tisdag, december 30, 2014

Årets julklapp?

Aktivitetsarmbandet utsågs till årets julklapp. Jag är inte sådär jätteinsatt i kriterierna för det där, men jag vet i alla fall inte många som fått ett sådant och de flesta som äger ett är träningsfolk som köpt det redan i alla fall. Nej en helt annan pryl känns mer som årets julklapp på riktigt, och jag köpte en till mig själv faktiskt. Min nya kompis heter Arne. Selfie-sticken Arne. En trevlig och kul prick! Men Peter ser aningens svartsjuk ut ;-)






















Och jo, jag ÄR medveten om att det kan vara lite nyhetens behag här. Att det inte är lika kul om ett år eller så. Men äh, han kostade bara 99 spänn, min  Arne. Så det må vara hänt. Men jag tänker njuta av min nya relation så länge jag kan, Min trekant, kan man säga. Det är Arne, jag och Ozzy...

Ozzy har jag förresten tänkt byta ut snart. Men ssshhhh!! Säg inte det till honom. Då kanske han börjar trilskas i förtid helt i onödan. Det får vara vår hemlighet ett tag till! Vår och Arnes.



söndag, december 28, 2014

Men, hur tänker man?

Tjej och kille, i Danmark men det saknar egentligen betydelse, blir överfallna och misshandlade till synes oprovocerat. Hemskt, fruktansvärt, tragiskt, allt på en gång. Tjejen skriver om händelsen i inlägg på facebook som sedan sprids vidare. Så fort gärningsmännen omtalas nämns att de är andra generationens invandrare, flera gånger om, och vad de tror är nationaliteten på den ena nämns också. Det inte bara omnämns utan upprepas och förs verkligen fram som betydande i berättelsen. Tjejen undrar "vad händer i huvudet på dessa invandrare?". Inte på dessa personer eller killar, utan dessa invandrare. Givetvis får berättelsen fäste även hos de som inte går miste om ett enda tillfälle att sprida invandrarfientlighet och rasism. Nästa dag vädjar tjejen, återigen på facebook, om att man ska fokusera på handlingen och inte på att personerna hade annat ursprung än danskt. Det ska inte alls handla om rasism. "Hade killarna haft danskt ursprung hade jag nämnt det också" påstår hon. Jag är ledsen, men jag har svårt att tro det. Mycket svårt. Hur många skulle skriva om liknande händelse på det sättet, "plötsligt blev vi överfallna av två killar utan utländskt påbrå" t ex? Men oavsett om det vore sant... så undrar jag om man verkligen kan vara förvånad över vilken vinkling saken fått. Är det inte minst sagt naivt att tro att fokus ska läggas på gärningen och inte vem som utförde den när man själv lyfter fram multipla gånger i texten att killarna hade annat ursprung? Kommer det verkligen som en överraskning att berättelsen används i invandrarfientliga och rasistiska syften? Och vilken sten har man i så fall bott under de senaste 10 åren?

Det är en lite intressant tanke hur reaktionerna blivit om jag delat min berättelse om att ha blivit misshandlad och gång efter annan tryckt på att gärningsmannen var en blond blåögd svensson?

Och så snabbt som en anka bajsar byter jag ämne. För idag har vi fått tillökning i familjen. En Samsung. Nej inte en telefon, utan en diskmaskin. En tystgående sägs det... Och OK, under tiden den diskar rent är den ganska tystlåten, men när den sedan är klar så är det slut på lugnet. Då spelar den en envis och pipig trudelutt. Skitstörigt!!! Men, om alternativet är att fortsätta diska för hand så... så ska jag ge den en chans. Och INTE sätta igång maskinen på kvällen.

Annars fortsätter julledigheten och flera kvällar har ägnats åt något mycket viktigt: filmkultur! Till stor del svensk sådan. Vi tar vårt föräldraansvar på stort allvar och försöker ge sonen en inblick i det svenska filmundret.


Du glömde sparken Hedlund!

fredag, december 26, 2014

Julen kan knäcka den bäste.

En laddning av julmatsdisk klarade maskinen av, sedan drog den sitt sista andetag.  Man kan säga att vi tog kål på den, om man vill vara ännu vitsigare. Visst, den hade varit krasslig ett bra tag och var till åren kommen. Och nog hade vi väntat oss att detta skulle bli vår sista jul ihop. Men rent egoistiskt ville vi ju ha den kvar så länge som möjligt. Nu är det alltså över. 
Men snälla, bli inte alltför sårad över att vi imorron antagligen köper en ny. Livet måste gå vidare, och handdiskning tillhör inte våra favoritsysslor. Någon annan får, bokstavligt talat, ta din plats.

Diskmaskin, vila i frid!

Och nu blir det receptdags! Jag lade ju in sill själv i år och alla tre provsmakare hittills har gett den tumme upp. Så om inte annat för att jag ska kunna leta upp recepten igen nästa år ;-) så delar jag med mig av dem här.

Ja, jag gjorde egen senap också, men där får ni inga recept. Jag fick helt enkelt inte till det. Jo en sort blev fullt ätbar, men den fick jag spä ut och ändra och ha mig så mycket, öka på grädden och sockret i första hand, att jag inte har nån aning om hur stor mängd jag hade av varje sak till slut ;-) Hade jag stannat vid originalreceptet hade senapen blivit så stark att öronen kryllat sig av minsta droppe, nu blev den rätt het trots att jag alltså gjorde den mycket mildare. Jag gillar stark senap, men det finns gränser ;-)

Just det, sill var det ja. 3 burkar Lysekils inläggningssill har jag använt. Inte snabbvarianten, 5-minuterssillen, utan vanlig inläggningssill. Och så skar jag filéerna i mindre bitar.

Grundinläggning: koka snabbt upp ½ dl ättiksprit 24%, 3½ dl vatten och 2 dl socker. Tillsätt 15-20 kryddpepparkorn och 4-5 lagerblad och låt svalna. Häll lagen över sillbitarna i en stor ren burk och låt stå kallt minst ett dygn innan det är dags för nästa steg där sillen delas upp och blir till 3 olika sorter, ungefär lika mycket av varje.

Inlagd sill/löksill
Varva sillbitar med rikligt med tunt skivad rödlök. Häll lagen över. Låt stå kallt minst ett dygn till innan servering.

Herrgårdssill akvavit
Häll av lagen. Varva sillbitar med en liten näve tärnad rotselleri, en liten näve tärnat skalat rött äpple, en liten bit tunt skivad morot och ½ skivad rödlök samt 1 krm hela kumminfrön och 1 krm fänkålsfrön. Blanda lagen med 2 msk Herrgårdsakvavit (går såklart med annan akvavit också) och häll över. Låt stå kallt minst ett dygn innan servering.

Skånsk senapssill
Häll av lagen. Blanda samman 4 msk skånsk senap, 1 msk vinäger, 1 msk strösocker, ½ tsk vitpeppar och 1 krm salt. Rör häftigt ner 1½ dl matolja lite i taget. Vänd ner sillbitarna och förvara i väl tillsluten burk i kylskåp. Man kan också förvara senapssåsen för sig för sig, kallt, fram till serveringen och då bara slå den direkt över sillen på uppläggningsfat.

Samtliga inläggningar bygger på recept från ICA som sedan modifierats litegrann av mig. Jag kan alltså inte ta åt mig hela äran ;-) 

På tal om akvavit... det blev en vit jul! Lite i alla fall. Igår på juldagen kom det ett tunt lager snö, och eftersom temperaturen krupit lite neråt idag så ligger det mesta kvar på gräsmattor och buskar och så. Ett tunt lager är bättre än ingenting, men jag vill ha mer!!! Alla snöälskare förtjänar en vit jul! Så det så.




torsdag, december 25, 2014

Nu är det jul. Igen.

Ännu en julafton har passerat. Ja i år hade vi två stycken. Inte illa.







Denna gången missade stackars Simon tomten. Han var ute och köpte Kvällsposten just som den luvbeklädde skäggige mannen kom med sina säckar. Vicken otur! Men, han fick sina klappar ändå tack och lov.


Även de stora barnen fick klappar.



Männen i mitt liv hade tagit fasta på att jag har fått order om att ge mig själv avkopplande Jennie-tid, bl a via ett härligt bad, så jag fick ett hemma-spa-paket och en jätteskön morgonrock att krypa in i efteråt. Jag ser fram emot invigningen. Kanske redan imorron?

Om vi åt? Jodå, det gjorde vi. Jag själv åt inte alls mycket tycker jag, men mätt blev jag.
Och mina hemmainlagda småfirrar blev med beröm godkända!


Julafton nr 2 blev den lugnaste på en herrans massa år. Men väldigt mysig och avkopplande!


söndag, december 21, 2014

Nå, det blev ju jul ändå.

Granen saknade grenar, befintliga grenar hade tokig vinkel, ljusslingan hade flera ickefungerande lampor, snörena i hängena var för korta, det gick rekordsnabbt för mina händer och mitt huvud att få ont av granen och stjärnan var för tung för toppen.

Den starka senapen blev för lös och den milda blev för stark.

Paketinslagningarna ser ut att vara gjorda av en tvååring.

Handleden vek sig när jag skulle hantera rotsaksgratägen, grädden rann ut i ugnen och det luktar bränt i halva huset.

Nougattryffeln blev ful och för hård (men god).

Men, nu är det jul igen! Om en timme drar vi till päronen för årets första "julafton" eftersom syrran med familj drar till 08-land imorron. Det blir ungefär som en vanlig julafton minus Kalle Anka :-) Och pyntet blev rätt okej ändå. Så: GOD JUL!






Lite djupt såhär i juletid.

Apropå floskeln i förra inlägget så har jag läst en del diskussioner på temat den senaste veckan, främst på Familjeliv, och jag vill mana till eftertanke.

Känn gärna för egen del att julen är för barnen i er familj (även om jag som tidigare skrivit är rätt övertygad om att de flesta av er har en hel del inslag i ert julfirande som är mer för er skull än för deras). Känn gärna att ni själva inte haft nån lust att fira jul om ni inte haft barn (även om jag personligen tycker det låter rätt sorgligt). Men var försiktiga med det eviga mantrat, var försiktiga med hur ni uttalar er i andras sällskap. Det handlar inte om att behöva tassa på tå för någon, men försök sätta er in i situationen att inget hellre vilja än att bli förälder och att försöka uppnå den drömmen år efter år utan att lyckas. Så kommer julen, en högtid med stort fokus på familjen och gemenskapen. Tänk er då att ständigt få höra att utan barn hade det inte funnits nån anledning att fira jul, tänk er då att hela tiden matas med att julen minsann är för barnen (bara) o s v. Nog kan ni förstå hur detta kan göra julen till en ännu tuffare tid än annars? När omgivningen och samhället och t o m ens egna familj och släkt vid julfiradet matar en med hur betydelselös ens egna relation till julen är? Hur ens barnlöshet blir om möjligt än mer påtaglig än annars? Och hur svårt det kan vara att ändå tindra och vara glad och sådär julmysig?

Som sagt, det handlar inte om att tassa på tå utan om att tänka efter lite. Ett varv till kan räcka.

tisdag, december 09, 2014

Den floskeltid nu kommer...

En floskel är enligt Svenska Akademien bl a ord eller uttryck som saknar djupare innehåll, eller tom retorisk prydnad. Som den just nu högaktuella: "Julen är för barnen!" Eller variationen "Julen är barnens högtid!"

Men kom igen. Vilka delar av svennebanan-julfirandet är egentligen just för barnen? Är det till exempel 2-åringarna som efterfrågar sylta och brunkål i första hand? Är Kalle Anka generellt viktigare för 5-åringarna med tillgång till tecknad film dygnet runt året om än för vuxna som under barndomen i princip förrutom Disney-timmen på julafton var hänvisade till 4 minuters Tom & Jerry på Lilla Sportspegeln? Är alla de traditioner som vi är uppvuxna med och har känslomässiga band kring automatiskt viktiga även för våra barn? Ser den genomsnittlige 7-åringen fram emot att stiga upp tidigt på juldagen för att gå på julottan? Inte direkt, skulle jag tro. Är det julklapparna man egentligen menar? För det kan jag absolut köpa, att den biten är viktigare för dem än för oss vuxna som i stor utsträckning kan köpa det vi behöver och vill ha själva, och att spänningen som byggs upp under väntan på tomten eller vem som än kommer med klapparna är extra stark och magisk för de små... men julklappsgrejen är ju ändå bara en av många delar av julen.

Är det inte något många säger för att det låter fiiiint? När det i själva verket finns många delar av ens julfirande som är för deras egen skull. Det är väl inget fel i det, att ha lite för alla, att välja ett fullskaligt julbord fast ungarna mest bryr sig om köttbullarna eller kolla på Kalle Anka medan barnen leker med Transformers på sina rum, så varför låtsas som något annat? Varför är inte julen allas, alla som vill uppmärksamma och fira den?

"Det är ju bara nå't man säger" vill väl en del svara. Jomen det var ju det jag sa: floskel.

torsdag, december 04, 2014

Here we go again.

Nytt val på gång. Med samma fokus på SD och invandrarfrågan, en viktig fråga absolut men knappast den enda. Och med samma uttalanden, om och om igen. Som min personliga favorit:
"Så fort man säger något negativt om en person med utländsk bakgrund och så fort man säger något negativt om flyktingpolitiken så kallas man för rasist!".
Eh, nej... Inte alls. Jag och många med mig lyckas både uttala oss negativt om utlandsfödda personers agerande och beteende och inte minst uttala oss negativt om Sveriges flyktingpolitik och sätt att hantera invandringsfrågan UTAN att ses som rasister. Kan det möjligen vara för att vi helt enkelt inte är det, inte ens främlingsfientliga? Till skillnad från andra då. Kan det möjligen vara så att VAD man uttalar för negativt och HUR man uttalar det har avgörande betydelse? Jag skulle tro det...

Jaja, i mångas ögon har SD nu väl befäst det de själva tidigare envist sagt emot, nämligen att de är ett enfrågesparti. Med tanke på att de tänkt sig att fälla alla budgetar, oavsett om de kommit från en alliansregering eller rödgrön sådan, som inte vill som de vill vad gäller invandringen helt oavsett vad övriga delar innehåller. Så när de menar att övriga partier inte kan kompromissa och samarbeta så blir det lite klirr i glashuset.

Vad jag hoppas på inför kommande val är det jag efterfrågade även senast det begav sig: att partierna nu fokuserar på och är tydliga med vad de själva VILL och själva är FÖR i stället för att lägga hela sitt fokus på vad de ogillar med övriga partier och vad de är EMOT. Sluta göra allt till en fråga om för eller emot SD! Låt deras politik tala för sig och låt eran tala för er!

Ja, Batra, Löfven & company läser säkert min blogg så jag riktar mig direkt till dem :-D

Så, ett av få politiska gästspel i min blogg är över... Nu till något helt annat: pepparkakshus. Jag och pepparkakshus är ingen höjdarkombination, kan man säga. Minns ni förra årets bygge?
Inte ens en massa pynt på och runt huset kunde få det att sluta se ut som om stormen Gudrun dragit fram. I år köpte vi därför en färdig byggsats åt lilleman som absolut ville ha ett hus. Hyfsat enkelt va? Nä.... Inte alls. I synnerhet inte som min högerhand inte mår så bra för tillfället. Bl a p g a det vågade jag inte använda smält socker som "klister" för det är svårt nog att undvika brännskador om man har TVÅ funktionsdugliga händer. Så det fick bli kristyr som lim helt enkelt, vilket stelnar/torkar låååååångsamt. Och ja, jag är ju lite smått funktionsnedsatt. Som sagt. Efter ett tag fick jag tillkalla assistans i form av maken. Och till slut fick han ta över helt ;-) Nu påstår han att huset är klart. Jag vågar inte ens titta...

Men kanske kanske kan Simon få pynta sitt hus snart. Om pepparkaksguden vill. Men jag är åtminstone rutinerad och realist, och har därför köpt en byggsats till i reserv :-)

Annars? Inte mycket. En vecka som enda ordinarie pedagog på avdelningen tar ut sin rätt och jag lär slockna tidigt imorron men det har gått fint. Med bästa ungarna och bra vikarier är det svårt att misslyckas ;-)

Hörde ni förresten att tomten inte mår så bra? Han har visst säckat ihop....



tisdag, december 02, 2014

När första ljuset brinner...

... står julens dörr på glänt? Lite överdrivet kanske, men något säger mig att de närmsta veckorna kommer att gå fort. I synnerhet nu när julafton ändå ska spenderas här hemma hos oss. Men, det löser sig säkert. Jul blir det oundvikligen i vilket fall som helst.

Efter lite strul med defekta transformatorer och sladdar som inte räcker till så är även det Johanssonska hemmet adventspyntat. Inte julpyntat, det är ju inte jul förrän om flera veckor :-D Datumljuset blev påtänt igår, med stooooor försiktighet eftersom detta årets arrangemang har en del brister på stabiltetsfronten.














I söndags var vi också bjudna på adventsfika hemma hos Sandra, Kalle och Melvin. Lilleman fick sin första adventspresent :-) och vi andra åt så mycket kakor och bullar att det räcker för ett år framåt.


Skyltsöndagen sedan inne i sta'n var väl... ingen höjdare. Det var absolut mysigt på torget med de små bodarna och stånden runt den nya "Is-ormen", som inte var riktigt färdigfrusen tyvärr, men för lite juligt. Bara kallt :-D

Hemkörda glöggen? Jo den var fin den :-) Aldeles sådär lagom. Lagom söt, lagom stark, lagom kryddig. Vi lär inte dricka upp allt i år, så julen 2015 kan vi förhoppningsvis avnjuta en lagrad variant.

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...