onsdag, oktober 30, 2013

Halloween, födelsedag i himlen, babyboom och höstlov.

Ja imorgon är det ju Halloween igen. Ja, imorgon. 31 oktober. Oavsett vilken dag man väljer att ha party eller whatever... Men i alla fall, jag firar inte Halloween. I princip inte i alla fall. Ett år har jag varit på Halloweenfest hos en kompis, och sonen har varit på två. Men inget i övrigt. Anledningen är inte så märkvärdig, det är bara en högtid jag inte känner något direkt för så därför firar jag inte. Men mångas anledning till att de inte firar är "den firas inte enligt svensk tradition" eller "det är ingen svensk högtid". Till skillnad från påsk, jul och så menar man då. Då undrar jag: hur länge ska en högtid ha firats på ett visst sätt för att vara "enligt svensk tradition"? Hur länge ska en högtid firas i Sverige för att vara "en svensk högtid"? Större delen av vårt högtidsfirande kommer ju någon annan stanns ifrån från början, så hur man tänker kring det där är intressant tycker jag. Tyvärr har jag hittills inte fått något vidare svar på mina frågor utan mest "men lägg av, du vet vad jag menar" (nej, då hade jag inte frågat) eller "firar du ramadam också?" (nej, men vad har det med frågan att göra?). Men skam den som ger sig ;-) Jag fortsätter att fråga...

Givetvis får man låta bli att fira hur mycket man vill, jag gör ju det också ;-) Men vissa argument känns mer tydliga än andra, om man säger... Själv ogillar jag starkt när liemän och häxor kommer och plingar på dörren på Alla Helgons Dag (inte Halloween alltså, även om de råkar sammanfalla ungefär vart sjätte-sjunde år) och förväntar sig att få godis, och ännu mer när de kastar ägg på huset när de inte får det (har hänt ett år när vi inte var hemma), den dagen ägnar vi åt annat. Men ATT man firar högtiden ser jag inget konstigt i, så länge man respekterar de som valt att inte göra det, vare sig den existerat i Sverige i 5, 50 eller 250 år.

Och apropå Alla Helgons dag så var det idag 45 år sedan Kajsa föddes. Sin 44-årsdag hann hon precis fira innan hennes vandring på jorden tog slut. Det är lätt att, när man tänker på de man saknar, fastna i "man vet aldrig när ens sista födelsedag blir"-tankegångarna, och det är förvisso sant men det kan också hindra oss från att verkligen leva. Leva så gott man kan, så länge man kan, så som Kajsa sa åt oss att göra. Att inte vara naiv och tro sig vara odödlig, men inte heller sluta leva i förtid.

En extra tanke till Kajsa idag!

I andra änden av livscykeln händer det också grejer, det är rena babyboomen runtom oss. Både släkten och vänkretsen har berikats med små underverk det senaste halvåret, och inom ytterligare ett halvår kommer det minst 3 bebisar till. Så'nt där har en förmåga att smitta, sägs det, så det är kanske tur att vi är dubbelt försäkrade mot graviditeter ;-) Bebisar är underbara små mirakel, men andra får gärna stå för avlandet av dem. Jag står för lånandet, barnvaktandet och bortskämmandet. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra't.

Mitt eget barn har höstlov denna veckan och för första gången ska jag också vara lite ledig under lovet. 2 hela dagar minsann, det kan jag kosta på mig nu när jag är på en arbetsplats där man faktiskt får ta in vikarier och jag därmed slipper välja mellan att missa extra tid med familjen och egen tid för återhämtning eller att ha dåligt samvete för att kollegorna får det ännu tuffare än vanligt. Vad dagarna ska användas till vet jag inte än, det beror på sonens humör och på vädret bland annat. Eller jo, vi ska få fikabesök imorgon av just en av bebisarna och en av bebismagarna :-) Ja och så mammorna som hör till, såklart.

Att julen närmar sig ignorerar jag för övrigt fortfarande :-D

Bättre sent än aldrig: EFIT söndag 27 oktober.

Tålamod är en dygd... Här kommer EFITen.

Dagen började runt halv nio med frukost: kokt ägg, hemkörd citron- och dillmajonäs och mjölk.

Timmen senare försökte jag sätta upp håret på ett bowling-vänligt sätt.

Halv elva: sista uppladdningen inför matchen.

11.30 var jag i full gång med att kasta lite kula...

12.30 var jag färdigspelad, missnöjd och TRÖTT!

Halv två var jag klar inne på Lidl, och uppmärksamma bloggare ser att jag inte
enbart shoppar till mig själv ;-)

14.30 var det dags för litta maud. Sen lunch? Tidig middag? Stort mellanmål?

Söndagar = ganska mycket TV-tittande för min del. Halv fyra var jag inne i ett 
112 - På liv och död-maraton.

16.30 undrade jag hur faaaaanken det kan bli så rörigt inne i "mitt" duschrum
hela tiden. Varifrån kommer alla saker?

Halv sex = färdigduschad. Det utsmetade sminket var verkligen till min fördel.

Sen timmen därpå var det dags att käka lite igen, denna gången en oerhört avancerad måltid.

Hår, hår och ännu mera hår. Halv åtta på kvällen testade jag lite frisyralternativ. Bl a
denna, där håret först "plattats" och sedan lockas bara vissa tunna sektioner lätt med locktången. Kan funka!

Halv nio blev det TV igen. Nu Bachelor, där snubben givetvis valde den jobbigaste tjejen av alla.
Gör om, gör rätt!

21.30 försökte jag få en avocado att mogna snabbare. Nu idag kändes den äntligen
klar, och då glömde jag den såklart på jobbet. Typiskt.

Blåmärksesräkning är ju alltid kul! Så det ägnade jag mig åt halv elva på kvällen. Minns
jag inte fel kom jag upp i 7 st bara på benen. Som förvisso har ganska mycket hud-yta, men ändå...

Sedan hände det inte mycket mer den dagen. Like times through the hour-glass, so are the Days of our lives. Typ.







tisdag, oktober 29, 2013

Idag för ett år sedan...

... uppdaterade Kajsa, våran Pippi-ninja och spenatmamma, sin blogg. Det visade sig bli för sista gången, några veckor senare vann cancern till slut över hennes kropp. Kajsa var så sugen på julmat, och vi alla hoppades att hon skulle få avnjuta det hon längtade så efter ytterligare en gång. Jag tror tyvärr inte det blev så...

Själv längtar jag inte alls efter julen, eller julmaten, eller julklappsinköpen. Eller jag har snarare inte haft tid att tänka på det. Men det börjar väl bli dags?! Julklapparna har jag i o f s tänkt nätshoppa, precis som förra året. Semester tänker jag inte heller ta, det är så få arbetsdagar ändå under de där veckorna att jag lika gärna kan jobba. Semesterdagarna kan behövas någon annan gång. Som t ex nu när jag för första gången är ledig ett par dagar under sonens höstlov. Imorgon kl 13 checkar jag ut och kommer inte åter förrän på måndag morgon.

Förresten, jag EFITade i söndags. På rätt dag! Jag ska bara få tid att lägga in den också. Hav tålamod!

tisdag, oktober 22, 2013

Jag är visst skyldig någon en förklaring ;-)

Jo såhär är det. Jag ska ju gå ner i arbetstid efter nyår, främst för sonens skull då, och detta ska finansieras på något sätt. Eftersom jag inte fått nåt stort arv av nån rik släkting jag inte visste jag hade och inte heller vunnit på Lotto som jag inte spelat eller de lotter jag inte köpt så tänkte jag vara ädel och avstå från lite lyxkonsumtion. Och att fixa medlemsskapet i blondin-klubben hos frissan för i snitt 700 kr/månad får nog räknas dit. Eftersom jag knappast vågar trixa med blondering hemma efter katastrofen tidigare i år (någon kanske minns gullefjun??) och inte heller är sugen på att återgå till att vara rödhätta så tänkte jag försöka hitta nån hårfärg som är ganska lik min egen naturliga men inte lika död och trist. Efter ett bra tag, och efter att ha skaffat en riktigt riktigt ful utväxt, bestämde jag mig... och skred till verket.

Jag är nog faktiskt ganska nöjd med resultatet...

Så, där har ni förklaringen till att jag offrade det blonda för sonens skull ;-)

Och apropå färg: två gröna dagar nu! :)

lördag, oktober 19, 2013

Åsså litta annat!

Sedan senast bloggen uppdaterades har det hänt lite annat än bara ätande, faktiskt ;-) Bland annat har jag genomgått första steget i sagopedagogutbildningen. Och jag är såld! Än så länge i alla fall ;-) Första delen handlade mycket om berättande och berättarskap, och i olika smågruppskonstellationer utvecklade vi våra färdigheter med hjälp av utmanande och varierande övningar. Tredje och sista dagen avslutades med att vi utifrån sagor som vi fått och sedan bearbetat och gjort till våra egna hade en berättarföreställning med resten av gruppen som publik. Gruppen består av en massa härliga och engagerade människor och stämningen var öppen och trygg redan tidigt i processen. 

Jag har också för första gången i mitt liv tovat ull, både varianten där man bearbetar ullen med varmt vatten och såpa/diskmedel och varianten med nåltovning. Och minsann fick jag blodad tand, så bli inte förvånande om ni ser mig shoppandes ull lite här och där ;-) Min första skapelse blev min hittills bästa, en liten tomte... Nu är jag sugen på att göra små spöken, till sagan om spökbarnen som bytte färg, men de är ju så måååååånga ;-)




Hjärtat, framför Angry Bird på fotot ovan, är nåltovat med en "stomme" av formklippt skumgummi som bas, och rätt mysigt faktiskt. Jag funderar på att med de lite äldre barnen ha det som ett "den som håller i hjärtat har ordet just nu"-hjärta vid sagostunder och liknande. Vi får se.

Denna veckan som gått har till fyra femtedelar bestått av VAB. Tajmingen var som vanligt taskig då vi hade inskolning på jobbet och jag verkligen hade behövt vara där, men Peter var tvungen att jobba över för att få sina lediga dagar på höstlovet beviljade så det fick bli jag som tog det ändå. Men jag pep in en snabbis i onsdags morse så jag kunde vara med på fotograferingen i alla fall.
VAB-veckan innehöll bland annat muffinsbak, men de blev inte så goda. Nästa gång tar vi nog samma grundrecept men har hackad mörk choklad i smeten. Sonen hann också vänja sig vid nybakade bullar på morgonen/förmiddagen, så nu kommer väl abstinensen ;-)





Och vad mer? Låt se... Jo maken har flyttat in i sovrummet igen efter att ha fått sin apné-skena, och nu funkar det att sova bredvid honom ;-) även om han snarkade pyttelite inatt. Jag har fått vara med om att vinna en bowlingmatch för en gångs skull. Ugnen har pajjat, eller om vi har tur så är det bara ett lager i fläkten som har kastat in handduken. Jag har haft utrensning bland mina kläder, igen, och skänkt bort en hel del kläder jag med största sannolikhet inte kommer att använda ens om jag i framtiden kan få på mig dem. En av de bästa i Idol har åkt ut (George). Och jag vägrar fortfarande göra den senaste uppdateringen på iPaden. Så. Här är mitt liv. 

Gult är inte fult.

Men det är inte den färg jag vill se dominera min kalender. Tyvärr är det så nu, från förra fredagen är det nästan bara gult och vissa dagar farligt nära rött. Vikten har stått still, men jag är illa ute och MÅSTE komma på rätt spår igen. Jag velar mellan "börja om från noll"-inställningen, eller rättare sagt börja om så som jag startade för snart 4 veckor sedan, och "ha ännu striktare planering än tidigare för att skapa ett nödutrymme upp till gult"-varianten. Eller om man ska vara helt sanningsenlig, hjärnan velar mellan de två, medans kroppen och känsloätaren i den säger "skit samma, du fixar det inte ändå". Det är dags för hjärnan att ropa högre och överrösta! Nu när inte känsloätaren kan knipa käft...

Många försöker få mig att testa den så populära 5:2-dieten, det är vad som är tapeten nu men tidigare var det ungefär samma med LCHF och innan dess medelhavsdiet och innan dess ViktVäktarna o s v. Visst, 5:2 kan säkert funka för många "normala" människor som bara är lite för glada i mat eller har svaga punkter i karaktären, för dem kan det säkert funka att "bara" behöva vara strikt och planerande och noga 2 dagar i veckan och äta "vanligt" resterande 5. Och många får som positiv bieffekt att de skärper till sig litegrann även på de där 5... Men jag ÄR inte "normal" vad gäller detta, det finns en anledning till att ätstörningsteam och liknande finns inom sjukvården. Vi funkar lite annorlunda, och oavsett vilken ätstörning man har så är det inte att "bara äta mer/mindre". Det är inte mycket som är "bara" ö h t. Det är lite som när de som är lite nedstämda p g a att de ogillar hösten menar att de som lider av depression ska "rycka upp sig" för det gör minsann de själva. Oavsett så har man, som jag tjatat om så många gånger, det huvudsakliga ansvaret för sig själv och sin hälsa, det är inte så att jag försöker frigöra varken ätstörda eller deprimerade det. Bäst att vara tydlig. Men: det är en stooor skillnad mellan att vara lite nere och att vara deprimerad, och det är en stor skillnad mellan att "gilla god mat" och att ha ett matmissbruk. Och jag kommer nog aldrig sluta dela med mig av mina erfarenheter, får jag bara en endaste människa att förstå så är det värt allt.

Så, på't igen!!


tisdag, oktober 08, 2013

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det att jag loggar in på bloggen på ETT försök. Hoppla... Det har nog inte hänt på flera år, jag glömmer alltid vad jag har för inloggningsuppgifter. Det är väl åldern, eller nå't.

Helgen då? Jodå, den gick... På fredagskvällen när goda vänner var på besök åt jag precis vad jag skulle av maten, åt INGEN kladdkaka och sen bara rostade sojanötter som snacks. Alla tiders.

Lördagen spenderades delvis i Landskrona där jag bl a kollade på en väninnas dotters fotoutställning, och dels hade jag matsäck med mig (smoothie och oststavar) och dels var fika-värdinnan snäll och tänkte på mig lite extra :-) och serverade fruktsallad i stället för onyttigare mer svåremotståndliga grejer. Så jag höll mig till min matsäck.

Och så kvällen då, med spelkväll hos andra goda vänner. Grönsaksdipen högg jag in på med glatt humör ;-) men utöver det slank det bara ner 2 bitar chips och 2 bitar godis i snacksväg. Resten lyckades jag stå emot, trots intag av vin vilket brukar försämra motståndskraften. 

Med andra ord: jag är nöjd med helgen matmässigt! Och på alla andra sätt också... Har ni inte testat att spela Kinect/X-Box så försök få tillfälle till det! Friidrott, täppa igen hål på akvarium, "släde med hinder", forsränning, stoppa massiv attack av bollar och lite allt möjligt var skitkul! Och gav ett rejält träningspass. Samt, som bonus, roliga filmklipp :-D 

Idag har jag varit lite utanför ramarna vad gäller maten, och bl a ersatt en "riktig" måltid med en recoverybar fast det inte alls var en sådan nödsituation samt käkat en helt onödig glass. Övriga måltider var dock bra och jag har hållt mig inom en rimlig kcal-nivå och hyfsad energifördelning. Så gult blir det, det var inte så illa att det blir rött. Men, nu kommer utmaningen att inte fastna i detta utan ta mig upp på spåret igen imorgon.

Och på tal om utmaning så påbörjar jag imorgon min utbildning till sagopedagog. Via 4 tillfällen på 3 dagar vardera under 8 månades tid ska jag utveckla och fördjupa kunskaper om sagans och sagoarbetets utformning, framträdande, möjligheter och pedagogik, samt lära mig mer om att använda sagan som verktyg för att synliggöra och genomföra läroplanens mål. Del 1 börjar alltså imorgon och heter Berättandets magi. 

Nä nu kom sonen hem med mat från McDonalds och doften är inget kul för mig idag när jag redan har svårt att sköta maten, så jag tror jag borstar gaddarna, drar mig undan och kryper ner under täcket.

Jo förresten, vågen visade efter 2 veckor ett minus på drygt 4½ kg. Det får jag väl vara nöjd med.

Tjing! 

fredag, oktober 04, 2013

Det är inte varje dag...

... jag pladdrar på Familjeliv om vilket språk Jesus pratade, det är inte riktigt den typen av ämnen som brukar dryftas, men plötsligt händer det!!

Å andra sidan hände det också att jag fick läsa, givetvis av en skribent gömd bakom anonymt flagg, att det inte verkar finnas någon som jag är rätt partner för. Anledningen: jo jag har den knäppa läggningen att anse att en person som skulle "kräva" att jag slutar träffa en vän enbart för att vi en gång i tiden varit mer än bara vänner inte vore rätt partner för mig. Det skulle alltså här inte handla om nån som betedde sig illa, eller flirtade/stötte, eller tog en massa tid från familj och vardagssysslor eller något sådant, utan det enda "felet" vore att vi tidigare haft en kärleksrelation och/eller sexuell sådan. Jaja i alla fall, jag och Peter har ju varit ihop i 18 år så vi får väl hoppas att han inte delar den där uttalade åsikten utan att han faktiskt ser mig som rätt för honom ;-)

Och nej, jag umgås inte med något ex idag (vi bara växlar några ord då och då när vi råkar stöta på varandra) så ni behöver inte spekulera ;-) Men jag har gjort...

Nåja, nog om det. Dagen idag blev grön. av 11 dagar har 10 varit gröna och en gul och det har kännts lite lättare nu ett par dagar än i början av veckan. MEN... det finns nästan alltid ett MEN... nu kommer en helg med frestelser. Imorgon har vi gäster och då kan jag ju till stor del begränsa och styra frestelserna. Jag och Simon bakade kladdkaka som vi ska bjuda på efter maten, och jag ska INTE ta nåt av den utan nöja mig med grädde och bär. Och om jag inte skulle fixa det, så har jag gjort egna små kladdmuffins a la LCHF-recept som jag kan ta av i allra värsta fall. Men de ligger i frysen, så förhoppningsvis orkar jag inte ta fram dem ;-) men ändå motstå den vanliga kakan. På lördag ska jag först spendera dagen på sta'n på annan ort och kommer att behöva äta något när jag är där, så det gäller att ha nån smart mat med mig och samtidigt motstå frestelse på de eventuella fik eller matställen jag hamnar på med väninnorna. Och på kvällen ska vi ha en trevlig lekfull spelkväll hos goda vänner där det lär finnas inte sådär superlämpliga snacks.

Åh vad jag hatar att sådana där grubblerier ska behöva vara inblandade när det vankas trevligheter, jag vill bara kunna slappna av och koppla av och ta det som det kommer som alla andra... Men jag är inte som alla andra, inte när det gäller vad man stoppar och inte stoppar i munnen. (Ja jag snackar mat alltså, inget snuskigt! För en gångs skull ;-)) Börjar jag äta vissa saker så är det ett helsicke att sluta. Och kan jag inte sluta så gör skuldkänslorna och skammen det ännu svårare. Och så äter jag ännu mer för dagen är redan förstörd. Och veckan. Och månaden. Och då kan jag överäta vad som helst, även saker som i sig är nyttiga och bra, för att trösta mig. Och så blir det ytterligare ett snäpp värre. Jäkla demoner, försvinn!

Nej ni har rätt. Jag ska inte ta ut det negativa i förskott. Jag kan fixa det. Chansen är... befintlig. Åtminstone.

Oj klockan har passerat midnatt med råge och halv sju förväntas jag studsa upp ur sängen pigg och redo för en lång dag på jobbet. Så: på återseende.

torsdag, oktober 03, 2013

EFIT torsdag 3 oktober.

Ja, egentlig EFIT-dag är imorron men då är jag på jobbet typ 10 timmar och lär större delen av den tiden varken ha tillfälle eller komma ihåg att plåta. Så jag kör idag istället när jag med undantag för ett telefonsamtal på morgonen är helt fri som en fågel. Nästan...

Och för er som undrar: EFIT = Ett Foto I Timmen. www.ettfotoitimmen.se

Jag började dagen med att duka upp sonens morgoncocktail: Concerta, allergimedicin, hostmedicin och ett glas mjölk. Same procedure as every day, James...

På skolan klipptes det gräsmattor, så efter hemkomst var det min tur att medicinera lite extra.


För att inte bara sova bort hela dagen satte jag igång med att vara aktiv i köket. Plockade ur diskmaskinen, trååååååkigaste hushållsarbetet förutom strykning, och bestämde mig för att rosta lite sojabönor. Gott och nyttigt snacks! Här en burk avrunna sojabönor, 2 1/2 tsk olja, salt, lite grillkrydda och lite vitlök. In i ugnen på 250 grader.


Man blir hungrig av att greja i köket. Till mellanmål blev det en proteinshake och ett gäng ostchips.


Sojabönorna var färdiga och hade svalnat! Och gått från att väga 240 gram till att bli 90 skrynkliga gram salta snacks.


SEN behövde jag vila lite och tog en timme under täcke och filt.


Sen var det dags att hämta sonen på skolan. Att jag hade smugglat dit hans cykel och packat ner fika hade han ingen aning om.


En cykelpicknick blev det! Med diverse tillbehör och lek. Och poserande ;-)


Imorgon får vi gäster och Simon tyckte vi skulle bjuda på kladdkaka. Så då fick han baka. Med mycket stöd av sin morsa som hatar att baka...


Färdigt!


Timmen senare var detta mitt sällskap:


Simon däremot umgicks flitigt med Sebastian. Ja min i-Pad alltså. Ibland känns det som att jag håller på att förlora honom. Alltså Sebastian ;-)


Sen var det dags att fixa morgondagens matsäck. Ostpaj och sallad, samt smoothie till både frukost och eftermiddagsmellanmål.


Vad jag nyss gjort när nästa foto togs behöver jag väl inte säga?


Dagen avslutades med TV-tittande och rostade sojabönor. Och nej klockan är inte 21.30 än men det lär se likadant ut då ;-)


tisdag, oktober 01, 2013

Plus och minus. Bra och dåligt.

Jodå, det blev en grön vecka! Sephåphan! Och den gröna veckan resulterade i ett minus på 3 kg, vilket ju är kul och bra och så men mest ett bevis på hur jäkla uselt jag äter i vanliga fall. Men som sagt, en hel vecka med utmärkta matdagar är inte fy skam.

Så började då en ny vecka igår. Och plötsligt blev det så mycket jobbigare, demonerna började spöka och jag hade t o m saker framme vid munnen och på väg in som absolut inte alls skulle dit... innan jag avbröt i sista stund. Lyckades ändå till slut få en grön dag, dock med två små gula prickar i form av en msk sylt till lunchen för att burgaren var för torr och lite för mycket nötter på kvällen. Framåt kvällen började näsan rinna...

... och i morse var det skallebank, frossa och näsinkontinens. Bacillerna verkar nu ha vandrat varvet runt i familjen och kommit tillbaka till utgångspunkten, d v s mig. Jomen tack så hemskt mycket då. Och dagen idag har varit kämpig. Vissa vill inte äta alls när de är krassliga. Jag vill bara äta och trösta mig själv. Eller JAG vill inte, men de där inre spökena vid namn ätstörning och matmissbruk vill. Till slut blev dagen en blandning av plus och minus.
* Skallebanksmorgonen fick mig att ligga kvar i sängen så länge jag bara kunde vilket ledde till att den planerade äggfrukosten blev en Nutrilett färdig shake i all hast vid ankomst till jobbet. Ingen giftig mat om man så säger, men inte riktigt vad jag egentligen borde få i mig. Och själva grejen att frångå planen är INTE bra för min del. Så: minus.
* Förmiddagsmellanmål: en näve rostade sojabönor. Plus.
* Till lunch blev det den medhavda korvlådan med ett glas mjölk till. Plus.
* I personalrummet fanns det gooooodis mitt framför näsan på mig. Jag tog INGET! Plus.
* Till mellanmål slank det utöver de medhavda oststavarna ner en halv macka med ungarna på jobbet. För den vanlige svensson är en halv macka inget att göra något väsen av, men för mig är det som sagt "farligt" att göra avsteg från planen för det är så lätt att jag ser dagen som misslyckad och fortsätter på samma väg. Dessutom trissas suget och efter en liten macka vill kroppen ha fler, och fler och fler. Så: minus.
* Dock: jag TOG ingen mer macka utan det stannade vid den halva. PLUS!
* Nytt mellanmål innan hemfärd från jobb: medhavd grekisk yoghurt med bär. Plus.
* Väl hemma var jag så trött och kände mig så dassig att jag inte orkade fixa riktig mat. Så det blev en Swebar (bar med chokladsmak) och lite jordnötter. Swebaren är okej som nödproviant på resande fot eller på jobbet om jag glömt maten hemma t ex, men ska inte vara i stället för riktig mat. Minus.

Jag får kalla denna dagen gul. Kostreggningen visar att jag hamnade på en okej energinivå och hyfsad energifördelning också, men det blev ett par dåliga val och ett tillfälle där suget tog över litegrann.

Summa summarum hittills: Av 9 dagar är 8 gröna och en gul. Ser fint ut, men trenden att det blivit tuffare de senaste dagarna känns inte riktigt bra. Det lär bli en kämpardag imorgon också!

(Ignorera detta:
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 6315536277 )

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...