Så kan man också göra.

Så kan man också få en gammal Michael Jackson-danshit att låta:
Intelligent arrangerat. Och en jäkligt duktig sångare. Jag gillar David Cook, jättemycket, och förstår att han vann American Idol i år. Hoppas han får lika goda möjligheter som förra årets ICKE-vinnare Chris Daughtry att göra sin egen grej, att vara sig själv.

Mer av David Cook HÄR eller HÄR t ex...

Jag känner mig generös idag.

Fotbollsfrubloggaren Malin Wollin älskar att ha mens. Vet du vad Malin?? Du kan få min. Gratis!

EFIT måndag 25 augusti 2008.

Eftersom jag glömde bort den riktiga EFIT-dagen så skapar jag en egen.

Klockan 7 ringde klockan, men lite snoozande blev det innan jag steg upp.

Dags för lämning av Simon precis före 8, han ser lite skeptisk ut.

Strax därefter fick jag ett samtal från jobbet, en kollega är sjuk och jag fick flytta fram min arbetstid. Så jag hamnade här igen kl 9:

Vid 10, innan avfärd: lite frukost.

Klockan är 11 och jag smiter in i skrubben på jobbet för lite påfyllning av Panodil.

Varuleverans klockan 12: nu jäklar kan vi skita!!

Äntligen, dags för vila. Här ska jag ligga. Klockan är snart 13....

Klockan 14 är det full rulle igen.

Klockan tre på eftermiddagen är det dags för en av dagens sista arbetsuppgifter: mellanmålsdisken.

Klockan 16. Hmmm. Dags att städa bilen?

Hemkomst strax före klockan 17.

Klockan 18 var jag fullt upptagen med att tjaffsa med Peter om rätt väg till mitt nya jobb, så nästa foto blev kl 19: Grabbarna jobbar i köket.

En timme senare, nytt CD-inköp:

Det är dock inte den CDn som snurrade här i bilen kl 21, när fotot togs var det American Idol-vinnaren David Cook som avnjöts.

Kl 22: matlådedags!

Kl 23 orkade jag inte tänka mer utan slog mig ner framför Sex and the city. Sen godnatt!

OS är slut.

Vad ska man göra nu?? Komma i säng i tid på kvällarna? Städa, tvätta och dona istället för att se på TV? Hah! Inte en chans.

Simon fyller 5 år på torsdag och ska ha dubbla kalas första helgen i september. Helgen som kommer är det dags för årets Indien-träff som jag ordnar och det är en hel del jobb med det. Bowlingsäsongen är igång och de interna tävlingarna ska fixas med, där är huvudansvaret mitt. Mitt i alltihopa byter jag jobb, sista dagen på det nuvarande på torsdag och första på det nya på måndag. Och, som grädde på moset: sensommarens/höstens obligatoriska förkylning med vidhängande feber. Jag tror jag smäller av..... Är jag feberfri på onsdag ska jag på date med tatueraren för att fixa till en befintlig gaddning, det lär bli den mest avkopplande stunden på en vecka och för nån vecka framöver.

Giv mig styrka...

Imorgon tar jag igen den EFIT jag missade förra helgen. Om jag kommer ihåg det.

Ara Abrahamian...

... blev fråntagen bronsmedaljen för att han la ner den på mattan och lämnade prisutdelningen. Jag undrar vilket straff denna idioten får. Jösses.....

Aras protest och markerande har tydligen medverkat till att det blir regeländringar vad gäller domarna, så det var inte förgäves ens för brottningen som sport. Medans ovan nämnda idiot via sitt agerande knappast bidrar med nåt gott.

Vardagsbloggeri.

Jodå, jag KAN blogga om annat än OS. Även om att jag får erkänna att jag sitter bänkad framför TVn i detta nu, väntandes på Stefan Holms final och nyss beskådandes en slöjbeklädd kvinnlig sprinter från Bahrain. Detta är en dag som började slött och småkrassligt för Simon men som utvecklades till en normalpigg dag för hans del men en slö för min. Jag kollade tempen på honom i morse, men det visade sig sen att det var jag själv som hade feber. Så kan det gå....

Folk klagar på alla getingar nu i år. Men de har inte stört mig så mycket, däremot är det fluginvasion! Både vanliga enerverande ettriga envisa tröga flugor och de där små äckliga bananflugorna. Jag vill inte ta kål på dem, jag vill bara bli lämnad i fred. Är det för mycket begärt?? Verkligen?

För övrigt var det EFIT-dag i söndags. Det glömde jag.....

Idrotten är grym....

.
..... ibland. Mycket grymmare sätt att sluta sitt deltagande i ett OS än det Susanna Kallur råkade ut för idag finns väl knappt. Åh vad jag tycker synd om henne. Och inte blev mitt medlidande mindre när intervjuaren på SVT fortsatte dra ut på intervjun med henne fast hon tydligt signalerade "Jag är skitledsen och kan knappt prata längre, låt mig va´!" Ja hon är en offentlig person, men visa lite medmänsklighet och allmänt hyfs och nöj dig med en kortare pratstund! Pucko....

Vad finns kvar av intresse när det gäller svenskarna och friidrott?
Musse springer snart final, och honom önskar jag verkligen en medalj. Tyvärr tror jag inte det blir så, men en topp 6-placering vore en stor prestation och är inte alls orimligt. Just därför blir han väl..... sjua.
Johan Wissman bör kunna ta sig till final på 400 meter. Sen tror jag inte vi ska förvänta oss mycket mer. Men gärna hoppas..... Jag gissar dock på en sjundeplats för Johan med.
Och så Holm då... Det där känns som att det blir antingen succé eller fiasko. Antingen eller. Jag vet inte ens om jag vågar titta imorgon..... särskilt inte eftersom min magkänsla säger att han bara blir femma...

Jag har mer än gärna fel!!

Kommentar dagen efter: Jag fick i alla fall rätt om Musse... tyvärr...

Plus och minus.

.
Svenska handbollsdamerna till kvartsfinal. Jag är imponerad. Jag visste inte ens att landet hade ett handbollslandslag av hög internationell klass och blev överraskad av att de tog sig till OS ö h t. Och nu med kniven på strupen lyckas de vinna de två sista gruppspelsmatcherna och är vidare. Imponerad är jag som sagt. Kul! Dessutom håller spelet en god klass, det är inte stor skillnad i fart och intensitet jämfört med herrarnas på samma nivå. Dagens PLUS.

Dagens MINUS är att ett gäng simmare gör bort sig. Reglerna är klara, ingen alkohol i landslagskläder. Då är de officiella representanter för och inte vanliga Svenssons och får inte bete sig som vanliga Svenssons. Förvisso tycker jag inte att det i sig är nåtasnmärkningsvärt under de omständigheterna med lite öl, men reglerna är klara för att det inte ska finnaas några svåra gränsdragningar och de ska givetvis följas. Detta tycker jag är mer pinsamt än Aras protest, den står jag fortfarande bakom.

Mer tennisfunderingar.

Elitidrottare på hög nivå är inte bara i god fysisk form utan även i god mental form, för det mesta, och deras förmåga att koncentrera sig på det de gör och skärma av det som sker runtomkring är enorm. Men när tennisspelarna servar ska det vara absolut knäpptyst. Hur kan det komma sig? Varför kan andra skärma av ljud när inte tennisspelaren kan? Höjdhopparen, spjutkastaren, simmaren, simhopparen? Vid sprinterlopp måste publiken vara tyst i starten men det är ju för att startkommandot ska höras. Men en tennisspelare som styr sig själv, varför behöver han/hon ha knäpptyst i serveögonblicket? Men inte servaren i volleyboll t ex, eller straffskytten i fotboll. Förklara det för mig. Bitte. Please. Snälla.

För mycket fritid?

Undrar om den som kom på poängräkningen i tennis hade det....

Alltså tennis måste vara en bra sport för även den som inte är jätteinsatt, alla är ju inte intresserade av sport ö h t.... konstiga typer.... Poängräkningen är hyfsat enkel att följa, och man förstår liksom att det inte är bra att slå bollen i nät eller utanför linjerna, typ sådär....

Men, den som kom på den där poängräkningen måste ha haft för mycket fritid. Jag kan slå vad om att snubben (såklart det var en snubbe) kom på det medans han väntade på polarna på lokala puben en lördag eller nåt. Varför 15, 30, 40 o.s.v? Fördel och tillbaka till 40 och hela den radängan? Varför inte 1, 2, 3, 4.... först till 4 men vinst med minst 2 poäng. Hur kommer man på 15, 30, 40? Varför inte 17, 39 och 51? Eller, whattheheck, 11, 34 och 43?

Nåväl, som tur är så slipper Aspelin och Johansson klura på den i eftermiddag. De kan koncentrera sig på att, tja, inte slå bollen i nät och hålla den innanför linjerna. Själv fattar jag inte hur man lyckas träffa bollfan ö h t.....

Och Ara blev av med sitt brottningsbrons. Shit happens, det kan det vara värt. Jag förebrår inte honom för det han gjorde. Protesten skedde i affekt och det kanske inte är det sätt han hade valt om han hunnit tänka mer och lugna ner sig. Men jag förstår honom... Bra att han följer sitt hjärta, på goda grunder, det är mer värt än ett litet brons till i medaljstatistiken.

Och så måste jag få delge er ett citat från kommentatorerna i handboll:
"Stundtals ser det ut så hela tiden".
Hmm..... Lysande!