men det kräver ju vissa saker det med. Numera är jag innehavare av både ett covidpass och ett vanligt pass, det senare hämtas ut idag. När jag förra våren såg att mitt pass närmade sig utgångsdatum kände jag att det inte var någon brådska eftersom vi då befann oss i början av en pandemi. Därefter glömdes det helt bort tills jag av en händelse kollade mitt gamla pass tidigare i somras och såg att det gått ut över ett halvår tidigare. Jag bokade genast tid för att skaffa nytt och fick en tid ca 1½ månad senare, det var rätt lång väntetid av ganska förklarliga skäl. Men nu så ... Nu skulle jag kunna åka till t ex Tyskland. Det lär förvisso inte bli aktuellt på ett tag då sonen å sin sida bara är delvis vaccinerad än så länge och att betala en massa för test bara för att kunna ta en sväng är inget alternativ. Men jag är i alla fall redo 😌.

Och på tal om redo (ja det var det där med att knyta ihop...) så har väl många väntat länge på och längtat efter något nytt från ABBA och nu är de bönhörda? Har ni hört nya låten? Vad tycker ni? Jag har inte lyssnat än men det känns som något man bara måste göra. 

Hjärnslö ...

  kan man kalla mig de senaste dagarna. Det har varit minst sagt segt där uppe i knoppen, jag har knappt fixat att läsa ens väldigt korta texter och än mindre förstå dem, inte orkat lyssna när andra pratat mer än någon kort minut, minnet har varit ännu sämre än normalt och tankevurporna (typ lysa med telefonens ficklampa för att leta efter just telefonen) har varit extra högfrekventa. Datorn passade såklart på att uppdatera min standardwebbläsare utan att jag gett mitt medgivande till det, det ledde bl a till flera dagars svordomar över att mina öppnade flikar försvann så fort jag t ex öppnade Word eller nåt sånt innan jag kom på att jag klickat på fel ställe när jag ska gå tillbaka dit. Givetvis kommer vi heller inte in på Schoolsoft, den plattform skolorna numera har, trots att sonen på sitt konto godkänt vårdnadshavares tillgång, det är i alla fall inte mitt fel för det är samma för maken men toleransen mot strul är inte direkt hög. Det känns kort sagt lite som att söndagens måndag (läs föregående inlägg så förstår ni) fortfarande pågår idag torsdag 😉. 

Nu på morgonen hade vi föräldrar en tid för videosamtal med kuratorn på Habiliteringen. Tidigare gånger har jag deltagit halvt om halvt och ofta kvar i sängen men idag var jag inte med alls, jag kände att hjärnan orkade inte lyssna och ta in så det var inte ens lönt att försöka. Men nu på förmiddagen känns åtminstone kroppen rätt okej och jag känner att en promenad kanske är just vad skallen behöver. Så jag ska ge det ett försök. I så fall blir det veckans andra, i tisdags blev det drygt en halvmil redan på morgonen faktiskt. Det är högst ovanligt att jag är igång den tiden på dagen men Plötsligt händer det!

På lördag ska sonen firas av några av de närmsta här hemma och de får stå ut med ett hem som inte direkt är jättevälstädat. Det är synd att det är ljust när de är här, allting syns 😉. Men mest stör jag mig nog på hur det ser ut där ute, många blommor och sånt har sett sina bättre dagar men höstens efterträdare är liksom inte på plats än, trädgårdsland med mera har till största delen gjort sitt, kvarvarande äpplen och plommon ramlar ner och blir dåliga innan vi hinner blinka och det är en så trååååkig trädgårdsperiod just nu. Jag ska se om min kropp orkar med att skapa nån liten förbättring i alla fall, plocka bort nåt av det vissna och se till så att krukorna på terrassen i alla fall ser hyfsade ut.

Ikväll är det äntligen landslagsfotboll igen! Jag gissar att det INTE blir 0-0 mot Spanien denna gången. Vem sätter emot?

Nu får det vara slut på semestern.

 Ja bloggsemestern alltså. Ska jag ö h t ha bloggen kvar så får den minsann uppdateras hyfsat ofta i alla fall, och att ta bort den tar för mycket emot ... så, uppdateringar får det bli. Om jag skriver väldigt korta inlägg kanske jag orkar fler i stället? 😉

Vad har hänt sedan senast då?
💊Bland annat har både jag och maken blivit fullvaccinerade (för närvarande i alla fall) mot covid-19 utan några märkbara biverkningar. Sonen fick sin första spruta i helgen och verkar även han ha sluppit lindrigt undan, han blev jättetrött några timmar efteråt och däckade i ett par timmar men annars inget alls mer än den vanliga ömheten vid injektionsstället.
🚴Jag har, långt om länge, begått säsongspremiär med/på Sixten von Elcykel.
🛀Poolen har fått rejäl påfyllning av ett par rejäla regnväder, det ena så kraftigt att vi inte kunde höra vad vi sa ute på altanen då det slog så hårt mot taket.
🍷Jag har råkat ta mig en helkväll på puben, det som var tänkt att bli en kortis.
💸Försäkringskassan har beslutat att ge mig fortsatt hel sjukersättning, ett väntat och logiskt beslut men det finns ju sällan några 100%-iga garantier.
⛴Vi har hälsat på kusin med familj i nordöstra Skåne dit de tog sitt pick och pack och flyttade förra året och även tagit en liten sväng, eller två svängar, mellan Helsingborg och Helsingör. Detta var allt det blev i form av "resande" under makens semester.
🛸Jag har pysslat lite med inredning i form av strategiskt utplacerade flugsmällor, delvis färgkoordinerat.
⚽Och givetvis har jag kollat en hel del på OS. Damernas fotboll har nog, finalförlusten till trots, varit höjdpunkten ihop med dubbelsuccén i diskus. 

Som vanligt har jag spenderat en himla massa tid i sängen, ofrivilligt mycket alltså, och svurit och muttrat lite över min dumma kropp. Men det försöker jag att inte fokusera alltför mycket på.

Sista veckan av sonens sommarlov är påbörjats, på måndag börjar han äntligen på (antar vi) rätt skola, en utbildning med den inriktning han VILL gå och i rätt skolform. Flera år för sent, men bättre sent än aldrig antar jag. Jag hoppas hoppas hoppas det kommer att funka bra, det känns som att det är sista chansen för en vettig framtid och hyfsat självförtroende.

Nu ska jag försöka ladda upp för en kvällspromenad, jag har tänkt ge mig iväg en sväng när maken kommit hem. Men jag säger som Arnold: I'll be back! 

Har det till slut hänt?

 Har Jennie till slut fått en överdos av sport och knäckts helt?

Svar: Nej! Inte än 😀. Men detta EM är nog hittills det jag sett flest gruppspelsmatcher i, av 14 spelade matcher har jag sett 11. Åtminstone större delen av dem. En av matcherna jag sett i sin absoluta helhet är den mellan Finland och Danmark, matchen vi kommer att minnas av helt andra anledningar än resultatet. Matchen där en ung till synes kärnfrisk man föll ihop och räddades till livet inför åtskilliga miljoner tittare. Ohyggliga scener som får även den mest hårdföre supporter att bli mer ödmjuk inför livet och sätta fotbollen i ett lite större perspektiv ... skulle man kunna tro. Men reaktionerna på sociala medier efter Marcus Bergs miss mot Spanien visar att nån pollett definitivt inte ramlat ner hos alla. Vad f*n är det för fel på folk?? Eller förresten, jag är inte säker på att jag vill veta.

Vädret har sedan senaste blogginlägget till största delen visat sig från sin somriga sida. Poolen som idag nått en temperatur av 22 grader har besökts fler gånger och solbrännan är nog något sånär intakt. Jag tar en kvart då och då i solen, längre stunder orkar jag inte med. Sonen har sommarlov fr o m i fredags och de tre dagar som gått denna veckan jobbat hemma hos sin morfar. Därmed har jag fått en hel del välbehövlig ensamtid. Det sociala livet som stått på paus p g a pandemin har så smått börjat komma igång igen vilket är oerhört trevligt men det tar ju också på mina krafter så möjligheten till vila och återhämtning är extra viktig. I måndags trodde jag att de närmsta veckorna skulle förstöras av en stukad fot efter att jag trampat illa i en grop i gräsmattan men det verkar ha gått rätt bra ändå, tacksåmycket. Jag har lite ont ännu men kunde promenera försiktigt en halvtimme igår. 

Vaccinationen som jag varit orolig för skedde i fredags på den mottagning min läkare rekommenderat mig och jag kände mig trygg och väl omhändertagen redan från start. Mina tidigare anafylaktiska reaktioner togs på allvar och läkaren konsulterades innan injektionen gavs. Efteråt var de noga med att jag skulle vänta, extra länge jämfört med "normalt" folk, där personal hela tiden såg mig och kunde ingripa omedelbart om något hände. Vilket det inte gjorde ... Yey! Förhoppningsvis går det lika bra nästa gång. Några direkta känningar eller biverkningar har jag inte upplevt än så länge i alla fall, jag nästan förväntar mig att få nåt efter andra då jag haft sån tur nu 😉. Men så länge det inte är nåt allvarligt eller långvarigt så är det nåt jag utan problem hackar i mig i så fall. 

It's been four weeks since my last confession.

Vad har jag för synder att bekänna då? Tja, ett gäng svordomar och rätt mycket gnäll. Voffå då då? Jo för att ibland är det så att life sucks! 

Till att börja med kan jag starkt avråda från att få kraftig inflammation i muskelfästet bakom örat, den så kallade sneda halsmuskelns övre fäste, ty det gör fruktansvärt ont. Jag har nu empirisk erfarenhet, rejäl sådan. Efter några veckor av medicinering med smärtstillande, inflammationsdämpande och muskelavslappnande, rehabövningar 3 gånger/dag samt hittills ett besök hos läkare och två hos fysioterapeut har läget gått från i princip outhärdligt till "bara" skitjobbigt. Fortsättning följer. Att utöver de vanliga krämporna, som ju är fullt tillräckliga för att begränsa mitt liv kraftigt men som jag liksom är van vid, dessutom bråka med detta kan suga all kraft ur en och hur positiv inställning till livet man än försöker ha så finns det gränser ... 

Sen kan jag påminna om att kombinationen av förälder med ME och barn med flera funktionsvariationer inte är av det lysande slaget. Det har varit en hel del energikrävande och betungande av det slaget den senaste tiden som jag inte kunnat välja bort eller delegera. 

När de måsten som finns varit avklarade har ungefär noll och inget varit över till annat och jag har känt mig så fruktansvärt slut rent själsligt. Och frustrerad. Och så jäkla trött på att vara stark! Jag vill inte vara "stark" längre, vad det nu är. Jag vill kunna bryta ihop i en blöt hög och bara bli omhändertagen. Men det kan jag inte. Det går inte. 

Men allt har inte varit elände trots allt. Vi kunde t ex under påskhelgen umgås lite med en kompis jag känt i ca 40 år och hennes sambo. Vi har alltid väldigt trevligt ihop med både djupa samtal och skratt och skoj, och de accepterar sonen precis som han är vilket gör att han känner sig trygg med dem. Och jag har trots omständigheterna ovan nu till slut kunnat komma igång med promenader igen vilket gör mycket för mitt välbefinnande. 

Så, just nu suger inte livet riktigt lika mycket som för ett tag sedan. Jag kommer nog att överleva denna svackan med!

Det mest spännande som hänt i mitt liv annars är väl att jag köpt en airfryer för min lilla skatteåterbäring. Hittills har vi provat klyftpotatis, kycklingben, morotsstrips (helt misslyckat), laxfilé och hel kyckling. Den hela kycklingen är bästa fryer-maten hittills enligt Simon och det lär göras fler gånger. Själva tillagningstiden var inte så värst mycket kortare än i ugnen, men airfryern behöver bara värmas upp en väldigt kort stund innan och resultatet blev krispigt skinn (som sonen älskar) och bra tillagat kött. Dessutom kan man ju göra t ex potatisgratäng samtidigt fast man bara ha en ugn och inte orkar hålla på med grillen. 

What else? Jo jag har sett TFF ta 3 poäng i seriepremiären, fast inte live på plats då tyvärr utan via websändning. Jag har upptäckt att jag som inte har några jeans visst har massor av jeans. Konstigt. Jag har invigt två nya par träningstights från Fabletics, som vanligt med fickor på låren för att slippa ha telefon, ID-handlingar, akutmedicin o s v i t ex jackfickor. Och jag har sett Sverige ta VM-guld i curling. Igen. Fast i efterhand ... jag såg semifinalen i realtid och sov sedan tills 5 minuter efter finalens slut.

Man lär så länge man lever.

Så sägs det i alla fall. Även jag har lärt mig något nytt på sistone. Närmare bestämt att hassel har två sorters blommor, en han-variant och en honblomma. Det är kanske sånt som "alla" andra vetat sedan de föddes ungefär men jag visste inte. Nu vet jag däremot att det där som jag alltid förknippat med hassel är just hanblomman. Det kanske syns på den? 😂 

Hur honblomman ser ut får ni googla på om ni inte vet, jag kan inte lägga upp en bild här utan att associera vidare och det borde jag inte ....

På tal om hassel så har pollensäsongen börjat så smått. Just pollen från hassel finns sällan i särskilt hög koncentration men det kan vara fullt tillräckligt för att allergikern ska känna av det. Och jodå, jag kände allt av det förra veckan då jag var ute en del på promenad där eländet växer. Denna veckan har inte innehållit nån promenad alls, hittills, då socialt umgänge med familjen i lördags och ett restaurangbesök i måndags först tog slut på orken och årets mammografiundersökning därefter tog kål på kroppen. Jag var lite inne på att ta en sväng igår före mammografin då jag kände att liiiite ork fanns men jag avstod för att spara på det lilla jag hade. Smart val ur ME-synpunkt men det visade sig också vara ett rätt bra val ur vädersynpunkt då detta strax därpå inträffade:

Det där haglet blev gårdagens stora lokala snackis. Senaste veckans nationella snackis har väl däremot varit Zlatans återkomst i landslaget. Som den fotbollsexpert jag är har jag givetvis fått frågan om hur jag ställer mig till faktumet att han åter är uttagen. Och som den sanna diplomat jag är (hah!) uttalar jag mig såklart lite försiktigt. I korta drag säger jag såhär: Det ska bli spännande att se hur spelidén och tanken ser ut för att både ta tillvara på Zlatans färdigheter och göra det bästa av laget som helhet. Och jag hoppas och tror faktiskt att Janne Andersson har lite mer stake än Hamrén verkade ha gällande att visa vem det liksom är som är chefen. Hur som helst lär det bli några intressanta matcher framöver, och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Det finns ju dock mer än sport här i världen. Det finns musik också, och i lördags ägde finalen av årets Melodifestival rum. Vad har jag att säga om det då? Jo att rätt låt vann! Jag gillar låten Vioces, jag gillar Tusses framförande, jag gillar kombinationen av de två. Jag tror, utan att veta något om konkurrensen än, den har goda chanser till en bra placering i ESC men oavsett om den så skulle åka ut på röva direkt så tycker jag ändå det var rätt vinnare. Jag hade kunnat acceptera några andra låtar utan större protester, men är väldigt lättad att Eric Saades mycket märkliga bidrag inte vann. Den låg skrämmande nära där ett tag. Huh! 

På tal om Mello. Har ni sett Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga? Filmen alltså? Bör man låta bli eller är det en film såpass knasig att den kan bli kult? Oscarsnominerade låten Husavik är mäktig och fin, mycket tack vare Molly Sandén som i mina ögon växt från överskattad till superstjärna på bara ett par år. Men filmen? Är det nåt man kommer att ångra om man lägger tid på, trots den imponerande rollistan? Och trots låten.