Det är svårt att undvika depp-bloggande...

 ... när det som tar störst del av ens vardag och kräver mest av ens tankeverksamhet är att i första hand lära sig leva med sina hälsoproblem och i andra försöka göra vad man kan för att minska dem, det är nog mycket det (i kombination med brist på energi såklart) som gjort att jag bloggat så lite på senare tid. För vem vill läsa en gnällig blogg?

Samtidigt är det väl en del av just "lära sig leva med" att inse att nu är det såhär läget är, Jag har inte gett upp om förbättring, långt ifrån, har inte kastat in någon handduk alls men måste försöka landa i att just nu gör jag vad jag kan utifrån de förutsättningar jag har.

Förutsättningarna då...tja de har ändrats lite ytterligare sedan senast. Bl a har jag varit på mitt första besök på mottagningen som specialiserar sig på två kroniska sjukdomar som jag misstänks kunna ha. Återbesök är bokat nästa månad, tills dess ska några ytterligare prover och undersökningar analyseras för att man till fullo ska kunna utesluta andra orsaker till måendet innan man sätter ev. diagnos. Det känns tryggt, och viktigt att det blir så rätt och väl underbyggt som möjligt.

Jag har också hunnit spendera lite tid på sjukhus förra veckan. Kort version: tant får kraftig urinvägsinfektion och ges antibiotika --> tant fullföljer kur och får sedan tillbaka symtomen --> tant går till VC som ser att infektionen finns kvar och skickar provet till odling --> VC håller på att skriva ut penicillin vilket tant upptäcker och stoppar då tant är allergisk mot det --> tant får i stället en annan sorts antibiotika... och tant är uppenbarligen allergisk mot även den! Rejält...

Med andra ord fick jag användning av adrenalinpennan jag fick utskriven efter förra allergiska reaktionen för några månader sedan och tog den + betapred innan jag larmade 112. Tajmingen blev rätt bra denna gången med för när jag var som sämst var ambulanspersonalen här och tog hand om mig, exakt vad de gjorde vet jag inte och jag minns t ex inte hur jag hamnade på golvet nedanför sängen (svimmade tydligen två gånger enligt journalanteckningarna), men de hade säkert koll på läget. I alla fall slutade det med inläggning tills dagen efter och övervakning under natten eftersom jag efter de timmar man vanligen vill ha en kvar fortfarande hade känselbortfall i tunga och mun. Men, det redde ut sig denna gången med. Och två bra saker kom ut av det. Eller nej, tre:
- Jag fick remiss till lungmottagningen i Lund för en ordentlig allergiutredning, något jag ville redan efter förra incidenten.
- Jag vet att jag fixar att ta adrenalinet rätt
- Eftersom jag övervakades hela natten och hade stabil andning och syresättning så behövs ingen vidare sömnutredning göras, något som specialmottagningen ev. annars funderade över.

Sedär, jag KAN se det ljusa i tillvaron! :-)

Så nu kanske ni förstår varför min EFIT från gårdagen (läggs upp senare idag) var väldigt...inaktiv, för att använda ett snällt ord. Man blir i allmänhet ofta rejält trött ett tag efter sådana incidenter och har man då underliggande sjukdom av det slag jag har blir det inte direkt bättre. Just nu känns det som att jag kämpar mot klockan då jag ska på konsert på torsdag vilket kräver en viss energidepå. Men det är ju tur att man är så gammal att man numera bokar sittplats på sånt där :-D Haha...

Konsert ja,Volbeat it is!! Gig på Malmö Arena, nära och bra. Jag har aldrig sett dem live förr och inte lyssnat jättemycket på dem utöver de låtar som spelats mest på radion men nu har jag lyssnat in mig extra och älskar vad jag ser och hör, inkl countryinfluenserna som slår igenom i en del låtar. Jag tror inte jag upptäckt en enda dålig låt faktiskt...

En annan stor musikupplevelse ligger en bit fram i tiden: Metallica i Köpenhamn i februari! Vi är 6 st som ville gå ihop och vi lyckades få biljetter parvis till en av fyra konserter på den nya Royal Arena. Vi sitter två och två med några sektioner mellan oss men kan i alla fall ladda upp och ladda ner ihop :-)