Förra veckan var skolskjutsarna inställda hela tre dagar i rad så idag började jag med att checka läget på den fronten. Men som tur är blev det skola igen för sonen!
Därefter somnade jag igen och vaknade när sonen gick hemifrån. Klockan 8 steg jag upp för att uträtta vissa naturliga behov och såg att jo! Snön fanns kvar.
Klockan 9 låg jag åter igen i sängen. Och frös ... men orkade inte resa mig efter filten. Så jag försökte förtränga kylan, och lyckades somna om ...
... för att vakna igen strax före 11. Då hade det börjat snöa, och om inte vågrätt så i alla fall diagonalt. Lodrätt snöande existerar i princip inte här nere i södra Skåne.
Klockan 12 fixade jag mig en mugg varm choklad. Inget färdigt chokladdryckspulver så långt ögat kan nå, utan den gjordes på Oatly iKaffe, mörk choklad, vaniljpulver och lite Stevia. Mums!
Timmen därpå kikade jag lite på Navy CIS, ett avsnitt jag sett för länge sedan men inte minndes upplösningen på. Och jag vet fortfarande inte hur det slutade för jag blev distraherad av lite drama på facebook och tappade bort mig.
Vid två uppdaterade jag bloggen med en Melodifestival-sammanfattning.
Sen var det dags att börja med middagen. För första gången skulle jag göra friterad tofu, ja det var första gången jag gjorde något med frityrsmet ö h t.
Som 16-fotot skvallrar om blev inte tofun särskilt god. Inte enligt mig i alla fall, så jag åt pizzabullar och pizzasallad i stället.
Men maken, som åt senare på kvällen, tyckte det var gott och åt mycket! Så kan det bli.
Ca kvart i sex var jag i alla fall på bowlinghallen, ombytt och redo för kvällens korpmatch.
Klockan sju var matchen inne i sitt slutskede, fotot är taget strax efteråt. Hur det gick? Bra faktiskt. Vi förlorade förvisso, men jag spelade bra. Riktigt bra. Såpass bra att det varit mer än godkänt för min del t o m när jag var"frisk". I slutet av matchen var det på vippen att jag klarade att stå på benen, men det gick! Det kändes dock att nåt seriespels-matchtempo skulle kroppen inte fixa än.
Efter bowlingen körde jag till affären på andra sidan vägen för att se om de hade någon god glass, men i stället möttes jag av en brinnande återvinningscontainer. Jag ringde 112 och då hade de redan fått ett samtal om samma sak. Efter sisådär 7-8 minuter kom brandkåren och fick läget under kontroll. Jag fick inte tag på någon glass.
Väl hemma igen satt det fint med lite Vänner och därefter sängläge. I skrivande stund har de där huggande skarpa smärtorna som ofta kommer efter ansträngning börjat göra sig påminnda och huvudet känns blytungt. Så strax är det dags att släcka lampan och sova. Ännu en EFIT-dag är slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar