Life is a rollercoaster, just gotta ride it?

Det har onekligen varit en berg- och dalbana sedan jag skrev senast. Det har gått upp och ner och hit och dit, emellanåt med tvära svängar. Det är väl lite så livet är, men ibland vill jag faktiskt bara köra lugnt i Farfarsbilarna eller nåt ... 

Rehabiliteringen av vadmuskeln gick planenligt i ca två veckor och jag var uppe i ungefär min vanliga promenadförmåga, och försöket att cykla en runda med väldigt lite motstånd tack vare motorn föll också väl ut. Men så tog jag lite oförsiktigt klivet nedför trappen när jag skulle ut från mammas och pappas hus, och då var det klippt igen. Jag slängdes inte helt tillbaka till noll, men jag fick väldigt ont igen och svårt att gå något sånär normalt på benet. Dagarna därpå var jag väldigt nere och deppig, fylld av rädsla att snart helt förlora förmågan att gå. Och även om jag vet att många människor lever hur bra liv som helst utan att kunna gå, men det gick inte att finna någon tröst i det utan jag såg bara mörkt på framtiden. Men, även det vände uppåt igen i takt med att benet åter började skärpa till sig  Idag ska jag försöka mig på en liten promenad igen ... och hoppas inte bli alltför bedrövad om jag misslyckas.

På väderfronten har det också varit upp och ner, just nu är det upp för min del vilket betyder ner för de flesta andra. Det är nämligen efter en varm vecka nu betydligt svalare med regn till och från och mest mulet. Fläkten som fick börja jobba i sovrummet i slutet av veckan har nu kunnat ta en paus igen och jag fick t o m ha en filt på mig igår kväll. Nice! Men de varma dagarna bjöd i alla fall på några riktigt fina kvällar.

Mitt sociala liv har fått ett litet uppsving i alla fall. Midsommaraftons eftermiddag och kväll spenderades med två fina familjer här hemma hos oss. Vi var inbjuda till grillning och brännboll ute i naturen, men då det bara blev vi 10 personer och det dessutom skulle regna valde vi att vara hemma hos oss som har störst plats både med och utan tak över. Resultatet blev lata vuxna och aktiva barn 😉, knytkalas och många skratt.

Helgen som gått har också inneburit socialt umgänge. I fredags var kusin med familj här, vi tänkte först träffas någon annanstans men p g a värmen valde vi att vara här så man kunde bada fritt 😀. De äldre grabbarna bosatte sig nästan i poolen, men vi vuxna fick låna den en stund också. När temperaturen sjunkit en del orkade vi t o m vara lite aktiva, med betoning på lite, i form av sifferkubb.

I lördags hade en väninna bjudit in på tjejdag och efter att ha serverats en god lunch blev det musik-bingo (inkl, lite grattis-i-efterskott-sång och uppvaktande av mig) och vidare umgänge där även några individer av motsatta könet anslöt efter hand. 

Och, inte att förglömma: fotbollen är äntligen igång! Och för TFFs del kan man säga att det blev upp som en sol och ner som inte bara en pannkaka utan två. Min nya tröja till trots ... Skärpning!

Okej, dags att förbereda mig för det där promenadförsöket då. Wish me luck!

Whazuuup??

Hur leker livet med er? Hur är läget? Allt bra? How you doin' (med uttal a la Joey Tribbiani)? Vad händer och fötter? Jag förstår att ni undrar hur läget är här, så jag ska dela med mig av lite av det som hänt i mitt flärdfulla liv sedan senast.

Jag har suckat över mina korta ben som gör att shorts ser ut som för korta capribyxor och capribyxor ser ut som för korta långbyxor. Efter mycket jobb och många provade plagg lyckades jag till slut hitta ett par vita caprijeans vars smalhet/bredhet och modell gör att de med ett uppvik blir rätt bra, men det var inte riktigt vad jag tänkt mig. 

Jag har, på tal om kläder, burit den första långa klänningen jag verkligen trivts i sedan brudklänningen för 22 år sedan. Den har p g a längden begränsat användningsområde och lämpar sig främst för stående resp. långsamt gående mingel samt sittande och knappast för varken dansande eller krogbesök t ex 😉 så vi får väl se när den kommer fram ur garderoben igen.

Jag har råkat ut för en svensson-krämpa i form av en muskelbristning i vaden. Fi fasen vad ont sånt kan göra, det hade jag förträngt, och jag kunde i princip inte gå på den foten alls första dygnet. Efter två dygns nästan total vila med tryckförband och högläge lyckades jag ta mig igenom ett studentfirande för att på tredje dagen ta en långsam kortare promenad. Ty då var det dags enligt rehabiliteringsråden att försiktigt öka cirkulationen igen, och det verkar ha gått bra. Troligen var bristningen inte så stor som jag först befarade *puh*. Men jag hann svära och vara mäkta irriterad på min kropp innan den insikten sjönk in, när jag trots de vanliga besvären ändå kunnat komma igång hyfsat med promenerandet igen så skulle det vara själve f*n om en muskelbristning skulle sätta stopp för allt. Nu ser det lite mer hoppfullt ut även om jag får ta det försiktigt ett tag till.

Jag har, som jag i förbifarten nämnde ovan, varit på studentfirande. Yngsta systerdottern var firarobjektet och även om tillställningen fick ett begränsat antal gäster och anpassades noga efter rådande corona-läge så verkar hon ha blivit nöjd med dagen vilket ju är det viktigaste. Men även vi gäster hade det bra och jag fick bl a tillfälle att umgås lite extra med en kusin med familj.  Vi kom fram till att det var ett halvår sedan vi träffade deras lilleman, så det är inte konstigt att det hänt en del med charmtrollet sedan dess.

Student incoming!

15½ års åldersskillnad, men båda är
lika förtjusta i den andra😍.

Jag och kusin Johanna. Inga kramar,
inga foton kind mot kind, men mycket snack.

Ibland klär vi oss anständigt faktiskt.
(Sonen har skjorta och slips gömt där under)

Efter några timmars funderande kom lille Helmer
på att jag ju är både snäll och rolig 😊.

Jag har också bättrat på solbrännan lite till tack vare att det blåst svala vindar och även legat i blöt i poolen litegrann.

Och kanske viktigast av allt: jag har matchat Sally, bilen alltså, men en röd laddkabel till telefonen 😀.

Så ... Whazuuup?

Alla goda ting är tre?

Nja, jag vill nog inte hålla med om det. 

När jag googlade på uttrycket för att se varifrån det är sprunget så stötte jag bl a på detta på en sida om ordspråk: Alla goda ting är tre, utom örfilar; det räcker med färre. Enligt samma sida finns ett engelskt uttryck som lyder All good things are wild, and free. Jag vill varken dementera eller bekräfta. På en annan sida upplystes jag om att alla goda ting är tre ibland följs av men fan kan också räkna. Det har jag nog aldrig hört ... men nog säger man ibland att även olyckor och sorger ofta kommer i tretal.

Hur var det med ursprunget då? Jo alltså talet tre anses ha en magisk innebörd och förekommer som sådant i många olika sammanhang i sagor, myter och legender. En av förklaringarna till dess magik är att det är summan av det första ojämna talet (som i sin tur står för det materiella och konkreta) och det första jämna (som står för det mer abstrakta och själsliga). Talet tre har även en tydlig plats i flera religioner. Att människan därför gillar att tänka i tretal ses som anledningen till att man t ex säger klara, färdiga, gå och har tre medaljörer och ligger troligen också bakom uttryck som t ex tredje gången gillt ... och då att alla goda ting är tre.

Varför pladdrar jag på om detta tro? Jo för att oooooooosökt komma in på gårdagens tre säsongspremiärer. Gårdagen som måste ha varit varmaste dagen i år med temperaturer på över 25 grader i skuggan och under större delen av dagen en molnfri himmel. Under gårdagen var det första gången i år som jag...

... hade bikini på mig. 

... använde solhatten.

... badade i poolen.

Bikini är en föga smickrande klädsel för denna kropp, men solbränna är å sin sida mer smickrande än blekhet, så ... tja, bikini it is. Nu blev jag inte mycket brunare ändå för att det helt enkelt var för varmt i solen, men litegrann i alla fall. 

Poolen fick maken ta fram och fylla så sent som i måndags kväll då jag sett hur varmt det skulle bli igår. Med andra ord var vattnet i den inte direkt varmt när dagen började, men det jobbade sig upp till nästan 19 grader framåt eftermiddagen då jag tog ett väldigt snabbt men behövligt dopp. Samtidigt räddade jag tre (japp, just tre) tvestjärtar från trolig drunkningsdöd. Jag har försökt ta reda på om tvestjärtar kan simma men inte lyckats hitta ett bra svar, men om de kan det så verkade inte dessa tre exemplar veta om det.

Men redan i måndags badade en liten del av mig i havet. Eller två små delar snarare, d v s mina fötter. Det var knappast varmt, inte så jag kände "Fan att jag inte har badkläder på mig så jagkan ta ett dopp" men det var inte heller så fötterna förfrös. Och de som badade på riktigt var faktiskt i flera minuter.

Idag då? Jo idag hade jag tänkt försöka sköta veckans huvudsakliga inköp av mat och titta på present till systerdottern som tar studenten nästa vecka. I skrivande stund, strax före kl 13, har jag kommit såhär långt: skrivit upp tre saker på inköpslistan och borstat håret. That's it. Det går bra nu ...