Halloween, födelsedag i himlen, babyboom och höstlov.

Ja imorgon är det ju Halloween igen. Ja, imorgon. 31 oktober. Oavsett vilken dag man väljer att ha party eller whatever... Men i alla fall, jag firar inte Halloween. I princip inte i alla fall. Ett år har jag varit på Halloweenfest hos en kompis, och sonen har varit på två. Men inget i övrigt. Anledningen är inte så märkvärdig, det är bara en högtid jag inte känner något direkt för så därför firar jag inte. Men mångas anledning till att de inte firar är "den firas inte enligt svensk tradition" eller "det är ingen svensk högtid". Till skillnad från påsk, jul och så menar man då. Då undrar jag: hur länge ska en högtid ha firats på ett visst sätt för att vara "enligt svensk tradition"? Hur länge ska en högtid firas i Sverige för att vara "en svensk högtid"? Större delen av vårt högtidsfirande kommer ju någon annan stanns ifrån från början, så hur man tänker kring det där är intressant tycker jag. Tyvärr har jag hittills inte fått något vidare svar på mina frågor utan mest "men lägg av, du vet vad jag menar" (nej, då hade jag inte frågat) eller "firar du ramadam också?" (nej, men vad har det med frågan att göra?). Men skam den som ger sig ;-) Jag fortsätter att fråga...

Givetvis får man låta bli att fira hur mycket man vill, jag gör ju det också ;-) Men vissa argument känns mer tydliga än andra, om man säger... Själv ogillar jag starkt när liemän och häxor kommer och plingar på dörren på Alla Helgons Dag (inte Halloween alltså, även om de råkar sammanfalla ungefär vart sjätte-sjunde år) och förväntar sig att få godis, och ännu mer när de kastar ägg på huset när de inte får det (har hänt ett år när vi inte var hemma), den dagen ägnar vi åt annat. Men ATT man firar högtiden ser jag inget konstigt i, så länge man respekterar de som valt att inte göra det, vare sig den existerat i Sverige i 5, 50 eller 250 år.

Och apropå Alla Helgons dag så var det idag 45 år sedan Kajsa föddes. Sin 44-årsdag hann hon precis fira innan hennes vandring på jorden tog slut. Det är lätt att, när man tänker på de man saknar, fastna i "man vet aldrig när ens sista födelsedag blir"-tankegångarna, och det är förvisso sant men det kan också hindra oss från att verkligen leva. Leva så gott man kan, så länge man kan, så som Kajsa sa åt oss att göra. Att inte vara naiv och tro sig vara odödlig, men inte heller sluta leva i förtid.

En extra tanke till Kajsa idag!

I andra änden av livscykeln händer det också grejer, det är rena babyboomen runtom oss. Både släkten och vänkretsen har berikats med små underverk det senaste halvåret, och inom ytterligare ett halvår kommer det minst 3 bebisar till. Så'nt där har en förmåga att smitta, sägs det, så det är kanske tur att vi är dubbelt försäkrade mot graviditeter ;-) Bebisar är underbara små mirakel, men andra får gärna stå för avlandet av dem. Jag står för lånandet, barnvaktandet och bortskämmandet. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra't.

Mitt eget barn har höstlov denna veckan och för första gången ska jag också vara lite ledig under lovet. 2 hela dagar minsann, det kan jag kosta på mig nu när jag är på en arbetsplats där man faktiskt får ta in vikarier och jag därmed slipper välja mellan att missa extra tid med familjen och egen tid för återhämtning eller att ha dåligt samvete för att kollegorna får det ännu tuffare än vanligt. Vad dagarna ska användas till vet jag inte än, det beror på sonens humör och på vädret bland annat. Eller jo, vi ska få fikabesök imorgon av just en av bebisarna och en av bebismagarna :-) Ja och så mammorna som hör till, såklart.

Att julen närmar sig ignorerar jag för övrigt fortfarande :-D