Igår var alltså jag och maken på julkonsert med Carola och Måns Zelmerlöw på scen. De framförde färre traditionella klassiska julsånger än jag trodde, men alla låtarna passade liksom in på julens vackra budskap på sitt sätt ändå.
Sen finns det ju sånger som inte ursprungligen skrevs och gavs ut som julsånger men som med tiden kommit att förknippas främst med högtiden och har sin givna plats på samlingsplattor och liknande. En av dem framfördes även igår, nämligen The Prayer. Den skrevs av bl a David Foster och släpptes på singel med Andrea Bocelli och Celine Dion i mars 1999. Redan året innan spelades den dock in av de två i varsin version, en italiensk och en engelsk, för den tecknade filmen Quest for Camelot och fanns därefter med på deras respektive studioalbum. Det är dock främst denna version på både engelska och italienska som blivit den mest kända och framgångsrika.
Celine Dion spelade senare in låten tillsammans med Josh Groban men duetten med Bocelli är min klara favorit. Jag ber om ursäkt för att bildkvaliteten i klippet inte är den bästa, men ni kan ju blunda och njuta om det behövs. Och ja det är här näsduken kommer in, jag verkar vara allergisk mot denna låten för ögonen börjar nästan alltid rinna. Typiskt.
På tal om jullåtar som inte är jullåtar så gav SVT härom året tips på musik som inte är julmusik men som de tycker passar för högtiden. Ni kan läsa om det HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar