Tro´t eller ej!

Men jag har nog skaffat mig ett liv. Ett litet åtminstone. Vid förra blogginlägget för 10 dagar sedan hade jag haft flera "bra" dagar och det har faktiskt fortsatt så. Kanske kan jag rentav få 4-5 bra månader nu efter att ha haft 4-5 riktigt dåliga, usla, enbart frustrerande och energilösa sådana? Fast, jag vet, jag ska ha realistiska förväntningar och är glad för varje dag jag känner att jag faktiskt har förmåga att ta någon liten del av ett något sånär normalt liv.

Under de dagar som gått sedan förra inlägget har jag bl a hunnit få en bebis. Ja ingen människobebis då alltså, utan en blombebis. Eller embryo åtminstone. Det tog sin lilla tid men i förrgår, 9 dagar efter sådden, visade sig den första lilla antydan till de blommor som sen ska placeras ut i rabatten bakom hammocken. Och igår såg jag att ytterligare några stuckit upp, av flera olika sorter. Så det finns hopp! 🌱

Jag har också fått nya så-lådor i arbetshöjd. Maken har snickrat, med minimal hjälp från mig. Eller egentligen inte, jag servade med dricka och såg till så han fick mat i sig och hjälpte faktiskt till att fylla understa halvan med sten från högarna vi har kvar sedan vi gjorde om på framsidan härom året. Jag tror jag förflyttade hela 6-7 stycken flera decimeter från skottkärran till lådan faktiskt. En piss i Nilen förvisso, men jag bidrog i alla fall 😀.

De nya lådorna har något bekvämare höjd än de gamla som var rena döden för min rygg. Det märks att jag var mer frisk när vi skaffade dem.

Jag har dessutom sått i de där sålådorna, samt gett lite persilja och gräslök som räddats från de tidigare lådorna konstgjord andning.

Förrutom att make och son ska sätta potatis i det största fältet i den närmsta lådan så har jag en del i den bortre över, där har jag inte bestämt mig för än vad som ska ges chansen att växa där. Ytan på lådorna är större nu, därav måste jag tänka ut nåt mer att odla. Jobbigt 😅.

Och på tal om odling har även jordgubbslandet blivit upphöjt. Inte lika mycket som de stora lådorna men en bit i alla fall. Däri finns nu dels ett gäng av de gamla plantorna, med en tidig sort och en senare sort blandade hejvilt, och dels några nya som inte är lika icognito 🍓.

Utöver diverse trädgårdsfix har det också blivit en hel del promenerande. Inte alla dagar, men de flesta. Vissa dagar en längre runda och vissa dagar flera kortare med vila emellan. Jag försöker testa och utvärdera vad kroppen tycker bäst om, men hittills har jag inte lyckats hålla de där kortare rundorna såpass korta som jag tänkt mig så nåt resultat av utvärderingen dröjer. 👟

Och inte att förglömma, mina spökvita ben har fått sina första solstrålar! 🌞

De senaste veckorna har kroppen fungerat betydligt bättre än huvudet. Jag har testat att läsa lite i en bok, det funkar inte. Jag tappar sammanhanget efter bara några rader och får börja om. Jag har testat att sortera och organisera bland foton på datorn och telefonen, det går inte alls. Jag tänker ut nåt bra, men har glömt vad jag tänkte nästan direkt igen. Jag har försökt läsa in mig på villkoren i min försäkring mer i detalj, men begriper inget som inte står i kort och konkret punktform ungefär. Jag har telefonen full av påminnelser för jag glömmer nästan på direkten vad jag ska göra och handla t ex. Telefonsamtal hatar jag, ser jag inte människan jag pratar med har jag svårt att ta in det som sägs. Och ljud utöver de jag valt själv är oerhört irriterande och uttröttande. Men det är ju rätt fint att inte både kropp och hjärna strejkar samtidigt 👍.

I eftermiddag kommer arbetsterapeuten hit och ska se om det finns nån arbetsstol till köket som kan underlätta för mig. Hoppas hoppas ...