Man ska hålla vad man lovat.

Och jag har ju lovat att delge er mitt omdöme om årets Melodifestival so far.

Jag har faktiskt inte hört riktigt alla bidragen, de tre som åkte ut i sista deltävlingen har helt gått mig förbi. Förhoppningsvis var det ingen favorit jag missade.

Sammantaget känns den första deltävlingen som den totalt sett bästa, som den med högst snittbetyg. Det var bara Arja Saijonmas fyra årstider och de där bränderna vars artist jag inte minns namnet på som jag tyckte inte var bra på sitt sätt. Bäst gillade jag Wiktorias Not with me, fast nu i efterhand har Ashes to ashes med Anna Bergendahl gått förbi. Den sistnämnda kan nog vara med i striden om förstaplatsen i finalen, och var given att gå vidare från Andra chansen.

Fast bäst enskilda låt är nog ... Hold you med Liamoo & Anna Ferm. Eller Too late for love med John Lundvik. Hade jag fått bestämma hade duetten vunnit men jag tror Lundvik är mer sannolik som segrare. Hold you tror jag landar i mitten någonstans i finalen.

Bubblare: On my own med Bishara. Kan han hålla ihop sången trots sin orutin tror jag han kan charma röven av många i finalen med. Det är dock inte något av mina personliga favoritbidrag.

Årets Platt Fall måste vara herr Malmsjö. Tyvärr. Det där var ... inte bra alltså. Men, han klarar sig nog 😉.

Årets mest tårframkallande blev Johnny Logans uppträdande och Kodjos mamma Grace 💓. Och herregud låten ... Hold me now hade spöat de flesta bidrag vartenda år fortfarande.

Och jag tycker avslutningsvis att programledarna skött sig över lag bra. Några misslyckade skämt från Marika och lite uppenbar orutin hos Saade bl a, men annars helt okej. Sarah och Kodjo i synnerhet.

Vi hörs efter finalen på lördag!