Julafton kom, julafton gick....

.... och lämnade kvar den traditionella julsjukan. Ögoninflammation först och sen två sängliggande dagar med rejäl feber. Nu mot slutet av feberdag nr 2 börjar jag känna lite hopp om livet igen dock. Vissa jultraditioner vill jag gärna bryta med, jag tror jag varit sjuk vid jul minst 75% av jularna sen jag blev vuxen.

Blev det en vit jul då? Ja delvis, det låg fortfarande snö kvar på julafton, om än lite småslaskig. Man får vara glad för det lilla. Vit jul i betydelsen alkoholfri blev det inte dock. Inte heller denna julen kunde någon ivrig förespråkare för totalförbud mot alkohol på just julafton förklara för mig på vilket sätt mitt intag av en öl till julmaten skulle skada de barn som far illa av de vuxnas alkoholmissbruk eller på vilket sätt det skulle hjälpa dem om jag avstod. Inte heller varför en öl på julafton skulle förstöra mitt barns dag men några öl eller några glas vin vilken annan dag som helst inte förstör nåt. Logik, någon?

Nu är det snart dags för nästa högtid att fira: Nyårsafton/nyårsdagen. Och jag ligger efter mitt schema, hade jag inte varit sjuk hade jag vid detta laget planerat alla inköp t ex. Nu hoppas jag kunna göra det imorgon, både planera inköpen och utföra dem. Jag jobbar måndag och tisdag så då finns ingen extra tid.

Jag vet, det blev ett lite dystert inlägg för att vara ett jul-inlägg. Men vet ni, det är faktiskt helt OK att inte vara euforisk av glädje! Det är t o m helt OK att inte gilla julen ö h t. Nu gör jag i o f s det, nåt sånär, jag har så smått återfått den goda känslan för julen efter att under en period t o m hatat den och velat ställa in allt vad julfirande heter. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara pest, och inte blir det bättre av att drabbas av missfall just på jul, och sen dessutom matas stup i kvarten om hur julen är BARNENS högtid och ALLT fokus ligger på dem. Samtidigt som man SKA vara bara glad och fridfull och harmonisk. ÖRK!

Men jag ska inte vara den som är den utan jag delar med mig av några foton från julafton som trots allt var en helt okej och "lagom" sådan. Närmsta familjen, lugnt och stilla, lagom med mat och lagom med julklappar.... och så tomten, förståss.

Liten julkram med maken innan ögoninflammationen Allan bröt ut.


Så kom tomten på besök och gav Simon en klapp och en kram.


Pappa med sin julklapp från Simon:


Och detta fick vi av Simon, gulle....


Typiskt Jennie-foto! Så sa Peter om nedanstående bild. Men hallå, hur ska man kunna låta bli att ta foto av en så ful korv??

Strunt i detta!

Jag ska bara publicera bilden för att visa en grej ;-)

Have I told you lately.....

.... att jag älskar snö? Om inte så gör jag det nu: Jag älskar snö! Visst blir det lite merarbete med skottning och sånt, och lite bökigare med framkomligheten med bil och cykel t ex, men hey det är smällar jag gärna tar!

Nu har snön legat i 4 dygn och det har fyllts på för varje dag som gått. Och hoppet lever om en vit jul.









(Bilderna nedan är klickbara för större format)




Före min insats med snöskyffeln:


Och efter:

Illa, jag mår illa.

Tyvärr speglar den här artikeln alltför väl synen på och attityderna till mäns våld mot kvinnor kontra kvinnors våld mot män. Screw tjatet om att män är starkare. Även om det må stämma i många fall, so what?? Varför skulle det göra kvinnors våld mot män försvarbart? Och t o m humoristiskt, som i reklamfilmer t ex?

Mannen slår kvinnan = mannen är ett svin som slår henne.
Kvinnan slår mannen = mannen förtjänade det antagligen eftersom han var ett svin.
Alltså, mannen är alltid svinet. Vare sig han delar ut slagen eller tar emot dem.

Flera gånger har jag fått höra att om man anser det viktigt att bekämpa våld riktat mot män kan man inte vara feminist. Nejmen vilken tur att jag inte sätter den etiketten på mig själv då.....

Jag har fått veta...

.. att det finns de som är oroliga för mig eftersom jag är lite tyst numera på vissa ställen på nätet. Men det är helt OK med mig! Jag är däremot lite av en periodare vad gäller maillistor och snacksidor och bloggande. Jag tackar dock för omtanken!

Fast, nu när jag ändå är inne på ämnet så... Det är lite synd om mig. I onsdags blev jag nerklubbad, OK jag fick narkos då, så att käftisen på sjukhustandvården kunde göra ett rejält ingrepp i munnen på mig. Ett helt gäng tänder drogs ut och några av dem fick opereras bort så de har skurit och borrat i ben och sytt och haft sig. Allt gick bra, men jag mår ungefär som jag varit i krogslagsmål eller nåt. Svullen och öm och jäklig. Men, med tålamod, smärtstillande och antibiotika så är det nog snart ordning på torpet igen.

Det är inget som syns utifrån liksom om jag inte gapar stort, det är längre in i munnen som det tagits bort tänder, så bara svullnaden lägger sig kanske jag ser så normal ut som bara är möjligt igen. Och jag ser fram emot att kunna äta vanlig mat, det fastaste jag ätit hittills sen tisdags kväll är en bakad potatis med smör. Ikväll kör jag med chokladmousse och rödvin :-D

Det är sant!

Man kan bli hög av musik! Jag upplevde det i fredags. Här:




Inte historiens bästa ljudkvalitet, men jag lovar... det var jäkligt bra! Antagligen hade Ace inte funkat på en stor arena, men en mindre klubbspelning som denna är nog precis hans grej nu för tiden.

Varför gör man inte sånt här oftare?? ROCK ON!

Här var jag:

Bara så ni vet...

Jag var här också:


13 juni är det dags att åka Malmö Stadion för ett nytt Kiss-gig. Biljetterna är inhandlade och ska förvaras på säkert ställe....

EFIT torsdag 5 november.

EFIT = Ett Foto I Timmen

Kl 5.30.
Selma verkar vilja följa med mig till jobbet. Men jag anar att skulle hon göra det hade barnen uppskattat det betydligt mer än hon själv...


Kl 6.30.
Jag lyssnar på nybränd skiva i bilen. Ja jag vet, klockan står på 13:47, jag fick ta en ny bild för den ursprungliga blev det nåt knas med.


Kl 7.30.
Jag är i full färd med frukostförberedelserna eftersom ekonomibiträdet fick vara hemma med sjukt barn.


Kl 8.30.
Telefonkö till Vårdcentralen. Alltid lika kul.


Kl 9.30.
Folksamling i "bullerrummet". Och ni anar säkert att varken vuxna eller barn ser ut sådär i fejset på riktigt.


Kl 10.30.
Kalas med tårta! Inte ätbar dock.



Kl 11.30.
Jag har fått återuppta vällingmakeriet såhär på gamla da´r.


Kl 12.30.
En titt på de vackra höstlöven.


Kl 13.30.
Jag och Sune beger oss hemåt. Ja, det här är Sune:


Kl 14.30.
Simon visar hur banditerna i hans Lucky Luke-spel ser ut. Jag hajjar noll.


Kl 15.30.
Simon berättar för mig att 2...


... plus 4...

... är 6!


Kl 16.60.
Dags att göra äppelpaj!


Kl 17.30.
Det är tur jag har en stark karl som orkar byta däck på Sune. Jag hade kanske fått loss en bult på 2 dygn typ....


Fortsättning följer.....


.... NU! (tills 29 november dröjde det)

Kl 18.30
Middag.


Kl 19.30
Pannkakor ska medhavas till jobbet imorgon, här steks det för fulla muggar.


Kl 20.30
Matsäcken klar!


Kl 21.30.
Så avslutas dagen med TV-tittande i form av bl a 2½ Men.

Ibland blir jag förvånad...

... över vad vuxna normalbegåvade folk inte vet.

Att de inte vet att en sexualförbrytare inte automatiskt skulle sluta begå övergrepp för att könsorganet skurits av/bort ("Skär av kuken så kan han inte skada nån mer!!" Ni vet... Ja det är ju dessutom enbart män som begår sexuella övergrepp, tydligen)

Att de inte vet att även män kan bli offer för våldtäkt.

Att de inte vet att även adopterade barn har arvsrätt efter sina föräldrar, de föräldrar som adopterade dem.

Att de inte vet att Lill-Babs inte är dotter till Alice Babs.

Att de inte vet att allt man publicerar på Internet är åtkomligt för andra. Och att även det man raderar har lämnat spår efter sig.

Lite sånt funderar jag på en blåsig måndag som denna.

EFIT lördag 24 oktober.

Efter att den envisa förkylningen nått sin peak (förhoppningsvis) i torsdags så började det gå åt rätt håll på fredagseftermiddagen. Så det blev en EFIT till slut.

EFITen börjar kl 10.30 då Peter spelade match.


Att döma av publiken, här i form av Simon i knät på sin farmor, klockan halv tolv så var det inte så underhållande ;-)


Halv ett var det fikadags här hemma. Gissa vem som högg in först?


Halv två vinkade vi hejdå till svärpäronen och Simon som skulle spendera ett dygn ihop.


På kvällen var vi bortbjudna och vid halv tre fixade jag gå-bort-presenten.


Timmen därefter lockade jag håret för glatta livet. Och glatta håret.... det vill INTE stanna på rullen!
Förresten måste det vara män, eller väldigt korthåriga kvinnor, som bestämt hur långa (läs: korta) sladdarna ska vara på hårfönerna.


Halv fem. Tävling! Vad är detta? Den som kan det vinner en blå luftgitarr.


17.20 var jag klar...

.... och vi begav oss mot bussen, lite i senaste laget så vi fick springa sista lilla biten. Och det triggade igång min hosta, såklart. Men men, bussen körde rätt ändå...

Halv sju, halv åtta och halv nio satt vi och åt och det passade sig inte att störa sig med kameran tyckte jag. Någon gång under den tiden beslöt sig också min förkylning för att visa för mig att det bara var lurendrejeri vad den sysslade med igår. Den hade inte alls tänkt ge med sig, tvärtom var det lugnet före stormen och nu jäklar.... Men, nu var vi på plats hos våra vänner och fick göra det bästa av situationen, massiv hosta och onda bihålor till trots. Och jag lyckades hyfsat ;)

När klockan hunnit bli halv tio kramades visst "Piddår"och Mona lite (ja jag vet, usel bild, jag fick ljusa upp den).....


... och halv elva var det jag som fick den äran ;-)


Halv tolv var värdparet igång och svängde sina lurviga. Och hur lätt är det att ta bra foton på dansande människor med en enkel mobiltelefonkamera?


Halv ett hade nog vinet hjälpt mig att förtränga hus dåligt jag mådde, synd att man inte kan gå vinlullig till jobbet ;-) Här ett litet glas på puben.


Halv två var klockan här och jag och kompisen Thomas var närgångna på varandra. Och jodå, han uppskattar det ;-) Det var blixten som orsakade den skumma minen, jag lovar!


Halv tre var jag hemma och jättehungrig. Syns inte va? Efter en liten paj, en bulle, en sup hostmedicin och 2 Panodil var det sedan sängen som kallade. Tyvärr resulterade det inte i så mycket sömn, jag måste svära över hostan igen. Jädrigt jobbigt är det... Men men, trots det så hade vi en trevlig kväll.

Ibland går det fort.

Ja allt är ju relativt, men att äktenskapslagen blir könsneutral och att även kyrkan säger ja till att viga samkönade par enbart 30 år efter att homosexualitet ströks som sjukdom i Socialtjänstlagen... det kallar jag rätt snabbt. Och nej, det är inte ändringen i äktenskapslagen som är tidig, utan det är ändringen i Socialtjänstlagen som var skrämmande sen. En syn på homo- och bisexualitet som sjukdom känns som att den hör hemma på stenåldern, eller åtminstone när mina mor- och farföräldrar blev till. Men nej, det var bara 30 år sedan läste jag härom dagen. För 30 år sedan, då fanns ju t o m jag! Det var ju... nyss. Ungefär. Och vi i Sverige som gärna slår oss för bröstet för att vi är så toleranta och upplysta, för att vi är ett föredöme vad gäller jämlikheten o s v. Bah! Jovisst, bättre sent än aldrig, men ändå. Och vi var sist i Norden att ge kvinnor rösträtt, mina svärföräldrar föddes inte många år senare än första gången kvinnor tilläts rösta i allmänna val. Det sätter det i perspektiv..

Utan sömn stannar livet.

Ja till stor del i alla fall. Att inte kunna sova är nåt jag inte ens önskar min värsta fiende. Idag har jag självstudiedag och tar mig i kragen och går till VC för att försöka få hjälp med den biten. Detta funkar liksom inte. Många nätter sover jag nästan inget alls. Många andra nätter sover jag väldigt sporadiskt och sönderhackat. Förkylningar och annat trams avlöser vartannat, där är väl sömnbristen inte den enda boven men att det knappast är gynnsamt för kroppens försvar mot sjukdomar att inte få tillräckligt med sömn är obestridbart. Så nu hoppas jag kunna få hjälp, hur motvillig jag än är mot sömnmedicin så får jag kanske kapitulera för att orka med vardagen.

Sömnen är en av de saker som är så grundläggande att vi tar den för givet.

EFIT söndag 11 oktober 2009.

Ja det blev EFIT idag istället för i fredags.

Och dagens sådan börjar ungefär där de flesta andra brukar göra det: i sängen. Kl 9.30 fick vi sällskap av Simon och alla 3 Pingusarna.


10.30. Varma mackor till frukost. Gott.


Timmen därpå frågar jag löparbandet om det vill ha sig en omgång. Det svarade Nej.


12.30 beundrar jag det fina buketten rosor som står under TVn.


I ett svagt ögonblick i går lovade jag hembakt pizza idag. Så, det var bara att uppfylla löftet. Kl 13.30 åker den in i ugnen. Och resultatet blev helt OK.


Kl 14.30 är jag grymt uttråkad och bläddrar i en bok om juice. En hel jädra bok om juice. Och en har jag köpt. För pengar. Ja jag säger då det....


Och som de slöa päron vi är har vi inte ens tänkt på att Simon fortfarande går i pyjamas när klockan är halv fyra. Jaja, då är det lika bra att den stannar på.


Och kl 16.30 ser jag att även Peter helgar vilodagen.


17.30 är det dags att fixa lunchen tills imorgon. Fuskmoussaka.


Halv sju kollar jag på L A Ink på ena kanalen...


... och halv åtta kollar jag på L A Ink på andra kanalen.


20.30 tömmer jag ölflaskan. Mariestad 3½a.


Efter en stunds AFfande runt halv tio...


... hände inget mer än TV-tittande. Wallander på engelska. Nästa vecka får ni vara etxra uppmärksamma, för i den Wallanderrullen är jag statist.

G´natt!