Julafton kom, julafton gick....

.... och lämnade kvar den traditionella julsjukan. Ögoninflammation först och sen två sängliggande dagar med rejäl feber. Nu mot slutet av feberdag nr 2 börjar jag känna lite hopp om livet igen dock. Vissa jultraditioner vill jag gärna bryta med, jag tror jag varit sjuk vid jul minst 75% av jularna sen jag blev vuxen.

Blev det en vit jul då? Ja delvis, det låg fortfarande snö kvar på julafton, om än lite småslaskig. Man får vara glad för det lilla. Vit jul i betydelsen alkoholfri blev det inte dock. Inte heller denna julen kunde någon ivrig förespråkare för totalförbud mot alkohol på just julafton förklara för mig på vilket sätt mitt intag av en öl till julmaten skulle skada de barn som far illa av de vuxnas alkoholmissbruk eller på vilket sätt det skulle hjälpa dem om jag avstod. Inte heller varför en öl på julafton skulle förstöra mitt barns dag men några öl eller några glas vin vilken annan dag som helst inte förstör nåt. Logik, någon?

Nu är det snart dags för nästa högtid att fira: Nyårsafton/nyårsdagen. Och jag ligger efter mitt schema, hade jag inte varit sjuk hade jag vid detta laget planerat alla inköp t ex. Nu hoppas jag kunna göra det imorgon, både planera inköpen och utföra dem. Jag jobbar måndag och tisdag så då finns ingen extra tid.

Jag vet, det blev ett lite dystert inlägg för att vara ett jul-inlägg. Men vet ni, det är faktiskt helt OK att inte vara euforisk av glädje! Det är t o m helt OK att inte gilla julen ö h t. Nu gör jag i o f s det, nåt sånär, jag har så smått återfått den goda känslan för julen efter att under en period t o m hatat den och velat ställa in allt vad julfirande heter. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara pest, och inte blir det bättre av att drabbas av missfall just på jul, och sen dessutom matas stup i kvarten om hur julen är BARNENS högtid och ALLT fokus ligger på dem. Samtidigt som man SKA vara bara glad och fridfull och harmonisk. ÖRK!

Men jag ska inte vara den som är den utan jag delar med mig av några foton från julafton som trots allt var en helt okej och "lagom" sådan. Närmsta familjen, lugnt och stilla, lagom med mat och lagom med julklappar.... och så tomten, förståss.

Liten julkram med maken innan ögoninflammationen Allan bröt ut.


Så kom tomten på besök och gav Simon en klapp och en kram.


Pappa med sin julklapp från Simon:


Och detta fick vi av Simon, gulle....


Typiskt Jennie-foto! Så sa Peter om nedanstående bild. Men hallå, hur ska man kunna låta bli att ta foto av en så ful korv??