Jag ska inte gnälla för mycket.

Jag har ju trots allt varit ganska skonad från magsjuka i mitt liv totalt sett. Både för egen och familjens del och för jobbets. Och jag har ingen sjukdom eller så som gör magsjukan farlig för mig, utan den är "bara" jäkligt nasty. Plus att det, även i min omedelbara närhet, finns sjuttiotretton gånger värre sjukdomar. Men jag måste ändå få säga att det är inte sådär över sig enormt jättefräscht med andras (OK inte egna heller) plötsliga kaskadkräkningar rakt över matbordet. Och inte direkt aptitretande när maten några timmar senare har ungefär samma utseende som det där som kastades upp vid förra måltiden. Om man säger...

På tal om sjukdom, av det allvarligare slaget då, så är nu Kajsas begravning över. Vi i "gänget" fick äran att skicka med några sista ord, en sista hälsning i skriftlig form, och en del av den handlade om hur flera av oss lärt känna varandra och blivit vänner just tack vare Kajsa. Kajsa som, i egenskap av stor vän av sociala medier på nätet, en gång för hundra (typ) år sedan startade upp en mötesplats, kan man säga... En mötesplats på nätet som fortfarande lever, med delvis utbytta medlemmar förvisso, och som gett mig flera riktigt goda vänner även i det så kallade verkliga livet. Vi har träffats i stor skala på Skansen och diverse matställen t ex... och i mindre skala på nyårsfirande, grillfester, härliga midsommardagar, marknadsbesök och t o m bröllop. En har jag t o m förlorat piercing-oskulden ihop med ;-)

Men åter till Kajsa, och till orden "Vila i frid". Och jo, det är ju passande ord egentligen... men känner jag Kajsa rätt, och det tror jag att jag gör, så är vila det sista hon gör nu när hon är fri från sina krämpor. Faktiskt ;-)

Vila, fast i lite mindre definitiv form, behöver jag. Nu har jag sovit aldeles för lite ett tag igen. Och kl 6 imorron bitti ringer klockan. Så vad sjutton gör jag då här???