There's a first time for everthing.

Igår morse var jag med om nåt jag inte varit med om förr: ett rejält kraftigt gallkrampsanfall som gick över av sig självt. Utan medicinering. Tajmingen var dessutom för ovanlighetens skull optimal, för jag satt i bilen och alla mediciner låg hemma...

Jag har dessutom spelat Ruzzle på engelska för första gången. Shit alltså. Nog för att jag är hyfsad på engelska, men det där var inte lätt inte. Fast, jag borde kanske göra det oftare just därför. Hmmm...

Nåt jag förvisso gjort förr men hatar och därför inte tillhör vanligheterna är att baka. Men är man morsa så är man. Så jag och Simon bakade chokladmuffins, med chokladbitar i, i eftermiddags. Och nog för att jag som sagt hatar att baka, men jag gillar oftast resultaten :-) Alltför mycket t o m, jag ska absolut inte äta fler än det smakprov jag tagit. Absolut inte. Inte.

Morgondagen blir inte lika festlig. Åtminstone inte före kvällen. Efter att ha hållt mitt eget löfte till mig själv om att INTE plugga nåt under veckan så är det allvar i leken imorgon. Deadline på den individuella uppgiften är på måndag (den är jag dock nästan klar med) och grupparbetet måste jag ha kommit en bra bit på vägen med innan fredagen är slut för att kunna få värdefull feedback av gruppkamraterna. Jag lär dock ha huset för mig själv större delen av dagen fram till femtiden på eftermiddagen, så det ska väl gå... Men först sovmorgon! Det är härligt med skollov för lilleman, det innebär att vi inte har nån direkt tid att passa på mina självstudiefredagar (om de inte ska iväg på nåt särskilt med fritis) och jag räknar med att inte behöva gå upp förrän vid 9. Aaaaaah... I vanliga fall måste ju han lämnas till skolan senast halv nio oavsett.

Och bara för att jag skrev så lär han vakna vid sju och vilja underhållas ;-)

På tal om underhållning... i lördags var vi hos Sandra och Kalle. Och man kan väl säga som så, att det krävs inte mycket för att roa oss :-D



Vad är det man säger? Små barn roar sig lätt?