Lagom, vad är det?

Det där lagom ÄR verkligen helt omöjligt för mig.

De senaste 10 dagarna har jag tränat kondition + styrka nästan varje dag. Idag hann jag inte, vilket skapade en del ångest ärligt talat, annars hade det garanterat blivit ett pass denna dag också. Och maten har jag varit nästan fanatisk med. Bara så mycket som ryms på en assiet. Inget mellan måltiderna mer än vatten. Inget som helst bröd, ingen pasta, inget ris, ingen potatis. Ganska exakt 3 h mellan måltiderna med små undantag enbart att för att passa ihop med träningspassen.

Så ikväll när vi var hemma hos kompisen åt vi sallad (med vegebitar och kokt ägg som proteinkälla för min del och egen medhavd dressing/sås av betydligt nyttigare sort än färdigköpt), inget bröd eller så för mig då förrutom en pyttebit för att smaka på en ny sort som serverades. En assiett, inte mer. Efter maten kom lite gotter fram, ostbågar, chips, salta pinnar och nötter. Och jag höll stenhård koll på klockan... inte förrän det gått 3 h efter jag åt maten tog jag en liten näve nötter och en frukt. Det blev sista måltiden liksom. Maken tycker jag är lite väl fanatisk... Och jag håller med. Egentligen. Men jag är livrädd för att rucka på "reglerna", livrädd att jag då ruckar mer och mer och så blir det kattskit igen. Jag ÄR störd. På riktigt. Allvarligt alltså... Totalbäng.

MEN! nummer ett: Att jag inte åt en enda ynka liten smula chips t ex fast skålarna stod framför mig i flera timmar är jag grymt stolt över! Fast det liksom kröp i hela kroppen på mig... Men, nu vet jag att jag KAN stå emot.

MEN! nummer 2: Imorgon ska jag dricka Motörheadvin. Även mellan måltiderna :-) Och antagligen äta skal/bröd till tacosen vi blir bjudna på. Antagligen.

Träning var det ja... Min biceps, höger såklart, sa PANG idag när jag bowlade. Redan i första provslaget. Jag försökte spela vidare och tänkte att det släpper väl, men nehejdå det gick inte så bra. Det gick inte ens alls. Överanstränging hoppas jag på, för nån bristning har jag INTE tid med. Match på söndag ju! Och så all annan träning... Jag KAN som sagt inte göra nåt lagom.

Annars är allt bra ;-)

Hårdrock = whiskey?

Nä, hårdrock = rödvin. I alla fall om man heter Motörhead. Eller för den delen Jennie eller Marlene :-) På lördag ska äntligen de första dyrgriparna korkas upp och avsmakas.



Viktiga grejer det där! Jag var så dum att jag spelade så bra i den gångna söndagens B-lagsmatch, vi snackar bowling nu, att jag är uttagen till A-laget denna söndag. Söndag morgon. Bortamatch. Och de ville ha mig att köra. Men jag sa nej nej nej, jag tänker inte sitta på lördag och känna att jag måste hålla igen på vinet för att jag ska köra bil morgonen därpå. Herregud man måste väl prioritera!

Jag kan omöjligt låta bli!

Jag försökte mig på att sortera lite foton på den externa hårddisken men fick rena hjärnsnurren efter ungefär 3 sekunder. Det där får bli en annan dag. Men jag såg ett foto jag inte ens visste låg där, och måste bara dela med mig. Ett foto av vår son, knappt ett år gammal, taget ungefär då vi fick veta att han skulle bli vår, men vi fick det inte förrän kanske 2 månader därefter... Gulleplutten...



När vi väl kom till barnhemmet Nava Jeevan 4 månader senare hade han förändrats en del, men direkt när de kom in med honom i rummet, bakom våra ryggar, kände jag att han är här! Jag vände mig om och sa "Titta Peter, där är han! Där är Simon. Där är vår son!" Och det var kärlek vid första ögonkastet.

Välkommen 2011!

Du kan väl omöjligt bli sämre än 2010?!

Nyårsfirandet var i alla fall trevligt och man kan ju hoppas att det satte tonen för året som ligger framför oss. Avslappnat och mysigt och jättekul hade vi det. Och de små sötnosarna Simon och E höll sig vakna flera timmar efter tolvslaget...



På tal om nystart och sådär så kommer stället min och Simons hemsidor ligger på att försvinna, i alla fall i den form den nu finns. Så jag ska, när tid och energi finns, lägga upp en ny gemensam hemsida. Ni bloggläsare kanske har nåt tips på bra, enkelt och inte alltför dyrt ställe? När det hänt nåt på den fronten kommer jag att informera om det här.

Jag har också att försatt mina andra bloggar i träda, jag skriver såpass lite om både hemförändringar och matmissbruket att det lika gärna kan integreras här.

Nu så: EFIT onsdag 22 december.

Bättre sent än aldrig, visst?

EFIT = Ett Foto I Timmen

Uppstigning och snabbdusch kl 8. Kaaaaaaaaallt! Och fi bubblan vad pigg jag var! Not...


Lite varmare och lite piggare klockan 9.


Klockan 10 var det dags att bege sig mot kyrkan där begravningsgudstjänsten skulle äga rum. Peter skrapade, sopade och förberedde bilen...


... medans jag pockade väskan full med nödproviant: vatten, medicin och näsdukar.


Klockan 11 och 12 var vi i kyrkan, så jag bidrar med ett par foton tagna på vägen dit istället. Det var en väldigt vacker förmiddag.




Ungefär klockan ett anlände vi till Smygehuk och Smyge Havsbad där det bjöds in till god mat och dryck och en minnesstund.


Två timmar senare gav vi oss iväg därifrån, Simon med en stor påse kapsyler som han lyckats få av servitriserna. Kunde han inte fått för sig att samla på typ pengar istället?


Klockan 16 var jag i fart med lite städning och julklappsfixning. Sånt måste ju också göras.


Granen var intagen men o-klädd kl 17. Granen som jag inte fick vara med och välja ut. Det KAN bara sluta illa...


Oj, vi hade visst glömt tända fjärde ljuset i söndags. Men som sagt: bättre sent än aldrig. Kl 18:


Kl 19 hade vi fått besök av Thomas som mös med Simon...


... medans Peter kämpade med ljusslingan i granen.


Kl 20 hade jag klätt färdigt granen men blev INTE nöjd.


Men trött som jag var, som här kl 21, så orkade jag inte ens bry mig. Och strax var det godnatt!


Slut för denna gången.

Dagens EFIT...

... orkar jag baske mig inte färdigställa förrän imorgon. Men, ni kan få se julgranen i alla fall. Som jag inte ska klaga på, inte klaga, inte klaga, inte... Alltså, sonen och maken valde själva gran medans jag tog ut pengar i automaten, hur de vågade det vete katten. Och när jag då idag skulle klä den så fick jag inte till det. Alls. Men jag ska inte klaga, inte klaga, inte klaga...

Ibland är livet elakt.

Jag har redan beklagat mig tidigare i bloggen om hur svåra sjukdomsbesked och dödsbud avlöst varandra sen i våras och mitt i detta har det varit utredningar kring lillfis och hans lite svårpusslade problematik. För några veckor sedan höll det inte längre och jag klappade ihop... Inte tog det slut där, lägg till ett dödsbud till och en pappa som blivit sjuk och ligger inne sen i fredags natt. Julefrid, vad är det?

Nåja, jul blir det i alla fall, vi flyttade julaftonsfirandet hit så att mamma slipper dra med det själv och OM pappa hinner komma hem från sjukan så kan de avlägsna sig när han inte orkar mer. Och jag har varit riktigt duktig på att delegera faktiskt. Pepparkaksbaket t ex, det tog Peter och Simon hand om.







Lagom till julveckan kom snön åter till Skåne efter att nästan helt ha töat bort förra helgen. Medans mamma hälsade på pappa på sjukhuset i lördags traskade vi hem till dem för att skotta. Och ofta tycker jag att det är synd att vår garageuppfart är så liten att bara en bil får plats, men vid detta tillfället var jag glad att vi INTE har lika stor som mamma och pappa ;-)





Idag, skolavslutningsdagen, skulle granen kläs. Men jag hamnade i sängläge så barrträdet får pyntas imorgon i stället. Efter lite vila orkade jag dock både göra vegetariska julbollar...


... och mörk och ljus rischoklad.





Julölen kanske hjälpte till :-D


Imorgon blir det EFIT igen. På rätt dag. Men inte hela dagen. Den del som kommer att ägnas åt begravning får allt vara EFIT-fri...

Special-EFIT.

Lördag 11 december var det dags för den årliga julfesten. Jag utmanade Nini till en special-EFIT, på hennes blogg kan ni se hennes resultat... och här kommer mitt:

8.30 steg jag upp och tog genast itu med städningen. Här får toalett nummer ett sig en välbehövlig omgång.


När jag 9.30 gav toalett nummer två motsvarande behandling fick jag kelsjukt sällskap.


Eftersom det vankades julfest på kvällen så fick julkrubban tillfälligt färdigställas med Jesus, Maria, Josef och de två vise männen. Ja den tredje är ju puts väck... Här var klockan ungefär 10.30.


Halv tolv samlade jag ihop alla hår-attiraljer som låg utspridda överallt.


12.30 var jag igång med dukningen inför festen.


Det där var så jobbigt att jag fick ta mig en liten vilostund. Simon fotograferade mig kl 13.30.


Mat måste man ju ha och vid halv tre var jag ungefär halvfärdig med det projektet.


15.30 insåg jag att detta burret skulle behöva sig en rejäl tvätt.


Sagt och gjort! Halv fem var jag nyhårtvättad, nyduschad och uppfräschad.


Halv sex var klockan här och det var dags att värma glöggen. Just in time, för de första gästerna kom strax därpå.


Vid halv sju dök de sista gästerna upp efter mycket möda och stort besvär med strulande bilar. Men, bättre sent än aldrig ;-)


19.30 ville denna lille söte tomtenisse bli fotograferad. Såklart!


20.30 närmade sig min julkluring slutet och om lagen svarat rätt på många frågor så fick de veta att svaret på kluringen skulle finnas under Jesus mamma. Därav intresset för krubban plötsligt :-)


21.30 var det lekdags igen, närmare bestämt klappleken. Här närmar sig den sitt slut och det verkade vara vääääldigt roligt att öppna paket.


22.30 var tomten lite i hatten, eller i luvan...


Halv tolv på natten fick mina ben vila i långväga gästen Lailas knä. Hjärtat ingick i klappleken för övrigt.


Och det där hjärtat blev Simon så förtjust i att Tobbe, som fick det i sitt paket, gav det till honom. Hygglo! Men här sisådär kvart över tolv på natten var det inte mycket med honom och sängen kallade. Ja sängen kallade för oss andra också. Så här tog EFITen slut! Men fler foton kommer snart ;-)

Grinchen har kommit till Skåne.

Ja så måste det vara. För först försvann då Josef. Sen dök han upp igen, utan förklaring till sitt försvinnande. Därefter borde allt vara som det ska, men nejdå. Då är istället en av de vise männen försvunna!

Det blir väl till att skriva om all världens exemplar av Bibeln, det var bara två vise män... och en herde som kunde hoppa in som vikarie ibland. Dags att vässa pennan!

Efterlysning!

Man, ca 11 cm lång, försvann från sitt hem i översta byrålådan nån gång mellan 27 november och igår kväll vid 22-tiden. Han heter Josef och färdades i riktning mot Betlehem i sällskap av sin trolovade Maria som var höggravid och kunde vid inventeringen igår inte hittas. Han är klädd i brun-blå kaftanliknande kläder och han har mörkt halvlångt hår. Har någon sett honom, vänligen ring julkrubbe-hotline och berätta om era observationer. Josef kommer att ha en väldigt viktig roll i vad som utspelar sig om cirka två veckor i ett stall. Vi är tacksamma för allmänhetens hjälp!