EFIT lördag 24 oktober.

Efter att den envisa förkylningen nått sin peak (förhoppningsvis) i torsdags så började det gå åt rätt håll på fredagseftermiddagen. Så det blev en EFIT till slut.

EFITen börjar kl 10.30 då Peter spelade match.


Att döma av publiken, här i form av Simon i knät på sin farmor, klockan halv tolv så var det inte så underhållande ;-)


Halv ett var det fikadags här hemma. Gissa vem som högg in först?


Halv två vinkade vi hejdå till svärpäronen och Simon som skulle spendera ett dygn ihop.


På kvällen var vi bortbjudna och vid halv tre fixade jag gå-bort-presenten.


Timmen därefter lockade jag håret för glatta livet. Och glatta håret.... det vill INTE stanna på rullen!
Förresten måste det vara män, eller väldigt korthåriga kvinnor, som bestämt hur långa (läs: korta) sladdarna ska vara på hårfönerna.


Halv fem. Tävling! Vad är detta? Den som kan det vinner en blå luftgitarr.


17.20 var jag klar...

.... och vi begav oss mot bussen, lite i senaste laget så vi fick springa sista lilla biten. Och det triggade igång min hosta, såklart. Men men, bussen körde rätt ändå...

Halv sju, halv åtta och halv nio satt vi och åt och det passade sig inte att störa sig med kameran tyckte jag. Någon gång under den tiden beslöt sig också min förkylning för att visa för mig att det bara var lurendrejeri vad den sysslade med igår. Den hade inte alls tänkt ge med sig, tvärtom var det lugnet före stormen och nu jäklar.... Men, nu var vi på plats hos våra vänner och fick göra det bästa av situationen, massiv hosta och onda bihålor till trots. Och jag lyckades hyfsat ;)

När klockan hunnit bli halv tio kramades visst "Piddår"och Mona lite (ja jag vet, usel bild, jag fick ljusa upp den).....


... och halv elva var det jag som fick den äran ;-)


Halv tolv var värdparet igång och svängde sina lurviga. Och hur lätt är det att ta bra foton på dansande människor med en enkel mobiltelefonkamera?


Halv ett hade nog vinet hjälpt mig att förtränga hus dåligt jag mådde, synd att man inte kan gå vinlullig till jobbet ;-) Här ett litet glas på puben.


Halv två var klockan här och jag och kompisen Thomas var närgångna på varandra. Och jodå, han uppskattar det ;-) Det var blixten som orsakade den skumma minen, jag lovar!


Halv tre var jag hemma och jättehungrig. Syns inte va? Efter en liten paj, en bulle, en sup hostmedicin och 2 Panodil var det sedan sängen som kallade. Tyvärr resulterade det inte i så mycket sömn, jag måste svära över hostan igen. Jädrigt jobbigt är det... Men men, trots det så hade vi en trevlig kväll.

Ibland går det fort.

Ja allt är ju relativt, men att äktenskapslagen blir könsneutral och att även kyrkan säger ja till att viga samkönade par enbart 30 år efter att homosexualitet ströks som sjukdom i Socialtjänstlagen... det kallar jag rätt snabbt. Och nej, det är inte ändringen i äktenskapslagen som är tidig, utan det är ändringen i Socialtjänstlagen som var skrämmande sen. En syn på homo- och bisexualitet som sjukdom känns som att den hör hemma på stenåldern, eller åtminstone när mina mor- och farföräldrar blev till. Men nej, det var bara 30 år sedan läste jag härom dagen. För 30 år sedan, då fanns ju t o m jag! Det var ju... nyss. Ungefär. Och vi i Sverige som gärna slår oss för bröstet för att vi är så toleranta och upplysta, för att vi är ett föredöme vad gäller jämlikheten o s v. Bah! Jovisst, bättre sent än aldrig, men ändå. Och vi var sist i Norden att ge kvinnor rösträtt, mina svärföräldrar föddes inte många år senare än första gången kvinnor tilläts rösta i allmänna val. Det sätter det i perspektiv..

Utan sömn stannar livet.

Ja till stor del i alla fall. Att inte kunna sova är nåt jag inte ens önskar min värsta fiende. Idag har jag självstudiedag och tar mig i kragen och går till VC för att försöka få hjälp med den biten. Detta funkar liksom inte. Många nätter sover jag nästan inget alls. Många andra nätter sover jag väldigt sporadiskt och sönderhackat. Förkylningar och annat trams avlöser vartannat, där är väl sömnbristen inte den enda boven men att det knappast är gynnsamt för kroppens försvar mot sjukdomar att inte få tillräckligt med sömn är obestridbart. Så nu hoppas jag kunna få hjälp, hur motvillig jag än är mot sömnmedicin så får jag kanske kapitulera för att orka med vardagen.

Sömnen är en av de saker som är så grundläggande att vi tar den för givet.

EFIT söndag 11 oktober 2009.

Ja det blev EFIT idag istället för i fredags.

Och dagens sådan börjar ungefär där de flesta andra brukar göra det: i sängen. Kl 9.30 fick vi sällskap av Simon och alla 3 Pingusarna.


10.30. Varma mackor till frukost. Gott.


Timmen därpå frågar jag löparbandet om det vill ha sig en omgång. Det svarade Nej.


12.30 beundrar jag det fina buketten rosor som står under TVn.


I ett svagt ögonblick i går lovade jag hembakt pizza idag. Så, det var bara att uppfylla löftet. Kl 13.30 åker den in i ugnen. Och resultatet blev helt OK.


Kl 14.30 är jag grymt uttråkad och bläddrar i en bok om juice. En hel jädra bok om juice. Och en har jag köpt. För pengar. Ja jag säger då det....


Och som de slöa päron vi är har vi inte ens tänkt på att Simon fortfarande går i pyjamas när klockan är halv fyra. Jaja, då är det lika bra att den stannar på.


Och kl 16.30 ser jag att även Peter helgar vilodagen.


17.30 är det dags att fixa lunchen tills imorgon. Fuskmoussaka.


Halv sju kollar jag på L A Ink på ena kanalen...


... och halv åtta kollar jag på L A Ink på andra kanalen.


20.30 tömmer jag ölflaskan. Mariestad 3½a.


Efter en stunds AFfande runt halv tio...


... hände inget mer än TV-tittande. Wallander på engelska. Nästa vecka får ni vara etxra uppmärksamma, för i den Wallanderrullen är jag statist.

G´natt!

Tror ni...

... jag kom ihåg EFITen i fredags? Hmmm, givetvis inte. Men jag EFITar idag. Istället.

Om jag inte ser helt fel i almanackan så är vi inte ens halvvägs in i oktober. Ändå är en del affärer redan sedan förra veckan fullsmäckade med både adventsstakar och julprylar. Inbillar jag mig eller blir det tidigare och tidigare för varje år? Vad är vitsen, vad är grejen? Kan någon förklara det för mig, nån av de som köper julprylarna redan 2½ månad före jul? För jag antar att nån köper, annars hade väl affärerna inte tagit fram det. Är man rädda att de ska ta slut? Eller är det en ekonomisk grej, att man har så många andra utgifter ändå i november och december så man köper det för septemberlönen?

Jovisst, alla gör som de vill, det behövs inte påpekas. Men jag fattar inte....

På tal om högtider så är det ju snart Halloween, och det är märkligt hur så många som väljer att fira den högtiden inte vet vilken datum den infaller på. Halloween är alltid 31 oktober. Alltid. Nu råkar ju det vara en lördag i år och hamna på samma dag som Alla helgons dag vilket väl lär spä på missuppfattningarna men det kanske hindrar att godistiggande barn kommer rännande en hel vecka....

Söndag idag. Tänk på vilodagen så att du helgar den. Ja, det tänker jag göra.

EFIT söndag 27 september.

Idag kom jag minsann ihåg EFITen. Tänka sig....

Söndag. Simon kom upp halv nio. Klockan 10 låg jag fortfarande här:


Men klockan 11 hade jag masat mig upp och käkade müslibulle med hommous och grönsaker till frukost.


Klockan 12 bevittnade jag repriserna av Idol. Fy vad många som sög getpung under trio- och kvartettuppträdandena!


Klockan 13 sätts håret upp och kroppen ska kliva ur morgonrocken, var glada att fotot inte togs 2 minuter senare ;-)


Klockan 14 lämnade jag solariet efter första solningen på evigheter.


Timmen senare svettades jag här inne, på gymet.


Klockan 16 var jag färdigtränad och omklädd och lite mindre röd i fejset.


Klockan är 17, jag studerade kylskåpsinnehållet och försökte klura ut vad jag skulle laga för middag.


Detta blev det! Middag kl 18. Kikärtsbiffar med het tomatsås, rosmarinpotatis, majs och ugnsbakad tomat.


Därefter slösurfande och L.A Ink kl 19.


Kl 20 är det dags att försöka få Simon i säng.


Kl 21 gör jag två flugor på smällen... steker pannkakor och rostar jordnötter.


Klockan 22 sammanställer jag denna EFIT i köket.


Slut för idag!

Kalla konstateranden.

Jag kan kallt konstatera att Kåt mamma söker kuk fått konkurrens om titeln Sveriges Pinsammaste TV-program. Svenska Hollywoodfruar är en het uppstickare. Och ja, det är absolut tvunget att se skiten...

Jag kan kallt konstatera att det där med att komma ihåg att EFITa är inte min grej, jag kom ihåg det sisådär halva dagen nu den 11:e. Ett fall framåt förvisso, men inte tillräckligt.

Jag kan också kallt konstatera att det inte bara är Anna Anka som verkar ha problem med att höja sig själv utan att sänka andra.

Bollen är rund.

Ibland ännu rundare än annars. Men kom igen nu, det finns en gräns för hur länge man kan klara sig på sånt där. Studs-i-bröstet-och-i-mål-på-övertid-mål, självmål, vad är nästa grej att slippa undan med andan i halsen med? Nej, spela fotboll istället!

Svininfluensa hit och svininfluensa dit.

Givetvis är det pisstrist att vara sjuk. Och givetvis är det jättetragiskt för de som drabbats hårt eller t o m avlidit i sviterna av den nya influensan. Men jag är nog inte ensam om att vara trött på hysterin.

Folk dör, även i Sverige, i sviterna av vanliga influensor varenda år. Denna nya så kallade svininfluensan är inget undantag. Och eftersom smittsamheten och spridningen beräknas vara större så lär dödsfallen och antalet svårt sjuka också vara fler. Men det betyder ju inte att sjukdomen i sig är en katastrof generellt sett. Det är inte så att en massa fullt friska människor smittas och sen dör som flugor, trots att massmedia verkar kämpa för att få det att låta så.

"Fullt frisk man i 30-årsåldern dog i influensan!" visade sig vara en man på knappa 40 år som tillhörde 2 av riskkategorierna.
"Man dog en timme efter influensaprovet!" visade sig vara en medelålders man svårt sjuk i cancer.
Under samma period avled 3 spädbarn p g a resistenta bakterier de fått på sjukhuset, detta fick bara en bråkdel av uppmärksamheten. Det sätter lite perspektiv på det hela.

Sen har vi detta med vaccinationer. Om hur man ska ta sitt ansvar som samhällsmedborgare att vaccinera sig, det finns inga ursäkter mer än möjligen svår äggallergi. Och personal inom t ex barnomsorg borde tvingas ta vaccinet menar en del. Allt annat är oansvarigt och därmed basta!
Jahapp, tack för infon. Jag jobbar på förskola och har i dagsläget inga planer på att vaccinera mig. Kommer det en stark i princip enhällig rekommendation så gör jag det, men inte annars. Jag tror risken för mig att smittas av influensan är större än risken för biverkningar av vaccinet, men OM jag får biverkningar lär jag bli mycket mycket sjukare än av själva influensan. Jag litar inte heller, återigen i dagsläget, på att vaccinet bara är "farligt" för de med svår äggallergi men inte alls för oss med läkemedelsallergier t ex. Att det tagit längre tid än väntat att få vaccinet godkänt minskar inte direkt tveksamheten.

Fram för upplysning och fakta om diverse sjukdomar, inte bara pandemier som denna, men bort med felvinklad skrämselpropaganda.

Jag har nog tappat stinget.

Jag har slutat bry mig. Om en massa saker. Det hände sällan förr att jag inte hade nån åsikt om saker och ting, nu händer det betydligt oftare. Det skrivs om män som ammar, om kvinnor som fråntas sina barn men fortsätter föda det ena efter det andra och tänker fortsätta tills de får behålla ett, om hur sjukskrivna jagas med blåslampa och nekas ersättning, om spädbarn som får dödliga smittor när de vistas på sjukhus och en massa annat. Men jag orkar inte bry mig. Eller jo, jag bryr mig, i synnerhet när människor far illa, men jag orkar inte engagera mig. Jag brukar ha åsikter om det mesta, om både allvarliga saker och ganska betydelselösa, om sorgliga saker och om glada saker. Men nu är det mesta bara ett stort jaha?

Därför händer det också mindre i bloggen. Det dyker mer sällan upp nåt, nån händelse eller tidningsartikel t ex, som jag får akut lust att skriva om. Har jag blivit svårprovocerad med åldern? Eller har skallen bara börjat sålla, rensa bort sovlet och koncentrera sig på det viktigaste? Det senare låter förvisso ganska rationellt och praktiskt, men det är knappast gynnsamt för en bloggare.

Nåväl, ni som läser här får ta mig som jag är.