Whazuuup??

Hur leker livet med er? Hur är läget? Allt bra? How you doin' (med uttal a la Joey Tribbiani)? Vad händer och fötter? Jag förstår att ni undrar hur läget är här, så jag ska dela med mig av lite av det som hänt i mitt flärdfulla liv sedan senast.

Jag har suckat över mina korta ben som gör att shorts ser ut som för korta capribyxor och capribyxor ser ut som för korta långbyxor. Efter mycket jobb och många provade plagg lyckades jag till slut hitta ett par vita caprijeans vars smalhet/bredhet och modell gör att de med ett uppvik blir rätt bra, men det var inte riktigt vad jag tänkt mig. 

Jag har, på tal om kläder, burit den första långa klänningen jag verkligen trivts i sedan brudklänningen för 22 år sedan. Den har p g a längden begränsat användningsområde och lämpar sig främst för stående resp. långsamt gående mingel samt sittande och knappast för varken dansande eller krogbesök t ex 😉 så vi får väl se när den kommer fram ur garderoben igen.

Jag har råkat ut för en svensson-krämpa i form av en muskelbristning i vaden. Fi fasen vad ont sånt kan göra, det hade jag förträngt, och jag kunde i princip inte gå på den foten alls första dygnet. Efter två dygns nästan total vila med tryckförband och högläge lyckades jag ta mig igenom ett studentfirande för att på tredje dagen ta en långsam kortare promenad. Ty då var det dags enligt rehabiliteringsråden att försiktigt öka cirkulationen igen, och det verkar ha gått bra. Troligen var bristningen inte så stor som jag först befarade *puh*. Men jag hann svära och vara mäkta irriterad på min kropp innan den insikten sjönk in, när jag trots de vanliga besvären ändå kunnat komma igång hyfsat med promenerandet igen så skulle det vara själve f*n om en muskelbristning skulle sätta stopp för allt. Nu ser det lite mer hoppfullt ut även om jag får ta det försiktigt ett tag till.

Jag har, som jag i förbifarten nämnde ovan, varit på studentfirande. Yngsta systerdottern var firarobjektet och även om tillställningen fick ett begränsat antal gäster och anpassades noga efter rådande corona-läge så verkar hon ha blivit nöjd med dagen vilket ju är det viktigaste. Men även vi gäster hade det bra och jag fick bl a tillfälle att umgås lite extra med en kusin med familj.  Vi kom fram till att det var ett halvår sedan vi träffade deras lilleman, så det är inte konstigt att det hänt en del med charmtrollet sedan dess.

Student incoming!

15½ års åldersskillnad, men båda är
lika förtjusta i den andra😍.

Jag och kusin Johanna. Inga kramar,
inga foton kind mot kind, men mycket snack.

Ibland klär vi oss anständigt faktiskt.
(Sonen har skjorta och slips gömt där under)

Efter några timmars funderande kom lille Helmer
på att jag ju är både snäll och rolig 😊.

Jag har också bättrat på solbrännan lite till tack vare att det blåst svala vindar och även legat i blöt i poolen litegrann.

Och kanske viktigast av allt: jag har matchat Sally, bilen alltså, men en röd laddkabel till telefonen 😀.

Så ... Whazuuup?