Spåning kring det där med vila.

När jag var frisk, typ, så hade begreppet vila en helt annan innebörd än det har nu. Så jag kan förstå att det kan vara svårt att greppa vad det handlar om när jag skriver/säger att jag vilar, vilket jag gör ofta och mycket.

När jag var frisk så handlade vila om att göra något kravlöst, något avkopplande, något rogivande, något ofta självvalt och som genererade ny energi.
Nu handlar vila snarare ofta om påtvingad och i princip total inaktivitet, något jag inte kan välja och som inte genererar ny energi utan om jag har tur sparar något på det lilla som ö h t finns.

En "vilodag" för 5-6 år sedan när jag tränade med hyfsad regelbundenhet kunde bestå av en timmes relativt rask promenad utöver livets basic-grejer som jobb, matfix, skolungens läxor och sådär.
En vilodag idag innebär att inhämtning av post och uppvärmning av färdig mat tillhör dagens aktivitetstoppar.

Vad försöker jag komma fram till egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag visste härom dagen när spåningen dök upp i mitt huvud. Då hade jag en massa kloka saker på lut som jag skulle skriva. Men nu när jag till slut orkar skriva det ... så har jag glömt. Välkommen till min värld 😉.

Valborgsmässoafton idag, och den uppmärksammas ungefär inte alls här hemma. Jag orkar inte gå ner till bålet då helgens klubbmästerskap (ja, jag klarade det!! 🎳) fortfarande sitter i kroppen. Sonen är inte särskilt intresserad heller och maken klarar sig utan. Vi har inga gäster på grillning eller så denna kväll heller, bl a för att jag anade att jag skulle vara ungefär lika slut som jag är nu. Så det blir en lugn kväll hemma bara, välbehövligt så. Mycket välbehövligt. Grillning ingår dock.


Klubbmästerskapet ja ... Jag hade samma två mål som förra året: orka spela ö h t och att inte bli sist. Jag lyckades med båda 👍. Däremot lyckades jag inte med den lite väl optimistiska planen att stanna kvar på restaurangen/puben efter middagen på kvällen, hänga med vänner, snacka skit och lyssna på karaokesång. Klockan var inte ens nio när vi fick skjuts hem och kastade denna skruttkropp i säng. Det får bli pubhäng en annan gång! Utan efterföljande baksmälla.

Du påminns om att du har ME ...

... när du tvingas välja mellan att orka klä på dig och att borsta tänderna ordentligt. I onsdags valde jag att klä på mig, trots allt kändes det vettigare att komma till tandläkaren med något slarvigt borstade gaddar än att komma dit naken. Tandläkaren själv höll med mig i den prioriteringen 😉.

Sedan jag bestämde mig för att delta i helgens klubbmästerskap så har jag haft en plan, ett upplägg för att göra förutsättningarna för spel så bra som möjligt. Men som alltid sker saker som jag inte själv kan påverka och som påverkar mig negativt. Efter några dagar med väldigt låg energinivå och påtaglig svaghet i kroppen, såpass att blåsten i tisdags t ex gjorde det svårt att gå, vaknade jag i förrgår mer eller mindre utslagen. Hade det inte varit för tandläkarbesöket hade jag nog inte rest mig ur sängen alls, men det behövde göras ...

Jag har, som jag nog skrivit om förr, kämpat mot tandläkarskräck sen jag i skolåren fick en halvlös tand bortdragen utan bedövning mot min vilja. Efter en massa år och nu andra tandläkaren jag känner mig trygg med och med hjälp av lite lugnande medicin går det nu ändå okej. Men denna gång alltså ... bara hon petade på mig gjorde det ont. Jag var öm överallt och kunde inte få kroppen att slappna av alls. Med tårarna rinnandes kunde ändå de viktigaste delarna av undersökningen göras och den trasiga tanden lagas provisoriskt, det får göras "på riktigt" en annan gång för nu funkade det inte. Jag blödde också mycket mer än annars i munnen enligt tandläkaren vilket signalerade att min kropp inte mådde bra.

Efter nästan en timmes vila kunde jag ta mig hem igen och sen var det sängen som gällde resten av dagen. Blev serverad middag av maken, sonen fixade dricka till mig ... och jag kände att det inte finns en chans att jag klarar att spela på lördag vilket gjorde mig jätteledsen.

Men igår vaknade jag med viss laddning på batteriet ändå, som genom ett mirakel. Kanske hade jag nått botten för denna gång och var på väg uppåt igen? Jo, så kan det vara. Men, då kom det svåra: att ändå vila! Att inte använda den energi som fanns utan att konservera den. Med mycket möda lyckades jag hyfsat, jag fyllde tvättmaskinen en gång, bråkade med den när låset vägrade släppa och flyttade sen tvätten till torktumlaren. I övrigt blev det vila. Fi katten vad jag är bra!! Idag är planen VISS lätt aktivitet för att inte batteriet ska tömmas igen men kroppen inte heller stelna till. Och imorgon ... ja då ska jag trots allt försöka bowla 😱.  Wish me luck!

Och vet ni, tro't eller ej ... jag har redan bestämt mig för vad jag ska ha på mig på avslutningsmiddagen imorgon kväll 😊.

För att detta inte ska bli en helt dyster historia;
Vet ni vilken barnsjukdom som är vanligast bland elektriker?

Wattkoppor!

Lite mer påsk blir det...

... som komplement till föregående inlägg. För på påskafton var det nämligen officiell dag för

  Ett Foto I Timmen.

Uppstigning! Och i med en halv flaska spray-
balsam i håret då det var ett rufs utan like.

Årets första frukost utomhus! Grovt bröd
med tofuröra, gurka och gräslök.

Potatissalladen till kvällens middag fixades
och fick stå och gotta sig några timmar.
Och nej, inget vitt klet i! Absolut inte!

En halv paket passerade tomater som behövde
användas upp blev till barbecuesås. Den lilla
burken? Den åkte in i frysen.

Halv två vete katten vad jag gjorde
men strax efter halv tre fick jag
tag på en shiny Shuckle! Utan att ens leta.

Jag fick på mig en gul skjorta minsann.
Är det påsk så är det!

Äggjakten, som jag roat mig väldigt med att göra,
slutade nog i ett antiklimax 😕.

Men som tur är ledde den sista
ledtråden efter maten till något mer uppskattat.

Påskskallar till mig!

Hmmm, det är helt svart på toaletten? Är lamporna
slut? Nej, jordfelsbrytaren löste ut när värmen
på altanen tändes. Tydligen får vi bara ha de innersta på.

Under tiden jag befann mig på toaletten som
åter blivit upplyst var de tydligen dags att
fortsätta kvällen inomhus. OK då.

Hmm, nu börjar vårfräknarna synas!

Inte långt efter att våra gäster lämnat oss
sussade jag sött. Eller, inte så sött egentligen men ...
jag sov! Och EFITen var slut.

Det där med påsk ...

... är jag, som jag skrivit tidigare år också, ganska dålig på trots att den kristna aspekten ju är en minst sagt en fundamental del av religionen. Mycket bättre vad gäller den delen var jag inte i år heller, eller inte ett dugg bättre ö h t, men del där andra delen med pynt och ägg och sådär fick jag till lite av faktiskt.

Förra påsken var det rejält vintrigt, och i utomhusgranen som stod kvar sedan jul samsades ljusslinga och färgglada ägg med gnistrande snö. I år var våren här och såväl sonens lilla äppleträd bredvid pooldäcket som en rejält död blomma på stam pyntades lite smått.

Även inomhus blev det en hel del påskigt faktiskt, för mycket skulle jag vilja säga för nu ska det ju bort igen. Jobbigt! 

Det kanske är där skon klämmer för mig? Att det är så kort tid som påskgrejerna är framme, så att det mest känns som mycket jobb för väldigt lite?

However, en tradition hålls det i alla fall på här. Och det är att på långfredagen äts det inte "vanligt" kött i vårt hem, utan det är vegetariskt eller mat från havet som gäller. Ja och vi festar inte en långfredag. Ett år var vi på konsert, sådana datum är ju svåra att styra över, men om det inte är något väldigt speciellt så är långfredagskvällen en lugn sådan.

Minnet är bra. Men väldigt kort. Eller långt.

Jomen jag kommer ihåg sånt jag lärde mig för länge sedan, inklusive bl a diverse värdelöst vetande och låttexter, och sånt jag lärde mig aldeles nyss. Men allt däremellan, det är det värre med.

Härom dagen såg jag att årets första försådda fröer börjat sticka upp. Det som kommit längst var Brysselkålen, det minns jag att jag sått eftersom jag själv hatar de stinkande bollarna och det därför var en stor uppoffring från min sida (tycker jag i alla fall). Men vad det andra jag sått var ... det var helt bortblåst! Jag hade verkligen ingen aning. Och jag kunde inte avgöra när det gått några dagar till heller, det mesta som nyss stuckit upp ser likadant ut för mig.

Som tur är så kodade jag både så-tråget och fröpåsarna så jag lätt skulle kunna se vad jag sått var. Smart va? Men, då gäller det ju att jag minns var jag lagt de märkta påsarna med. Det gjorde jag inte.

Fast NU när jag skrev kom jag på att det jag sått bredvid Brysselkålen är ... tomatplantor! Såklart *tar mig för pannan* SÅ var det ja! Körsbärstomatplantor avsedda för odling i kruka är det ju.

Sålådorna ute i trädgården ska nu enligt maken vara rensade och klara för ny sådd, så idag tänkte jag försöka peta ner lite av det som ska sås direkt på plats. Om jag hittar fröerna alltså.





What else? Jo jag har skrivit upp mig för klubbmästerskapet även i år 😱. 8 serier. Huvva! Jag har faktiskt överlevt det de senaste två åren, men då har jag inte haft det riktigt lika tungt månaden innan som jag haft nu. Men, nu börjar det nog vända och jag har ändrat och planerat om och röjt runt i almanackan så att jag kan ha så mycket fokus som möjligt på att fixa just den dagen. Med 2½ vecka kvar känns det inte helt omöjligt i alla fall.

Planen är väl att hålla igång kroppen utan att utmana för mycket, för kommer det ett bakslag innan mästerskapet så lär jag inte hinna resa mig igen i tid. Den försiktiga premiären med Sixten von Elcykel i helgen då vi rullade drygt en mil med några pauser var nog en lagom start. Gårdagens promenad blev dock lite längre än jag tänkt, 4½ km, så idag blir det ingen sådan sammanhängande aktivitet utan "bara" småfix här hemma i små doser. Imorgon blir det en aktiv timme, minst, mitt på dagen av Pokemon-skäl 😃. Därefter får jag se hur kroppen känns.

Och NU kom jag på att jag postade foton från min sådd på Facebook, så jag hade bara kunnat kolla där för att se vad det var jag sått *tar mig för pannan igen*.

Forgive me Blog for I have sinned.

It´s been 25 days since my last confession.

Det har inte varit min mening att försumma dig, oh store Blogg, jag lovar att bättra mig. Kanske kan du blidkas av en EFIT på rätt dag? Alltså på en officiell EFIT-dag. Och för den som ännu inte begripit det: EFIT står för Ett Foto I Timmen.

Så här kommer EFIT fredag 5 april 2015.

Vaknade gjorde jag ca kl 7. Steg upp gjorde jag INTE cirka klockan 7. Och knappt hann sonen smälla igen ytterdörren bakom sig förrän jag sov igen.

Klockan 10 hade jag dock lyckats ta mig upp och in i duschrummet för lite morgonbestyr. Om jag var pigg? Njet. Fast det är jag typ aldrig förvisso, min ME tar inga pauser.

Timmen senare var jag kvar i duschrummet, fast något piggare. Under den timmen hade jag testat lite hardcore contouring (d v s att med smink "forma" ansiktet) och tvättat bort det igen, kollat läget på Facebook, lyssnat på några Smule-inspelningar (typ karaoke på internet) och lagt en mer normal vardaglig smink-bas. Utöver det tillkom sen lite ögonbrynsifyllning och färg på fransarna.

Nej jag sminkar mig inte varje dag, men hey det var ju ändå fredag 😊.

Därefter skrev jag att-göra-lista. Den blev inte så lång, men eftersom allt jag tar mig för tar en evig tid numera så är det fullt tillräckligt för en dag.

Och trots att jag lade listan där jag omöjligt skulle kunna missa den när jag gick så glömde jag påsen till klädinsamlingen och fick vända in igen för att ta den.

Klockan ett hade jag utfört den översta och den understa sysslan på listan och det var dags för vila och mellanmål. Det blev några röda plommon och en näve nötter.

En nivå 5-raid, vi snackar Pokémon Go nu, blev det också och därefter upptäckte jag att en nivå 2 var på gång några stenkast bort. Så jag tog mig an den också.

Och på dagens tredje raid fick jag en Shiny Mawile. Jag hade redan en sedan tidigare men jag tackade inte nej till en till.

(En shiny Pokemon är en ovanlig variant av en viss pokemonfigur, en del skiljer sig mycket färgmässigt från den vanliga och en del är det mindre skillnad på.)

Hemma igen satte jag mig ute på altanen och åt ett nytt mellanmål. Jag satt i lä för blåsten och det var riktigt behagligt.

Stärkt av maten tog jag itu med den överfulla byrån med ljusfat, ljuslyktor och ljusstakar. Och faktiskt så rensade jag såpass hårt att det trots att det mesta som tidigare stått ovanpå byrån också hamnat inuti den ändå blev en hel stor och en liten låda över. Tomma. Så nu får nog servetter och lite sådant flytta dit, dessa ligger nu utspridda lite varstanns där de råkat få plats.

För att återställa vätskebalansen efter det hårda arbetet blev det sen i väntan på middagen ett glas vin. Ja ni ser rätt, VITT vin!

Klockan sju hade vi fått besök av kompisar och jag tog inget foto så jag visar kvällens middag i stället. Vego Lasagnette, färdigköpt sådan som var helt okej, gömmer sig under ketchupen.

Snack om allt och inget med kompisarna pågick här.

Varför jag tog detta fotot klockan nio har jag ingen aning om.

Klockan tio hade vårt sällskap lämnat oss och jag tagit plats i sängen. Jag har inget minne av vad det var på TV dock.

Det tar på krafterna att vara social! Hur trevligt sällskapet än är. Så om ni tycker jag såg väldigt trött ut så har ni helt rätt.

Och fler foton blev det inte. Och det ska ni nog vara glada för 😉.