Tillbaka till rutinerna?

Nja alltså det tar allt ett tag det där, i synnerhet för sonen som p g a distansundervisningen inte behövt ge sig iväg hemifrån på morgonen på ca 5 månader och under sommarlovet sovit nästan till lunch de flesta dagarna.  Lägg där till väldigt heta nätter som påverkat hela familjen, alltså även sonen som tidigare varit tämligen obrydd över det där med värme. Natten till igår sov vi t ex i princip inte alls, vilket innebar att en 17-åring och en 45-åring låg däckade i soffan resp. sängen här igår eftermiddags. Men inatt blev det hyfsat med sömn för oss alla tre och sonen var på bra humör nu när han kom hem från skolan. Det finns lite hopp 😊. 

Den där sommaren som alltså enligt många var slut redan i början av juli har nu bjudit på höga temperaturer i typ tre veckor och mycket sol. Igår var det för första gången på länge betydande molnighet på dagen, även om det var varmt ändå. Men som kanske enda plats i Skåne fick vi varken en enda regndroppe eller en enda åskknall. Från maken som jobbar i södra Malmö fick jag rapport om åska och i Lund regnade det så kraftigt att larm sattes igång, men här var det alltså absolut ingenting. Idag är det återigen mulet och något svalare än igår. 

(Edit: inlägget påbörjades på eftermiddagen. Nu är det kväll och i skrivande stund regnar det härligt!)

Om tiden sedan senaste inlägget vore en drink skulle den bestått av ungefär en del poolbad, en del strandhäng och två delar inomhusvistelse i skydd undan värsta värmen uppfyllt med rikligt med sängliggande och en skvätt socialt umgänge. Det sociala umgänget bestod främst av den årliga Kick-Offen med bowlingklubben, en Kick-Off som fick avbrytas tidigare än tänkt för vår del p g a ... tja, familjeomständigheter kan man säga... men tills dess hade vi himla trevligt även om jag hade en av mina mest smärtfyllda dagar på länge. Nej det syns nog inte på bilden, jag har blivit rätt bra på skådespeleri.

Någon mer träning/motion har det definitivt inte blivit under denna tiden heller, om inte jagandet av flugor räknas då. Jag har varit glad om jag ens klarat ta en runda på affär'n ... Men nu när vädret verkar bli svalare och luften friskare blir förutsättningarna för lite nya promenader och cykelturer framöver godare efter att jag inte ens haft en tanke på att försöka på länge. 

Tanken var att detta blogginlägg skulle bli ett hyfsat långt sådant innehållandes tankar kring hur livet bjuder på skruvade bollar och berg- och dalbanor och lite extra om de utmaningar familjer med barn med funktionsnedsättningar kan ställas inför, men hjärnan tog slut fortare än kvickt och det blev ett kort inlägg om nästan ingenting istället. Kanske en annan gång? Nu ska jag glo på Dr Pimplepopper 😃.

Semestern är slut - nu börjar semestern.

Mitt senaste blogginlägg skrev jag på makens första semesterdag, eller första på hans "långa" semester i alla fall. Nu har han börjat jobba igen och jag skriver på nytt. Då kan man ju, i brist på annat, fundera över ett eventuellt samband. Är det så att jag tack vare makens ledighet har haft en massa trevligheter för mig och inte haft tid att tänka på bloggen? Eller är det snarare så att hans ledighet och närvaro har gjort mig extra trött så att energin inte funnits men nu får JAG semester och har orken igen? Hmm, man kanske gör bäst i att låta den frågan förbli obesvarad ...

Så, what's new? 

Det där höst- och vintervädret folk snackar om har jag inte sett mycket av i alla fall. Mitt minne lämnar en del att önska så jag kikade lite bakåt med hjälp av facebook och instagram, och jag påmindes om ett rejält skyfall för drygt 2 veckor sedan och lite mer normalt regn vid några andra tillfällen. Men långbyxor har inte behövts under hela tiden, så temperaturen har inte varit så väldigt låg, och det har varit en hel del strandväder och sol. Inte bara senaste veckan, varav helgen och måndagen var riktigt heta. Så "det var den sommaren det" som många sa i början av juni var mycket riktigt inkorrekt 😉.

Kroppen då? Jo den haft sina ljusa dagar och sina betydligt mörkare. En av de ljusa dagarna bjöd på hittills längsta turen med Sixten von Elcykel, en sväng till Beddingestrand tillsammans med pappa. 1½ mil, därefter glasspaus och sen 1½ mil (faktiskt) hem igen. Två dagar tidigare trampade jag själv 1,6 mil som uppvärmning inför fotbollstittande. Stundtals naiv och blåögd som jag kan vara tänkte jag då testa en vecka med cykling varannan dag, i stället för mitt vanliga mål om promenad varannan dag. Men det smög såklart sig, Beddingeturen blev den veckans sista och Sixten har inte rullat en meter sedan dess. Om jag ångrar mig? Nope! De mörkare dagarna har i flera fall bestått av sängliggande ca 23½ h/dygn p g a noll kraft i kroppen, andra av rikliga nervsmärtor och muskelkramper som tagit så mycket kraft att hantera att hjärnan inte funkat alls. Man kan säga att livet både givit och tagit den senaste tiden, ungefär som vanligt alltså.

En av höjdpunkterna var härom veckan när vi hade fina vänner på besök. Det var första umgänget med någon utanför familjen på 5 veckor för min del, mycket av pandemi-skäl. Vädret var snällt mot oss, om än lite varmt för min smak i början, och vi satt ute hela kvällen och natten och snackade mycket skit och lite allvar. Visst ser vi städade och lugna ut? Ibland.

Dagen efter ovanstående höjdpunkt firade vi 22-årig bröllopsdag med bl a årets första bad i havet. Sedan dess har det alltså blivit en hel del till, både tillsammans och för mig ensam, men då 1 augusti blev alltså premiären, innan dess hade enbart poolen nyttjats. Efter strandbesöket var vi inte direkt pigga och bröllopsdagsmiddagen blev nåt så helfestligt som alkoholfritt bubbel och hämtpizza. Romantiskt, visst?

En annan sak som kan vara värd att blogga om är vår Tour of Skåne 2020 i slutet av förra veckan, men det får bli i ett separat inlägg senare. Nu ska jag försöka orka stoppa in korv i ugnen så sonen har nåt att värma och äta när han kommer hem ikväll. Han har nämligen till slut börjat umgås med andra ungdomar och är inte hemma när det vankas middag för oss andra två. Javisst, plötsligt händer det!! Men det var det där med ork ... det är trots allt typ 10 meter från sängen ut i köket. 

Men i alla fall, nu vet ni att jag lever även om jag håller på att smälta bort i värmen och för andra dagen i rad gömmer mig för solen inomhus. Hoppas ni som gillar när det är varmt har kunnat njuta ordentligt!

Konsten att inleda ett blogginlägg ...

... på ett sätt som lockar till läsning är jag inget vidare på, och gränsen för hur många gånger det är okej att använda "It's been X days since my last confession" som rubrik har allt redan passerats. Så det är ju en himla tur att jag inte är bloggerska till yrket, då vore det oerhört knapert. Ja utöver att jag bara orkar författa på sin höjd några få inlägg per månad då, det vore också en minst sagt försvårande omständighet om min överlevnad hängde på det. 

Sedan jag skrev senast har jag i alla fall gjort en sak jag inte gjort på många år: cyklat till Sveriges sydligaste udde och tillbaka. Med obligatorisk glasspaus i mitten 😊. Min pappa, som närmar sig 80, har nyligen införskaffat elcykel och på varsin sådan gjorde vi i tisdags gemensam sak och återupptog något vi inte gjort ihop på evigheter. Ganska exakt 1 mil enkel tur är det, räknat från pappas hus, och det hade jag absolut inte fixat på vanlig cykel. Då hade jag kanske vid optimalt väder och god dagsform kunnat ta mig till småbåtshamnen 2 km bort. Så elcykeln gör oerhörd skillnad, den minskar ju motståndet (om jag väljer det) och gör vinden betydligt mindre avgörande samtidigt som jag ändå får rejält med rörelse i framför allt benen ... för trampa gör jag liksom, en rackarns massa varv, till skillnad från vad de som fått för sig att det är en moped det handlar om tror. 

Drygt ett dygn efteråt slog träningsvärken till. Rejält. Men träningsvärk är ju positiv värk till skillnad från den jag lever med varje dag och därmed betydligt lättare att stå ut med. 

Jag har också satt en laddning körsbärslikör. Fast i form av fuskvarianten med körsbär och socker i färdigköpt sprit, upplevelsen av möglig "likör" när jag försökte göra den helt från scratch med diverse jäsningsmedel och sånt vill jag inte uppleva igen. Nu är chanserna stora att vi kan provsmaka sådär lagom till jul, men sen får den stå och gotta sig till nästa sommar. 

På tal om sommaren, som då alltså inte är slut vilket jag snällt nog informerande om tidigare i bloggen, så har vi nu tredje dagen i rad med temperatur en bit över 20 grader och en hel del sol. Men, det duger väl inte ändå ... det måste nog vara 100% molnfritt och minst 28 grader för att räknas som sommar för en del. En del som går i taket om jag skulle drista mig till att tycka det är för varmt för egen del men som själv inte gör nåt annat än att gnälla över vädret och att man ju inte kan göööööra nåntiiiiiing!

Idag ska jag göra nånting, ja så är i alla fall tanken. Idag ska jag ta en promenad, det är dags för det enligt varannandags-schemat. Men gårdagens början var så elak mot min kropp att jag vete fasen om jag kommer att lyckas ... Den som lever får se. 

"Det var den sommaren det!" ...

... säger många. Och oftast åsyftas vädret då det efter flera veckor med mestadels soligt och varmt haft fräckheten att vara både molnigt och till och från regnigt i nån vecka. Men, hade man verkligen förväntat sig en upprepning av sommaren 2018? Är variationen inte snarare normaltillståndet? Och om det kan svänga från varmare till kallare och från torrare till blötare kan det väl likväl svänga tillbaka igen? Att sommaren skulle vara slut redan i mitten av juli för att det varit ett par kyliga veckor med en hel del nederbörd är väl rätt ... fånigt? 

För den delen, maken har inte ens startat sin huvudsemester än 😏, så nej ... det var inte den sommaren det!

Idag har det varit helt OK mittemellanväder i mitt tycke. Mycket sol, men också rätt friska vindar som svalkat. Egentligen hade det varit ett bra läge för mig, som inte kan hantera den där riktigt rejäla värmen, att försöka bättra på solbrännan som fått en del stryk senaste veckorna. Solen tar ju även om det blåser kyligt. Men jag längtade efter havet och tog i stället bl a och intog min lunch i dess närhet och satt sedan där en god stund och bara fanns till liksom.

Det har skett en stor förändring i mitt liv! Kolla!

Yepp, efter 9 blonda år med ett kortare ljusbrunt uppehåll runt 2014 är jag nu åter mörkhårig. Inte jättemörk, men ... mörk. Vadan detta? Tja det är en kombination av att min älskade frissa slutat, min plånbok inte behagar bli tjockare och utväxten fortsatte vara lika ful ... Det var inget beslut som växte fram utan det togs faktiskt ganska hastigt. Kanske tur det, hade jag tänkt för länge hade jag kanske inte vågat 😊. Nu gjorde jag det, och det blev helt okej. Även om det lär ta ett tag att vänja sig.

Härom kvällen var jag med om något riktigt läskigt. Det händer ibland när jag ska säga nåt att jag liksom inte hittar orden, jag kan också börja sluddra och prata allmänt otydligt när jag gått över någon gräns för ansträngning, fysisk eller mental. Men nu kände jag mig inte mer utmattad och trött än "normalt", och fick ändå plötsligt stora problem att prata. Jag skulle säga något till maken och jag visste precis vilka ord jag skulle säga ... men fick inte fram dem. Det tog stopp mitt i meningen, upprepade gånger. Som att det liksom var glapp i kontakten mellan hjärna och mun. Det tog ett tag innan jag lyckades få sagt det jag skulle säga ... och SEN kände jag mig oerhört trött. Utan att för den delen kunna sova ... I stället malde skallen händelsen om och om igen halva natten.

I övrigt är väl det mesta sig likt. Dagsformen varierar och graden av aktivitet med den. I fredags tog jag i alla fall den längsta promenaden på 13 månader! Drygt 7½ km blev det och både ben och rygg fungerade såpass bra att jag nog kunnat gå en hel mil. I så fall för första gången på flera år. Men det vore inte så smart att med tanke på att kroppen varit lite opålitlig på sistone, jag vill ju helst kunna göra något resten av sommaren med och inte ligga helt utslagen för att jag med en dåres envishet pressat mig att gå någon kilometer till. Plus, det kan ju vara trevligt att ha nåt mål kvar resten av året med 😊. 

Life is a rollercoaster, just gotta ride it?

Det har onekligen varit en berg- och dalbana sedan jag skrev senast. Det har gått upp och ner och hit och dit, emellanåt med tvära svängar. Det är väl lite så livet är, men ibland vill jag faktiskt bara köra lugnt i Farfarsbilarna eller nåt ... 

Rehabiliteringen av vadmuskeln gick planenligt i ca två veckor och jag var uppe i ungefär min vanliga promenadförmåga, och försöket att cykla en runda med väldigt lite motstånd tack vare motorn föll också väl ut. Men så tog jag lite oförsiktigt klivet nedför trappen när jag skulle ut från mammas och pappas hus, och då var det klippt igen. Jag slängdes inte helt tillbaka till noll, men jag fick väldigt ont igen och svårt att gå något sånär normalt på benet. Dagarna därpå var jag väldigt nere och deppig, fylld av rädsla att snart helt förlora förmågan att gå. Och även om jag vet att många människor lever hur bra liv som helst utan att kunna gå, men det gick inte att finna någon tröst i det utan jag såg bara mörkt på framtiden. Men, även det vände uppåt igen i takt med att benet åter började skärpa till sig  Idag ska jag försöka mig på en liten promenad igen ... och hoppas inte bli alltför bedrövad om jag misslyckas.

På väderfronten har det också varit upp och ner, just nu är det upp för min del vilket betyder ner för de flesta andra. Det är nämligen efter en varm vecka nu betydligt svalare med regn till och från och mest mulet. Fläkten som fick börja jobba i sovrummet i slutet av veckan har nu kunnat ta en paus igen och jag fick t o m ha en filt på mig igår kväll. Nice! Men de varma dagarna bjöd i alla fall på några riktigt fina kvällar.

Mitt sociala liv har fått ett litet uppsving i alla fall. Midsommaraftons eftermiddag och kväll spenderades med två fina familjer här hemma hos oss. Vi var inbjuda till grillning och brännboll ute i naturen, men då det bara blev vi 10 personer och det dessutom skulle regna valde vi att vara hemma hos oss som har störst plats både med och utan tak över. Resultatet blev lata vuxna och aktiva barn 😉, knytkalas och många skratt.

Helgen som gått har också inneburit socialt umgänge. I fredags var kusin med familj här, vi tänkte först träffas någon annanstans men p g a värmen valde vi att vara här så man kunde bada fritt 😀. De äldre grabbarna bosatte sig nästan i poolen, men vi vuxna fick låna den en stund också. När temperaturen sjunkit en del orkade vi t o m vara lite aktiva, med betoning på lite, i form av sifferkubb.

I lördags hade en väninna bjudit in på tjejdag och efter att ha serverats en god lunch blev det musik-bingo (inkl, lite grattis-i-efterskott-sång och uppvaktande av mig) och vidare umgänge där även några individer av motsatta könet anslöt efter hand. 

Och, inte att förglömma: fotbollen är äntligen igång! Och för TFFs del kan man säga att det blev upp som en sol och ner som inte bara en pannkaka utan två. Min nya tröja till trots ... Skärpning!

Okej, dags att förbereda mig för det där promenadförsöket då. Wish me luck!

Whazuuup??

Hur leker livet med er? Hur är läget? Allt bra? How you doin' (med uttal a la Joey Tribbiani)? Vad händer och fötter? Jag förstår att ni undrar hur läget är här, så jag ska dela med mig av lite av det som hänt i mitt flärdfulla liv sedan senast.

Jag har suckat över mina korta ben som gör att shorts ser ut som för korta capribyxor och capribyxor ser ut som för korta långbyxor. Efter mycket jobb och många provade plagg lyckades jag till slut hitta ett par vita caprijeans vars smalhet/bredhet och modell gör att de med ett uppvik blir rätt bra, men det var inte riktigt vad jag tänkt mig. 

Jag har, på tal om kläder, burit den första långa klänningen jag verkligen trivts i sedan brudklänningen för 22 år sedan. Den har p g a längden begränsat användningsområde och lämpar sig främst för stående resp. långsamt gående mingel samt sittande och knappast för varken dansande eller krogbesök t ex 😉 så vi får väl se när den kommer fram ur garderoben igen.

Jag har råkat ut för en svensson-krämpa i form av en muskelbristning i vaden. Fi fasen vad ont sånt kan göra, det hade jag förträngt, och jag kunde i princip inte gå på den foten alls första dygnet. Efter två dygns nästan total vila med tryckförband och högläge lyckades jag ta mig igenom ett studentfirande för att på tredje dagen ta en långsam kortare promenad. Ty då var det dags enligt rehabiliteringsråden att försiktigt öka cirkulationen igen, och det verkar ha gått bra. Troligen var bristningen inte så stor som jag först befarade *puh*. Men jag hann svära och vara mäkta irriterad på min kropp innan den insikten sjönk in, när jag trots de vanliga besvären ändå kunnat komma igång hyfsat med promenerandet igen så skulle det vara själve f*n om en muskelbristning skulle sätta stopp för allt. Nu ser det lite mer hoppfullt ut även om jag får ta det försiktigt ett tag till.

Jag har, som jag i förbifarten nämnde ovan, varit på studentfirande. Yngsta systerdottern var firarobjektet och även om tillställningen fick ett begränsat antal gäster och anpassades noga efter rådande corona-läge så verkar hon ha blivit nöjd med dagen vilket ju är det viktigaste. Men även vi gäster hade det bra och jag fick bl a tillfälle att umgås lite extra med en kusin med familj.  Vi kom fram till att det var ett halvår sedan vi träffade deras lilleman, så det är inte konstigt att det hänt en del med charmtrollet sedan dess.

Student incoming!

15½ års åldersskillnad, men båda är
lika förtjusta i den andra😍.

Jag och kusin Johanna. Inga kramar,
inga foton kind mot kind, men mycket snack.

Ibland klär vi oss anständigt faktiskt.
(Sonen har skjorta och slips gömt där under)

Efter några timmars funderande kom lille Helmer
på att jag ju är både snäll och rolig 😊.

Jag har också bättrat på solbrännan lite till tack vare att det blåst svala vindar och även legat i blöt i poolen litegrann.

Och kanske viktigast av allt: jag har matchat Sally, bilen alltså, men en röd laddkabel till telefonen 😀.

Så ... Whazuuup?

Alla goda ting är tre?

Nja, jag vill nog inte hålla med om det. 

När jag googlade på uttrycket för att se varifrån det är sprunget så stötte jag bl a på detta på en sida om ordspråk: Alla goda ting är tre, utom örfilar; det räcker med färre. Enligt samma sida finns ett engelskt uttryck som lyder All good things are wild, and free. Jag vill varken dementera eller bekräfta. På en annan sida upplystes jag om att alla goda ting är tre ibland följs av men fan kan också räkna. Det har jag nog aldrig hört ... men nog säger man ibland att även olyckor och sorger ofta kommer i tretal.

Hur var det med ursprunget då? Jo alltså talet tre anses ha en magisk innebörd och förekommer som sådant i många olika sammanhang i sagor, myter och legender. En av förklaringarna till dess magik är att det är summan av det första ojämna talet (som i sin tur står för det materiella och konkreta) och det första jämna (som står för det mer abstrakta och själsliga). Talet tre har även en tydlig plats i flera religioner. Att människan därför gillar att tänka i tretal ses som anledningen till att man t ex säger klara, färdiga, gå och har tre medaljörer och ligger troligen också bakom uttryck som t ex tredje gången gillt ... och då att alla goda ting är tre.

Varför pladdrar jag på om detta tro? Jo för att oooooooosökt komma in på gårdagens tre säsongspremiärer. Gårdagen som måste ha varit varmaste dagen i år med temperaturer på över 25 grader i skuggan och under större delen av dagen en molnfri himmel. Under gårdagen var det första gången i år som jag...

... hade bikini på mig. 

... använde solhatten.

... badade i poolen.

Bikini är en föga smickrande klädsel för denna kropp, men solbränna är å sin sida mer smickrande än blekhet, så ... tja, bikini it is. Nu blev jag inte mycket brunare ändå för att det helt enkelt var för varmt i solen, men litegrann i alla fall. 

Poolen fick maken ta fram och fylla så sent som i måndags kväll då jag sett hur varmt det skulle bli igår. Med andra ord var vattnet i den inte direkt varmt när dagen började, men det jobbade sig upp till nästan 19 grader framåt eftermiddagen då jag tog ett väldigt snabbt men behövligt dopp. Samtidigt räddade jag tre (japp, just tre) tvestjärtar från trolig drunkningsdöd. Jag har försökt ta reda på om tvestjärtar kan simma men inte lyckats hitta ett bra svar, men om de kan det så verkade inte dessa tre exemplar veta om det.

Men redan i måndags badade en liten del av mig i havet. Eller två små delar snarare, d v s mina fötter. Det var knappast varmt, inte så jag kände "Fan att jag inte har badkläder på mig så jagkan ta ett dopp" men det var inte heller så fötterna förfrös. Och de som badade på riktigt var faktiskt i flera minuter.

Idag då? Jo idag hade jag tänkt försöka sköta veckans huvudsakliga inköp av mat och titta på present till systerdottern som tar studenten nästa vecka. I skrivande stund, strax före kl 13, har jag kommit såhär långt: skrivit upp tre saker på inköpslistan och borstat håret. That's it. Det går bra nu ...

För närvarande är jag hälften så gammal ...

... som släktens äldste medlem. Det uppmärksammades för nån timme sedan med frukost och present i sängen. Ingen skönsång, den biten besparades jag 😉.

Igår skulle jag egentligen haft sommarens tema-fest, lagd tidigare än vanligt just för att slås ihop med att jag blir 45. Två flugor i en smäll så att säga ... Av virusrelaterade orsaker så blev ju det inställt och vi bjöd i stället bara hit mina föräldrar på middag. Men, redan i fredags så blev det minsann lite firande av, för när jag kom hem från min promenad stod 4 fina vänner på min altan. I stället för grillmiddag med familjen blev det goda drinkar, hämtad mat of my choice, efterrätt, lite lek och massor av skratt. Jag med flottigt hår, svettig efter promenaden och utan att ha duschat på länge ... Det är sånt man får ta när man överraskar mig 😊. Man får också ta risken att jag är sängliggande och mer eller mindre utslagen, och den risken är de medvetna om, men de lyckades pricka in en "bra" dag. 

Igår var alltså mina föräldrar här, och de kom redan på eftermiddagen för att öka möjligheterna att kunna sitta ute utan att frysa häcken av oss. Det blev typ 3-rätters med grillat i mitten, en annorlunda 4-kamp där det inte bara gällde att prestera bra själv i sin egen gren utan även gissa hur bra de andra skulle vara på sin, provsmakning av ett för oss alla nytt vin som utan tvekan blev godkänt och så lite catching up kring vad som hänt och händer i våra liv nu när vi ses så sällan.

Idag är jag rätt trött av förklarliga skäl, men då både det överraskande och inplanerade firandet var Jennie-vänligt så är jag liksom inte slut. Jag förväntar mig att imorgon vara tillbaka ungefär där jag var i fredags eftermiddag och därför bestämde mig för att ta den där promenaden ... första dagen efter bowlingen två veckor tidigare som jag kände att min energinivå var ganska normal för att vara mig. Smärtnivån är fortfarande ökad vilket jag suckar och muttrar över ibland men ändå kan hantera hyfsat. Så promenaden var väldigt skön känslomässigt liksom och jag kände att muskelsvagheten inte hindrade mig från att gå ordentligt. Jag hoppas jag kan göra om det imorgon! Men idag blir det alltså vila. Och vila. Och så lite vila. Rabarberpaj. Och lite mer vila.

Så nu är ni uppdaterade. Skönt va?

Jag tror jag kan ha en ny karriär på G.

Antingen rådgivare åt NASA eller spåkvinna. För tidigare ikväll publicerade jag denna bild på Facebook med texten "Nämen Musks rymdfilur har ju mössan på sned! Det där kan väl aldrig gå bra om de inte ens har koll på det 😱".

Och vad skedde typ 1½ minut senare? Jo då kom beskedet att uppskjutet skjuts upp. Förvisso hade man redan innan förvarnat om att risken kunde finnas, men ändå!


Idag har jag gjort något jag sällan gör nu för tiden. Jag har skött veckohandlingen av mat. Det är dels påfrestande kognitivt, jag har problem med att liksom söka av hyllorna samtidigt som jag helst inte ska krocka med någon eller något. Och dels är det trots självscanning och hjälp att bära in grejerna från bilen påfrestande fysiskt med lyft och förflyttningar av varor.  Men jag vill liksom kunna ... och gör det ibland. Som idag då jag kände mig något sånär i form men inte tillräckligt för en motionsrunda, och som bonus kan maken ägna den tid han egentligen skulle handlat imorgon åt städning i stället 😀.

Matshoppingen var dagens aktivitet. Gårdagens var odlingslådesådd. Alltså jag sådde inte odlingslådor utan jag sådde I odlingslådorna. En del var lite väl sent och skulle egentligen gjorts för typ en månad sen, men hey vi ska väl ha mat i höst med 😉 och hade jag inte petat ner fröna nu hade det ju garanterat inte blivit nåt av dem. Nu har jag åtminstone gett dem en chans. Jag är en så fin människa.

Lite persilja finns sedan tidigare år. Gräslök får vi köpa i sommar för nån hemmaodlad lär det inte bli, den gamla var såpass gammal att jag till slut lät den gå till livet efter detta och den nya kommer nog inte hinna ta sig så mycket i år. Däremot verkar vi kunna få purjolök faktiskt som såddes förra året och nu tagit fart. Timjan inne på andra året har vi också gott om, men jag får klippa ner den och vänta på att den kommer igen för den gick i blom innan jag hann skörda.

Och så det nysådda då: vaxbönor och sockerärtor, två sorters sallad, morot, rädisa, dill och aster. Yepp lite blommor kan man väl också så även om man inte kan äta dem 😀.

Vad blir morgondagens aktivitet tro? Jag skulle verkligen behöva ta en sådär all inclusive-dusch. Med ben- och armhålerakning, peeling, hårinpackning, rubbet ... Vi får väl se om jag orkar. Annars får det bli en snabbis efter att jag förhoppningsvis kunnat lapa lite sol mitt på dagen. Ty jag har ännu inte vuxit ifrån förkärleken till att vara solbränd, något som ju inte gifter sig så bra med min intolerans för värme. Igår fick övre delen av ryggen oplanerat mycket bränna när jag höll på med mina fröer, idag gav jag framsidan en halvtimme (eller typ tre tiominutare) innan jag höll på att krevera och fick ge upp och imorgon så borde i alla fall baksidan av benen få lite för rättvisans skull. Men vi får väl se vad vädret säger och vad måendet säger. Tänk om man ändå vore så brun och fin som sonen är helt automatiskt. Orättvist är det!

Till slut, på tal om växtlighet:
Varför är gräset kortare i Jämtland än resten av Sverige?
För där finns ju Storlien!

Nu ska vi reda ut ett och annat.

Jomenvisst? Alltså ... Folk kan vara irriterande som f*n, uttrycka sig ytterst provocerande, vidhålla och sprida felaktigheter trots tydliga belägg för motsatsen, vara ohyfsade, vara otaktiska och klumpiga o s v ... och när jag till slut får nog och blir förbannad eller ledsen eller både och så ska jag lugna ner mig? För då har DE sagt/gjort sitt och då ska locket på och allt läggas ner. Känns det igen? Nähä, då är det väl bara jag då ...

Jag kan också ibland, och nu är det specifikt den där världen utanför sociala medier jag åsyftar, få höra att jag överreagerar för att jag har ont eller mår dåligt på annat sätt. Men, jag lovar ... hade mina reaktioner mot andras beteende stått i relation till min smärtnivå eller övrig hälsostatus så hade man inte ö h t velat befinna sig i min närhet. Jag är banne mig rena fröjden jämfört med vad jag kunnat vara om jag gömt mig bakom och försvarat mitt bemötande av andra med min ohälsa. Så nu ska vi reda ut detta: Nej, jag blir inte arg på dig för att jag är sjuk utan för att jag menar att du gjort nåt väldigt fel! Nej jag blir inte ledsen för att jag har ont utan för att du sårat mig! Så det så. Ska det vara så svårt att förstå?

Japp, idag är en sån dag ... Eller egentligen har det inte hänt en massa just idag men jag har samlat på mig lite ett tag och måste få pysa ut det. Eller inte pysa utan explodera. Lite smått i alla fall. När inte träning, inte ens en promenad, kan tas till för att rensa skallen så får bloggen ta smällen. Ja och ni som läser då. Sorry ... Eller nej, inte sorry. Ni får skylla er själva om inte redan den inledande bilden fått er att avsluta för länge sedan.

Men, som belöning då för er som ändå läst ända hit så bjuder jag på nåt kul.
Hört på läkarmottagningen:
- Då så herr Nilsson, då har vi kommit överens om att du inte är en sill? Upprepa det för dig själv flera gånger om dagen.
- Ja jag är ingen sill. Jag är ingen sill. Jag är INGEN SILL.
Herr Nilsson lämnar mottagningen men kommer snart springandes tillbaka.
- Hjälp, det sitter en katt på trappan, Den vill äta mig!
- Men vi var ju överens om att du inte är någon sill.
- Ja men hur ska katten kunna veta det??

Jomen lite kul var det väl i alla fall??
Lite roligare än den om Pelle som kom hem från skolan och sa att deras nya fröken tror hon är en hund. För hon skäller ju på dem varje dag ... ?







Nä här kan jag inte sitta hela dagen och avreagera mig och skriva dåliga skämt. Klockan är över två på eftermiddagen och det är väl ändå dags att stiga upp och försöka göra något hyfsat vettigt. Promenera, cykla eller motionera på annat sätt är som sagt uteslutet. Städa, rensa eller sortera nånstans likaså. Blommor och odlingar kan totalt glömma att få sig nån omvårdnad idag heller. Sonens behov av mig som samtalspartner är tillgodosett för stunden. Handla orkar jag inte. Men att med hjälp av Sally, Sally Suzuki alltså, fånga en och annan Pokémon bör jag klara! Och det är ju vettigt. Mycket.