Plus och minus. Bra och dåligt.

Jodå, det blev en grön vecka! Sephåphan! Och den gröna veckan resulterade i ett minus på 3 kg, vilket ju är kul och bra och så men mest ett bevis på hur jäkla uselt jag äter i vanliga fall. Men som sagt, en hel vecka med utmärkta matdagar är inte fy skam.

Så började då en ny vecka igår. Och plötsligt blev det så mycket jobbigare, demonerna började spöka och jag hade t o m saker framme vid munnen och på väg in som absolut inte alls skulle dit... innan jag avbröt i sista stund. Lyckades ändå till slut få en grön dag, dock med två små gula prickar i form av en msk sylt till lunchen för att burgaren var för torr och lite för mycket nötter på kvällen. Framåt kvällen började näsan rinna...

... och i morse var det skallebank, frossa och näsinkontinens. Bacillerna verkar nu ha vandrat varvet runt i familjen och kommit tillbaka till utgångspunkten, d v s mig. Jomen tack så hemskt mycket då. Och dagen idag har varit kämpig. Vissa vill inte äta alls när de är krassliga. Jag vill bara äta och trösta mig själv. Eller JAG vill inte, men de där inre spökena vid namn ätstörning och matmissbruk vill. Till slut blev dagen en blandning av plus och minus.
* Skallebanksmorgonen fick mig att ligga kvar i sängen så länge jag bara kunde vilket ledde till att den planerade äggfrukosten blev en Nutrilett färdig shake i all hast vid ankomst till jobbet. Ingen giftig mat om man så säger, men inte riktigt vad jag egentligen borde få i mig. Och själva grejen att frångå planen är INTE bra för min del. Så: minus.
* Förmiddagsmellanmål: en näve rostade sojabönor. Plus.
* Till lunch blev det den medhavda korvlådan med ett glas mjölk till. Plus.
* I personalrummet fanns det gooooodis mitt framför näsan på mig. Jag tog INGET! Plus.
* Till mellanmål slank det utöver de medhavda oststavarna ner en halv macka med ungarna på jobbet. För den vanlige svensson är en halv macka inget att göra något väsen av, men för mig är det som sagt "farligt" att göra avsteg från planen för det är så lätt att jag ser dagen som misslyckad och fortsätter på samma väg. Dessutom trissas suget och efter en liten macka vill kroppen ha fler, och fler och fler. Så: minus.
* Dock: jag TOG ingen mer macka utan det stannade vid den halva. PLUS!
* Nytt mellanmål innan hemfärd från jobb: medhavd grekisk yoghurt med bär. Plus.
* Väl hemma var jag så trött och kände mig så dassig att jag inte orkade fixa riktig mat. Så det blev en Swebar (bar med chokladsmak) och lite jordnötter. Swebaren är okej som nödproviant på resande fot eller på jobbet om jag glömt maten hemma t ex, men ska inte vara i stället för riktig mat. Minus.

Jag får kalla denna dagen gul. Kostreggningen visar att jag hamnade på en okej energinivå och hyfsad energifördelning också, men det blev ett par dåliga val och ett tillfälle där suget tog över litegrann.

Summa summarum hittills: Av 9 dagar är 8 gröna och en gul. Ser fint ut, men trenden att det blivit tuffare de senaste dagarna känns inte riktigt bra. Det lär bli en kämpardag imorgon också!

(Ignorera detta:
Kod för att importera min blogg till Nattstad: 6315536277 )

Nu har jag haft sex...

..., ja sex gröna matdagar på raken menar jag. En dag till och det blir en hel grön vecka, det satsar jag på!

Idag på eftermiddagen fick jag t o m maken med mig ut på en promenad. 45 minuter blev det, och under den tiden hann hostige och snorige sonen ringa två gånger för att fråga när vi kom hem igen. Nåååågot stressande, annars hade jag gärna tagit en sväng till. Hösten är min tid. Frisk luft, inte så mycket besvärande pollen, inte så varmt och svettigt och bekväma träningsbrallor funkar perfekt att gå i. Imorgon tar jag nog en långrunda på egen hand. 

Just promenader och powerwalks tillsammans med cykelturer lär bli min motion ett tag framöver. Jag vill gärna komma igång med gymträningen igen, men känner att jag måste ta en sak i taget nu. Först få  maten att funka lite mer automatiskt, med lite mer flyt. Jag är liksom långt ifrån säker på att den biten kommer att funka. Långt långt ifrån. Men sen när den gör det, då ska jag försöka få in träningsrutinen. Yepp, så får det bli.

Annars har denna helgen hittills bestått mest av matplanering, matlagning och matätande. Ja och så lite städ, med betoning på lite. En del nätsurf har det såklart blivit, och Idol på TV. Inte så mycket att blogga om direkt. Så, jag låter bli.

ETT popcorn!

Det är det avsteg jag gjort från "Jennie-dieten" de senaste 4 dagarna (ja jag räknar med att jag klarar det idag också för jag ska snart lägga mig). Det där popcornet bara råkade åka in i munnen när jag lagade mat. Och ett popcorn är ju ingenting tänker ni. Och nej egentligen inte och därför räknar jag det som 4 felfria dagar. Men det är ju det där att ett lätt blir två, tio och tjugofem, och att popcorn lätt blir macka, pommes eller choklad. Typ. Så helst ska ju det där första också undvikas ;-)

I alla fall, de flesta av er vet ju hur min historia ser ut. Upp i vikt, ner i vikt, upp i vikt, ner i vikt, upp i vikt o s v. Senast jag var målviktig var för 11 år sedan och det höll i ett år. För ca 1 1/2 år sedan kändes målvikten åter inom räckhåll efter att ha gått ner runt 30 kg, men sen började uppgången igen och nu har jag 25 kg att gå ner för att nå mitt mål. Och skulle jag fått betalt för varje gång jag använt ordet nystart eller omstart skulle jag kunna köpa en egen privat ö nu.

Dock, att ge upp finns inte på kartan. Oavsett hur många nystarter och omstarter det tar. Jag kan och får bara inte kapitulera. Varken för min skull eller för min familjs, jag är skyldig både dem och mig själv att försöka må så bra som möjligt. 

Nu har jag alltså klarat 4 felfria dagar på rad, vilket var länge sedan. Men vad säger utöver det att det ska lyckas NU när det inte gjort det tidigare? Egentligen absolut ingenting... Ingenting. Men eftersom jag som sagt inte kan ge upp så är det bara att jobba på. Jag tror dessutom att jag, precis som när allt funkade så bra för några år sedan, har fått med mig Peter på tåget också. Han har inte alls lika mycket att gå ner och brukar dessutom kunna gå ner väldigt fort, så det gäller att han liksom stannar kvar på tåget även efter att han nått SITT mål. Han behöver bara byta till en annan vagn, typ...

Allt eller inget är tyvärr något som ofta gäller för mig, vilket bl a gör att om jag äter dåligt en dag efter flera bra dagar kan jag tappa allt och fortsätta äta dåligt nästa dag också "för allt är ändå förstört", och så blir det dåligt dagen därpå med, o s v. Mitt förnuft säger att det där är helt galet, men känsloätaren och matmissbrukaren i mig har en tendens att vinna över skallen. Så jag har bestämt mig för en ny strategi. Jag ska färgmarkera dagarna i nån form av kalender med typ grönt, gult och rött. Grönt för "perfekta" dagar, gult för "inte riktigt bra men ingen katastrof" och rött för de där riktigt dåliga. Har det då gått bra ett tag blir det förhoppningsvis mer tydligt att det bra överväger trots att det nu blev lite sämre en dag och att den stora helheten inte är nån fara. Det mesta är ändå grönt, liksom... Det låter kanske barnsligt, men mitt matmissbrukarjag är inte det mognaste jaget i världen, så... Det är väl värt ett försök.

Dag 3, igår, var riktigt jobbig då jag var hemma med sjuk son och alltså hade tillgång till ätbara saker hela tiden. Men det gick alltså vägen, likaså idag när jag också var hemma. Imorgon är det jobbdags igen och matsäcken är förberedd. Därefter följer helgen, med sina frestelser... Jag antar att fortsättning följer.

Whazzaaaaaaap??

Här har ungefär följande hänt sedan senast:

Jag har varit förkyyyyyld! Stackars mig.

Jag har varit på Kick Off med nya jobbet och sett till så att de aldrig glömmer den genom att få krampanfallet Allan där på natten. Ja det gäller att göra avtryck!

Jag har i samma veva upplevt magkatarren från helvetet och testat hur det är att inte få behålla mer än någon klunk mjölk på flera dagar.

Jag har haft ett positivt medarbetarsamtal med chefen.

Simon har blivit testad för diverse allergier och främst misstänker man kvalsterallergi. Så som jag också har. Det sociala arvet är ju stort men att det kunde föra vidare allergier visste jag inte...

Poolen har blivit utdömd efter att ha tjänstgjort i 5 somrar, tror vi. Så nästa år blir det en ny, kanske storleken större.

Jag har funderat på att flytta min blogg eftersom man här inte kan lösenordsskydda enskilda inlägg... eller så kanske man kan det men jag har inte hittat hur ;-) Vet ni? Jag vill alltså inte lösenordsskydda hela bloggen, bara några få inlägg.

Simon har förlikat sig med att hans nya cykel saknar fotbroms och vant sig vid att använda den. (Men att det ska vara så svårt att hitta cyklar med ganska få växlar och fotbroms utan att lägga ut en halv förmögenhet!!)

Släkten har utökats med ytterligare ett kusinbarn, en liten fin Ebbe.

Jag har spelat säsongens första bowlingmatch. Hur det gick? Käpprätt åt...

Jag har suttit uppe en halv natt och skrattat så jag nästan kissat på mig åt klipp från Parlamentet, främst ja eller nej-ronden (de får inte säga ja, nej eller va? och inte tveka för då åker de ut). Att två små ord kan göra så mycket så kul!

Jag har uppdaterat min iPhone till IOS 7 och tycker det är skitfult!! Så nu ska jag sura. Hela kvällen.

Något jag däremot INTE har gjort är att dricka såhär stark öl:

från skyltat.se
 

It's been 3 weeks since my last confession.

Ja ibland går jobbet verkligen ut över fritiden. Illa, men så ser den krassa verkligheten ut. Och trots allt ligger bloggeriet inte i övre delen av prioriteringslistan. Men nu har jag tid. Och ork. Som sägs på TV... Detta har hänt:

Årets Indienträff på Getterögården bjöd på underbart sensommarväder, god glass, som vanligt trevligt sällskap och givande diskussioner, lite turistande och årets sista (?)bad.

Simon har hunnit fylla 10 år minsann, firat första nollan... och fått sin första mobitelefon. En telefon som man nästan "bara" kan ringa och ta emot samtal med, och skicka och ta emot sms. Jo, det finns faktiskt sådana fortfarande ;-) 

Det har hunnit vara Mikaeli Markn... nej, förlåt... Palmfestivalen också. För en gångs skull krockade den inte med Indienträffen så vi var där båda dagarna. Först en längre stund på fredagen, och sen en kortare på lördagen efter att Peter stått 2 h i insläppet till öltältet och bl a snackat en stund med en lokalkändis. Benny Hult ;-) Alcazar fick oss bland publiken i ca 10 minuter också, se'n räckte det.

I helgen som gick hade vi 10-årskalas. "Vuxenkalas" var det. Kalas för kompisarna var Simon av nån anledning inte sugen på i år.

Menyn blev... annorlunda ;-) Revben, köttbullar, prinskorv och potatisgratäng beställdes från födelsedagsgrisen, grönsakerna och såserna lade vi till :-)

Sensommaren var på gott humör även denna dagen så vi satt mestadels ute. Najs.

Till helgen är det dags för lite nöjen igen. Först kick off med jobbet fredag-lördag, därefter kräftskiva (igen) på lördagskvällen. Vad jag gör på söndag behöver jag nog inte berätta??

Papper, papper, papper.

Papper här, papper där. Papper, papper, papper.

Det är papper på jobbet. Det är avtal och intyg och formulär för egen del som ny hos arbetsgivaren. Det är listor och papper och blanketter för de nya barn jag tar emot. Och det är dessutom barnens scheman som jag råkade bli ansvarig för.

Och det är papper hemma, främst just nu gällande vårdbidragsansökan till Försäkringskassan. Lite ska jag hur som helst gå ner i tid efter nyår har jag bestämt, jag behöver det och Simon behöver det, men en viss ersättning för det merarbete, den mertid och även de merkostader hans funktionsnedsättning innebär vore inte fel. Så nu måste vi lista alla svårigheter Simon har, allt som är jobbigt, och vid återbesöket hos läkaren på måndag ska vi be honom skriva ett förtydligat utlåtande att bifoga ansökan. Och det är ju inte så kul förståss att fokusera på det negativa, helst vill vi ju fokusera på allt det som trots allt är positivt, men det är som det är... 

En vecka, ja lite drygt då, har jag varit på mitt nya jobb. Och imorgon är första dagen i 4:an för vår lillfis som dessutom fyller 10 år nästa vecka. Innan dess ska vi hinna med årets Indienträff på Getterögården utanför Varberg, en träff som för en gångs skull INTE sammanfaller med Palmfestivalen (jag vill skriva Mikaeli Marknad men får väl skärpa till mig). 

Helgen som gick innehöll en kräftskiva med bl a ett utflippat bollkrig inkl. barn som mutades av vuxna för att bombardera fienden ;-) samt en rispapperslykta som inte riiiiiktigt betedde sig enligt planerna. I motsats till hur det kanske låter så var det en sansad skiva, i alla fall tills vi ringde efter en taxi vid halv tolv när Simons ork tröt. Hur natten sedan fortlöpte saknar jag faktiskt rapportering om... Jag undrar om det är ett bra eller dåligt omen ;-)

Matbloggeri - rödvinssås.

Ibland blir min rödvinssås fantastiskt god. Ibland blir den... mindre god... Idag gav jag mig fanken på att den skulle bli god och mätte ingredienserna och skrev upp noga så jag ska kunna göra om det sen. Och vet ni, den blev god!

Nu spelar förståss vinet en viss roll, jag använde idag ett chilenskt Cabernet Sauvignon och de flesta ganska "neutrala" viner funkar.

I alla fall, here goes:

Fräs 1 liten fint hackad gul lök i 2 tsk smör och 1 tsk olja tills löken är glansig och halvmjuk. Tillsätt 2 msk tomatpuré, rör om och låt fräsa med en minut.

Tillsätt därefter 3 msk vetemjöl, rör/vispa så det blandat sig jämnt med matfettet, samt ½ krm vitpeppar. Häll därefter på 1 dl vatten, vispa ut mjölblandningen ordentligt så det inte klumpar sig.

Tillsätt ytterligare 2½ dl vatten lite i taget, fortsätt vispa, och därefter 2 dl vin och ca 1/3 grönsaksbuljongtärning. Låt stå och sjuda i ca en kvart.

Smaka ev. av med 1 krm socker/sukrin/stevia. Avsluta med att smälta ner 2 tsk smör.

Man kan såklart reducera mer om man vill men här blev det 3½ dl färdig sås.

(Och för den som bryr sig om kcal och sånt kan jag berätta att 1 dl blev ungefär 120 kcal medräknat att en del av kcal från alkoholen kokt bort.)

Middagen idag, inkl rödvinssåsen, avnjöts förresten ihop med Per Morberg. Eller i alla fall ett vin från hans collection. Ett chilenskt Cabernet Sauvignon. Det är från samma distrikt som det vi brukar köpa billigt på Aldi i Tyskland. OK, Morbergs var liiiite godare, men inte mycket. Omdöme: Gott, absolut! Ganska neutralt, ingen personlighet som sticker ut direkt. Lagom torrt, det krullar sig inte bak på tungan. Och tveksam prisvärdighet (även om vi inte kan jämföra rakt av med så många sorter m t p sortimentet i Tyskland).

EFIT tisdag 6 augusti 2013.

Som jag skrev igår så kom jag inte på förrän klockan 14 igår att det var EFIT-dags, men jag körde ändå... Och de som inte vet vad EFIT är kan läsa på www.ettfotoitimmen.se om nyfikenheten kryper på. Riktiga länkar kan jag tydligen inte göra här via appen, nej...

Jag börjar med att backa bandet för även om jag inte tänkte på att det var EFIT-dag tog jag ett foto vid 12-snåret, ett foto som visar skillnaden mellan den vita magen och de solbrända delarna. Jag menar, om jag skulle tveka på att jag verkligen blivit brun så...

Runt ettiden inhandlade jag en badring till mig själv. En badring som sedan visade sig vara helt hopplös att blåsa upp.

Vid två satt jag på torget med Simon och åt glass. Mjukglass med chokladströssel för mig, tack!

Hem igen för att mötas av en make i full fart. Eller inte full kanske. Inte så jättefartigt heller. Men jobbade gjorde han typ klockan tre. Och han lydde t o m hustruns order om att ha nåt på det något tunnhåriga huvudet. Det huvudet som här har keps på sig, alltså.

Runt 16-snåret blåste jag så upp den däringa ringen och höll på att dö på kuppen. 

En stor del av eftermiddagen satt jag parkerad i skuggan under parasollen bredvid poolen. Som t ex här strax efter klockan 17. En liter Pepsi Max och ett gäng isbitar gick åt också.

Just när jag suckade som mest över den ganska kvava värmen så hörde jag en välbekant signal: Hemglassbilen!! Jag tog med mig sonen ut, och kom tillbaka 33 glassar rikare. Det räcker väl veckan ut eller så...

Ovan var klockan strax före 18. Timmen senare var det dags för middag. Och det låg konstiga saker på grillen:

Vid åtta var det så hög tid för den fina gamla tävlingsgrenen Kläm på stor pann-finne. Jag fick iväg ett skott mitt i Bulls Eye!

Kvällsdopp är fina grejer, och här var klockan ungefär halv nio så jag fuskar lite med tiden... Hoppas det är okej.

Jag får ibland höra att jag är knäpp som sätter igång och lagar mat mitt i natten. Men, på dagen orkar jag ju inte! Här klockan 22 påbörjade jag tillverkningen av oopsies...

... och timmen senare fick de sällskap av en laddning plättar. Mums!

Vid midnatt och en timme framåt eller så ägnade jag tiden åt diverse slösurfning på Sebastian. Sen var det natti natti!!

En dag på stranden...

... blev det igår. Först skulle vi sola å bada ett par timmar max, men det råkade bli 4 1/2h. 

Och sen på kvällen gick vi ner igen och tog en runda minigolf med efterföljande glass med Sandra och Kalle.

Inte var det färdigbadat för det dock utan Simon hoppade i poolen så fort vi kom hem igen för att visa sina simkunskaper. 

Ja igår var f.ö första gången han simmade i havet och det gick fint, tror han simmade typ 20 meter inkl. en vändning. Nu under hösten ska vi besöka badhuset minst varannan vecka för att få in rutinen och för att få trygghet även på djupare vatten. Det går framåt! och jag tror vi kan tacka Concertan för det, hans tålamod och förmåga till koncentration även när det är svårt är mycket större nu.

Idag var det dags för EFIT, och det kom jag på kl 14. Suck. Fast jag gick i o f s inte upp förrän 11 så jag missade inte så många timmar. Så, jag kör ändå! Hittills har jag dock mest suttit här:

Semestertider = lata tider.

Lata tider även här på bloggen. Lusten finns men inte orken, kan man säga. Inte enbart vad gäller bloggandet... om man säger... Men det går jag inte in på mer ;)

I synnerhet gårdagen gick i slöhetens tecken för hela familjen. Det är tur vi har semester efter semestern, för det är först idag vi är något sånär back on track. Poolbad, tvätt av semestersmutsiga kläder, ordentliga måltider, lite småfix hemma... och för min del påfyllning av solbränna. Så hårt som jag kämpat för att bli brun så ska jag minsann vara det ett tag till!

I alla fall, vår vecka på resande fot blev ganska innehållsrik och mycket lyckad. Vi startade med att ta oss upp till Mariestadstrakten där Anita med sambo, boendes långt ute i spenaten, fick oss på besök i ett par dygn. Simon var i himmelriket då de har både katter, hundar och höns. Att han sedan följde efter några av djuren in i kohagen bredvid tänkte han inte ens på ;) utan var mäkta förvånad när vi upplyste honom om det faktumet efteråt. Som tur är höll sig både kossor och tjur på behörigt avstånd. Vi turistade också lite i Mariestads hamn, vid slussarna i Norrkvarn och såg oss omkring i närområdet. Kvällarna bjöd på god mat och många skratt, till stor del ute i paviljongen som skyddade oss mot flugorna som var kohagens bihang. Så'nt är livet på landet!

Sedan drog vi vidare västerut, till Bohuslän, Uddevalla och stugan i Sundsandvik där lugnet tog slut för mamma och pappa. Redan första dagen bjöds det på en så'n där underbar kväll på bryggan med grillning, kräftfiske, båtskådning, snack och sällskapsspel långt in på nattatimmarna.

Nästa dag, i tisdags, packade vi bilen lite lätt för att spendera ett dygn med nya vänner boendes i Uddevalla. Ja från början bjöd jag fräckt in mig på en fika, jag och "frun" i huset gick samma förskollärarutbildning och beslöt när skolan slutade i juni att såklart ses igen, men planerna växte och det blev till slut en heldag. En himla trevlig sådan med lekplatsbesök, småskaligt turistande på bl a strandpromenaden i Uddevalla, en runda på den nya bangolfbanan, allt för mycket god mat och trevliga samtal halva natten. Tusen tack för gästvänligheten och sällskapet Lotta och Arvid! Hoppas vi får chansen att återgälda det.

Hej hopp in i bilen igen och tillbaka till Sundsandvik för ett par dygn till i stugan. Någon båttur blev det inte för den enda dag då det tidsmässigt skulle passa så blåste det rätt otrevligt, men det gick fint ändå. Man kan ju alltid göra annat på semestern. Som att äta... tyvärr... Inte en enda kvällspromenad längs den vanliga rundan genom byn blev det. Däremot mer spelande, som Hänga Gubben t ex ;-) Och de tidiga morgnarna lös med sin frånvaro, jag har aldrig varit med om att vi legat kvar i sängen så länge där uppe. Jag sov förvisso knackigt av olika orsaker, men ligga kan man ju ändå. Alltså nu talar jag inte om SÅ'NT ligga... Hallå, måste ni tänka på snusk hela tiden?

I torsdags var det 15 år sedan jag gick med på att Peter ingick äktenskap med mig ;-) Detta firade vi genom att dumpa Simon med mamma och pappa medans vi själva tog oss till andra sidan viken. Till Hafstens camping och deras restaurang Corallen. Där tillbringade vi sisådär en 4 timmar på kvällssolen på restaurangens uteservering och slog på stort med dessert och allt ;) Man får passa på... 

I fredags var det så dags att åka hemåt, och vi svängde inom Ullared för första gången på 8 år. Ett snabbt besök skulle det bli, och så blev det. 2 timmar var vi på GeKås, inga av de övriga affärerna besökte vi, och bara 1500 spänn fattigare blev vi varav 1200 lades på kläder till oss tre. Men hade läget varit ett annat hade jag absolut kunnat shoppa oss ordentligt. De hade betydligt mer kläder i min smak än förra gången vi var där, och av en snabbtitt på heminredningsavdelningen att döma hade jag nog kunnat få med mig en hel del ljuslyktor, ljus, textilier och smått&gott hem. Inte för några trettiotusen dock som vissa återkommannde storshoppare i dokusåpan på Kanal 5. Hur lyckas de?

Ja, nu är vi alltså hemma igen och har en veckas ledighet kvar. Den ska utnyttjas till max. Mest sol och bad när semestern är slut vinner??