Konferensresan del 2.

Som jag skrev innan: vi gjorde mer än att bara äta. Emellanåt... Vi jobbade t ex, genom bl a dialoger om nya skollagen och läroplanen. Men vi hade en massa kul också.

Torsdagskvällen var "fri", och när vi fick höra om biljardbordet nere i källaren rusade (på riktigt) vi dit. Jag fick lite fritidsgårdskänsla sådär, biljard i källaren, rockmusik, pilkastning... Skillnaden mot fritidsgården var att här kunde vi dricka öl under tiden :-)

Jag ska nog inte byta sport från bowling till biljard, om man säger så...
Och jodå, ni ser rätt, mannen med det ganska hårlösa huvudet är kollega Peter som nog känns igen från andra foton här på bloggen.

Skål! med kollega M.


Vid elva hade de flesta gått till sina rum. Jag hamnade på ett annat rum, nämligen kollega Oscars rum. Där var det haj lajf med frågesport, musik och lite att dricka.



Men medans de övriga nattrumlade vidare gick jag så till mitt rum vid midnatt. Och rummet ja, det måste jag visa. Vissa fick en enrummare med säng och soffa och sånt i samma rum, en del fick t o m dela på ett sådant, medans bl a jag och Oscar fick varsin tvårummare för oss själva ;-)


Hall/ingång med stor garderob samt sovrum med TV.


Toalett/badrum samt "vardagsrum" med stor platt-TV och...

... minibar:


Och som den sanne bloggare jag är: Kvällens outfit!


På fredagseftermiddagen avgick hårdrockstaxin återigen via glasspaus i Glumslöv mot Arlöv, Malmö, Tygelsjö och sist Trelleborg. Och de hade det bra, de där bak i bilen, och ville ej va´ me´ om nån krock...


Ja som ni förstår är det en väldigt stor händelse i mitt liv att åka på konferensresa. För man bloggar ju bara om det allra viktigaste i livet, inte sant?

Konferensresan...

... heter ett program på Kanal5 men det är också rubriken på detta blogginlägg. Vår lilla
resa till Margaretetorps Gästgifvaregård innehöll dock inte tillräckligt med smaskigheter
för att göra sig som dokusåpa, långt ifrån. Men den innehåll en jämrans massa mat. Mat
mat och mat. Och så lite mat. Plus, som avslutning, lite mat också... om utifall vi skulle vara hungriga.

Det började på torsdagskvällen med en 3-rätters middag. Till vänster ser ni blandkostarnas
mat och till höger min vegetariska variant.



Köttet var tydligen hjortfilé, något som många inte ätit tidigare. Jag fick en potatiskaka
med syrade tomater och lite andra grönsaker.

Efter middagen var det dags för den första fika-stunden av typ femtioelva.


Resten av kvällen blev det bara flytande föda för min del ;-)

På fredagen blev det såklart stor frukostbuffé, jag nöjde mig med kokta ägg och en tallrik fil med solrosfrön. Bara 1½ h senare var det... ja just det... fika! Igen. Och när denna nyss landat i magen var det dags för lunch. Lunchen serverades i form av en buffé med salladsbord, kallskuret, varmrätter och dessertbuffé. Här är bordsgrannens _första_ tallrik:


Och här är min första, som sen följdes av en andra med samma ingredienser plus
potatisgratäng på:


En liten del av dessertbordet, återigen var det bordsgrannens mat jag fotograferade.
Det var tydligen nån hallonkrämvariant med vaniljtjosan...


På eftermiddagen blev det... ja gissa! Jo, fika. Igen. Såklart.

När konferensen väl var slut kunde man ju tro att det skulle vara en ände på frosseriet. Men nejdå, man behöver ju färdkost också! En liten glass i Glumslöv t ex.


Såna här tripper är inget för en viktminskare.

Gjorde vi inget annat än att äta?? Joodå, men det återkommer jag till i nästa inlägg.

Efter 2½ månad kom det:

Det riktiga återfallet.

Men OK; jag tar det från början...

I torsdags e.m åkte vi iväg på konferensresa eller vad man ska säga med jobbet, till Margaretetorps fina gästgifvaregård, och det blev då en trerätters middag på kvällen. Hade jag inte varit vegetarian hade jag kunnat äta helt OK ändå, för de fick t ex scampi till förrätt och hjortfilé med tillbehör som varmrätt (hade kunnat äta köttet + såsen t ex). Men jag fick, som så ofta när det gäller vegomat ute, en nästan helt kolhydratbaserad måltid. Sparris och vårlök med pinjenötter till förätt var okej (fast för mycket, jag äter ju så lite åt gången vanligtvis) men sen till varmrätt var det potatiskaka, knaperstekt i massor av fett, med syrade tomater och andra grönsaker. Inte nåt protein i närheten. Och visst åt jag hela potatiskakan, såklart... Kolhydrater och fett i massor är ju finemang! Inte... Sen persikosorbet till efterrätt. Inte den onyttigaste måltiden man kan tänka sig, så många av er kanske har svårt att förstå det katastrofala med det hela, men den var helt felbalanserad för min del och aldeles för riklig.

Sen fredagens frukost blev okej, där tog jag mest ägg och sådär, och jag hoppade över kakorna till fikat på både förmiddag och eftermiddag och tog medhavd smoothie istället. Men lunchbuffén blev inte bra. Jag började med grönsaker och ägg i o f s men sen kunde jag inte motstå potatisgratängen och sen blev det aldeles för många ägg (ja man kan äta för många!). Återigen ingen katastrof för normala människor men helt felbalanserat och aldeles för mycket för min del.

Och genast började samvetet gnaga... Jag kände mig tio kilo tjockare och helt misslyckad. Vilket resulterade i att jag helt tappade kontrollen efter hemkomst i fredags kväll och detta fortsatte igår, både godis och chips i stor mängd blev det. Så efter 2½ månad skedde det.... jag tog ett återfall. Ett rejält sådant. Bara för att det började LITE fel så var det tvunget att sluta med rena skräpätandet... Det där med lagom är som sagt inget jag kommer överens med.

Nu får jag kämpa igen. Hårt. Men jag SKA klara det! Eller, jag inte bara SKA utan jag MÅSTE. men varför varför måste jag tvunget ta ett megakliv bakåt när jag tagit så många fina framåt?

Lördagskväll i Casa Johansson.

Igår hade vi celebra gäster i form av 2 kollegor, som kommit att bli goda vänner, med respektive. Och det började lugnt och fint med välkomstdrink i köket, en stabil middag och en liten men naggande god dessert.



Här har vi den ena kollegan med sin blivande make, ett mysigt och keligt par. Och vi ska vara med på bröllopet, tjohoo!


Sen började det väl gå utför ungefär samtidigt som Peter 1, d v s min Peter, väldigt detaljerat och engagerat berättade om ett ingrepp i den lite mer privata regionen på kroppen. Om man säger så...


En bit in på kvällen var det blivande brudparet tvungna att ge sig hemåt för att ta hand om sina fyrbenta familjemedlemmar. Vi andra körde vidare i god stil... Framför allt jag och Marlene, gift med den andre kollegan Peter 2. (Ja varför heter alla karlar runt 40 Peter?? Eller möjligtvis Magnus)


Här har vi då Peter 2 i sällskap av vår senaste familjemedlem, farfar Yoda. En farfar som enligt uppgift då skulle vara väldigt lik Marlene. Eller, Marlene skulle vara lik farfar snarare. Det förklarar förvisso varför Peter 2 blev så förtjust i den gröna varelsen ;-)


Vad säger ni? Är de lika? Ja, farf... nej jag menar Marlene är den till vänster :-)


Jag däremot är tydligen lik Jar Jar... Hmm...


Till slut kan jag informera om att det inte är helt lätt att ta gruppbild på sig själva. Det krävdes några försök innan vi till slut fick till ett som verkligen visar vårat rätta jag. Eller rätta vi. Eller vad det nu nu heter.


Som grädde på moset fick jag världens finaste gästboksinlägg (ja ni vet en sån där gästbok man hade på stenåldern, där man skrev med vanlig penna på pappersark som satts ihop till en bok). Det är knappt så tårarna torkat än.

Romantik på hög nivå!

Jag och Peter har haft 2½ barnfria timmar till vårt förfogande denna fredagskväll. Och vad gjorde vi då? Ja, såklart... åkte och storhandlade på ICA Maxi! That´s amore! Säg är det inte romantiskt? En liten puss vid läskbackarna blev det också. Det är ingen hejd på´t...

Och så säger vissa att romantiken är död! Snicksnack...

Fullt lika bra var inte kvällens Så ska det låta. Hoppas verkligen att de samlat alla icke-sångdugliga så kallade "sångerskor/sångare" i detta avsnittet så att det inte blir lika illa sen, för sådär ska det INTE låta!

Jag har skumma vänner...

... som vill se min nyfixade tatuering med plast och blod och hela köret. Ja jag SA ju att de är skumma... men rätt snälla. Så jag går dem till mötes. Here yo go!

Och ni behöver inte påpeka det osmarta i att ha vit skjorta när man går till herr (eller fru/fröken) tatuerare. Jag har själv kommit på´t...

Imorgon är det dags!

Jag ska frivilligt utsätta mig för att få en nål instucken i huden gång på gång på gång på gång på gång på gång.... Ja ni hajjar grejen. Denna, den enda av mina tatueringar jag inte är helt nöjd med, ska byggas ut och piffas upp:

Ses imorron!

tässt!

Party party!

Kompis Thomas fyller 40, om nån dag, och firades igår. Kameran hängde såklart med, och det var minst sagt blandad kompott jag fick se idag när jag gick igenom fotona från kvällen. Långt ifrån allt lämpar sig för publicering...

Här är i alla fall firarobjektet själv med den kanske allra mest uppskattade presenten: en Big Mac ;-)


Peter och Thomas myser:


Åsså lite fler foton:

Såhär glad var jag på väg ner till sta´n, ju närmre puben jag kom desto större blev leendet ;-)



På plats på puben:


Peter kunde ses snacka intimt med en okänd blondin... eller just ja! Det var ju JAG!


Om blickar kunde döda...


Lite gladare miner :-)


Hmmm.... inga kommentarer!

Blondes have more fun?

Det återstår väl att se ikväll när jag ska ut en runda på sta´n för första gången på evigheter... i min nu ännu ljusare kalufs :-)