Gult är inte fult.

Men det är inte den färg jag vill se dominera min kalender. Tyvärr är det så nu, från förra fredagen är det nästan bara gult och vissa dagar farligt nära rött. Vikten har stått still, men jag är illa ute och MÅSTE komma på rätt spår igen. Jag velar mellan "börja om från noll"-inställningen, eller rättare sagt börja om så som jag startade för snart 4 veckor sedan, och "ha ännu striktare planering än tidigare för att skapa ett nödutrymme upp till gult"-varianten. Eller om man ska vara helt sanningsenlig, hjärnan velar mellan de två, medans kroppen och känsloätaren i den säger "skit samma, du fixar det inte ändå". Det är dags för hjärnan att ropa högre och överrösta! Nu när inte känsloätaren kan knipa käft...

Många försöker få mig att testa den så populära 5:2-dieten, det är vad som är tapeten nu men tidigare var det ungefär samma med LCHF och innan dess medelhavsdiet och innan dess ViktVäktarna o s v. Visst, 5:2 kan säkert funka för många "normala" människor som bara är lite för glada i mat eller har svaga punkter i karaktären, för dem kan det säkert funka att "bara" behöva vara strikt och planerande och noga 2 dagar i veckan och äta "vanligt" resterande 5. Och många får som positiv bieffekt att de skärper till sig litegrann även på de där 5... Men jag ÄR inte "normal" vad gäller detta, det finns en anledning till att ätstörningsteam och liknande finns inom sjukvården. Vi funkar lite annorlunda, och oavsett vilken ätstörning man har så är det inte att "bara äta mer/mindre". Det är inte mycket som är "bara" ö h t. Det är lite som när de som är lite nedstämda p g a att de ogillar hösten menar att de som lider av depression ska "rycka upp sig" för det gör minsann de själva. Oavsett så har man, som jag tjatat om så många gånger, det huvudsakliga ansvaret för sig själv och sin hälsa, det är inte så att jag försöker frigöra varken ätstörda eller deprimerade det. Bäst att vara tydlig. Men: det är en stooor skillnad mellan att vara lite nere och att vara deprimerad, och det är en stor skillnad mellan att "gilla god mat" och att ha ett matmissbruk. Och jag kommer nog aldrig sluta dela med mig av mina erfarenheter, får jag bara en endaste människa att förstå så är det värt allt.

Så, på't igen!!