tisdag, oktober 29, 2019

2 timmar.

Så länge har jag suttit med bloggen framför mig och försökt formulera ett något sånär vettigt inlägg. Det går ju inte så värst lysande ...

Jag ville berätta att jag förra helgen genomförde en hel seriematch i bowling! Det var nästan en handfull år sedan jag fixade det senast, och åh så jäkla roligt det var att spela. Mitt egna resultat var inte nåt att skriva hem om, förvisso inte heller mycket sämre än när jag var "frisk", men vi vann matchen vilket gjorde det lite extra trevligt. Största segern var ändå att jag faktiskt gjorde det! Tack vare förberedelser och samlande av energi i den mån det ö h t går, tack vare envishet och viljestyrka, tack vare stöd på och bakom banorna, och tack vare lite tur också. Det kunde ha gått åt skogen som vid förra försöket, men det gjorde det alltså inte.















Jag ville berätta att magmusklerna fått sig ett rejält träningspass. I lördags var det dags för den årliga Halloweenfesten hos en f.d kollega, nu god vän, med familj och jösses som jag skrattade. Jag får nästan ont i magen nu efteråt bara av att tänka på det. Jag älskar mixen av gäster på de festerna, en salig och osalig röra av folk med en sak gemensam: att man bjuder på sig själv. Eller OK, två saker gemensamma: alla, nästan i alla fall, vill verkligen verkligen VERKLIGEN vinna allt som möjligtvis kan vinnas! 
Jag bjuder på en sällsynt bild av Dee Snider och Obelix på fest ihop.



















Jag ville berätta att min planering falerat lite smått vilket resulterade i att jag igår, bara 8 dagar efter seriematchen, stod på banan igen för lite korp-bowling. Det var på tok för nära, det borde jag ha insett. Resultatet blev uselt och kroppen mådde ännu ... uslare? )Heter det så? Ja vi säger att det gör det.) Skallebank, mer och mer bortdomnade fötter, muskelspasmer i ryggen, knän som vill vika sig både hit och dit, uttalad svaghet i både ben och armar, slött hjärnkontor (slöare än vanligt) och annat smått och gott blev såklart resultatet. Föga förvånande är jag fortfarande kvar i sängen nu när klockan är typ halv fem på eftermiddagen.
Men, jag är i alla fall inte en abborre!















Jag ville också berätta att quorns vegan-korv, alltså inte korv gjord av veganer utan korv gjord på ett sätt så veganer kan äta dem, är något av det vidrigaste jag smakat i hela mitt liv.












Men eftersom jag inte lyckas formulera mig alls så får ni fortsätta gå (o)lyckligt ovetandes.

måndag, oktober 14, 2019

Man kan köpa allt för pengar.

Ja så påstås det ibland. Jag vill väl säga att Nej det kan man inte, men det mesta i alla fall. En del saker för mycket pengar, en del för lite mindre ... Bland annat kan man för dryga hundringen få ett örngott med texten "Ingen kuk är lika hård som livet" tryckt på. Och man kan på Wish för cirka femtiolappen köpa snacks-skålar med hack för att ställa mobiltelefonen i, det känns väldigt användbart. Partykungen säljer för övrigt en snopplinjal för 29 spänn. Har man lite mer gott om stålar kan man köpa en ö på västkusten för 20 miljoner, eller en designerklänning med 6000 pärlor runt livet för bara dryga millen.


Och livet ja, det var det jag ville komma till ... Livet är en dans på rosor. Ibland på bladen och ibland på taggarna. Och jag har en lite taggig tid bakom mig. t ex:
Torsdag. Möte på sonens skola. En trappa upp, och ner, utan tillgång till hissen. Mindre än halvvägs upp, och ner, började ryggen krampa för varje steg och när jag väl var uppe, och nere, var hela kroppen darrig som om den just genomfört ett medeldistanslopp minst. Resten av dagen var jag mer eller mindre däckad och lagom vid sängdags kom huvudvärken från helvetet.
Fredag. Hemsk huvudvärk hela dagen, bara minimalt lindrad av mediciner, och sängliggandes ca 23½ h av 24.
Lördag. Pokemon Community Day och jag avverkade ca 6 km och 9000 steg under de tre timmarna. Andra halvan var väldigt smärtsam. Efter hemkomst däckade jag i sängen och så såg resten av dagen ut. På kvällen muskelkramper i ryggslutet som jag till slut ändå lyckades få såpass hyfs på att jag kunde somna på riktigt.
Söndag. Ännu en dag i sängen, men framåt kvällen tog behovet av att lämna hemmets fyra väggar över. Strax innan stängning hasade jag mig så runt en stund på Maxi med flottigt hår och slafsiga kläder, stödd på en kundvagn.
Måndag. Kroppen går ut hårt med den kraftigaste gallkrampen på mycket länge. "Åh nej, inte en skitdag till" tänkte jag ...

... och det blev det inte heller! Medicinerna bet rätt bra på krampen och efteråt mådde kroppen nästan oförskämt bra. Med mina mått mätt alltså. Och det höll i sig, så idag har jag faktiskt uträttat lite saker.
- Jag har lagat mat med indisk inspiration och skapat en video om det. Jajamen.
- Jag har tvättat det där håret som hunnit bli så flottigt att man kunnat spegla sig i det.
- Jag har för första gången på minst 1½ år besökt min före detta arbetsplats. Och det kändes helt okej, nu när jag landat i min jobblösa tillvaro var det mest trevligt liksom. Dessutom var all personal på plats just då utom en vikarie bekanta, samt några av föräldrarna. Jo, jag saknar fortfarande att kunna jobba. Och denna arbetsplats var under större delen av min tid där den bäst fungerande av de jag haft. Men jag kände inte det där jobbiga stinget i själen liksom ...
- Jag har bevittnat korp-bowling, utan att mitt eget lag ö h t var med i leken denna veckan. Ja man får ju spana in konkurrensen.
- Och jag har under euforin av att må helt okej tackat ja till Halloweenfest nr 2 för i år. Den första, inplanerad sedan länge. äger rum nästa helg och nu har vi även aviserat vårt deltagande i en andra två veckor senare. Jag orkar inte lägga ner lika mycket tanke, tid och jobb på outfiten till nr 2 men jag har bestämt mig för ungefär vad det blir.

Jag nämnde i förbifarten en matlagningsvideo, för den som har 5 minuter att slå ihjäl. Här kommer den, gjord med ett filmskaparprogram jag aldrig använt för. Och ja, nån gång ska jag lära mig att filma åt rätt håll så jag slipper de svarta fälten på sidorna. Nån gång.


tisdag, oktober 08, 2019

Tro't eller ej ...

... men det är redan dags igen. Knappt har såren efter intressepilarna hunnit börja läka förrän det är dags igen. Det är ett hårt liv läsare av denna blogg lever, men man får helt enkelt stå för sina val. Så även nu när det är dags för Ett Foto I Timmen igen. Igår måndag 7 oktober var det första officiella EFIT-dagen denna månaden och jag kom ihåg det!

Jag vaknade förvisso första gången vid sju, men jag känner som såhär att foton av mitt huvud på kudden har ni sett tillräckligt många gånger förr. Likaså foton av mina sovrumsfönster med nedrullade rullgardiner. Så första fotot är från kl 12 då jag utfört stordådet att byta från liggande till sittande ställning,
Den här intervjun med Emma Hamberg var intressant. Det ÄR väldigt skamfyllt och tabubelagt att lämna en svårt sjuk eller funktionsnedsatt partner, men jag kan inte se att man har någon skyldighet att vara kvar i en relation som inte är bra för en vare sig den andre är sjuk eller frisk. Och det är inte konstigt om en relation och ens känslor förändras betydande vid t ex svår sjukdom, för man förändras ofta som person och inte minst ens levnadssätt påverkas.

Sen blir det inte alltid sådär himla bra och smidigt som det Emma berättar här. Men jag tycker det är bra att försöka bryta det där tabut.

När jag vaknade igår kände jag att maken generöst nog delat med sig av sin förkylning och att den satt sig på halsen hos mig. Ändå ger jag mig av alla Smules låtar på Du måste finnas ... Ni vet, Kristina från Duvemåla. Helen Sjöholm. Ett utmanande val minst sagt ... Jag ska bespara er ljudet 😊

Efter att ha skrapat ihop resterna av halsen drog jag en borste genom håret, satte upp det i en tofs och skvätte lite smink i ansiktet för att se mer levande än död ut. 

Sen var det dags för mat. Varm smörgås är grymt underskattat! Så gott och så enkelt.
Här fick jag använda mig av ett halvt hamburgerbröd ty det jag trodde fanns i frysen var tydligen slut. Men det gick bra det med. 

Kvar i sängen roade jag mig sen med gamla avsnitt av Svenska Hollywoodfruar.
Efter att ha plockat ihop lite ät- och drickbart gav jag mig iväg mot sta'n. Planen var att
först hitta nån spännande Pokemon-raid ...

.... men efter att i stället ha suttit kvar i bilen en god stund lyssnandes på radion så körde jag
direkt hit.

Klockan 19 var jag fullt upptagen med att se mina lagkompisar i korpen ta hem vår fjärde raka
seger, så inget foto då! Klockan åtta var jag tillbaka i bilen och försökte få upp värmen lite.

Detta är min nya drog! Utmanande för min ME-hjärna, men troligen ganska nyttigt och jag kan avsluta precis när jag behöver det.
Klockan tio var sonen i säng. huset lugnt och tyst och sängen inbjudande. Där blev det också
ett glas rödtjut.
Därefter spanade jag in Sheldon och gänget i The Big Bang Theory.

Strax efter midnatt drabbades jag av akut ögoninkontinens p g a ett avsnitt av NCIS. Och så får denna EFIT avslutas. Snyft!

söndag, oktober 06, 2019

När fan blir gammal ...

... blir han religiös. Och när Jennie blir gammal blir hon ... rosa?
Alltså jag chockade både mig själv och säkert halva bekantskapskretsen när jag för ett tag sedan, i våras tror jag, valde rosa som accentfärg i sovrummet. Inte bebisrosa liksom utan dimrosa kan man säga. Nyligen slog smittan till igen. Höstuppfräschning av hemmet har stått på agendan i helgen och i vardagsrummet består numera en stor del av "piffet" av dimrosa/blekrosa ihop med bl a vinrött. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som hände.



































Ja jag kände att fotobevis behövdes för att ni skulle tro mig.
I TV-rummet är det däremot höstigt orange som livar upp lite, i gott sällskap av buketten maken kom hem med igår.
I resten av hemmet lär jag inte göra något "piff" alls förrän det är dags för adventsfixande om 8 veckor. Som den ljuslykte-, ljusfat- och ljusslingefanatiker jag är så höll jag mycket mer på med sånt förr. Den tid andra lägger på husligheter som bakning och sånt lade jag på att byta färger på textilier, fixa med blom- och ljusarrangemang och annat ... tja, jag har inget bättre ord än piff. Men nu för tiden saknas både mycket av orken för det och nästan all kreativitet och fantasi. Det kan låta som en bagatell men det är en av de lite deppande påminnelserna om att jag inte är som förr. På gott och ont skulle nog en del tillägga 😉 och visst kan det nog ligga lite i det.

I övrigt har jag ätit kanelbulle dagen efter kanelbullens dag, gjort det troligen godaste vitlöksbröd som finns, förbarmat mig över lite vitt vin som riskerade att bli för gammalt (ibland får man bara offra sig) och köpt nya strumpor som sonen med samma storlek förhoppningsvis låter bli till skillnad från de andra. Ibland är mitt liv nästan olagligt spännande.

tisdag, oktober 01, 2019

Välkommen sköna oktober!

Ja nu är hösten här på riktigt. Det märks bl a genom att några par av mina stövlar åkt fram ur garderoben, jag hade ett extra lager under byxorna på veckans TFF-hemmamatch och jag sover t o m åtminstone delar av natten med ett tunt täcke på mig. Fortfarande är det mest träningsbrallor som gäller, men i övrigt har shortsen och trekvartsbrallorna ersatts av jeans. Med eller utan hål 😉.

Höststädningen av trädgården låter dock vänta på sig. Den utför liksom inte sig själv, sånt som inte jag tar tag i  handgripligen eller genom delegering blir sällan gjort ö h t och min förmåga till dylikt arbete är för närvarande icke existerande. Å andra sidan lär vi ha gott om tid på oss för nån direkt vinter lär vi väl inte få förrän några enstaka dagar i typ februari.

För en vecka sedan skrev jag om min inte så värst positiva och glada sinnesstämning. Läget är väl inte mycket bättre nu, men åtminstone något. Jag har kanske så fullt upp med det skumma beteende min kropp haft de senaste dygnen att jag inte haft tid att sura lika mycket? Beteende i form av märkliga blödningar, ryckningar på nya ställen och stundtals extrem beröringssmärta t ex. Det förstnämnda var nära att få mig att ställa in gårdagens planerade korp-bowling, men det lugnade ner sig i tid tack och lov. Då höll i stället ett klot som ramlade ur väskan på att sätta käppar i hjulet, men det missade mina tår med någon centimeter till godo. När så spelet var igång började jag med en serie helt utan täckta rutor, alltså inte en endaste spärr eller strike, och då tänkte jag att kroppen hela dagen sagt åt mig att låta bli och att jag borde ha följt uppmaningen, Men därefter skärpte det faktiskt till sig, jag fick till två bra och en hyfsad serie och jag och min lagkamrat lyckades t o m ta hem segern. Även om det är viktigast att ha kul. och det har vi, så är det himla trevligt att vinna såklart 😊.

Idag har jag ont i i princip hela kroppen, örsnibbarna och en del av sidfläsket hör till undantagen. Men det är såklart inget förvånande med tanke på klotrullandet igår kväll.

På tal om krämpor så har folket i några olika sjukdomsbaserade grupper på Facebook verkligen visat sig från sin sämsta sida. Ni har kanske läst att Annika Strandhäll lämnat sin position som socialförsäkringsminister en månad efter att hennes sambo hastigt avlidit. Och det dröjde inte länge förrän det kom kommentarer med både skadeglädje och gliringar samt förhoppningar om att hon "minsann ska få känna att hon lever!" o s v. Detta p g a hennes tidigare ämbete där hon såklart har ett betydande ansvar för t ex sjukförsäkringen och dess brister men knappast som enskild individ kan stå till svars för allt som kan tyckas ha gått fel. Och oavsett om så vore, att försöka göra billiga poänger på en människas personliga tragedi är bara så lågt. Hur orättvist behandlad av Försäkringskassan man än anser sig vara.

Denna krämpdrabbade tant ska nu åter försöka ta sig till bowlinghallen. Inte för att spela, helsicke heller ... det dröjer några veckor innan jag ens ska titta på mitt klot igen. Däremot har klubben träning och jag ska försöka vara lite social en stund och slå ett öga på VM-finalen i stavhopp under tiden, samt passa på att ta den info som ska läggas ut på hemsidan. Men för att jag ska kunna ta mig dit måste jag till att börja med orka lyfta röva från sängen, och det är minsann inte så lätt som det kan låta!



Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...