Att jag aldrig lär mig!

Det är inte lönt att ta på mascara innan jag går på bio! Det kvittar om jag ska se en på förhand erkänd snyftare, en romantisk komedi eller en barnvänlig Disney-film, jag går oavsett därifrån gravt uttorkad och eventuella rester av färg på ögonfransarna kan endast ses med mikroskop.

I fredags kollade maken bio-tablån här i stan och frågade om vi skulle göra ett nytt försök att se A Star Is Born. När den var ny fick vi inte ihop det tidsmässigt, det var för mycket annat som hände då och som behövde prioriteras. Förra månaden bokade vi biljetter en kväll, men vi fick ställa in samma dag för att jag var för dålig. Men nu så, tredje gången gillt!

Och vilken film. Damn! Jag hade höga förväntningar och var lite rädd att bli besviken, men icke. Den var liksom jobbig och vacker på samma gång. Så mycket känslor, lite humor blandat med allt allvar, fantastisk musik ... och huvudrollsinnehavare som, för att citera en okänd person på youtube, har mer kemi än det periodiska systemet! Den kunde kanske dragits ihop lite där en bit från slutet och därmed varit någon minut kortare, men i övrigt var det 2 h och en kvart utan stunder där storyn stod still.

Ni som inte har sett den - gör't. Men vill ni inte gråta offentligt och inte har ett hjärta av sten 😉 kanske ni ska vänta tills ni kan se den i hemmets lugna vrå.

Med facit i hand är det uppenbart att vi gjorde rätt som ställde in förra försöket. Så som jag mådde då hade jag inte fixat det, det var så många känslosträngar som slogs an och därtill kom den kognitiva utmaningen att se något helt nytt och fokusera på det i flera timmar. Plus sittande i samma icke optimala position (trots helt okej fåtöljer) motsvarande tid.

Ett smakprov på musiken kommer här, tyvärr utan video eller filmklipp men ... lyssna och njut.



Igår var också officiell EFIT-dag, och mitt bidrag kommer här:

Dagen började vid 10 och jag checkade läget på Melodifestivalmediarapporteringsfronten (joho, det är visst ett ord!)

Timmen senare var jag ... tja ... ni fattar nog var jag var va?

Powerbanken laddade telefonen. Ifall ni undrade.

Klockan 12 var jag nyduschad och såg anledning att byta hårborttagningssätt under armarna.

Efter dusch krävs vila. Så jag kollade på ett par avsnitt av My 600lb life. Man kan säga att det går lite olika bra för människorna som får en sista chans att rädda sin hälsa och kunna leva ett mer normalt liv, men de flesta blir jag grymt imponerad av,.

Dags att vårda vätskebalansen!

Klockan tre försökte jag få igång hjärnan med lite Ruzzle. Det gick väl sisådär.

Klockan fyra var det dags att börja med maten.

Ganska exakt kl 17 var maten klar. Vissa här hemma kan det där med tider. Just sayin'.

Klockan sex var jag redo för att åka mot bion, med mascara och allt.

Redo! Let the movie begin!

Sen blev det inga foton de två följande timmarna, av förståliga skäl antar jag.

Hemma igen, lite tröttare, lite mer röd i ögonen, lite mindre mascara 😉.

Kvällen avslutades med lite mer välbekant TV-tittning. T ex That 70'ies Show.

Därefter: Godnatt!