Ibland går det fort.

Ja allt är ju relativt, men att äktenskapslagen blir könsneutral och att även kyrkan säger ja till att viga samkönade par enbart 30 år efter att homosexualitet ströks som sjukdom i Socialtjänstlagen... det kallar jag rätt snabbt. Och nej, det är inte ändringen i äktenskapslagen som är tidig, utan det är ändringen i Socialtjänstlagen som var skrämmande sen. En syn på homo- och bisexualitet som sjukdom känns som att den hör hemma på stenåldern, eller åtminstone när mina mor- och farföräldrar blev till. Men nej, det var bara 30 år sedan läste jag härom dagen. För 30 år sedan, då fanns ju t o m jag! Det var ju... nyss. Ungefär. Och vi i Sverige som gärna slår oss för bröstet för att vi är så toleranta och upplysta, för att vi är ett föredöme vad gäller jämlikheten o s v. Bah! Jovisst, bättre sent än aldrig, men ändå. Och vi var sist i Norden att ge kvinnor rösträtt, mina svärföräldrar föddes inte många år senare än första gången kvinnor tilläts rösta i allmänna val. Det sätter det i perspektiv..