Det finns inga osjälviska goda gärningar?

Nog har ni väl hört det lite då och då? Tanken bakom är att man gör goda gärningar som får en själv att må bättre för att man gjort dem... Och visst det är väl naturligt att det känns bra att hjälpa någon annan, men betyder det att gärningen är självisk? Innebär inte självisk att man gör saker bara för sin egen skull, för egen personlig vinning? Så tänker i alla fall jag kring ordet. Och därmed så blir en gärning som gynnar någon annan inte automatiskt självisk för att man själv får en positiv känsla av det.

Däremot så upplever jag hos en del att den personliga vinsten är den absolut viktigaste, och inte bara en positiv bieffekt, och dessa personers ständiga självförhärligande får mig att fundera... Vinsten för den/de individ/individer som är mottagare av hjälpen blir ju i regel inte mindre för det i den konkreta situationen, men om vi människor måste kunna visa upp för och uppmärksammas av andra hur himla fina och goda vi är för att vi ska hjälpa de som på olika sätt har det sämre ställt än oss själva så vad gör vi när den uppmärksamheten dalar?

I alla fall, jag kom att tänka på det när jag passerade en av sta'ns tiggare härom dagen. Jag har inte för avsikt att debattera för eller emot tiggeri, och jag menar inte att man är skyldig att ge till någon person, organisation eller insamling ö h t. Så var det sagt. Men jag blev varse ett mönster hos mig själv... att ju mer jag "unnar" mig själv desto mer benägen är jag att skänka saker eller pengar till välgörande ändamål. Det är väl samvetet som talar, att jag inte kan försvara för mig själv att inte ge när jag själv lagt ut en rejäl summa på konserten jag är på väg till, köpt färdigmat för att jag är för bekväm för att laga själv eller nyss handlat nåt så icke-nödvändigt som några flaskor vin på Systembolaget t ex. Jag tror inte jag är helt ensam. Så även om inte själviskhet styr givandet så spelar kanske åtminstone samvetet en stor roll?

Nåja, nåt helt annat. I fredags var det 21 år sedan jag och maken träffades och blev förtjusta i varandra. Det var även sonens namnsdag, en trevlig slump eftersom jag så länge jag kan minnas tänkt mig det namnet på en son men kunde såklart inte veta att jag skulle träffa den sonens pappa det datumet (det var alltså inte p g a att vi träffades då som vi valde det namnet ;-) ). Passande nog kom arenaturnén Rock of 80's till Malmö just i fredags så vi fick en riktigt trevlig årsdag. Nostalgifaktorn var hög, allsången var stark, rösterna var fenomenala, publiken var med på noterna och skämten var till största delen roliga om än ofta långt under bältet.

Rösterna ja... Per Andersson, komikern, kan faktiskt sjunga också. Inte som de andra ;-) men övre medelsvensson i alla fall. Peter Johansson är ju fenomenal, alltid. "The boy next door", tills han öppnar munnen ;-). Bruno Mitsogiannis hade jag aldrig hört live tidigare men jag förstår att han och Peter fastnat för varandra och gillar att jobba ihop. Bruno är kanske inte superkänd för den stora allmänheten, än så länge, men är en flitigt anlitad musikalartist och har varit med i flera stora produktioner de senaste åren, bl a American Idiot på Malmö Opera. Joacim Cans, från Hammerfall, har också en strupe av guld. Jessica Andersson har det hänt en hel del med sen hon var med i Fame Factory för fjorton år sedan, från försiktig finpoptjej till allsidig artist. Thomas Vikström är nog den minst kända av frontartisterna trots att han sjungit med flera kända band såsom Candelmass och Talisman. För mig är han dock främst sångare i Talk of the Town... Minns ni Free like an eagle? Och så har vi Kee Marcello, tidigare gitarrist i Europe, som höjde nostalgifaktorn ytterligare.

Ni som råkar vara vän med mig på facebook har kunnat se två liveklipp från kvällen, för er andra lånar jag detta ihopklipp från youtube, inspelat i Göteborg två veckor tidigare:

Nu har jag blivit sugen på att skaffa biljetter till Peter & Bruno on tour i Malmö i mars... Nån som vill sponsra? För just nu är plånboken sur på mig igen, lite sådär i förväg eftersom den vet att jag ska till Ullared om några veckor ;-)

Igår var vi på Halloweenfest, men det får jag skriva mer om en annan gång. För nu är det dags att ta på sig långkalsongerna, undertröjan, flanellskjortan, vinterjackan, vantarna och mössan. TFFs sista hemmamatch för i år väntar. Ciao!