Jodå, jag tänker på de svältande i Afrika....

... och annat man tydligen ska göra (undrar om folk vet att det finns svältande på andra kontinenter också?). Det händer. Men jag tar mig ändå rätten att ha i-landsproblem. Denna gång handlar det om granen. Julgranen. Detta är nog sista året vi har en riktig sådan, p g a min allergi/överkänslighet (både kontaktallergi och doft/luft)som blir värre år för år får vi nog kapitulera och köpa plastgran till nästa år. VILL INTE! Men jag vill heller inte ha ständig huvudvärk, värkande ögon och vara tungandad i flera veckors tid, så...

Nej allergimedicin fungerar inte, för det är liksom inte pollen och sånt eller antikroppar som vid allergi mot vissa djur och så som är problemet. Utan det är dels ett doftämne, av samma slag som i hyacinter (som jag inte heller tål), som heter terpener som kan skapa reaktioner och dels mögelsporer som växer till sig inne i stugvärmen. I granens fall kan man alltså inte skylla på pollen och behandla med antihistamin t ex, har jag läst mig till på google idag. Jag känner mig så lärd, så lärd... Vad gjorde man innan googles tid? Läste böcker? Hu vad jobbigt ;-)

Och på tal om gran då så är årets upplaga här:

Simon har klätt sitt granris som nu pryder hans fönster:

Gran eller ej, jul lär det bli ändå. Nu lägger jag sista fingrarna på dukningen av julaftonsbordet men övriga huset har också blivit smått (ja ganska i alla fall) utsmyckat.

Här skulle jag sen kunna fylla på med att berätta om allt som maken, ni vet han "jag fixar julen i år" och "nu har jag köpt allt!", glömt/missat/förträngt men eftersom jag (tror jag) nu fyllt de tomma luckorna så att säga så ska jag kanske give him a brake ;-) Det är ju trots allt jul. Snart...

Smått å gott å blandat.

Eller som det också kan kallas: en osalig röra.

Först: Min jul går inte under för att de tagit bort den "svarta dockan" och den "judiske gubben" (som jag inte ens fattat skulle vara judisk) från de tecknade filmerna på julafton, jag kommer varken att svära över glöggen eller skriva under protestlistor. Däremot har jag svårt att greppa den del av förklaringen som handlar om att det anspelar på negativa stereotyper, och detta av två skäl. Dels för att jag inte ser det negativa i att vara framåt och kaxig, eller ha skägg och hjul, och dels för att i princip samtliga leksaker som går in i tomtens säck speglar just stereotyper. De kinesiska dockorna, med sina trippande steg och typiska frisyrer. Polisen med sin bistra uppsyn och batong. O s v... Däremot så har jag inte svårt att förstå det i förklaringen som handlar om att filmerna och dess utformning är sprungna ur en tid då den mer negativa synen på svarta och judar bl a var mer rådande även inom politiken och samhällsorganisationen, och då annorlunda-stämpeln var väldigt stark och allmänt accepterad. Eller att svarta och judar till skillnad från t ex kineser och poliser är en genom historien utsatt folkgrupp.

Sen: Jag går inte i taket när jag hör ordet negerboll. Jag antar inte att alla som säger negerboll är rasister. MEN att av ren princip "för så har jag/vi alltid sagt!" använda det ordet, och helt bortse från den nedsättande laddningen av ordet och hur det använts av vita för att nedvädera svarta till förmån för "men jag menar inget illa!" är för mig obegripligt. Med "så har vi alltid gjort"! kan man försvara det mesta, men det håller liksom inte. Och ja jag har det på nära håll också, och jag önskar att det gått att diskutera saken utan att det blir infekterat men... Nej ibland är det inte läge. När sonen härom dagen dock kom hem och sa att han blivit kallad neger på ett nedlåtande sätt (sammanhanget visar att det var nåt negativt, inget neutralt ord för mörkhyad), ja då sade något att det kanske är läge för en diskussion ändå.

Därefter nåt helt annat: Om ni tycker att det tar väldigt lång tid för era varma mackor att bli klara... så KAN det bero på att ni glömt sätta in dem i ugnen. Jag säger bara, det KAN vara så. Faktiskt.

En annan grej: Ikväll ska julgranen tas in, och imorron ska den kläs (av mig!). Och jag har ingen aning om hur den ser ut! Männen har köpt julgran utan mig, för andra gången genom tiderna. Förra gången överlevde jag, men... alltså statistiskt så närmar vi ju oss en katastrof mer och mer för varje gång så risken att det blev fel är större detta året. För att inte tala om nästa år, om det nu går vägen denna gången. Oh no, this has got to stop!

Och över till lite allvarligare saker igen: Domen mot mannen i Malmö som dödade sin före detta partner inför barnen ska granskas. Han dömdes inte till lagens strängaste straff, livstidsstraffet, eftersom mordet inte ansågs tillhöra de grövsta. Och utifrån det förstår jag att det ska granskas. För vad tillhör egentligen de grövsta morden om inte detta gör det? När mannen tidigare dömts för misshandel av kvinnan, där han upprepat hotat henne, där han sen förföljde henne och planerade mordet som sedan med stor grymhet utfördes inför ögonen på små barn. "Spännande" är fel ord, men det ska bli intressant att se vad granskningen ger för slutsats.

Och som avslutning: skolan. Sista dagarna för i år på plats på högskolan är passerade, men knappast sista skolarbetet. För om 5 veckor ska ytterligare två skriftliga arbeten in, och en av dem (en empirisk studie med fokus på interkulturellt språkliga lärandesituationer i förskolan) ska dessutom redovisas muntligt om ca 4 veckor. Så god jul på er! Nå, självaste julhelgen ska jag försöka koppla bort skolarbetet i alla fall. Försöka...

Ja, det var väl dagens röra! 

Det är inte så att jag inte bryr mig.

Men jag orkar bara inte med dessa eviga diskussioner om nationalsånger i skolan, pepparkaksgubbar i Luciatåg eller som nu senast, den svarta dockan och leksaksgubben på hjul i Tomteverksta'n (som anses spegla stereotypa bilder av svarta och judar). Inte just nu i alla fall. Jag blir mest så förbannad över att de som slåss hårdast för att dessa inslag ska bort säger sig agera emot rasism, utanförskap och olika värden beroende på ursprung... för vill man motverka rasism är det där helt fel väg att gå. Det stärker bara uppfattningen om det mångkulturella som ett problem, det förstärker bara vi-och-dom-tänket... och det är nästan uteslutande inte våra så kallade nysvenskar som säger sig bli kränkta hit och dit utan det är andra personer som liksom bestämmer åt dessa att de _bör_ känna sig kränkta, ändå används diskussionerna som slagträn av de som vill motverka det mångkulturella, som ger människor olika värden beroende på ursprung. Av de som "inte är rasister, MEN...." Som sagt, det gör mig förbannad. Och jag önskar att orken räckte till ett större engagemang i frågan. Men det får räcka där, för tillfället... Ut med lite frustration i bloggen, det är bland annat det den är till för.

Så, nå jul lär det väl bli. Med eller utan svarta dockor och gubbar på hjul. Och vad är viktigast på julen? Jomen absolut, gemenskapen och allt det där. Såklart. Men utöver det?

Just det: maten! :-) Igår gjorde jag en laddning Johanssons frestelse och stoppade in i ugnen. Den tillsammans med senapsgriljerade quornfiléer och ägg lär utgöra basen i min vegetariska julaftonsmat.








På tal om mat så hade Simon en riktigt riktigt bra dag igår. Först jullunch på skolan, inkl. revben. Och sen rotsaksgratäng och prinskorv hemma. 2 tummar upp!

 
 

















Och så drömmer jag om en vit jul. Ja aldeles vit av snö alltså... Nu har vi fått behålla snön i typ en vecka (eller? Jag minns inte riktigt), vi kan väl få behålla den ett par till åtminstone??

Vad sa du? Hur det går med pluggandet? Oj, nu hör jag dig väääääldigt dåligt...

Lusse lelle, lusse lelle...

.... kan väl gå an. Att det är 11 nätter före jul har jag svårare att acceptera. Jo, ni minns rätt. Det är Peter som fixar julen här hemma i år. Men ni minns nog då också att det inte riktigt är så det funkar. På riktigt...

Anyway, alla här hemma är friska (sort of) så Simon kommer att bli lussad för på skolan och jag får väl se hur vårt Luciafirande på jobbet utvecklar sig. Jag öppnar och är därmed given på plats när hela härligheten startar vid kvart över 7. Nu jobbar ju jag med de yngre barnen och det brukar bara vara några av dem som vill gå med i själva tåget, och de flesta av de övriga närvarande barnen har någon förälder med sig som förhoppningsvis tar ansvar för dem. Men det ska fixas platser till alla och ordnas med lussefika och en massa sånt. Det göööööör inget, för Luciafirandet är mysigt. Till skillnad från en av de andra mer intensiva dagarna, nämligen fotograferingsdagen ;-) Den är enbart jobbig. Och det skäms jag inte ens för att säga.

I alla fall, kläder till morgondagen är framlagda, tillsammans med glitter och tomteluva och lite annat som kan vara bra att ha. Matsäck är fixad. Vi har planerat in när vi ska köpa julgran, hittade en liten lucka på lördag. Jag har påminnt Peter om att glas måste diskas/putsas innan julafton. Och nu får ni hålla i er... Jag har t o m tjuvstartat med julpyntandet här hemma! Julgrisarna i köket har kommit på plats, en tomte på hallbyrån, en guldtomte på soffbordet i vardagrummet och ett par andra grejer. Och inte minst... älgen!

Och på tal om kombinationen Jennie och jul passar väl denna fint:

Hur knäppa är ni?

Såhär knäpp är jag:
Går jag på toa där det finns en dusch eller så bredvid så måste jag dra för duschdraperiet eller duschväggen... för annars kan det ju finnas nån som tittar på mig genom brunnslocket/silen!
En annan toa-grej: ligger där tidningar eller reklam och annat med folks ansikten på så måste dessa täckas över eller vändas, för de får ju inte titta på mig när jag uträttar mina behov!
Och ytterligare en toaknäppighet: jag måste läsa nåt, i alla fall om jag sitter där mer än en minut. Det är anledningen till att man kan hitta schampooflaskor och sånt på lite fel ställen när jag varit där, i brist på annan läsning får de liksom duga. 

Det finns dock en toalettvana jag lyckats vänja mig av med de senaste åren, nämligen den att alltid lägga papper i den innan jag liksom börjar för annars kan ju nån vara där nere och titta mig upp i häcken :-D

Jomen ni fattar va, det där med toalettbesök är komplicerade grejer.

Men det är inte bara i det sammanhanget jag har konstigheter för mig. När jag ska öppna en läsk- eller ölburk knackar jag alltid två gånger med nageln på kapsylen innan. Köper jag en tidning i affären tar jag aldrig den främsta (just detta verkar vara ganska vanligt faktiskt). Och köper jag tomater, lök och annat i den storleksordningen i lösvikt måste jag plocka ett ojämnt antal.

I övrigt är jag nog ganska o-knäpp. Tror jag :-) Eller som min son sa idag: "Mamma du är knasig. Alltså du är normal och så men du är lite koko".

Jag förstår att ni alltid undrat.

Så nu ska ni få svaret. Svaret på frågan "Hur skulle Jennie se ut efter en misslyckad läppförstoring"? Jo, antagligen såhär:

Sexigt, inte sant?

Nej jag har inte besökt kliniken, jag har bara fått vanliga hederliga munsår. Fast av den större sorten då, såklart.

Igår kväll, innan munnen han bli riktigt sådär jätteplutig, var jag ute på galej. Sort of. Pappa fyllde 70 härom dagen men skulle inte fira, förrutom att han och mamma skulle gå på julbord med show. Jag och syrran beslöt att överraska och bokade in oss i smyg på samma show, med platserna intill. Utan att vi visste det förrän nyligen utökades sällskapet också med faster med make...och vi hoppades att de som man bokar hos då inte sagt "jaha då är ni ett sällskap på 6 då"... Syrran gav dem skjuts in, och mötte sen upp mig och så gick vi dit ihop. Och överraskade blev de :-) Positivt så, som tur är....

Den specialbeställda vego-maten var god också, och ihop med lite ägg, gröt och julgodis från julbuffén blev jag megamätt och belåten. 

Showen var också helt okej. M a o en lyckad kväll.

Countryfestival i Anderslöv.

TFFs trogna(?) fans.

 

Här päronen:

Högtiden till ära plockade jag fram de röda strumpbyxorna ;-)

Nej jag har ingen midja nej.

Inatt var det kallt och idag var det snööööööö! Som vanligt i Skåne snöade det såklart vågrätt i stället för lodrätt, men det är smällar man får ta.

Vi hittade en söt snögubbe inne i sta'n också:

Imorron är det dags för jobb igen. Och med tanke på hur munnen ser ut kanske det är läge för lite maskering.

Eldballe, glühwein och gingerbreadschnaps.

Nej Vit Jul-kampanjen har inte mycket att hämta här.

Anyway, igår förlorade jag en oskuld (ja man kan ha flera faktiskt). Jag drack Fireball. Jag vet inte riktigt vilken sten jag levt under men jag hade aldrig hört talas om det förrän jag läste i en tråd om julgroggar på Familjeliv för ett tag sedan. Whiskey med pepparkakssmak, kan det vara nåt? Mitt svar är: nej. Men jag verkar ha en hel del emot mig. Nu är jag väl fel person att testa i o f s eftersom jag hatar whiskey ö h t... men pappa gillade den inte heller. Förvisso hade vi ingen krossad is i, vilket jag sett rekommenderas, men jag ser ingen anledning att ompröva mitt beslut om att nobba starksprit för gallans skull ;-)

Mer drickbart... Skillnaden mellan glühwein och glögg har jag försökt få grepp om, utan att lyckas. Kollar jag på recept så ser de ut att vara ungefär sak samma, men på många ställen står det att man utifrån personlig smak kan välja glühwein i stället för glögg vilket ju torde betyda att det INTE är samma sak. I vilket fall så är första omgången hemkörd glögg klar här hemma. Och jag är generös nog att dela med mig av receptet:

Lägg en liten kanelstång, 1 msk russin, en ca 2 cm stor bit torkad ingefära, 2-3 bitar pomeransskal, 1 tsk kardemummakärnor och ca 10 hela nejlikor i en liten glasburk och häll sen på renat, vodka eller annan okryddad sprit så att det täcker kryddorna.  Låt detta sedan stå och dra i minst 2 veckor, gärna en månad, skaka om då och då. Sila av kryddorna och filtrera genom kaffefilter. Hetta upp rött vin precis till kokpunkten och tillsätt lite av den kryddade spriten samt lite socker, ca 1 msk sprit och 1 msk socker per ½ l vin. Låt sjuda, inte koka, i ca 5 minuter. Servera med russin och mandel... eller ännu hellre låt svalna, häll upp i tätslutande flaska och värm igen vid serveringen några dagar senare.

Och så var det gingerbread schnaps... Det ska jag testa att göra. Jag dricker inte själv snaps dårå, men det kan väl vara kul att testa ändå?! Det är för sent till julafton antar jag, det ska nog helst stå och dra längre än så, men till julfesten i januari kanske? Ungefär hur äckligt låter det? ;-)

Jag ska inte gnälla för mycket.

Jag har ju trots allt varit ganska skonad från magsjuka i mitt liv totalt sett. Både för egen och familjens del och för jobbets. Och jag har ingen sjukdom eller så som gör magsjukan farlig för mig, utan den är "bara" jäkligt nasty. Plus att det, även i min omedelbara närhet, finns sjuttiotretton gånger värre sjukdomar. Men jag måste ändå få säga att det är inte sådär över sig enormt jättefräscht med andras (OK inte egna heller) plötsliga kaskadkräkningar rakt över matbordet. Och inte direkt aptitretande när maten några timmar senare har ungefär samma utseende som det där som kastades upp vid förra måltiden. Om man säger...

På tal om sjukdom, av det allvarligare slaget då, så är nu Kajsas begravning över. Vi i "gänget" fick äran att skicka med några sista ord, en sista hälsning i skriftlig form, och en del av den handlade om hur flera av oss lärt känna varandra och blivit vänner just tack vare Kajsa. Kajsa som, i egenskap av stor vän av sociala medier på nätet, en gång för hundra (typ) år sedan startade upp en mötesplats, kan man säga... En mötesplats på nätet som fortfarande lever, med delvis utbytta medlemmar förvisso, och som gett mig flera riktigt goda vänner även i det så kallade verkliga livet. Vi har träffats i stor skala på Skansen och diverse matställen t ex... och i mindre skala på nyårsfirande, grillfester, härliga midsommardagar, marknadsbesök och t o m bröllop. En har jag t o m förlorat piercing-oskulden ihop med ;-)

Men åter till Kajsa, och till orden "Vila i frid". Och jo, det är ju passande ord egentligen... men känner jag Kajsa rätt, och det tror jag att jag gör, så är vila det sista hon gör nu när hon är fri från sina krämpor. Faktiskt ;-)

Vila, fast i lite mindre definitiv form, behöver jag. Nu har jag sovit aldeles för lite ett tag igen. Och kl 6 imorron bitti ringer klockan. Så vad sjutton gör jag då här???

Fortsatt bildbloggande.

1 advent kom så till slut. För min del började dagen med jakt på nya lampor till ena 7-armade ljusstaken. Det kan låta som en enkel match, och det hade det varit om det varit 34V-lampor jag var ute efter. Men närå, 24 skulle det vara och det var banne mig inte det lättaste. Till slut tror jag att jag hittade de 2 sista förpackningarna i den 4:e affären jag var i. Ja jag behövde bara en egentligen men jag tänkte slippa samma bekymmer nästa år.

Och detta, mina vänner, är anledningen till att man ska kolla igenom all belysning lite i förväg. Bara så ni vet.

Efter hemkomsten tog jag och Simon en promenad, bland annat bort till hans mormor och morfar för att lämna två lussekatter. 

Så, lite vinterfoton (ja mycket vintrigare än så blir det sällan här nere, tyvärr) och lite adventspyntfoton bjuds det på. Jag VET att ni längtat...

Ja krubban är givetvis fortfarande bara bebodd av några djur och en herde. Inget fuskande!!

End of bildbloggande. För tillfället...

Och NU blir det bildbloggande!

Det har liksom hänt stora saker här i helgen, förrutom det där som har med magsjukan att göra (och det tänker jag INTE lägga upp foton på!). 

- Det har hänt lussekattsbak, med mig som receptgivare och sufflör och pojkarna som bagare. 

- Det har hänt att första snön har kommit, tjohoo! 

- Och det har hänt att det blivit 1:a advent till slut. 

Samtliga 3 saker är ju klockrena Kodak Moments.

Jag börjar med lussekattsbaket. Eller katt och katt... det blev mest en massa andra former. Så, lussebullar då. Och vi körde med receptet från SVTs morgonprogram förra helgen, där man bl a jäser bullarna i ett "jässkåp" i ugnen (kokande vatten i en långpanna, ugnen avstängd eller lägsta möjliga temp), gräddar dem snabbt på hög värme och sen penslar _efteråt_. Det hade jag faktiskt aldrig hört talas om, tydligen ska de bli mindre torra. Och än så länge är de definitivt inte torra i alla fall...

Och här hemma är som sagt tänd adventsbelysning bannlyst före 1 advent så traditionsenligt var det levande ljus även i fönstren som gällde.

Simon har även roat sig med att se filmerna från när han var liten (mindre) plutt. Oj vad det där känns längesen...