Jag undrar vilket jag vänjer mig vid först.

Den nya större TVn i TV-rummet eller att det numera är 2022? Det där med nytt år brukar ta i alla fall en månad att liksom sätta sig. 

Det gamla året firades ut och det nya in här hemma i sällskap av de två familjer vi hängt med de senaste 6-7 åren (tror jag det är). Det var egentligen vår tur att vara värdar förra gången men då blev det firande på distans av pandemiskäl men bättre sent än aldrig?

Äta måste man ju ... och varje familj bidrar med något. Denna gången började vi med miniburgare till förrätt, inte alls fel. Därefter några olika sorters kött resp. quornfilé till mig, klyftpotatis och potatisgratäng. grönsaker och diverse såser. Till dessert blev det en fantastisk tårta (nej, det var såklart inte jag som gjort den). Gottebord dukades upp när klockan sakta men säkert tickade upp mot midnatt. Och vid tolvslaget serverades, inte direkt udda eller så, bubbel med eller utan alkohol. 

Lekar och/eller tävlingar är ett givet inslag. Det började med frågesport som följdes av fiskespel, en tävling med muggar, undgå-att-bitas-av-krokodilen och det där med klossar som jag inte minns vad det heter. Ja ni ser väl på fotona vad grejen är? Det tog längre tid än jag förväntade mig innan tornet till slut rasade, gästerna var helt enkelt väldigt duktiga och stabila. Vissa hade inte lekt färdigt ändå så det blev lite smått & gott inkl. knep & knåp nån timme till 😁.

Selfies då? Jo det togs några sådana också 😏, fast ovanligt få tror jag faktiskt. Här är i alla fall några av dem. Av varierande kvalitet.

Till slut kom då 2022, och efter lite mer gotter, lite mer dricka, lite mer skratt och lite mer knep & knåp begav sig gästerna hem till sig igen. Själv var jag inte ordentligt i säng förrän vid 3-snåret och sov sen ganska dåligt. Det blir ofta så att när jag egentligen är trött så kan kroppen inte komma ner ordentligt i varv. Som tur är brukar det ordna till sig natten därpå ...

Idag har jag behövt vara lite för mig själv och rensa skallen lite, så jag tog mig en timmes promenad och åt sen medhavd mat nere vid havet. ME är en jäkligt dålig sjukdom att ha om man är en väldigt social varelse, och det gör mig förbannad att det umgänge med fina människor som jag är så beroende av för mitt välmående samtidigt tar så mycket av mig. Men det är som det är, sjukdomen lär vara min ständiga följeslagare resten av livet. Att utesluta umgänget är liksom inget alternativ, så jag får fortsätta försöka hitta balansen ... och prioritera.

I alla fall, efter en eftermiddag på egen hand varav en stor del spenderades sittandes i bilen lyssnandes på musik var jag lite mer redo för att rensa bort nyårsfirandet från vardagsrummet och återställa till juligt skick. Ty nästa helg är det julfest. Ja minsann! Så funkar det hos oss 😁.

Jag hoppas att ni liksom vi hade ett fint nyårsfirande, ja ni som firar alltså. Det är ju inte alla som gör det.