Nu kommer den!

EFITen alltså. EFIT står som ni kanske lärt er vid detta laget för Ett Foto I Timmen, och fler dokumentationer av dagen kan ni finna HÄR.

Var så goda, min lördag 19 november 2016.

Första fotot togs när jag kom hem från akuten efter
en ny allergisk reaktion (inte så jättehemsk denna gången som
de två tidigare, tack gud för adrenalinpennor) och kom
på att det var EFIT-tajm 😉

Se'n lyckades jag sova litegrann och var
superpigg (yeah right) klockan 10.

När man inte ens orkar stiga upp
får man roa sig med det som finns
till hands. T ex youtube
på mobilen. Där finns gott om torr humor 

Klockan 12 kollade jag på bowling i sängen. Alltså,
spelet pågick inte i sängen men resultatet kunde följas på
datorskärmen. Oavgjort slutade matchen för övrigt, med
minsta möjliga marginal. En endaste kägla
skilde mellan oavgjort och vinst.

Det är lite farligt att vara glömsk (läs: vimsig)
och i ett halvdunkelt rum upptäcka skumma ringar
på sin kropp. Men, efter en stund kom jag på
att det ju är kvarvarande klisterrester
från de där "plupparna" till EKGt. Sexy!!

Typ lunch eller nå't kl 14.
Mesostmackor och Betapred. Skareva
så skareva ordentligt.

Fortfarande kvar i sängen kl 15 mailade jag maken med instruktioner
om kvällens middag. Ja jag kan inte skriva ut från min dator f n
så jag kan lika gärna skicka till honom så han har det i sin telefon 😊

Ljusslingeupphängning ute pågår! Jag studerade. Noga.

Ljusslingeupphängning är jobbigt. dags att sova lite!

Klockan sex var middagen uppäten (nästan).
Pasta och ostsås med Pärsons vegeskvor och purjolök i.

Och sen fortsatte jag roa mig
via mobiltelefonen. Humorn var lika mogen som
vanligt 😜

 Klockan 20 blev det inget foto, det hände lite andra grejer...

Klockan nio surade jag över att
GPSen på Pokemon inte funkade. Det var
likadant i Göteborg, när jag för en gångs skull
gick en hyfsad bit så funkade det inte
och mina ägg kom inte närmare att kläckas 😡

Men timmen senare kunde jag i alla fall
till slut få tillökning efter en liten
"samla tankarna"-runda.

Liten koll på familjeliv.se.
Alltså, jag såg rubriken och tänkte att
det nog handlar om hur människor i allmänhet
kan vara rätt gnälliga och att "modet" är att
skylla allt negativt på någon annan, men det var
visst ett specifikt gnäll som gällde. På tal om
mogenhet då....

Att steka potatis mitt i natten är väl helt normalt?
Potatisen blev en de av söndagens middag.

Slut för denna gången!

En extra person i sängkammaren...

.... är det en hel del som fantiserar och drömmer om. Jag hade i fredags kväll fyra (kanske fem) extra män i sovrummet, med fokus på mig i sängen... Brandmän, vältränade, ett par riktigt snälla mot ögonen. Fast, antagligen inte på det sätt andra brukar mena. 

Efter en vecka med hiskelig huvudvärk kunde jag inte längre låta bli att testa med diklofenak eftersom Panodil + Ipren inte hjälpt, trots att jag fick problem med magen i våras efter att ha ätit dem (dock då flera gånger dagligen flera veckor). Men det visade sig att jag kan skriva till diklofenak på listan av läkemedel jag inte tål. Ca en kvart efter att jag tagit tabletten började jag känna mig varm i ansiktet och händerna, enligt Peter var jag inte röd (vilket det dock kändes som) men jag förstod att nåt inte var som det ska. Så jag tog direkt min adrenalinpenna och en dos Betapred under tiden han ringde 112, lade mig på sängen eftersom jag brukar bli yr och även svimmat vid de tidigare händelserna de senaste månaderna, och försökte andas så lugnt jag bara kan samtidigt som det kändes som att jag höll på att brinna upp inuti och hjärtat hoppa ur bröstet på mig. 

Hur brandmännen kom in i bilden? Jo eftersom ambulansen behövde lite tid på sig att ta sig hit så fick Räddningstjänsten rycka in i väntan på dem. Efter en kort stund anländer den stora släckningsbilen och in i huset kommer en hel drös räddare i nöden. En av dem tar kommandot och ger mig syrgas och får upp syresättningen på en bra nivå och håller även koll på pulsen som mycket riktigt är rejält hög. De andra står runtomkring och ställer frågor, konfererar med varandra, pratar lite med Peter och förklarar vad de kan göra för att hjälpa till. Riktig spänning i sängkammaren alltså 😉

I alla fall så blev detta en lindrigare grej än de två tidigare, antagligen åtminstone delvis för att jag tog min medicin så snabbt. När jag kom in till akuten hade jag röda fläckar på mage och rygg och pulsen var fortfarande rejält hög (troligen av adrenalinet), i övrigt var de flesta symtom borta eller bara svaga. Jag fick aldrig den där svullnaden i munnen och tungan, jag svimmade inte denna gången och när de efter några timmar såg att adrenalinets verkan klingat av utan att symtomen återkommit så fick jag åka hem. 

Och huvudvärken är idag borta 👍 *ta i trä*

På tal om värk så fick jag en klar diagnos i veckan. Fibromyalgi. En sjukdom som anses kronisk och som bl a har långvarig utbredd smärta och ömhet, sömnstörningar och onormal trötthet som symtom. Troligen har jag haft sjukdomen i många år men den har då förvärrats på senare tid. Det finns en stor samsjuklighet med flera andra sjukdomar, bland annat ME (ME/CFS, tidigare kallat kronisk trötthetssyndrom), en kronisk neurologisk sjukdom kännetecknad av främst funktionsnedsättande utmattning och som man nu anger stark misstanke om, det var viktigt att få med sjukdomen i min dokumetation men det finns några saker som hindrar en helt säker diagnos i nuläget. Dessa får dock någon annan ta tag i för specialkliniken jag var på kan inte göra den uppföljning de önskat p g a osäkerhet kring kommande avtal med Region Västra Götaland. Jag är i alla fall glad att de är noggranna och grundliga och inte sätter diagnoser de inte känner sig säkra på. Jag är fullt nöjd med "fibromyalgi och misstänkt ME" i dagsläget om det är vad de har kunnat fastställa, jag vill inte ha en diagnos för sakens skull utan jag vill ha RÄTT diagnos efter att troligen ha haft fel i åtta år.

Vad händer nu då? Jo jag ska fortsätta med min sjukgymnastiska behandling, med eventuella anpassningar efter fibrodiagnosen och den stärkta misstanken om ME. Jag ska genomgå en ordentlig allergiutredning, men det kan nog ta någon månad till innan den kommer igång. Jag får tills dess försöka symtomlindra medicinskt i den mån det behövs och går med bara Ipren och Panodil, och framför allt genom att anpassa min vardag och hitta den nivå av aktivitet som just min kropp klarar av. Och det är den svåraste biten... Jag har i alla fall till stor del fått en förklaring till varför jag blir så kraftigt försämrad och varför jag behöver så lång tid för återhämtning när jag klivit över gränsen. Men jag får inte aktivera mig för lite heller, det är inte bra för kroppen och definitvt inte bra för själen och det mentala måendet då det leder till ännu större social isolering.

Jag ska också försöka lära mig mer om både ME och fibromyalgi, och har bl a blivit klok på att just nya och kraftigare allergier är vanligt hos personer med ME, troligen p g a hur immunsystemet påverkas, och också förstått att mina perioder med kaftig huvudvärk mycket väl kan hänga ihop med fibron. Men, exakt hur allt ligger till och varför lär jag aldrig få veta. 

Annars? Jo jag har faktiskt lyckats köra EFIT, Ett Foto I Timmen, på rätt dag! D v s igår. Men jag har inte hunnit/orkat lägga in det än. Imorron kanske? Och ikväll har vi haft familjemiddag och firat mammas och pappas 45-åriga bröllopsdag 💑. Nu har jag sett till att jag inte har några viktiga tider att passa eller konkreta saker jag måste göra i ett par dagar utan kan ta det som det kommer. Det är säkert välbehövligt. Och just nu är jag himla glad att jag varit ute i så god tid att förbereda för julfesten vi ska ha om knappt tre veckor 🎅🎄, och tagit en sak i taget när det gäller den tillställningen. Om maken bara gör sin del så ska det nog kunna bli en bra fest utan alltför stora negativa konsekvenser för min del.

Men, det är ett tag tills dess. Nästa positiva grej att se fram emot är dopet på söndag då vi återigen har äran att vara faddrar 💗

Stödgrupper - hjälp eller stjälp?

Jag är med i ett par facebookgrupper för personer som diagnostiserats med eller misstänks ha en av de kroniska sjukdomarna jag utreds för. Och det har absolut hjälpt mig dels genom att hitta nya vägar för mer information och hur jag ska gå till väga för att få bästa medicinska hjälpen och dels genom den där sköna "jag är inte ensam"-känslan. Men jag börjar fundera på om jag bör gå ur igen om/när de på mottagningen i Göteborg kommer fram till att de sjukdomarna verkligen är vad jag lider av. 

Ibland känns det som om man kollektivt grottar ner sig och gör känslan av utsatthet onödigt stor. Antagligen omedvetet och inte alls av illvilja, men ändå. Jag vet till exempel att det kan vara oerhört kämpigt att ha med Försäkringskassan att göra och att de ibland tar horribla beslut och ställer orimliga krav på de sjuka och funkstionsnedsatta, men ibland så sporrar man i de här grupperna varandra att ta allting på sämsta möjliga sätt och i gengäld ställa orimliga krav på myndigheten och deras handläggare. De kan t ex bara fatta sina beslut baserat på den information de får, om intyg och andra dokument är dåligt eller felaktigt formulerade kan ju inte de lastas för. Jag känner också emellanåt att det aktivt letas symtom och att alla sådana "skylls" på de här sjukdomarna fast de kanske har andra orsaker som går att behandla eller t o m bota. Jag upplever alltför ofta också att allt ansvar tas ifrån individen och skjuts på vården, försäkringskassan, ja samhället i stort. Och det är lite farligt, för om man når punkten där man själv inte längre känner något ansvar alls för sin situation så innebär det också att man inte längre känner att man kan påverka sitt liv på något sätt. Man ger upp... Jag menar givetvis inte att man inte ska ställa krav på sjukvården t ex, och när det gäller bland annat dessa sjukdomarna har vården mycket att lära, utan det handlar om en samverkan och en balans. Det kan bli för mycket "tycka synd om" och "hela världen är emot oss" för att vara sunt.

Grupperna är ovärderliga när det handlar om att hålla sig uppdaterad om vad forskningen (som är undermålig) säger och vad som sker på de få mottagningar som har god kunskap kring de aktuella sjukdomarna, när det handlar om att bolla ideer kring hjälpmedel och trix & fix som underlättar vardagen, och när man har behov av att för en stund ösa ur sig sorg, ilska och/eller frustration över sin situation till människor som kan säga "jag förstår hur du känner" utan att ljuga. Men jag är lite rädd att dras med i det där negativa triggandet... 

Jag får fundera, känna efter, försöka göra mig själv uppmärksam på tendenser på att offermentaliteten blir för stor. I morgon är det i alla fall dags för återbesöket uppe i Göteborg, och jag hoppas att jag oavsett svar kan hitta något bra sätt att förhålla mig till det och sätta upp rimliga mål för framtiden. Återbesöket sker troligtvis i grevens tid då Regionen och mottagningen inte är överens kring det nya avtalet, regionen har enligt mottagningen markant ändrat förutsättningarna i avtalet jämfört med de grunder de vann upphandlingen på, bl a begär de att nya läkare anställs trots att de som nu driver mottagningen är de främsta eller bland de främsta på området och har mångårig erfarenhet. Och med tanke på att trycket på mottagningen är så stort från hela landet för att så få läkare har tillräcklig kunskap om sjukdomarna kan man ju tänka sig hur bra den rekryteringen skulle gå. Därmed är nytt avtal inte underskrivet varvid regionen meddelar att de tilldelat en annan aktör avtalet. Vilket i sin tur får mottagningen att planera rättsliga åtgärder. Ja ni fattar, rena röran. Risken finns att det är nåt brytdatum just imorron, jag kan inte riktigt tolka alla juridiska termerna i dokumenten, hoppas jag inte hamnar i kläm där. Förvisso finns det väl värre saker än en kväll och hotellnatt i Göteborg med maken men vi hade inte direkt åkt upp nu och lagt tid, energi och pengar på det om det inte vore för läkarbesöket.

Vegandag. körsång och läskiga utmaningar.

Förra veckans helvegetariska dag blev i fredags. Och visst är ni hemskt nyfikna på vad en vegan kan tänkas äta? Tänkte väl det. Såhär såg min dag i mat ut;

Frukost: pannkakor. Ett litet experiment för att försöka få till det både animaliefritt och kolhydratsnålt... 
Till 2 st använde jag 1 dl havregrädde, 2 msk vatten, 1 msk kokosmjöl, 1 msk mandelmjöl, 1 msk fiberhusk och en nypa salt. Och rapsolja till stekningen. Det blev helt OK. Kokossmaken gick igenom lite men det funkade bra ihop med syrligheten från blåbären.

Lunch: tomatsoppa med linser samt varm osmmacka med den här osten från Astrid och Aporna på-->

Och den smälte faktiskt, jippi! Snart ska den testas i lasagne och på pizza också.

Mellanmål: fröknäcke med avocado, groddar, tomat och örtsalt.








Och så blev det dags för middag. Pulled Pork är ju himla poppis. Har ni hört talas om Fooled Pork? Har ni det så var det troligen ett vegetariskt alernativ till den dragna grisen som åsyftades. Pulled Oumph har vi testat förr, både hemma och på matställen ute där det faktiskt börjar dyka upp lite varstanns. Bland annat har Baba's Steakhouse här i sta'n det på sin meny och Max hamburgare har en oumph-burgare. Vegmes pulled-variant hade däremot ingen av oss ätit innan. Och vi lär inte göra det igen, för Oupmh var betydligt godare. Maken föredrog även konsistensen på den medan jag själv tyckte Vegme hade en liten fördel där. Men som sagt, totalt sett vann Oumph klart.

Som tillbehör hade vi pitabröd, grönsaker, coleslaw (på Vegmes majonäs och Sour Supreme), ugnsstekt potatis, extra babecuesås och ketchup. Och så drack vi vin som är Vegan Friendly såklart.

Och de som tror att man inte kan bli mätt på vegetarisk mat får en stor rapning till svar ;-)










Körsång då. Igår var det till slut dags för dagen K som i Konsert. Det finslipades in i det sista, justeringar gjordes så sent som på genrepet. Och jag tror nog att det blev rätt lyckat. I alla fall hade vi som sjöng en kanondag, och av reaktionerna att döma gjorde vi och Ola Salo inte publiken besvikna heller. När vi väl kom på plats... ett filmklipp avslöjar att det tog fem minuter för oss att gå in och ställa upp oss ordentligt ;-) 600 körsångare är ju..några stycken... Själv blev jag framkallad till främre raden av självaste Gabriel Forss ;-) "Där står en liten tjej till, kom fram här så du ser ordentligt!" Liten tjej, jojatackarjag ;-)

Här får ni ett smakprov i form av en av körens egna favoriter: Så som i himlen.


Happy Voices är det nya namnet på Du kan sjunga gospel-körerna, och det är ett passande namn. Dels sjunger vi inte bara gospel, och dels är vi verkligen glada när vi träffas och låter våra röster höras. Men lite ordentlig gospel bjöd vi också på. Med start ca 6 minuter in i nedanstående klipp, det tog som sagt lite tid att komma på plats ;-) 



Trots att jag från början stod oroväckande nära kanten på scen innan nån förbarmade sig över mig så jag fick flytta in några snäpp (och därmed slapp synas för alla :-D) så är det inte det jag i rubriken menar med läskiga utmaningar. Nope, utan det är ännu värre: Jag ska om några timmar till en ny frisör, igen! Jag tvingades ju se mig om efter en ny när tjejen vi gick till hela familjen flyttade för kärlekens skull. Kul för henne, trist för oss. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet där jag var i slutet av sommaren, men dels kändes det lite dyrt (men jag var bortskämd innan, jag vet att hon vi gick hos låg lågt i pris) och dels så kanske jag kan bli ännu mer nöjd nån annan stanns? Så, jag chansade och bokade tid hos ytterligare en ny bekantskap. Om jag minns rätt är skillnaden i pris jämfört med förra gången inte så stor, men som sagt så kanske det blir ännu bättre? Och man ska ju utmana sig själv, så...  Ni lär väl kunna märka här på bloggen om jag överlevde eller inte :-D Spänningen är oooooolidlig, inte sant?

Nog för att jag har bry med händer och tänder men ...

Vana bloggläsare och/eller facebookvänner vet att min hjärna ibland är väldigt aktiv när jag sover. Alltså jag drömmer, vissa drömmar skummare än andra. Jag har ju som sagt bry med både händer och tänder, mest händer nu för tiden, och drömmar sägs ju vara en bearbetning av det man har att göra med i sitt liv. Så att jag drömmer om bl a händer och tänder är väl inte så konstigt, men ibland blir det som sagt lite väl skumt.

Natten till igår sov jag såhär mycket: inget. Men mitt på dagen slumrade jag ett par korta stunder, inte så länge men tillräckligt för att hinna drömma en hel del. Bla drömde jag att jag gick ut i köket för att snacka med Simon då jag plötsligt tappar en tand, den hamnar i min hand helt täckt av levrat blod. Jag blir i drömmen förskräckt och tänker att "nu har jag snart inga tänder kvar alls" och går in och tittar i badrumsspegeln. Och gapar... Där ser jag att jag saknar tänder på hela vänstra sidan, både uppe och nere. I stället har jag nåt metalliskt robotliknande där tandraden i vanliga fall sitter, och så lite köttslamsor och sånt annat trevligt. Jag skriker rakt ut och tänker sedan, i drömmen, att detta måste ju vara en mardröm bara! Jag måste vakna! Så jag spärrar upp ögonen, och vaknar... i drömmen. Men på riktigt sover jag vidare ;-) När jag sen vaknar, alltså verkligen vaknar, är jag tvungen att känna efter så mina tänder sitter där de ska. Det gjorde de :-)

Nästa gång jag slumrat till så drömde jag att jag hade ont i vänster pekfinger, ungefär som att den hamnat ur led och jag försökte dra den rätt med andra handen. Men jag tittade aldrig på fingret, jag bara kände. Det gjorde dock mer och mer ont och till slut gick jag till sjukhuset. Där var det lång väntetid vilket jag inte tänkte acceptera, jag hade ju akut behov av hjälp för jösse namn, så jag bröt mig in i ett undersökningsrum och väntade där tills någon kom. Först kom en sköterska som sa att det där kan vi inte fixa här, det måste opereras. Vänta så kallar jag på doktorn! Ållrajt... Efter en stund kom doktorn, och det var inte vilken doktor som helst utan en av de som är med i 112 På liv och död på TV. Eller i alla fall som var det för ca fem år sedan. Jag har ingen aning om vad han heter men utseendet känner jag igen. 

Han sa i alla fall att de kunde inte hjälpa mig där eftersom de hade stängt fram tills åtta nästa dag utan jag var tvungen att åka helikopter till Stockholm för att opereras. Jag undrade om det inte tog längre tid att få mig upp till Stockholm än att vänta tills de kunde fixa mig där jag nu var, men nej. Icke. Stockholm var det som gällde! Är det inte lite overkill med ambulanshelikopter för ett litet finger? undrade Peter som också kommit till sjukhuset. Läkaren skakade bara på huvudet. Först då tittade jag på min finger... och det hade en vinkel av 90 grader. "Vi tror att den är bruten" sa läkaren. No shit Sherlock!

Jag vägrade dock åka till Stockholm utan tjatade till mig smärtstillande och åkte sen till jobbet där jag visade upp mitt finger för alla vare sig de ville se eller ej. Föräldrar, kollegor och barn. Fullt normalt liksom... Hur det till slut gick vet jag inte, men antagligen hade jag legat och dragit i det när jag drömde för när jag vaknade hade jag ont i fingret :-D 

Undar vad som blir nästa grej. Jag har ju problem med de flesta delar av min kropp så det finns att välja bland ;-)

Nu ser jag att maken är klar med däckbytena på min bil, så jag ska skrapa ihop mig och ge mig iväg på några ärenden. Köpa mini-julgran till sonen (han ville ta toppen av den stora som maken köpte igår (-: ), se om det finns nån Pepsi Max kvar på för närvarande billigaste stället, kolla efter en ljusstake till av samma sort som jag köpte igår (se bilden), kanske fylla på lite luft i vintersulorna ifall det behövs. C ya!

Livets cirkel sluts igen.

Igår lämnade släktens äldsta medlem jordelivet efter många års kämpande. Idag fick den nytt tillskott i form av en nyfödd liten flicka. En familj lämnas i sorg och saknad, en annan svämmar över av lycka och framtidshopp. Lite signifikativt för livet...

Jag skrev ju igår om Sanna Nielsen som julvärd och hur det kändes som ett säkert och okontroversiellt val. Hmm, jag underskattade tydligen människan. Det fanns en sak som tydligen var oerhört viktig för många att klaga på.... Hennes tröja! Att den visade lite bara axlar (hu så hemskt!), att den var beige (ja??), att den såg ut som en tvångströja, att den verkade obekväm (inte vårt problem väl?) o s v. På facebook svämmade det över av kommentarer om den där tröjan, spetsat med lite kommentarer om hur opassande det var med rött läppstift. Alltså, det ska erkännas att jag också fick lite associationer till just tvångströja när jag såg några av fotona och jag har uppenbart inte samma smak som hennes stylister men inte fanken skulle jag på Sannas facebooksida när hon glatt och stolt meddelat att hon fått julvärdsuppdraget svara med tykna negativa kommentarer om hennes klädsel... De flesta av de många kommentarerna av det slaget kom dessutom från fullvuxna typer, många i sextioårsåldern och uppåt, som borde haft många år på sig att lära sig hur man beter sig. Men icke...

På tal om jul så har jag klätt julgranen idag. Men lugna och fina nu... det är bara mini-granen, ersättningen till granriset i kruka som jag haft från 1 advent tidigare, det handlar om. Och den har absolut inte ställts fram på sin plats, utan den är bara färdig ATT plocka fram när tiden är inne. Jag måste ju hushålla med energin och inte spara allt till dagen D så jag tänkte försöka förbereda en sak om dagen i stället. Imorron kanske jag fixar staken till datumljuset, eller adventslådan med de fyra ljusen, eller något helt annat?

Dagens snackis...

... är såklart valet av USAs näste president. Jag tänker inte grotta ner mig i det här på bloggen, de flesta av er kan nog ändå lista ut vad jag tycker om att den som ska efterträda Barack Obama är en man som verkar sakna all förståelse för vilket ansvar alla behöver ta för att ge miljön och klimatet en chans för framtida generationer, som upprepade gånger visat en nedlåtande attityd och rent förakt för bland annat vissa folkgrupper, kvinnor och människor med funktionsnedsättningar och som visat sig inte vilja respektera den demokratiska grund och rätt till sina åsikter som han själv åberobar för att komma till makten. Bara som exempel. Ironin i det faktum att den som vunnit valet är samma person som haft som upprepat mantra att valsystemet bygger på fusk är också svår att bortse från. Ja ni kan som sagt säkert lista ut var jag står, och jag lämnar frågan dithän för tillfället åtminstone.

Om inte presidentvalet hade lagt sig i vägen så hade väl dagens snackis här i min landsände varit snökaoset! Ja det snöade minsann igår. Jag mätte inte men jag tror att det bildades ett snötäcke som var flera centimeter tjockt faktiskt. 

Givetvis försvann det sedan igen snabbt som en anka bajsar. Men hey, man får vara glad för det lilla! Som flickan sa...

Och på tal om vinter... dags att köpa nya varma kläder? Syntet, of course :-)

Ett lite mer verklighetsanknutet tips är att de säljer thermoleggings på Rusta, 3 par för 99 spänn och många olika färger. Som hittat.

Efter två nästan helt sängliggande dagar hade jag idag tänkt klara av att göra något vettigt, som att fixa veckans matinköp. Den planen smög sig kan jag säga, det kom annat i vägen som tog av energin i stället. Kanske imorron? Men jag har i alla fall här från min halvliggande position skrivit inköpslistan, bara en så'n sak, och så smått börjat planera för julens vegetariska käk. Jag har också bestämt mig för att ha en helvegetarisk dag i veckan, alltså utan även ägg och komjölksprodukter. Jag höll mig helt åt vegankost ett tag för en del år sedan, men tyvärr är det lite svårt för att få till en bra kombination mellan det, mina svårigheter med vissa konsistenser (ja smaker med) och kraftigt kolhydratreducerad kost vilket är min bästa chans att till slut lyckas gå ner i vikt. Åtminstone om man ska äta någotsånär varierat. En dag i veckan, kanske blir det i förlängningen fler, är en bit på vägen i alla fall.

Förresten har jag på senare tid gått med i några grupper för vegetarianer och veganer på facebook. Och i framför allt en av dem  får jag definitivt en ökad förståelse för den syn många blandkostare har på  i synnerhet veganer. Herregud så mycket ilska. Och så mycket dumhet.  Om de beter sig ens i närheten av lika illa utanför dessa stängda grupper bidrar de definitivt till att ge veganer dåligt rykte. I gruppernas info står klart och tydligt att det är en grupp om och kring all form av köttfri kost, d v s även lakto-ovo-vegetarisk sådan, och att personangrepp och härskartekniker m m inte är tillåtet. Men så fort nån råkar fråga om eller ge tips om köttfria måltider som innehåller mjölk t ex så blir det rena krigsstämningen och förolämpningarna haglar helt skamlöst, och det sägs vara "elak provokation mot oss veganer" att lägga upp foton av dagens middag innehållande ägg. Att man liksom om man inte tål sådana foton kunde gått med i en av alla grupper som bara är för de som äter helvegetariskt/vegankost i stället och då slippa dessa hemska foton av mat med ägg eller mjölk i är tydligen en dum tanke. I alla fall, i en nyare variant med samma grundtanke som nyss nämnda grupp verkar det vara lugnare i alla fall och där har jag fått en hel del nya idéer och tips. Bl a på en mjölkfri ost som sägs smälta bra och funka bra på pizza och i gratänger. Den är nu inköpt och väntar på att testas. Men första helvegodagen blir på fredag då det t ex till middag för både mig och maken blir jämförande av två olika vegetabiliska alternativ till Pulled Pork. Den ena, Pulled Oumph, har jag redan provat och den är gooood. Den andra varianten är från Vegme och ska testas för första gången. Spännande!

Pulled Vegme med bröd, grönsaker, barbecuesås
och äggfri majonäs

Nu går skam på torra land!

Har Disney klippt mer i Kalle Ankas jul? Har Herr Gårman blivit Fru Gårman eller rentav blivit hen? Har EU förbjudit pepparkakor för att man blir för envis när man äter dem? Har Britney Spears gjort en cover av Leonard Cohens Hallelujah? Nej jag talar om det otänkbara som blivit verklighet: De har bytt utseende på Toblerone! Åtminstone i Storbrittanien. Av ekonomiska skäl.

Det sägs ännu  vara oklart om det kommer att bli likadant i övriga Europa. Vad säger ni, högre pris och den gamla designen? Eller ny design och tills vidare samma prisnivå som förr?





På tal om Kalle Anka så har ju SVTs julvärd avslöjats idag, och de som förfasades förra året av att en muslimsk kvinna med invandrarbakgrund fått uppdraget kanske andas ut nu när Sanna Nielsen efterträtt henne. Fast jag ska säga att jag har noll koll på hennes eventuella religiositet, men man kanske bara ska antas vara kristen som blond svenskfödd kvinna?

Hur som helst känns det som ett bra val, om än väldigt "safe". SVT är nog väldigt måna om att få de stora massorna med sig i år. Jag trodde Sanna skulle bli julvärd redan förra året (det kan ju tänkas att hon tillfrågades men inte kunde i o f s) och tror hon kommer att axla rollen väl.





I söndags var jag och maken, även känd under namnet privatchauffören, på bl a Vellingeblomman och IKEA för lite inköp och mer inspiration inför julen. Nya kulor till den kommande granen blev det bl a, det känns som att de pynten är viktigare än någonsinn nu när det för första gången blir en plastgran. Det faktumet, att jag oerhört motvilligt tvingas fira jul utan en riktig gran, tänker jag utnyttja så mycket jag bara kan!

Det lyckades inte denna gången heller.

Jag talar om att EFITa på rätt dag. Jag lade ändå in en påminnelse i telefonen! Trodde jag... 

Jaja, i stället för i torsdags körde jag igår. Shit happens.

Jaså ni undrar vad EFIT är? Ni är inga stammisar på min blogg med andra ord? Det är OK, ni är förlåtna. EFIT står för Ett Foto I Timmen. Man tar med andra ord ett foto i timmen på vissa bestämda dagar (eller andra dagar om man som jag glömmer/missar) och länkar sedan till inlägget HÄR på EFITs sida. 

Nu har jag suttit och konstruerat rebusar ett par timmar och behöver ett brake från det, så här kommer gårdagens EFIT!

Jag glömde ju tydligen påminnelsen i torsdags, men
till igår hade jag kommit ihåg det. Så kl 9 påminndes jag...

,,, men stannade kvar i sängen ett tag till. Och
somnade om. Så kl 11 blev det inget foto alls.

Klockan 12 fick jag se mig i spegeln
för första gången för dagen. Piggelin? Not so much.
Men här finns ingen censur.

Klockan ett uppdaterar jag
veckans matsedel lite. Tacogratäng, med
färs som förberetts innan, blir kanon
imorron efter att vi farit runt och shoppat lite.

Klockan två befann jag mig inne i sta'n
och fick för mig att svänga inom KappAhl. Där
provade jag en tunn vit blus som var på rea. Och köpte den.

Timmen senare satt jag i bilen utanför DollarStore
och försökte samla ork att köra hem.

Klockan fyra slog jag en kik på sonen
som byggde med lego. Som vanligt ;-)

 

Vid fem såg jag en lite lite piggare
version av mig själv i spegeln.

Klockan sex tände jag min nyaste lykta från
Majas Cottage. Fint!

Klockan sju var det äntligen dags för mat!
Stekt tofu, sallad, bearnaisesås och potatisgratäng.

Klockan åtta satt maken och jag kvar och kopplade
av lite i skenet av levande ljus. Hmm, jag tror
att glaset i dessa lyktor behöver diskas minsann.

Klockan nio, när maken var upptagen med att
förstå sig på sin nya telefon, hade jag förflyttat mig
till sovrummet för att fixa lite med en av tävlingarna
till kommande julfesten. För att ingen gäst ska råka se
och få en fördel tog jag fotot av mina omgivningar i stället.

Nån förde in en konversation på facebook på filmen
Hjärtlösa typer med bl a Danny DeVito och Bette Middler.
Jag blev sugen på att se den. Sagt och gjort!

Klockan elva... Filmen fortsatte, och jag klurade
vidare på tävlingen under tiden.

Vid tolvslaget var filmen slut, min Pepsi Max började närma sig
det tillståndet också, men tävlingen var inte klar! Aj aj aj....

Klockan ett var dock tävlingen färdig. Det kan nog
bli bra. Tror jag. Kanske.

Ytterligare en timme senare tog jag farväl
av den tömda Pepsi Max-flaskan, gjorde mig redo
för sängen och sa Go'natt!

Äntligen har vi en på jäsning!

Ja jag pratar om glögg, såklart. Vad trodde ni?

Den kommer inte att vara klar till 1 advent, men det gör inget. För då kan vi avnjuta förra årets... Ännu godare :)

Glöggen baseras på svagdricka som jäser med socker, jäst och potatis och får smak av ingefära, kanel, russin, kardemumma och nejlikor. Recept finns i detta inlägget från förra året.

På tal om advent har jag faktiskt köpt julmust idag. Den ska INTE drickas före 1 advent, men eftersom de godaste lightvarianterna gärna vill ta slut så kändes det säkrast att passa på att köpa nu.

Jag råkade köpa lite annat adventigt och juligt också idag. Bara råkade alltså. Men, det är ju inget fel i att planera och ligga steget före. Jag tänker liksom inte plocka fram grejerna i förtid, absolut inte ;-) Så, till helgen blir det nog en tur till både IKEA och Vellingeblomman. Jag tänker att det kan väl inte skada.

Denna julen kommer i alla fall att skilja sig från våra tidigare jular på ett väldigt påtagligt sätt. Det känns svårt att smälta, men jag har insett att tiden är inne. Det är dags att sätta hälsan först... och överge de äkta granarna till förmån för en plastvariant. Ja, ni läste rätt. Jag, av alla människor, ska ha en fuskgran! Men med tanke på att jag tålt granarna sämre och sämre för varje jul de senaste fem-sex åren ungefär i kombination med de rejäla allergiska reaktioner jag fått nu på sistone så vågar jag inte chansa. För att lindra den värsta sorgen över det faktumet har jag bestämt mig för att köpa lite nya kulor och så'nt. Trogna läsare förstår att han den där jag är gift med inte är så förtjust i det, han menar på att jag har ju ett helt skåp i förrådet fullt med julgranspynt. Jovisst, men inte i den färg jag nu vill ha :-D Fattaruväl...

Men, det är ju ett tag kvar till advent, och ännu längre till jul. Igår (eller förrgår ser jag nu, shit vad klockan tickat på fort) var det i stället Halloween, en högtid jag egentligen inte direkt firar och jag är inte förtjust i bus eller godis-grejen heller (jo om de bara går till de som signalerar att de välkomnar besöket via en tänd pumpalykta eller liknade och om yngre barn har äldre sådana eller en vuxen som håller lite koll). Men, att klä ut sig och festa med trevligt folk är kul ;-) så i lördags var vi för andra året i rad på Halloweenfest hos goda vänner. Temat i år var steampunk, och det fattade jag inte mycket av. Så jag läste lite om det, och fattade nästan lika lite ;-) Efter festen begriper jag en del åtminstone och vi fick i alla fall till lite relevant klädsel. Även om mina strumpor mest förde tankarna till kassler, eller julskinka...