Vana bloggläsare och/eller facebookvänner vet att min hjärna ibland är väldigt aktiv när jag sover. Alltså jag drömmer, vissa drömmar skummare än andra. Jag har ju som sagt bry med både händer och tänder, mest händer nu för tiden, och drömmar sägs ju vara en bearbetning av det man har att göra med i sitt liv. Så att jag drömmer om bl a händer och tänder är väl inte så konstigt, men ibland blir det som sagt lite väl skumt.
Natten till igår sov jag såhär mycket: inget. Men mitt på dagen slumrade jag ett par korta stunder, inte så länge men tillräckligt för att hinna drömma en hel del. Bla drömde jag att jag gick ut i köket för att snacka med Simon då jag plötsligt tappar en tand, den hamnar i min hand helt täckt av levrat blod. Jag blir i drömmen förskräckt och tänker att "nu har jag snart inga tänder kvar alls" och går in och tittar i badrumsspegeln. Och gapar... Där ser jag att jag saknar tänder på hela vänstra sidan, både uppe och nere. I stället har jag nåt metalliskt robotliknande där tandraden i vanliga fall sitter, och så lite köttslamsor och sånt annat trevligt. Jag skriker rakt ut och tänker sedan, i drömmen, att detta måste ju vara en mardröm bara! Jag måste vakna! Så jag spärrar upp ögonen, och vaknar... i drömmen. Men på riktigt sover jag vidare ;-) När jag sen vaknar, alltså verkligen vaknar, är jag tvungen att känna efter så mina tänder sitter där de ska. Det gjorde de :-)
Nästa gång jag slumrat till så drömde jag att jag hade ont i vänster pekfinger, ungefär som att den hamnat ur led och jag försökte dra den rätt med andra handen. Men jag tittade aldrig på fingret, jag bara kände. Det gjorde dock mer och mer ont och till slut gick jag till sjukhuset. Där var det lång väntetid vilket jag inte tänkte acceptera, jag hade ju akut behov av hjälp för jösse namn, så jag bröt mig in i ett undersökningsrum och väntade där tills någon kom. Först kom en sköterska som sa att det där kan vi inte fixa här, det måste opereras. Vänta så kallar jag på doktorn! Ållrajt... Efter en stund kom doktorn, och det var inte vilken doktor som helst utan en av de som är med i 112 På liv och död på TV. Eller i alla fall som var det för ca fem år sedan. Jag har ingen aning om vad han heter men utseendet känner jag igen.
Han sa i alla fall att de kunde inte hjälpa mig där eftersom de hade stängt fram tills åtta nästa dag utan jag var tvungen att åka helikopter till Stockholm för att opereras. Jag undrade om det inte tog längre tid att få mig upp till Stockholm än att vänta tills de kunde fixa mig där jag nu var, men nej. Icke. Stockholm var det som gällde! Är det inte lite overkill med ambulanshelikopter för ett litet finger? undrade Peter som också kommit till sjukhuset. Läkaren skakade bara på huvudet. Först då tittade jag på min finger... och det hade en vinkel av 90 grader. "Vi tror att den är bruten" sa läkaren. No shit Sherlock!
Jag vägrade dock åka till Stockholm utan tjatade till mig smärtstillande och åkte sen till jobbet där jag visade upp mitt finger för alla vare sig de ville se eller ej. Föräldrar, kollegor och barn. Fullt normalt liksom... Hur det till slut gick vet jag inte, men antagligen hade jag legat och dragit i det när jag drömde för när jag vaknade hade jag ont i fingret :-D
Undar vad som blir nästa grej. Jag har ju problem med de flesta delar av min kropp så det finns att välja bland ;-)
Nu ser jag att maken är klar med däckbytena på min bil, så jag ska skrapa ihop mig och ge mig iväg på några ärenden. Köpa mini-julgran till sonen (han ville ta toppen av den stora som maken köpte igår (-: ), se om det finns nån Pepsi Max kvar på för närvarande billigaste stället, kolla efter en ljusstake till av samma sort som jag köpte igår (se bilden), kanske fylla på lite luft i vintersulorna ifall det behövs. C ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar