Nu blir'e matblogg!

En kompis till mig gjorde pizzabullar härom dagen och visade dem på sin blogg.
Och det är ju faktiskt perfekt ha-i-frysen-mat, så jag blev inspirerad... och beslöt att 
testa att göra low-carb-pizzabullar på den botten vi använder nu för tiden. Ingen jäsning, 
bara en sån sak 😉.

Jag tyckte resultatet blev bra så här kommer ett recept... ish...

Botten: 
Vispa ihop 0,4 dl grädde (visp) med 1 msk fiberhusk och 2 ägg tills det liksom blivit fluffigt. Rör sedan ner 50 g fint riven hårdost av parmesan-typ (jag använder 
Formaggio utan löpe) och låt smeten stå och svälla fem minuter.

Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, Jag har gärna pappret på ett galler i stället för 
plåt, jag tycker botten lossnar lättare då. Nu när ni ska göra bullar så bred ut 
kvadratiskt eller rektangulärt.

Grädda i 175 grader ca 15 minuter, botten ska vara mjuk men sammanhängande 
liksom. Ta då ut den, lossa försiktigt från pappret med en bred stekspade och lägg 
sen på fyllningen.

Jag hade tomatsås, hackad lök, ost, Pärsons vegeskivor, lite tomatsås till, 
mer ost och så oregano.

Rulla ihop... Jag skulle med facit i hand ha rullat längs kortsidan i stället för 
långsidan för att få rullen lagom tjock men men det gick fint ändå.

Skär i lagom skivor, lägg i muffinsformar och toppa med ytterligare lite ost. 

Grädda i 200 grader ca 10-12 minuter. Klart! 

 

Om jag hade rullat från rätt håll och om man har en normal mängd fyllning 

tror jag det blivit 8 lagom stora muffins av en sats botten. Jag ska minsann så 

snart jag orkar göra minst två laddningar till och stoppa muffinsen i frysen. 

Smidigt som mellanmål och utflyktsmat om inte annat!

Fast nu väntar vi på att kvällens gäster kommer och har middagen med sig 😉

Så'nt gillas!! 👍

Diagonalsnö, klotrullning och containerbrand - EFIT 5 mars

Egentligen var det dags för EFIT, alltså Ett Foto I Timmen, igår men då glömde jag bort det. Detta blev i slutänden ganska bra för igår hände ungefär ingenting och idag hände ... tja, någonting.

Förra veckan var skolskjutsarna inställda hela tre dagar i rad så idag började jag med att checka läget på den fronten. Men som tur är blev det skola igen för sonen!

Därefter somnade jag igen och vaknade när sonen gick hemifrån. Klockan 8 steg jag upp för att uträtta vissa naturliga behov och såg att jo! Snön fanns kvar.

Klockan 9 låg jag åter igen i sängen. Och frös ... men orkade inte resa mig efter filten. Så jag försökte förtränga kylan, och lyckades somna om ...

... för att vakna igen strax före 11. Då hade det börjat snöa, och om inte vågrätt så i alla fall diagonalt. Lodrätt snöande existerar i princip inte här nere i södra Skåne.

Klockan 12 fixade jag mig en mugg varm choklad. Inget färdigt chokladdryckspulver så långt ögat kan nå, utan den gjordes på Oatly iKaffe, mörk choklad, vaniljpulver och lite Stevia. Mums!

Timmen därpå kikade jag lite på Navy CIS, ett avsnitt jag sett för länge sedan men inte minndes upplösningen på. Och jag vet fortfarande inte hur det slutade för jag blev distraherad av lite drama på facebook och tappade bort mig.

Vid två uppdaterade jag bloggen med en Melodifestival-sammanfattning.

Sen var det dags att börja med middagen. För första gången skulle jag göra friterad tofu, ja det var första gången jag gjorde något med frityrsmet ö h t.

Som 16-fotot skvallrar om blev inte tofun särskilt god. Inte enligt mig i alla fall, så jag åt pizzabullar och pizzasallad i stället.

Men maken, som åt senare på kvällen, tyckte det var gott och åt mycket! Så kan det bli.

Innan jag visste ordet av var klockan 17 och jag borde kört hemifrån då, men först behövde jag klä på mig kläder (jo faktiskt) och dra en borste genom håret.

Ca kvart i sex var jag i alla fall på bowlinghallen, ombytt och redo för kvällens korpmatch.

Klockan sju var matchen inne i sitt slutskede, fotot är taget strax efteråt. Hur det gick? Bra faktiskt. Vi förlorade förvisso, men jag spelade bra. Riktigt bra. Såpass bra att det varit mer än godkänt för min del t o m när jag var"frisk". I slutet av matchen var det på vippen att jag klarade att stå på benen, men det gick! Det kändes dock att nåt seriespels-matchtempo skulle kroppen inte fixa än.

Efter bowlingen körde jag till affären på andra sidan vägen för att se om de hade någon god glass, men i stället möttes jag av en brinnande återvinningscontainer. Jag ringde 112 och då hade de redan fått ett samtal om samma sak. Efter sisådär 7-8 minuter kom brandkåren och fick läget under kontroll. Jag fick inte tag på någon glass.

Väl hemma igen satt det fint med lite Vänner och därefter sängläge. I skrivande stund har de där huggande skarpa smärtorna som ofta kommer efter ansträngning börjat göra sig påminnda och huvudet känns blytungt. Så strax är det dags att släcka lampan och sova. Ännu en EFIT-dag är slut!

Nu blev det sådär igen.

Jag började skriva ett inlägg om hur varierande dagsformen kan vara när man har de sjukdomarna jag har, hade i huvudet en klar tanke om hur jag skulle beskriva mina svängningar den senaste veckan koncist och tydligt och inte alltför deppigt och gnälligt. Jag kom en bit på vägen, och sen körde allt ihop sig till en enda gröt i huvudet, jag tappade all antydan till röd tråd och inte minst blev jag sådär gnällig och tyck-synd-om-mig:ig som jag inte vill bara. Så, jag sket i't!

I stället blir det matblogg. Jominsann. Lite extra för den som är intresserad av att minska rejält på kolhydraterna av olika skäl.

Paj är gott, inte sant? Och vill man då käka lågkolhydratkost så finns det ju lite olika recept på lowcarb- eller LCHF-pajdeg. Men ingen av de jag ätit hittills har varit särskilt goda, och är det inte ändå fyllningen som är godast? Så, mitt tips är att skita i pajskalet helt om man nu inte vill äta vanligt av någon anledning. Eller OK, skita i det bör man kanske inte göra. Men strunta i det då? Hoppa över? Inte bokstavligt då... Jag kallar det här helt enkelt Paj utan skal.

Man får givetvis ha den fyllning man själv föredrar. Skinka, broccoli, svamp eller whatever. Men två nycklar till ett bra resultat är 1) mycket ost och 2) "äggig" äggstanning. Detta för ett tillräckligt fast och fint resultat nu när inget skal finns att hålla allt i örat. 

Jag själv gjorde sisåhär: 100 g riven ost, 25 g strimlade Pärsons "Vegoskivor", en näve tärnad paprika och lite purjolök blandades och fördelades i 2 små (ca 14 cm i diameter) runda formar. Äggstanningen gjordes av 2 stora ägg, 0,75 dl grädde, 0,75 dl mjölk och en nypa paprikapulver och hälldes sedan över. Ca 20 minuter i ugnen på 200 grader - sen var det klart. 

Perfekt att frysa in i portionsbitar, och dessutom gott att äta även kallt. Men ni bör låta pajen tina upp först 😁.

Kolhydratinnehållet i en sådan där paj är ca 5-6 g, lite beroende på vad man väljer för ost bl a.

Och så en grej till. Bröd. Eller i detta fallet "bröd", för på riktigt är det väl inte bröd... men brödsubstitut. Det finns en uppsjö av recept även på sådant. De godaste, enligt mig, är de som innehåller en massa frön och hackade nötter och så. Men de orkar jag inte baka 😉, plus att jag tycker de ofta är lite för mättande. Precis som att fyllningen är det godaste med pajen är pålägget det godaste med mackan, det ska mest finnas där för att ha nåt att lägga det gottiga på, så jag vill ha nåt "bröd" som inte är för mäktigt. Här är ett recept som inte har nötter och sådant i sig men ändå är lite stabilare än t ex oopsies som mest smakar ägg: 

Kesobröd
125 g keso (eller annan cottage cheese såklart)
3 ägg
3 msk kokosmjöl
1 dl mandelmjöl
1 msk fiberhusk
en nypa salt
2 tsk bakpulver
1 msk rapsolja

Vill man ha ett bröd fri från keso-klumpar mixar man keso och ägg med t ex stavmixer i en skål, annars rör man bara ihop det. Blanda övriga ingredienser väl och tillsätt sedan ägg/keso-blandningen och rör ihop. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper på en plåt eller i en ugnsform, ca 1 cm tjockt. Grädda i 200 grader ca 15 minuter. Låt svalna och dela i bitar. Jag tyckte det blev lagom med 6 bitar där varje bit sedan delas på tvären till två tunnare mackor.

1 bit, på mitt sätt då, ger ca 2 g kolhydrater.

Och ja, ni FÅR lov att ha frön och nötter i om ni vill 😉.

Imorron kväll blir det hemkörd pizza till middag, och finns orken ska jag i samma veva passa på att göra en laddning pizzabullar till. Gott gotti gott gott!

Varierad kost är bra. T o m viktigt.

Det säger i alla fall de som anses besitta någon form av expertis inom området och jag kan nog köpa det till stor del. Och trots att det känns som att hela universum motarbetar mig på den fronten så försöker jag faktiskt äta något sånär okej (notera: försöker) så att kroppen får hyfsade förutsättningar att handskas med sina problem.

Så, idag när jag äter pizza för fjärde gången på 6 dagar så gjorde jag den med bl a färska tomater på och i formen av en... amöba? Till skillnad från t ex den perfekt runda oumph-pizzan jag gjorde i helgen på botten av tortillabröd.

Ja, ni läste rätt: idag. Frukost? Tidig lunch? Väldigt tidig middag? Eller kanske oerhört jättesen sådan? Ingen vet, med min dygnsrytm för närvarande är det mesta möjligt.

Gott är det i alla fall, oavsett vad man kallar det 😉

Jag har förresten ett ostigt tips för den som själv inte äter eller ska bjuda pizza någon som inte äter ost p g a mjölkallergi, etiska skäl eller annan anledning:

Riv Violife for pizza (eller annat vegetabiliskt alternativ till ost, men jag föredrar den där) fint och blanda med lite vegetabiliskt alternativ till grädde. Förslagsvis Oatly iMat "som matlagningsgrädde" (baserad på havre så glutenintoleranta får se upp). Kör i micron en liten stund, bara så att det precis smälter ihop lite, och bred sedan nästan allt över tomatsåsen. Lägg på övriga pålägg och klicka det sista av röran över. Grädda som vanligt. Det blir jättebra! Ja kanske inte för den som inte tycker om smält ost 😉 men för alla oss andra.

Som sagt, variation på maten är viktig. Så imorron ska jag äta pizzabullar 😁.