Det finns inga osjälviska goda gärningar?

Nog har ni väl hört det lite då och då? Tanken bakom är att man gör goda gärningar som får en själv att må bättre för att man gjort dem... Och visst det är väl naturligt att det känns bra att hjälpa någon annan, men betyder det att gärningen är självisk? Innebär inte självisk att man gör saker bara för sin egen skull, för egen personlig vinning? Så tänker i alla fall jag kring ordet. Och därmed så blir en gärning som gynnar någon annan inte automatiskt självisk för att man själv får en positiv känsla av det.

Däremot så upplever jag hos en del att den personliga vinsten är den absolut viktigaste, och inte bara en positiv bieffekt, och dessa personers ständiga självförhärligande får mig att fundera... Vinsten för den/de individ/individer som är mottagare av hjälpen blir ju i regel inte mindre för det i den konkreta situationen, men om vi människor måste kunna visa upp för och uppmärksammas av andra hur himla fina och goda vi är för att vi ska hjälpa de som på olika sätt har det sämre ställt än oss själva så vad gör vi när den uppmärksamheten dalar?

I alla fall, jag kom att tänka på det när jag passerade en av sta'ns tiggare härom dagen. Jag har inte för avsikt att debattera för eller emot tiggeri, och jag menar inte att man är skyldig att ge till någon person, organisation eller insamling ö h t. Så var det sagt. Men jag blev varse ett mönster hos mig själv... att ju mer jag "unnar" mig själv desto mer benägen är jag att skänka saker eller pengar till välgörande ändamål. Det är väl samvetet som talar, att jag inte kan försvara för mig själv att inte ge när jag själv lagt ut en rejäl summa på konserten jag är på väg till, köpt färdigmat för att jag är för bekväm för att laga själv eller nyss handlat nåt så icke-nödvändigt som några flaskor vin på Systembolaget t ex. Jag tror inte jag är helt ensam. Så även om inte själviskhet styr givandet så spelar kanske åtminstone samvetet en stor roll?

Nåja, nåt helt annat. I fredags var det 21 år sedan jag och maken träffades och blev förtjusta i varandra. Det var även sonens namnsdag, en trevlig slump eftersom jag så länge jag kan minnas tänkt mig det namnet på en son men kunde såklart inte veta att jag skulle träffa den sonens pappa det datumet (det var alltså inte p g a att vi träffades då som vi valde det namnet ;-) ). Passande nog kom arenaturnén Rock of 80's till Malmö just i fredags så vi fick en riktigt trevlig årsdag. Nostalgifaktorn var hög, allsången var stark, rösterna var fenomenala, publiken var med på noterna och skämten var till största delen roliga om än ofta långt under bältet.

Rösterna ja... Per Andersson, komikern, kan faktiskt sjunga också. Inte som de andra ;-) men övre medelsvensson i alla fall. Peter Johansson är ju fenomenal, alltid. "The boy next door", tills han öppnar munnen ;-). Bruno Mitsogiannis hade jag aldrig hört live tidigare men jag förstår att han och Peter fastnat för varandra och gillar att jobba ihop. Bruno är kanske inte superkänd för den stora allmänheten, än så länge, men är en flitigt anlitad musikalartist och har varit med i flera stora produktioner de senaste åren, bl a American Idiot på Malmö Opera. Joacim Cans, från Hammerfall, har också en strupe av guld. Jessica Andersson har det hänt en hel del med sen hon var med i Fame Factory för fjorton år sedan, från försiktig finpoptjej till allsidig artist. Thomas Vikström är nog den minst kända av frontartisterna trots att han sjungit med flera kända band såsom Candelmass och Talisman. För mig är han dock främst sångare i Talk of the Town... Minns ni Free like an eagle? Och så har vi Kee Marcello, tidigare gitarrist i Europe, som höjde nostalgifaktorn ytterligare.

Ni som råkar vara vän med mig på facebook har kunnat se två liveklipp från kvällen, för er andra lånar jag detta ihopklipp från youtube, inspelat i Göteborg två veckor tidigare:

Nu har jag blivit sugen på att skaffa biljetter till Peter & Bruno on tour i Malmö i mars... Nån som vill sponsra? För just nu är plånboken sur på mig igen, lite sådär i förväg eftersom den vet att jag ska till Ullared om några veckor ;-)

Igår var vi på Halloweenfest, men det får jag skriva mer om en annan gång. För nu är det dags att ta på sig långkalsongerna, undertröjan, flanellskjortan, vinterjackan, vantarna och mössan. TFFs sista hemmamatch för i år väntar. Ciao!

Förlåt mig ty jag har syndat.

Eller Förlåt mig sjukgymnast ty jag har slarvat. Förvisso har jag haft en del annat att bita i de senaste veckorna men jag borde ha gjort hemläxan lite bättre ändå. Skärpning Johansson!

Jag ska förresten till just sjukgymnasten igen på torsdag och tänker, om jag kommer ihåg det, prata lite med henne om några saker som kan underlätta vissa av mina vardagliga sysslor i hemmet. Det är dags att ta upp det nu, jag har fått hjälp av en god vän att inse att jag måste svälja stoltheten och släppa det trotsiga "kan själv"-tänket. Att det finns ingen skam i att om möjligt använda verktyg och hjälpmedel som kan bidra till besparingar av den energi jag så väl behöver till annat. Att jag givetvis ska undersöka möjligheten att få låna dessa hjälpmedel. En klok vän det där... Jag har några sådana.

Klok som en bok lyder talesättet. Men nu har det publicerats forskningsresultat som säger att personer som inte läser böcker är smartare än andra. Rimligen betyder det att jag är ett geni nu för tiden, vilket å sin sida borde inneburit att jag själv kunnat förstå det som min kloka vän nu i stället fått lära mig. Typiskt, man kan inte lita på forskarna denna gången heller.

Fast forskningen som säger att rödvin är väldigt nyttigt, DEN tror jag på. Fullt ut. Vänta bara tills jag återhämtat mig från senaste allergichocken så ska jag minsann bli hälsan självt! Tills dess är jag kompis med diverse alkoholfria betydligt mindre nyttiga alternativ :-D

Förresten, om någon till äventyrs missat det kan jag informera om att det idag är två månader till julafton. Jag kan inbilla mig men det känns som affärerna är senare med sina julgrejer i år än tidigare. Inte mig emot i så fall, jag tycker det räcker fint att de kommer fram i november. Någon som kan bekräfta eller dementera min känsla?

Det svarta hålet...

... i tvättmaskinen eller torktumlaren som är skuld till så många udda par sockar eller strumpor har väl de flesta hört talas om och verkar återfinnas i en stor del av hemmen. Men här hemma ryms andra fenomen också, bl a sådana som får stora vinterjackor att försvinna. Jag begriper't inte... det är liksom inte så att en tjock jacka med lurvig luva bara kan ramla bakom byrån och gömma sig eller hänga på samma galge som en annan jacka så att man inte ser den. Den ryms inte heller i någon ryggsäck eller möss- och vantlåda. Den är bara puts väck!

Jag har förvisso en jacka till, en riktigt lång varm skön sak som tjänstgjort som jobbjacka de senaste åren, så jag lär inte behöva frysa arslet av mig i vinter. Men ändå... Skumma saker händer. 

På tal om skumma saker kom jag osökt att tänka på skumtomar, och på tal om skumtomtar kom jag att tänka på julmust, och från julmust är steget inte långt till glögg. Det känns som att jag gick i shorts härom veckan bara och ändå är det dags att sätta årets badrumsglögg så att den kan avsmakas till första advent. Ja jag kallar den så, badrumsglögg. Den brukar benämnas garderobsglögg eftersom just garderoben är en populär plats att ha den jäsandes, men jag tycker inte att glöggstank på kläderna är något att eftersträva. Så min får jäsa i badrummet, därav badrumsglögg. Helt enkelt. 

Förra årets brygd.

I år får adventsmyset ytterligare en dimension då vi fått äran att vara faddrar till en go' liten tjej som döps just första advent. Vi har redan sedan tidigare samma fina uppdrag åt hennes storebror, så tydligen har vi gjort något rätt i alla fall ;-) Och jag tycker det är rätt häftigt att ha vänner i så olika skeden av livet, några är i det absoluta småbarnsstadiet och några har börjat njuta av livets efterrätt i form av barnbarn. 

Det var en gång 5 oskulder...

... som gick på rockkonsert ihop...

I alla fall 5 st Volbeat-oskulder. Konserterfarenhet fanns hos oss alla, i varierande grad, men just herr Poulsen och gänget hade ingen av oss upplevt live förrut. I torsdags var det alltså dags. Jag kan säga att första gången var trevlig, inte alls smärtsam och uppfyllde förväntningarna! :-)

Jag hade nog velat ha en liiiite annorlunda setlist, saknade ett par låtar och hade velat skifta ordning lite på de andra ;-). Jag har å andra sidan inte lyssnat skitmycket på Volbeat och det är möjligt att de egentligen valde helt rätt, och kvalitetsmässigt liksom fanns inget att klaga på. (Inte på gruppen åtminstone, möjligen ljudteknikerna.) Det lät skitbra avbåde röst, instrument, timing, låtar och energi... Ett riktigtbra liveband med andra ord!

Vi blev lite förvånade över att inte vara i övre åldersskalan av publiken. Det var en hel del, och inte bara några enstaka, både kvinnor och män i typ minst 60-årsåldern där. Fler sådana än riktigt unga verkade det som. Intressant.

Ett egeninspelat ljudklipp kan jag bjuda på, i övrigt njuter jag av så'nt som andra spelat in ;-) Här är (inte hela) Let it Burn från senaste plattan:


Efter konserten roade jag mig med att studera en större massa personer med varierande tågvana och även varierande berusningsgrad bete sig som yra hönor på stationen, själv hade jag koll på läget och satt lojt på min bänk mitt i folkmassan när de försökte komma in på tåg som nått sin ändstation eller när de fick för sig att bara för att tåget var sent så hade det bytt plattform och de undrade hur de skulle hinna ta sig över dit. Jag hamnade sedan i en vagn med nästan uteslutande killar i 20-årsåldern och de var intressanta att lyssna på :-)

Så, kan jag rekommendera andra att roffa åt sig en biljett om Volbeat spelar i närheten? Oh yes!

Förbanden var förresten två. Dels ett band som heter Crobot och som jag aldrig tidigare ens hört talas om, ett säkert musikaliskt begåvat gäng men min upplevelse i torsdags var att de var så pass flummiga att jag nog behövt röka nåt olagligt för att riktigt förstå. Och dels Airbourne som jag lyssnat på lite innan och som finns med på mina Spotifyspellistor, ett schysst band med rätt basic stuk. Typ amerikanskt garageband fast de luxe-varianten.

Nå, idag är det lördag påstås det och jag sitter och försöker samla ork att agera bowling-groupie, Peter råkade halka in i a-laget igen idag p g a andra spelares frånfälle. Dagens ena match är redan spelad och där gjorde han helt OK ifrån sig, och andra matchen tänkte jag alltså försöka lyckas se. Men då krävs det att jag slutar sitta här och kolla på Volbeat-klipp! Lämnar er för nu med en av mina favoritlåtar, Cape of our hero, som de inte spelade i Malmö men däremot dagen innan i Danmark varifrån klippet är. Rock on!

EFIT måndag 17 oktober.

Dags för Ett Foto I Timmen igen då. Passititetsvarning utfärdas.

Efter att ha varit vaken i några timmar började jag röra så smått
på mig och fixade morgonmedicineringen i form av Betapred.
Skål!

Timmen senare satt jag i väntrummet på
min vårdcentral inför en date med min husläkare.

Och ytterligare en timme senare blev jag tömd på lite
blod. Förra veckan i samband med den allergiska reaktionen
var jag nästan omöjlig att sticka men nu var det
som vanligt inga bekymmer. 

Efter besöket på VC passade jag på när jag ändå hade privat-
chaufför att ta en kort sväng på blomsteraffären. Inköpen blev
några prydnadspumpor, ett par gröna krukväxter för 10kr/st
och en bukett rosor.

Kvart i två fick magen påfyllning - rester
från söndagens middag. Perfekt.

Uppladdning inför torsdagens Volbeat-gig
pågick kvart i tre.

Lite mellanmål.

Tack Gud för Netflix när man är sjuk! How I met your mother
är serien jag för närvarande plöjer igenom.

Kvart i sex - fortfarande How I met your mother. Fast nu
i liggande ställning, tidigare sittande.

Kvart i sju orkade jag faktiskt steka lite plättar...

... som jag sedan åt på bowlinghallen. Både mitt eget och
makens korplag vann för övrigt.

Kvart i nio checkade jag in maten på
stället jag om orken finns ska käka på innan
torsdagens konsert.

Kvart i tio blev det kvällsmat. Gurkstavar och vitlöksdipa.

Resten av kvällen spenderades i skrota-hemma-kläder
i sällskap av TVn. High life!!

Det är svårt att undvika depp-bloggande...

 ... när det som tar störst del av ens vardag och kräver mest av ens tankeverksamhet är att i första hand lära sig leva med sina hälsoproblem och i andra försöka göra vad man kan för att minska dem, det är nog mycket det (i kombination med brist på energi såklart) som gjort att jag bloggat så lite på senare tid. För vem vill läsa en gnällig blogg?

Samtidigt är det väl en del av just "lära sig leva med" att inse att nu är det såhär läget är, Jag har inte gett upp om förbättring, långt ifrån, har inte kastat in någon handduk alls men måste försöka landa i att just nu gör jag vad jag kan utifrån de förutsättningar jag har.

Förutsättningarna då...tja de har ändrats lite ytterligare sedan senast. Bl a har jag varit på mitt första besök på mottagningen som specialiserar sig på två kroniska sjukdomar som jag misstänks kunna ha. Återbesök är bokat nästa månad, tills dess ska några ytterligare prover och undersökningar analyseras för att man till fullo ska kunna utesluta andra orsaker till måendet innan man sätter ev. diagnos. Det känns tryggt, och viktigt att det blir så rätt och väl underbyggt som möjligt.

Jag har också hunnit spendera lite tid på sjukhus förra veckan. Kort version: tant får kraftig urinvägsinfektion och ges antibiotika --> tant fullföljer kur och får sedan tillbaka symtomen --> tant går till VC som ser att infektionen finns kvar och skickar provet till odling --> VC håller på att skriva ut penicillin vilket tant upptäcker och stoppar då tant är allergisk mot det --> tant får i stället en annan sorts antibiotika... och tant är uppenbarligen allergisk mot även den! Rejält...

Med andra ord fick jag användning av adrenalinpennan jag fick utskriven efter förra allergiska reaktionen för några månader sedan och tog den + betapred innan jag larmade 112. Tajmingen blev rätt bra denna gången med för när jag var som sämst var ambulanspersonalen här och tog hand om mig, exakt vad de gjorde vet jag inte och jag minns t ex inte hur jag hamnade på golvet nedanför sängen (svimmade tydligen två gånger enligt journalanteckningarna), men de hade säkert koll på läget. I alla fall slutade det med inläggning tills dagen efter och övervakning under natten eftersom jag efter de timmar man vanligen vill ha en kvar fortfarande hade känselbortfall i tunga och mun. Men, det redde ut sig denna gången med. Och två bra saker kom ut av det. Eller nej, tre:
- Jag fick remiss till lungmottagningen i Lund för en ordentlig allergiutredning, något jag ville redan efter förra incidenten.
- Jag vet att jag fixar att ta adrenalinet rätt
- Eftersom jag övervakades hela natten och hade stabil andning och syresättning så behövs ingen vidare sömnutredning göras, något som specialmottagningen ev. annars funderade över.

Sedär, jag KAN se det ljusa i tillvaron! :-)

Så nu kanske ni förstår varför min EFIT från gårdagen (läggs upp senare idag) var väldigt...inaktiv, för att använda ett snällt ord. Man blir i allmänhet ofta rejält trött ett tag efter sådana incidenter och har man då underliggande sjukdom av det slag jag har blir det inte direkt bättre. Just nu känns det som att jag kämpar mot klockan då jag ska på konsert på torsdag vilket kräver en viss energidepå. Men det är ju tur att man är så gammal att man numera bokar sittplats på sånt där :-D Haha...

Konsert ja,Volbeat it is!! Gig på Malmö Arena, nära och bra. Jag har aldrig sett dem live förr och inte lyssnat jättemycket på dem utöver de låtar som spelats mest på radion men nu har jag lyssnat in mig extra och älskar vad jag ser och hör, inkl countryinfluenserna som slår igenom i en del låtar. Jag tror inte jag upptäckt en enda dålig låt faktiskt...

En annan stor musikupplevelse ligger en bit fram i tiden: Metallica i Köpenhamn i februari! Vi är 6 st som ville gå ihop och vi lyckades få biljetter parvis till en av fyra konserter på den nya Royal Arena. Vi sitter två och två med några sektioner mellan oss men kan i alla fall ladda upp och ladda ner ihop :-)

EFIT lördag 24 september 2016

En fanfar tack! För jag kom ihåg att EFITa denna gången!

Lördag 24 september. 3 månader till julafton, just sayin'...

Sådär kan man se ut när man kvällen före gått och lagt sig med vått hår!

Klockan 9 var jag på väg mot Malmö och då man inte bör fippla med telefonen när man kör så tryckte jag bara på avtryckaren när luren satt i sin hållare. Såhär blev det.

Framme i Malmö hade matchen nyligen börjat. Här klockan 10 var de inne på andra halvan.
Hur det gick? Hm.... Nästa fråga?!

Efter matchen tog jag en runda på Coop. Klockan 11 stod jag som bäst
och funderade på om jag vågade köpa några nötter eller ej. Jag avstod.

Det blev i stället en bulle och lite mjölk som intogs i bilen på väg hem.

Väl hemma var jag minst lika trött som jag såg ut.

Klockan 14 tog jag inget foto. Jag antar att jag helt enkelt låg och vilade då.

Klockan tre på eftermiddagen var jag en bit in på sminkningen
inför kvällen ty det vankades tripp till Helsingborg och makens syster med familj.

Precis när vi skulle köra upptäckte jag ett hål vid en söm på byxorna. Snabbt
roffade jag åt mig ett litet rese-sy-etui jag köpt på tiokronorsmarknaden för ett tag
sedan och fick sen laga byxorna i bilen.

Klockan fem var vi nästan framme vid slutdestinationen. I baksätet
skymtas svärmor som vi plockat upp på vägen.

Lite bål i väntan på kvällens hedersgäster.

Och hedersgästerna var sonens kusin och hans flickvän som nu förlovat sig.
Här vår present till dem, bl a från Majas Cottage.

Till dessert blev det en himla god knäckig äpplekaka!

Lite "Vem tror du tycker vaddå?"-spel blev det därefter. Vissa av oss hade svårare
att inte gå in i diskussion om varenda fråga än andra ;-)

Klockan tio beundrade jag den fina höstiga buketten.

Timmen före midnatt fick SingStar jobba hårt! Här battlar
svägerskan och hennes make.

Strax efter midnatt blev det lite nattamat. Snart hemma!

Nu blir det inte mer för denna femöringen!

Hur vill ni ha era maränger?

Viktig fråga, inte sant?

Vill ni ha dem frasiga och luftiga så de liksom smular ihop i en söt liten hög och försvinner i munnen? Då är jag nog en fenomenal marängbakerska i era ögon. Eller munnar... 

Vill ni ha dem sega och mer "kakiga" så de varar längre än 1 1/2 sekund i munnen? Då är jag mindre lyckad. Eller inte lyckad alls.

Tyvärr tillhör jag själv den sista gruppen. Men, de var ändå bra att ha när jag efter upplägget kom på att jag glömt sockra grädden till lowcarbkladdkakan.

På tal om kakor... Pannkakor hade jag inte gjort på ett bra tag när jag i söndags blev akut sugen, vilket passade bra då jag hade mjölk med passerat bäst före-datum som behövde användas. Eftersom jag FÖRSÖKER äta så som jag faktiskt mår bäst av så blev det en kolhydratreducerad variant, 3 ägg vispades ihop med 3 dl mjölk, 1 msk fiberhusk och 3 msk kokosmjöl och så stektes de i fettsnål panna som bara penslats med lite smält smör. Efter att ha stått och svällt ett tag såg smeten ut ungefär som färglös gammal tjock äppelmos ;) men resultatet var aldeles utmärkt! 

Gör man dem lite tjockare är de jättegoda med vispad grädde och bär till, och då räcker det långt med bara en. Och tunnare tycker jag de är godast med bara lite socker/sötningsmedel på (det senare alternativet för mig då).

Man kan göra utan kokosmjöl med och öka på fiberhusken i stället men dessa blev mer lika "vanliga" pannkakor.

På tal om att må bra så damp det idag ner en kallelse till den specialistmottagning jag stått i kö till. De jobbar främst med två av de sjukdomar som jag ev. misstänks ha. Nu blev det påtagligt nervöst... men jag ser samtidigt fram emot det. Inte själva besöket i sig  men den ökade klarhet jag lär kunna få efteråt vare sig det ställs någon diagnos där eller ej, vare sig sjukdomarna utesluts eller bekräftas. Bra tajming blev det också då jag dels nyligen beställt utskrift av alla provsvar och anteckningar från både vårdcentralen och akutsjukvården och dels för att jag har en bokad tid hos min husläkare veckan därpå. Hoppas bara att maken lyckas ta sig ledigt den dagen också. 

Tycker ni att de senaste blogginläggen ser annorlunda ut? Då har ni rätt, jag bloggar från telefonen och kan bl a varken ändra typsnitt eller placeringen av fotona. Men datorn står precis som förra gången i ett annat rum och jag pallar'nte gå dit. Nej jag är inte lat! Jag är sparsam med orken. Energiekonomisk, if you will.  

Det blev en lååååång sommar...

... i år, folk havsbadar och har sig till höger och vänster flera veckor in i september och nätterna är fortfarande i mitt tycke olidligt varma och klibbiga. Det är ju många som uppskattat det varma vädret, det är inte så svårt att förstå, men den förlängda sommaren verkar även ha förlängt bananflugeperioden! Dessa små envisa jäklar i massor... Vi dammsuger och torkar och slänger ut matavfall med mera fort som attan och har även kört med vinäger-tricket. Utan önskad framgång. Vi kan inte ha nåt fruktfat, inga färska blommor (åtminstone rosorna vi hade förra helgen var rejäla bananflugemagneter), och kanske värst av allt: vi kan inte ha nån öppnad vinbox inne! Hemska öde!! 

Idag är det i alla fall lite mer normalt septemberväder tror jag, så kanske är det slut på värmen snart och flugjäklarna kan huttrandes och frysandes dra nån annan stanns.

Förrutom att jaga flugor så försöker jag samla ihop lite husmorspoäng. Igår bakade jag kladdkaka, gjorde en god kolhydratsnål i våras men minns inte vilket av recepten jag använde då så jag får väl testa dem igen allihopa (denna kakan blev ätbar typ men det var inte rätt). Och idag gör jag yoghurtglass i en blåbärsvariant (testade förra helgen - goood!) och en vaniljvariant (testade ett annat recept en gång men vaniljsmaken blev för skarp och nästan bitter). Av äggvitorna som blev kvar ska jag försöka göra något jag aldrig lyckats med: maränger! Om jag inte återkommer med någon rapport kan ni utgå från att jag inte lyckades denna gången heller.

Annars? Tja, bowlingsäsongen är igång igen. Jag har tänkt testa att spela så smått nån gång här framöver men har hittills inte kännt mig bra nog i kroppen. Men jag har i alla fall något att göra; agera publik och fanclub både på hallseriematcherna, träningarna och seriematcherna. I hallserien ingår jag faktiskt i ett lag som sisteman och tanken är att jag då ska kunna spela någon enstaka gång.

Och så är jag igång med en ny termin med gospel! Där kan vi snacka friskvård! OK jag är helt slut dagen efter, men det ger mig samtidigt något tillbaka. Själslig energi inte minst. Och det finns ju faktiskt vetenskapliga belägg för att körsång är bra för hälsan! Jag tycker faktiskt att friskvårdsbidraget från arbetsgivaren borde kunna gälla för det också... 

Nu - till marängerna!!! Wish me luck. 

Jag har en ny last,

Bredvid sex, wine and rock & roll då :-D Pizzasallad! Eller vitkålssallad, för pizzan behövs liksom inte. Första veckan efter min allergiska reaktion levde jag nästan på ostpaj och vitkålssallad, jag visste inte vad mer jag vågade äta, pajen har jag nu så smått börjat tröttna på men inte salladen. Tyvärr kan jag inte få den riktigt så god själv som den man köper, så det får bli färdig från Willys eller ICA vilket ju kostar en del.... men åh så gott! Just nu väntar jag på att lasagnen ska bli färdig, den får bli min middag ihop med.... pizzasallad!!

Allergin ja, jag har inte själv fått hem brevet än men sjukgymnasten kunde se igår vad läkaren skrivit. Och tydligen är jag, förrutom det tidigare konstaterade, allergisk mot timotej (kanske inte förvånande m t p att jag reagerar mot gräs) och mot nån sorts mögel (hon läste upp nåt latinskt namn, får se när brevet kommer). Så, fördelen är att det behöver inte alls vara så att jag är allergisk mot jordgubbar i allmänhet, utan det följde mer troligt något med just de jordgubbarna jag nu reagerade på. Nackdelen är att det är oerhört svårt, ja läkaren skrev t o m omöjligt, att undvika de ämnena eftersom de kan finnas typ överallt så jag måste absolut ha medicinerna med mig alltid. Det gör jag såklart klokt i att ha, så det planerar jag att lyda. Men jag försöker också tänka att jag hade extrem otur den där dagen för 2½ vecka sedan snarare än att jag haft tur de 41 åren som jag klarat mig utan sådana kraftiga reaktioner och att jag har goda möjligheter att slippa fler upplevelser av det slaget.

En trevligare upplevelse var det i lördags då min väninna aktivitetsfixaren dragit ihop ett gäng igen, denna gången på Prison Island i Malmö. Efteråt kan det väl summeras som en B-ig variant av Utmaningarnas Hus, lite för trångt och för många lag samtidigt och lite enformigare uppdrag men ändå kul! Mitt lag bärgade en fin andraplats. Av tre i just vårt gäng då. Så, i mitten. Sådär svenskt lagom :-D Efteråt blev det trevligt knytis med många skratt som vanligt.
Utmaningarna slutade inte när vi åkte därifrån, nej i stället skapades en ny: att för sonen försöka förklara det roliga med denna gamla reklamfilm som vi vuxna (några av oss i alla fall) roades så av på kvällen:

Jag har nog fortfarande inte lyckats få honom att förstå storheten. You had to be there!! När det begav sig för hundra år sedan alltså.

På tal om sonen så äntrade han i söndags tonåren. Fattar ni? Han är tonåring!!! Min lille kille... 1½ vecka har han nu gått på högstadiet, åker själv buss till och från sta'n varje dag, till den stooooora skolan med de stooooora eleverna. Jag började förvisso skolan inne i sta'n, samma skola för övrigt. redan i fyran men jag var ju såååå mycket mognare än han är. Väl? ;-)
Hur som, det går inte att stoppa tiden. Det är bara att följa med så gott man kan.

Nu är nog lasagnen klar, och pizzasalladen skriker på mig från kylskåpet. På tal om absolut ingenting avslutar jag med ett litet smakprov på mitt frikort :-D (OK, kanske på tal m mogenhet då...)