Minnet är bra. Men väldigt kort. Eller långt.

Jomen jag kommer ihåg sånt jag lärde mig för länge sedan, inklusive bl a diverse värdelöst vetande och låttexter, och sånt jag lärde mig aldeles nyss. Men allt däremellan, det är det värre med.

Härom dagen såg jag att årets första försådda fröer börjat sticka upp. Det som kommit längst var Brysselkålen, det minns jag att jag sått eftersom jag själv hatar de stinkande bollarna och det därför var en stor uppoffring från min sida (tycker jag i alla fall). Men vad det andra jag sått var ... det var helt bortblåst! Jag hade verkligen ingen aning. Och jag kunde inte avgöra när det gått några dagar till heller, det mesta som nyss stuckit upp ser likadant ut för mig.

Som tur är så kodade jag både så-tråget och fröpåsarna så jag lätt skulle kunna se vad jag sått var. Smart va? Men, då gäller det ju att jag minns var jag lagt de märkta påsarna med. Det gjorde jag inte.

Fast NU när jag skrev kom jag på att det jag sått bredvid Brysselkålen är ... tomatplantor! Såklart *tar mig för pannan* SÅ var det ja! Körsbärstomatplantor avsedda för odling i kruka är det ju.

Sålådorna ute i trädgården ska nu enligt maken vara rensade och klara för ny sådd, så idag tänkte jag försöka peta ner lite av det som ska sås direkt på plats. Om jag hittar fröerna alltså.





What else? Jo jag har skrivit upp mig för klubbmästerskapet även i år 😱. 8 serier. Huvva! Jag har faktiskt överlevt det de senaste två åren, men då har jag inte haft det riktigt lika tungt månaden innan som jag haft nu. Men, nu börjar det nog vända och jag har ändrat och planerat om och röjt runt i almanackan så att jag kan ha så mycket fokus som möjligt på att fixa just den dagen. Med 2½ vecka kvar känns det inte helt omöjligt i alla fall.

Planen är väl att hålla igång kroppen utan att utmana för mycket, för kommer det ett bakslag innan mästerskapet så lär jag inte hinna resa mig igen i tid. Den försiktiga premiären med Sixten von Elcykel i helgen då vi rullade drygt en mil med några pauser var nog en lagom start. Gårdagens promenad blev dock lite längre än jag tänkt, 4½ km, så idag blir det ingen sådan sammanhängande aktivitet utan "bara" småfix här hemma i små doser. Imorgon blir det en aktiv timme, minst, mitt på dagen av Pokemon-skäl 😃. Därefter får jag se hur kroppen känns.

Och NU kom jag på att jag postade foton från min sådd på Facebook, så jag hade bara kunnat kolla där för att se vad det var jag sått *tar mig för pannan igen*.

Forgive me Blog for I have sinned.

It´s been 25 days since my last confession.

Det har inte varit min mening att försumma dig, oh store Blogg, jag lovar att bättra mig. Kanske kan du blidkas av en EFIT på rätt dag? Alltså på en officiell EFIT-dag. Och för den som ännu inte begripit det: EFIT står för Ett Foto I Timmen.

Så här kommer EFIT fredag 5 april 2015.

Vaknade gjorde jag ca kl 7. Steg upp gjorde jag INTE cirka klockan 7. Och knappt hann sonen smälla igen ytterdörren bakom sig förrän jag sov igen.

Klockan 10 hade jag dock lyckats ta mig upp och in i duschrummet för lite morgonbestyr. Om jag var pigg? Njet. Fast det är jag typ aldrig förvisso, min ME tar inga pauser.

Timmen senare var jag kvar i duschrummet, fast något piggare. Under den timmen hade jag testat lite hardcore contouring (d v s att med smink "forma" ansiktet) och tvättat bort det igen, kollat läget på Facebook, lyssnat på några Smule-inspelningar (typ karaoke på internet) och lagt en mer normal vardaglig smink-bas. Utöver det tillkom sen lite ögonbrynsifyllning och färg på fransarna.

Nej jag sminkar mig inte varje dag, men hey det var ju ändå fredag 😊.

Därefter skrev jag att-göra-lista. Den blev inte så lång, men eftersom allt jag tar mig för tar en evig tid numera så är det fullt tillräckligt för en dag.

Och trots att jag lade listan där jag omöjligt skulle kunna missa den när jag gick så glömde jag påsen till klädinsamlingen och fick vända in igen för att ta den.

Klockan ett hade jag utfört den översta och den understa sysslan på listan och det var dags för vila och mellanmål. Det blev några röda plommon och en näve nötter.

En nivå 5-raid, vi snackar Pokémon Go nu, blev det också och därefter upptäckte jag att en nivå 2 var på gång några stenkast bort. Så jag tog mig an den också.

Och på dagens tredje raid fick jag en Shiny Mawile. Jag hade redan en sedan tidigare men jag tackade inte nej till en till.

(En shiny Pokemon är en ovanlig variant av en viss pokemonfigur, en del skiljer sig mycket färgmässigt från den vanliga och en del är det mindre skillnad på.)

Hemma igen satte jag mig ute på altanen och åt ett nytt mellanmål. Jag satt i lä för blåsten och det var riktigt behagligt.

Stärkt av maten tog jag itu med den överfulla byrån med ljusfat, ljuslyktor och ljusstakar. Och faktiskt så rensade jag såpass hårt att det trots att det mesta som tidigare stått ovanpå byrån också hamnat inuti den ändå blev en hel stor och en liten låda över. Tomma. Så nu får nog servetter och lite sådant flytta dit, dessa ligger nu utspridda lite varstanns där de råkat få plats.

För att återställa vätskebalansen efter det hårda arbetet blev det sen i väntan på middagen ett glas vin. Ja ni ser rätt, VITT vin!

Klockan sju hade vi fått besök av kompisar och jag tog inget foto så jag visar kvällens middag i stället. Vego Lasagnette, färdigköpt sådan som var helt okej, gömmer sig under ketchupen.

Snack om allt och inget med kompisarna pågick här.

Varför jag tog detta fotot klockan nio har jag ingen aning om.

Klockan tio hade vårt sällskap lämnat oss och jag tagit plats i sängen. Jag har inget minne av vad det var på TV dock.

Det tar på krafterna att vara social! Hur trevligt sällskapet än är. Så om ni tycker jag såg väldigt trött ut så har ni helt rätt.

Och fler foton blev det inte. Och det ska ni nog vara glada för 😉.

Lite hackat och lite malet.

Melodifestivalfinalen i lördags slutade både väntat och oväntat. Att Too late for love vann var ju en lågoddsare och eftersom den i mitt tycke var bäst efter Hold you så har jag inga som helst problem att acceptera det 😉. Att den jag utnämnde till bubblare, alltså On my own med Bishara, kom tvåa är inte heller nån större ögonbrynshöjare. Däremot förvånar två saker mig. Dels att Hold you, duetten med Hanna Ferm och Liamoo som jag gillade så mycket, blev trea. Jag hade förväntat mig mindre medhåll och en placering runt mitten. Och dels att Ashes to ashes med Anna Bergendahl slutade bland de allra sista. Jag förväntade mig definitivt en högre placering för den.

Hur går det då för Sverige i ESC? Tja, lite svårt är det att säga när man inte hört övriga bidrag, inte vet om nån särskild trend dominerar och om flera bidrag så att säga slåss om samma röstare. Men jag tror på top 5 åtminstone.

Apropå musik så börjar det suga rejält i konsert-tarmen. Det var ett bra tag sedan senast, aldeles för länge. Och Metallica i sommar sket ju sig (hur gärna jag än vill gå köper jag INTE dubbelt så dyra biljetter via andrahandsförsäljning). tAKiDA kommer till Malmö i sommar men då det är gemensam spelning med Stiftelsen så dissar jag det. Japp, såpass lite gillar jag de sistnämnda trots mina väldigt varma känslor för de första. Den gemensamma nämnaren i form av Robert Pettersson till trots. Några hyfsat bra artister kommer till KB i Malmö. bland annat Backyard Babies, men inga som jag är såpass intresserad av att det känns vettigt att spendera en hel spelning ståendes för med de konsekvenser det får för min kropp. (Yepp, ME sucks!)

För att inte helt gå under av abstinens får jag väl fortsätta kolla på nya klipp och försöka inbilla mig att jag var där, på plats. Som t ex härom veckan i Texas.


 Alltså det är så himla bra!

1, 2, 3. Testing testing.

I lördags testades hela tre olika för vår del nya helt vegetariska produkter. Eller fyra beroende på hur man ser det. En burgare, en kaka och två varianter av snacks. Johanssons konsumentrådgivning till eder tjänst!

Först en ny burgare från Hälsans kök, incredibly juicy incredible burger. Ja de tar nästan i så de spricker de där marknadsföringsansvariga.

Burgaren är sojabaserad och innehåller bl a rödbetor som ger en lite "blodig" färg. En burgare på ca 110 g ger 19 g protein. ungefär motsvarande en nötfärsburgare med samma vikt.

Burgaren grillades och åts med bröd, grönsaker, "ost" och hemmagjord dressing. Konsistensen var enligt mitt mat-minne inte alls så lik köttburgare som många påstår men det var inget fel på den utan tuggmotståndet var lagom och den höll ihop väl. Smaken var ganska neutral vilket också innebär den kraftiga sojasmaken en del produkter har uteblev vilket är positivt i mitt tycke. P g a den neutrala smaken så uppmanar jag till att ha rikligt med lök på. Yum!

Betyg: 3½ av 5.

Till dessert blev det Almondy choco delish. En både helt vegetabilisk och glutenfri fryst kaka/tårta som tinas i rumstemperatur i trekvart enligt instruktionerna men gärna längre enligt många andra.

Undre lagret är en chokladkaka med ganska tydlig kakaosmak, övre är en mousseaktig kräm och sen är kokosflagor och hasselnötter spridda ovanpå.

Jag tyckte kakan var aldeles för söt, men att servera färska lite syrliga jordgubbar bröt av det riktigt bra så det är mitt bästa tips! De två lagren kändes omaka, som att de egentligen inte alls hörde ihop. Och både kokos och nötter hade en lite skum konsistens, jag tror inte de riktigt lämpar sig för att frysas sådär.

Sammantaget var kakan okej. Det uppskattas att det finns alternativ som denna i affären, men jag lär inte köpa den igen i första taget.
Betyg: 2.

Och så blev det snacks till Melodifestivalen i form av OLW räfflade linschips i två smaker. Smoked paprika resp. Grill.

Chipsen består till 38% av linsmjöl. Låter sunt va? Det ska man inte försöka inbilla sig dock, det är knappast hälsokost det handlar om 😉, om än ur vissa aspekter mindre osunt än vanliga chips. Vi snackar liksom snacks här, inte bönor

I alla fall, jag tyckte Grill-varianten var riktigt god. Lagom mycket löksmak och krispig angenäm konsistens. Smoked paprika var jag inte så förtjust i, där tyckte jag inte de fått till nån bra avvägning mellan det starka, det rökiga och det lite sötaktiga. Maken däremot hade motsatt åsikt, han föredrog paprika. Men, detta är min blogg så min åsikt är viktigast 😊.

En fördel ur onyttighetssynvinkel är att jag "nöjde mig" med betydligt mindre av dessa chipsen än av vanliga. Inte för att de inte var goda utan för att de liksom gav mycket per tugga.

Betyg Grill: 4.
Betyg Smoked Paprika: 2 med stor tvekan.

Slut på konsumentupplysningen för denna gången!

Man ska hålla vad man lovat.

Och jag har ju lovat att delge er mitt omdöme om årets Melodifestival so far.

Jag har faktiskt inte hört riktigt alla bidragen, de tre som åkte ut i sista deltävlingen har helt gått mig förbi. Förhoppningsvis var det ingen favorit jag missade.

Sammantaget känns den första deltävlingen som den totalt sett bästa, som den med högst snittbetyg. Det var bara Arja Saijonmas fyra årstider och de där bränderna vars artist jag inte minns namnet på som jag tyckte inte var bra på sitt sätt. Bäst gillade jag Wiktorias Not with me, fast nu i efterhand har Ashes to ashes med Anna Bergendahl gått förbi. Den sistnämnda kan nog vara med i striden om förstaplatsen i finalen, och var given att gå vidare från Andra chansen.

Fast bäst enskilda låt är nog ... Hold you med Liamoo & Anna Ferm. Eller Too late for love med John Lundvik. Hade jag fått bestämma hade duetten vunnit men jag tror Lundvik är mer sannolik som segrare. Hold you tror jag landar i mitten någonstans i finalen.

Bubblare: On my own med Bishara. Kan han hålla ihop sången trots sin orutin tror jag han kan charma röven av många i finalen med. Det är dock inte något av mina personliga favoritbidrag.

Årets Platt Fall måste vara herr Malmsjö. Tyvärr. Det där var ... inte bra alltså. Men, han klarar sig nog 😉.

Årets mest tårframkallande blev Johnny Logans uppträdande och Kodjos mamma Grace 💓. Och herregud låten ... Hold me now hade spöat de flesta bidrag vartenda år fortfarande.

Och jag tycker avslutningsvis att programledarna skött sig över lag bra. Några misslyckade skämt från Marika och lite uppenbar orutin hos Saade bl a, men annars helt okej. Sarah och Kodjo i synnerhet.

Vi hörs efter finalen på lördag!

Vad kan straffskalan vara ....

... för vållande till annans död via urtrista blogginlägg? Ganska hög va? Jag tror också det, så det var kanske bra att jag inte gjorde EFIT på rätt dag i lördags. Kvällen innan hade jag de värsta smärtorna jag haft på länge och sängen och jag var nu supertajta. Best buds! Det hände förvisso inte så värst mycket avancerat i söndags heller, men i jämförelse var det rena actionrullen!

Det började med att jag upptäckte att jag
missat lördagens EFIT och beslöt
att köra på söndagen i stället.

Nya linser - det är lyxigt det.
Sista paret med gamla styrkan!

En smoothie till mellanmål sitter
sällan fel. Här intar jag en sittandes
i bilen med ett Poke-stop inom
räckhåll.

Lunch? Nej inte riktigt. Mediciner
behövdes det mycket av denna dag.

Dags att agera bowling-groupie!
Maken skötte sig och A-laget vann.

Då matchen var avgjord redan efter tre serier
passade jag på att sticka iväg en sväng
för att ta frisk luft. Jag kunde
ändå inte sitta på de där stolarna längre.

Men sen kom jag tillaka till hallen
för att kolla på B-laget med. Som också
vann! Och jag blev photo-bombad
av en Pokemon.

Lite raidande blev det också. Här är
månadens Level 5 Raid Boss.

Hemma igen var jag slut i rutan
och tacksam över att maken fixade middagen.

God middag med hjälp av vegetarisk "kebab"
från Schysst Käk.

Till efterrätt blev det semla!
Årets enda, så är tanken i alla fal

Sen blev det TV, TV och lite mer TV.
Först NCIS.

Sen ett program om Miraklet
på Hudsonfloden.

Och här såg jag nog på Law & Order: SVU.
Tror jag.

THE END!

Det där med att vara duktig.

Vad innebär det egentligen? Vem och vad avgör vad som är duktigt?

Jag brottas ju, som de flesta av er vet, med dels ett kroniskt smärtsyndrom som även har vissa andra symtom som bl a hjärntrötthet och dels en kronisk neurologisk sjukdom som bl a kraftigt sätter ner kroppens förmåga att lagra och producera energi. Och det som kan vara bra i relation till det förstnämnda kan vara rentav förödande med tanke på det andra, det komplicerar ju saker och ting lite extra. Allt för att livet inte ska vara för enkelt antar jag.

Det där med att vara duktig är starkt förknippat med mätbar och tydlig prestation, och ju större och mer omfattande desto duktigare. Och alla vill väl vara duktiga, eller? Om inte tonfall och så avslöjar något annat så ses det som en komplimang. Men ibland är det faktiskt duktigare att INTE göra något, eller att göra LITE i stället för mycket. Inte bara för oss med t ex ME men i de fallen blir det ganska tydligt. Att avbryta kan vara så oerhört mycket "duktigare" än att fullfölja, att avstå kan vara så mycket duktigare än att genomföra, och det kan faktiskt vara lika svårt också. För ofta är det inte viljan som saknas, snarare tvärtom. Men, hur ofta säger vi "vad duktig du är" för att någon INTE gjort något?

Var det någon som förstod det där egentligen? Duktigt i så fall! 😊

Igår gjorde jag nästan ingenting, men inte för att jag var duktig utan för att jag saknade val. Jag lyckades inte ö h t ta mig upp ur sängen förrän en bit in på eftermiddagen, därefter tog jag mig med bilens hjälp ner till småbåtshamnen ett par km bort där jag satte mig och njöt av lugnet och åt medhavd mat. Efter lite stillasittande Pokemon-jakt landade jag och den tunga värkande kroppen åter i sängen hemma och middagen var av den lättlagade sorten (bakad potatis med tofuröra).

Idag var jag uppstigen redan före lunch minsann! 😏 Och planen är att ta en promenad idag. Till skillnad från igår är det soligt och ganska klart väder och dessutom vindstilla, vackert på ett annat sätt ... men jobbigare för mina ljusskänsliga ögon.

Någon kanske saknar mina Melodifestivalomdömen? Jag ber i så fall om lite mer tålamod, för jag tänkte ger er dem efter sista deltävlingen som jag kommer att få se i efterhand. Så kanske om en vecka eller så? Än så länge kan jag i alla fall säga att första deltävlingen varit generellt bäst av de tre som hittills avklarats och att herr Malmsjö tyvärr landar på sistaplatsen individuellt. Men det återstår alltså sju bidrag som kan ersätta honom på den positionen för jo, det är tyvärr fullt möjligt att vara ännu sämre 😱. Mello spränger gränser!

Att jag aldrig lär mig!

Det är inte lönt att ta på mascara innan jag går på bio! Det kvittar om jag ska se en på förhand erkänd snyftare, en romantisk komedi eller en barnvänlig Disney-film, jag går oavsett därifrån gravt uttorkad och eventuella rester av färg på ögonfransarna kan endast ses med mikroskop.

I fredags kollade maken bio-tablån här i stan och frågade om vi skulle göra ett nytt försök att se A Star Is Born. När den var ny fick vi inte ihop det tidsmässigt, det var för mycket annat som hände då och som behövde prioriteras. Förra månaden bokade vi biljetter en kväll, men vi fick ställa in samma dag för att jag var för dålig. Men nu så, tredje gången gillt!

Och vilken film. Damn! Jag hade höga förväntningar och var lite rädd att bli besviken, men icke. Den var liksom jobbig och vacker på samma gång. Så mycket känslor, lite humor blandat med allt allvar, fantastisk musik ... och huvudrollsinnehavare som, för att citera en okänd person på youtube, har mer kemi än det periodiska systemet! Den kunde kanske dragits ihop lite där en bit från slutet och därmed varit någon minut kortare, men i övrigt var det 2 h och en kvart utan stunder där storyn stod still.

Ni som inte har sett den - gör't. Men vill ni inte gråta offentligt och inte har ett hjärta av sten 😉 kanske ni ska vänta tills ni kan se den i hemmets lugna vrå.

Med facit i hand är det uppenbart att vi gjorde rätt som ställde in förra försöket. Så som jag mådde då hade jag inte fixat det, det var så många känslosträngar som slogs an och därtill kom den kognitiva utmaningen att se något helt nytt och fokusera på det i flera timmar. Plus sittande i samma icke optimala position (trots helt okej fåtöljer) motsvarande tid.

Ett smakprov på musiken kommer här, tyvärr utan video eller filmklipp men ... lyssna och njut.



Igår var också officiell EFIT-dag, och mitt bidrag kommer här:

Dagen började vid 10 och jag checkade läget på Melodifestivalmediarapporteringsfronten (joho, det är visst ett ord!)

Timmen senare var jag ... tja ... ni fattar nog var jag var va?

Powerbanken laddade telefonen. Ifall ni undrade.

Klockan 12 var jag nyduschad och såg anledning att byta hårborttagningssätt under armarna.

Efter dusch krävs vila. Så jag kollade på ett par avsnitt av My 600lb life. Man kan säga att det går lite olika bra för människorna som får en sista chans att rädda sin hälsa och kunna leva ett mer normalt liv, men de flesta blir jag grymt imponerad av,.

Dags att vårda vätskebalansen!

Klockan tre försökte jag få igång hjärnan med lite Ruzzle. Det gick väl sisådär.

Klockan fyra var det dags att börja med maten.

Ganska exakt kl 17 var maten klar. Vissa här hemma kan det där med tider. Just sayin'.

Klockan sex var jag redo för att åka mot bion, med mascara och allt.

Redo! Let the movie begin!

Sen blev det inga foton de två följande timmarna, av förståliga skäl antar jag.

Hemma igen, lite tröttare, lite mer röd i ögonen, lite mindre mascara 😉.

Kvällen avslutades med lite mer välbekant TV-tittning. T ex That 70'ies Show.

Därefter: Godnatt!

Ibland begriper jag mig inte på folk.

Eller om sanningen ska fram så är det väl ganska ofta som jag inte gör det. Det kanske är jag som är knepig och inte de andra? Fast nääää, så kan det såklart inte vara 😀.

Men alltså till exempel vad får en (vuxen) människa att ha flera facebook-konton som används växelvist eller samtidigt? Och inget av dem är anonyma på så sätt att den verkliga identiteten döljs utan personen har verkliga foton av sig själv på båda, olika varianter av sitt ovanliga namn på båda, och båda profilerna är öppna så vem som helst med ett facebook-konto kan se innehållet. Det handlar alltså inte heller om att ett konto är gammalt och man glömt inloggningsuppgifterna utan båda två används, ibland läggs t o m samma foton eller inlägg upp på båda. Det är en sån grej jag inte begriper mig på.
Och apropå det, hur tänker man när man väljer att ha en öppen profil på facebook, mycket väl medveten om att möjligheten att välja annorlunda finns, och sen klagar över att folk läser och "snokar"?

Ja jag vet, jag kan ju skita stort stycke i vad personer som inte berör mig personligen gör. Absolut. Men nog kan man ändå vara nyfiken på och förundrad över andra människors beteende och sätt att resonera.

Jag förstår att ni undrar hur det gått för mig med min förkylning och hosta. Jodå, det har gått hyfsat. Jag är lite slemmig och nasty i halsen emellanåt men jag har ingen besvärande hosta. Två dagar efter senaste blogginlägget orkade jag umgås med vänner hemma hos en av dem och sen ute på puben ett tag, men nån karaokesång blev det absolut inte för min del för DET fixade definitivt varken hals eller lungor då. Jag fick nöja mig med att lyssna.

Jag har också hunnit med att gå en del också faktiskt! Förra veckan avslutades med promenad fyra dagar i rad, det är fler rundor på fyra dagar än på flera månader innan dess. Det finns kanske hopp för tant ändå. Sen i måndags var det dags för mig att spela korp-bowling och då var jag dock högst tveksam till att jag skulle fixa det. Jag slocknade i sängen någon timme innan och hade fullt sjå att ens komma iväg, kroppen var svag och darrig och pulsen stack upp vid minsta lilla ansträngning. Men, jag fixade det ... och fick till riktigt bra resultat i åtminstone de två sista serierna. Ibland fungerar det att spela på precision i stället för kraft 😉, men jag hade också en hel del tur. Efter hemkomst däckade jag direkt igen och sov minst 9 h i sträck den natten. Och dagen efter, d v s igår, spenderades nästan uteslutande i sängen. Idag är jag piggare och ska försöka få uträttat några ärenden, men någon ny promenad blir det inte förrän tidigast imorgon.

Kanske var det förresten besöket hos optikern i måndags som gjorde mig så väldigt kraftlös? Jag hade bokat tid för linskoll då jag börjat se sämre på nära håll och ville kolla vad som kunde bero på synskärpan i sig och inte skylla allt på MEn och fibromyalgin. Plus att jag upptäckte att det var längre sedan jag var där än jag trodde. Det slutade med besked om att ögats synförmåga i princip var oförändrad men för att se bättre på nära håll utan att offra synen på långt håll ska vi testa med en lite svagare lins på det icke-dominanta ögat. Och så fick vi gjort en full koll också så jag kan skaffa nya glasögon som jag ändå tänkt snart utan att behöva göra ny undersökning. I alla fall, ni vet säkert hur det går till. Man ska fokusera och koncentrera sig, jämföra och utvärdera. Kommunicera med en människa man inte känner, i detta fallet dessutom en dansk 😉. Alltså han pratade vårdad danska och bytte de ord som betyder något helt annat på svenska, och vi skåningar har ofta inga jätteproblem, men nog krävdes det extra fokus. Det märkte jag ... Så det är väl en lärdom att dra, att även mindre saker som optikerbesök bör inte planeras in samma dag som något annat.