ETT popcorn!

Det är det avsteg jag gjort från "Jennie-dieten" de senaste 4 dagarna (ja jag räknar med att jag klarar det idag också för jag ska snart lägga mig). Det där popcornet bara råkade åka in i munnen när jag lagade mat. Och ett popcorn är ju ingenting tänker ni. Och nej egentligen inte och därför räknar jag det som 4 felfria dagar. Men det är ju det där att ett lätt blir två, tio och tjugofem, och att popcorn lätt blir macka, pommes eller choklad. Typ. Så helst ska ju det där första också undvikas ;-)

I alla fall, de flesta av er vet ju hur min historia ser ut. Upp i vikt, ner i vikt, upp i vikt, ner i vikt, upp i vikt o s v. Senast jag var målviktig var för 11 år sedan och det höll i ett år. För ca 1 1/2 år sedan kändes målvikten åter inom räckhåll efter att ha gått ner runt 30 kg, men sen började uppgången igen och nu har jag 25 kg att gå ner för att nå mitt mål. Och skulle jag fått betalt för varje gång jag använt ordet nystart eller omstart skulle jag kunna köpa en egen privat ö nu.

Dock, att ge upp finns inte på kartan. Oavsett hur många nystarter och omstarter det tar. Jag kan och får bara inte kapitulera. Varken för min skull eller för min familjs, jag är skyldig både dem och mig själv att försöka må så bra som möjligt. 

Nu har jag alltså klarat 4 felfria dagar på rad, vilket var länge sedan. Men vad säger utöver det att det ska lyckas NU när det inte gjort det tidigare? Egentligen absolut ingenting... Ingenting. Men eftersom jag som sagt inte kan ge upp så är det bara att jobba på. Jag tror dessutom att jag, precis som när allt funkade så bra för några år sedan, har fått med mig Peter på tåget också. Han har inte alls lika mycket att gå ner och brukar dessutom kunna gå ner väldigt fort, så det gäller att han liksom stannar kvar på tåget även efter att han nått SITT mål. Han behöver bara byta till en annan vagn, typ...

Allt eller inget är tyvärr något som ofta gäller för mig, vilket bl a gör att om jag äter dåligt en dag efter flera bra dagar kan jag tappa allt och fortsätta äta dåligt nästa dag också "för allt är ändå förstört", och så blir det dåligt dagen därpå med, o s v. Mitt förnuft säger att det där är helt galet, men känsloätaren och matmissbrukaren i mig har en tendens att vinna över skallen. Så jag har bestämt mig för en ny strategi. Jag ska färgmarkera dagarna i nån form av kalender med typ grönt, gult och rött. Grönt för "perfekta" dagar, gult för "inte riktigt bra men ingen katastrof" och rött för de där riktigt dåliga. Har det då gått bra ett tag blir det förhoppningsvis mer tydligt att det bra överväger trots att det nu blev lite sämre en dag och att den stora helheten inte är nån fara. Det mesta är ändå grönt, liksom... Det låter kanske barnsligt, men mitt matmissbrukarjag är inte det mognaste jaget i världen, så... Det är väl värt ett försök.

Dag 3, igår, var riktigt jobbig då jag var hemma med sjuk son och alltså hade tillgång till ätbara saker hela tiden. Men det gick alltså vägen, likaså idag när jag också var hemma. Imorgon är det jobbdags igen och matsäcken är förberedd. Därefter följer helgen, med sina frestelser... Jag antar att fortsättning följer.