lördag, oktober 22, 2016

Det var en gång 5 oskulder...

... som gick på rockkonsert ihop...

I alla fall 5 st Volbeat-oskulder. Konserterfarenhet fanns hos oss alla, i varierande grad, men just herr Poulsen och gänget hade ingen av oss upplevt live förrut. I torsdags var det alltså dags. Jag kan säga att första gången var trevlig, inte alls smärtsam och uppfyllde förväntningarna! :-)

Jag hade nog velat ha en liiiite annorlunda setlist, saknade ett par låtar och hade velat skifta ordning lite på de andra ;-). Jag har å andra sidan inte lyssnat skitmycket på Volbeat och det är möjligt att de egentligen valde helt rätt, och kvalitetsmässigt liksom fanns inget att klaga på. (Inte på gruppen åtminstone, möjligen ljudteknikerna.) Det lät skitbra avbåde röst, instrument, timing, låtar och energi... Ett riktigtbra liveband med andra ord!

Vi blev lite förvånade över att inte vara i övre åldersskalan av publiken. Det var en hel del, och inte bara några enstaka, både kvinnor och män i typ minst 60-årsåldern där. Fler sådana än riktigt unga verkade det som. Intressant.

Ett egeninspelat ljudklipp kan jag bjuda på, i övrigt njuter jag av så'nt som andra spelat in ;-) Här är (inte hela) Let it Burn från senaste plattan:


Efter konserten roade jag mig med att studera en större massa personer med varierande tågvana och även varierande berusningsgrad bete sig som yra hönor på stationen, själv hade jag koll på läget och satt lojt på min bänk mitt i folkmassan när de försökte komma in på tåg som nått sin ändstation eller när de fick för sig att bara för att tåget var sent så hade det bytt plattform och de undrade hur de skulle hinna ta sig över dit. Jag hamnade sedan i en vagn med nästan uteslutande killar i 20-årsåldern och de var intressanta att lyssna på :-)

Så, kan jag rekommendera andra att roffa åt sig en biljett om Volbeat spelar i närheten? Oh yes!

Förbanden var förresten två. Dels ett band som heter Crobot och som jag aldrig tidigare ens hört talas om, ett säkert musikaliskt begåvat gäng men min upplevelse i torsdags var att de var så pass flummiga att jag nog behövt röka nåt olagligt för att riktigt förstå. Och dels Airbourne som jag lyssnat på lite innan och som finns med på mina Spotifyspellistor, ett schysst band med rätt basic stuk. Typ amerikanskt garageband fast de luxe-varianten.

Nå, idag är det lördag påstås det och jag sitter och försöker samla ork att agera bowling-groupie, Peter råkade halka in i a-laget igen idag p g a andra spelares frånfälle. Dagens ena match är redan spelad och där gjorde han helt OK ifrån sig, och andra matchen tänkte jag alltså försöka lyckas se. Men då krävs det att jag slutar sitta här och kolla på Volbeat-klipp! Lämnar er för nu med en av mina favoritlåtar, Cape of our hero, som de inte spelade i Malmö men däremot dagen innan i Danmark varifrån klippet är. Rock on!

Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...