Lucka 6: glöggen.

Namnet glögg kommer från ordet glödga, det vill säga hetta upp. I Sverige har vi druckit kryddat, upphettat vin sedan 1500-talet och under slutet av 1800-talet, då några stockholmska sprittillverkare uppfann den så kallade julglöggen, blev glöggen en jultradition.

Förtärandet av en liknande dryck som kan ses som glöggens föregångare har kunnat spåras till romarna på 300-talet. Den baserades på honung och vin och under processen värmdes och svalnades drycken flera gånger. Smaksättningen gjordes i övrigt med pinjekärnor, dadelkärnor, lavendel, saffran och peppar. Förrutom att förbättra smaken på vinet, som var av dålig kvalitet med dagens mått mätt,  ansågs örterna och kärnorna ha läkande egenskaper. Även den glögg vi dricker idag främst för att vi tycker det är gott kan tänkas hjälpa till att bryta ner den feta julmaten.. Kanel sägs till exempel motverka gaser i magen, och ingefära och kryddnejlika är packade med antioxidanter. 

I affärerna finns ett stort utbud av glögg av varierande alkoholhalt och  med olika smaksättning. Blåbär, lakrits, choklad, hjortron, citrus, kokos, you name it. Själv föredrar jag när det smakar ... glögg. Och jag gör även egen baserad på svagdricka, receptet återfinns sist i inlägget. Denna hemkörda dryck blir väldigt långt ifrån alkoholfri, så när jag vill/behöver ha en sådan variant använder jag saft eller alkoholfritt rött vin som jag låter glöggkryddor sjuda i en stund. 

Mest kända varumärket i glöggsammanhang är nog BLOSSA och deras jingel från 1993 är en välbekant melodi för de flesta. Sedan 2003 lanseras varje jul en årgångsglögg med olika smaksättningar.  Det började med pomerans och apelsin och har via bl a lingon & enbär, clementin och Earl Grey & bergamott i år landat på passionsfrukt och hibiskusblomma. Blossa har även ett återkommande sortiment. I detta finns bl a Blossa 1895 som ska vara baserad på det recept från  J.D Grönstedts Vinhandel, varifrån varumärket är sprunget, som är daterat just det året. Då vinerna som används idag inte smakar som dåtidens finns dock vissa smakskillnader. Alkoholhalten är 18% och ½ liter kostar 129 kr på Systembolaget  så drick den med andakt! Och var ute i god tid då den bara återfinns i beställningssortimentet och i begränsad upplaga.

Min hemkörda glögg har ett betydligt lägre literpris än den ovan nämnda. Alkoholhalten är inte helt säkert fastställd och kan även variera en del men ligger troligen runt 15%. Ev. upp mot 20. Med andra ord intas den lämpligen med stor försiktighet. Här nedan är receptet på det som jag kallar för badrumsglögg eftersom den hos oss står och jäser just i badrummet. Garderobsglögg är ett troligen mer känt begrepp, men själv var jag inte sugen på att ha kläder, filtar och sånt med ingrodd glöggdoft så... badrumsglögg it is!

Skaffa dig en stor spann/hink, minst 5 liter. Lägg däri 3 skivade potatisar, 250 g russin, en rejäl bit kanelstång, färsk skalad och grovt tärnad ingefära (en bit motsvarande ungefär en vuxen stortå), ½ paket jäst (i mindre bitar), 1½ kg socker, 2 msk hela nejlikor och 2 msk kardemummakärnor. Blanda detta och tillsätt sedan 1½ liter svagdricka. Rör om väl och tillsätt ytterligare 1½ liter. Rör om igen. 

Täck över med några lager plastfolie som spänns upp med gummiband eller snöre och stick ett tiotal små hål i. Låt sedan jäsa i 4-6 veckor innan du först silar grovt genom en ren handduk eller ett par strumpbyxor  t ex (eller riktig silduk för all del) och sedan filtrerar genom kaffefilter. Det tar lite tid, men är så värt det. Häll upp på flaskor, förvara svalt och mörkt och låt gärna stå till året efter. Eller året efter det 😉. Men den går absolut att dricka direkt också.

Den glögg vi druckit hittills i år är från 2017.

←

Lucka 5: Julstrumpan.

Infon om ursprunget till seden med en julstrumpan som man hänger upp inför julen med förhoppning att få en julklapp i spretar en del, men de källor jag funnit som känns mest trovärdiga säger att den är sprungen ur en anglosaxisk gåvotradition på 300-talet. (Anglosaxerna var det germanska folk som emigrerade till Storbrittanien.) Något som förvånade mig då jag tyckte det kändes väldigt amerikanskt, men tji fick alltså jag. Men det var inte förrän i början av 1900-talet som denna tradition utvecklades och kom till Sverige och då i begränsad omfattning. Och först några årtionden senare, på 50-60 talet, var julstrumpan där barnen i familjen kunde finna en julklapp på julaftons morgon ett mer utbrett fenomen runt om i stugorna i Sverige.

Traditionellt hängs julstrumporna vid öppna spisen om sådan finnes, där ska tomten sen komma in under natten och lämna en klapp. Exakt hur den korpulente tomten ska kunna komma genom skorstenen och ut genom spisen, och sen tillbaka igen, är en helt annan fråga.

Jag har inget minne av att denna tradition fanns i vårt hem under uppväxten, de minnen jag har av förtida julklappar hänger ihop med att vi skulle resa bort under julhelgen och inte kunde ta allt med oss. Men att jag glömt är absolut en reel möjlighet, kanske kan mamma eller pappa sprida lite ljus över saken? Ja här får vi se ifall de läser min blogg eller ej 😊.

Sonen här hemma får varje år öppna en klapp på morgonen, det är inte alltid den fått plats i strumpan dock 😉.

Julstrumporna är oftast gjorda av någon form av textil. Men undantag finns. För några år sedan kom t ex ett inredningföretag på idén med julstrumpor gjorda av IKEAS blåa kassar. Websidan där man då kunde beställa dem finns dock inte längre, så det är högst osäkert om de fortfarande finns att få tag på. Men den händige kan alltid skapa en själv. En riktigt svensk julstrumpa!

Lucka 4: Julhandeln.

Julskyltningen ses traditionellt som julhandelns startskott, men affärer och köpcentrum pryds numera ofta av granar, tomtar och annat juligt i god tid innan dess. På en del håll går det t o m omlott med Halloween-pynten i slutet av oktober. I butikerna spelas julmusik vilket enligt flera representanter från handeln skapar problem hos en del anställda och t o m "driver dem till vansinne". SVT Nyheter rapporterade bl a om det HÄR. 

Black Friday är ett i Sverige nytt begrepp som kommer från USA där Black Friday ihop med Black Monday utgör starten av deras julhandel. Black Friday är dagen efter Thanksgiving, i Sverige hade vi kallat den för klämdag, och då många då är lediga från arbetet har de tid att ägna sig åt shopping. Många affärer har längre öppettider än vanligt och förmånliga priser på vissa varor. 

I år beräknas julhandeln omsätta 79,8 miljarder kronor, en fortsättning av den ökande trenden under de senaste decennierna, och handelns tillväxt är störst på nätet. I siffran ingår även livsmedelsförsäljningen och just maten väntas i år öka mer än andra varor. Även intresset för att handla second hand, bl a via Sellpy och Tradera på internet, ökar. 

HUI Research, som även gör julhandelsprognoser som den som nämns ovan, presenterade i år Årets julklapp för 32:a gången. Årets Julklapp ska leva upp till ett eller flera av följande tre kriterier: 

• Produkten ska vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse under året.

• Produkten ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter. 

• Produkten ska representera den tid vi lever i.

I år utsågs Mobillådan, alltså en låda där man ska lägga sina mobiltelefoner i syfte att umgås personligare utan dem och fokusera på annat. Förra året föll valet på Det återvunna plagget och 2017 var elcykeln årets klapp. Första produkt att utnämnas var bakmaskinen år 1988.

Hur mycket mitt hushåll bidrar till julhandeln vet jag inte, ingen har räknat på det, men jag skulle anta att vi ligger under genomsnittet. Vi har "bara" ett eget barn att köpa julklappar till, de övriga (syskonbarn och gudbarn) blir det inga så värst dyra saker till och julklapparna mig och maken emellan är över lag relativt sparsamma. Matkontot ökar en del, främst för att vi har middagar, fester och bjudningar och alltså serverar betydligt fler måltider. Själva julmaten är inget dignande överflöd, även om det nästan alltid blir för mycket ändå ... 

Lucka 3: December.

December månad avslutar året, och året har tolv månader. Namnet december betyder tionde på latin ... Hur hänger det ihop? Jo i den första romerska kalendern var det helt enkelt den tionde månaden. Av tio. Så småningom lade man till två månader, Ianuarius och Februarius, efter de tidigare tio. Det är därför det är februari som får en extra dag när det är skottår, den avslutade helt enkelt året då. Varför och när, och på vems initiativ, man sen flyttade runt månaderna har jag inte lyckats klura ut. Det får bli en utmaning till nästa år!

Från 1600-talet och ca 300 år framåt kallades december i den svenska kalendern för julmånad. Innan dess användes namnet Christmånad enligt tysk förebild.

Några mer eller mindre viktiga händelser i december:
➤1 december 1966 sätts bocken i Gävle upp för första gången.
➤ 3 december 1967 genomförs världens första hjärttransplantation, och patienten överlever flera dagar vilket ses som en framgång.
➤ 5 december 1969 får Sverige sin andra TV-kanal.
➤ 8 december 1980 mördas John Lennon.
➤ 10 december 1968 installeras i London världens första trafikljus.
➤ 16 december 1977 har den första Star Wars-filmen svensk premiär.
➤ 24 december 1943 föds drottning Silvia.
➤ 25 december 1643 sägs Julön ha upptäckts av sjöfarare från Nederländska Ostindiska Kompaniet. ➤ 26 december 1966 klär Per Oscarsson av sig in på bara kalsongerna i Hylands hörna.

Lucka 2: julens filmer.

Filmer med jultema finns det ju en uppsjö av, både svenska och utrikiska. En av de nyaste är Last Christmas som hade svensk premiär för några veckor sedan, en romantisk komedi som utspelar sig i London. Jag har via trailers på TV blivit sugen på att se den, men det är tveksamt om det blir av.

Moviezine, en stor svensk sajt för film, serier och spel, har listat de 50 bästa julfilmerna. Högst betyg bland dessa har It's a wonderful life från 1964 fått, en dramakomedi med sensmoralen att varje människa påverkar mer med sin existens än man själv förstår. Högst betyg av de svenska filmerna ges till den helt nya Jag kommer hem igen till jul med bl a Suzanne Reuter, Peter Jöback och Johannes Kuhnke, regisserad av Ella Lemhagen.

Vissa filmer har blivit kultförklarade och starkt förknippade med julhelgen utan att egentligen vara av särskilt hög konstnärlig kvalitet. Som t ex Die Hard. Yippee Ki Yay Motherf**ker!

Det blev julfilm i det Johanssonska hemmet igår också, Närmare bestämt den animerade versionen av Grinchen från 2018. Ni känner nog till Grinchen, den gröna varelsen boende i en grotta högt över byn och som hatar julen och därför beslutar sig för att stjäla den. Spelfilmen från 2000 med Jim Carrey i huvudrollen har blivit något av en modern klassiker, denna nya animerade upplaga tillför inte något större till storyn men animationen har blivit hyllad. Vi i familjen tyckte den var rätt trevlig och helt OK att spendera 1½ h med. 

Trevlighetsgraden ökade kanske något av att det förutom adventsfika och lite julgodis även avnjöts säsongens första glögg, hemkörd och lagrad i två år.

Lucka 1: Gott nytt år!

Nej jag har inte kollat fel i almanackan, det ÄR nytt år idag. Ty första söndagen i advent innebär början av ett nytt kyrkoår. Eller, egentligen började kyrkoåret kl 18 igår kväll. Den svenska vanan att fira aftnar mer än själva dagarna är kopplat till den gamla tideräkningen att en helgdag börjar kl 18 kvällen före. Under kyrkoåret har varje söndag och helgdag ett eget namn och tema med tillhörande bibeltexter och en psalm. 

Mer om kyrkoåret kan man läsa HÄR.

Första advent är ju i år även 1 december vilket innebär att första luckan öppnas i diverse kalendrar. Sonen öppnade sin Star Wars-kalender klockan halv ett i natt 😊, men chokladkalendern fick vänta tills i morse då han även kollade på TV:ns julkalender. Den sistnämnda fick godkänt betyg av både honom och maken, jag själv lär kolla i kapp senare i veckan. Och chokladkalendern ... den tyckte han först att han var på tok för gammal för och han skulle inte ha nån. Men för någon dag sedan ångrade han sig 😁. 

Idag har det planerats för en mysig kväll med familjen. På väg hem från eftermiddagens bowlingmatch köper maken med sig mat hem, därefter blir det adventsfika och första provsmakningen av första julgodiset framför den animerade filmen om Grinchen 😊. Förhoppningsvis kommer vi ihåg att tända datumljuset med.

Ungefär samtidigt som sonen öppnade luckan i natt tände jag förresten (pappers)stjärnan i sovrumsfönstret. Den fick bara vara tänd en kvart eller så, läggdags var passerad för länge sedan, men med tanke på allt bry jag haft att få den på plats så kändes det viktigt att den fick lysa en liten stund.

I 15 år har jag väntat på det.

Sedan jag blev med körkort för 15 år sedan har det varit nära flera gånger, men nära skjuter ju som bekant ingen hare. Idag kom dock nådastöten för den där haren, idag hände det. Idag parkerade puckot i bilen bredvid så nära mig att jag inte kunde ta mig in i bilen. Tidigare har det absolut varit touch and go några gånger men jag har trots ganska omfattande lekamen kunnat snirkla mig in. Men nu var det helt omöjligt, dörren gick bara att öppna några decimeter och jag tror knappt ens sonen hade lyckats komma emellan.

Så vad gör jag? Jo jag svär, tittar mig omkring efter någon som eventuellt är på väg mot bilen och svär sedan lite till. Därefter tackar jag min goda stjärna för att jag inte har en bilbarnstol eller nåt på andra sidan, flyttar bak sätena så gott det går, kliver in på passagerarsidan och kränger sedan min osmidiga kropp över till förarsätet. Försiktigt utan att få besök av växelspaken på ett ställe där solen aldrig skiner ...

Hade jag inte haft en tid att passa hade jag stannat kvar ett tag för att se om den skyldige dök upp. Vad jag skulle ha sagt då? Det vete fasen, men jag antar att det inte direkt varit några kärleksbudskap som kommit ur min mun.

Som jag skrev i förra inlägget blev det ingen julklappshandel i onsdags som tänkt utan i stället en dag utslagen i sängen. Igår blev det däremot av, och resultatet blev att om jag inte har glömt någon eller något behöver jag inte köpa nån mer julklapp i år. Tjohoo! Det var riktigt skönt att få det gjort. Men, det kostade ... och inte bara i form av pengar. Ungefär en timme efter hemkomst började den där hemska tårframkallande smärtan sprida sig i kroppen, från mitten (ryggslut/höfter/buk) och uppåt/nedåt. Den där smärtan som de mediciner jag har att tillgå inte har någon verkan på och där inte ens avspänningsövningarna är möjliga att genomföra. Över lag är MEn det som påverkar och hindrar mig allra mest och som är svårast att hantera, men när fibromyalgin beter sig sådär som igår kväll så är det rent vidrigt. Som tur är kunde jag till slut få några timmars sömn och har även betydligt mindre ont idag. Även om smärtnivån idag hade klassats som "fan vad jag har ont" på den tiden jag var väsentligen frisk.

Men, nu ska jag inte gnälla mer. Idag 😉. I stället ska jag chocka en del av er som jag känt längst och bäst genom att berätta att jag adventspyntat idag! Redan! Dock: med några få undantag är inte belysningar och sådant tänt än, det mesta är dock på plats redo att tändas när tiden är inne. Inkl. min tänkta pepparkaksby som till slut blev bara en pepparkaksgård typ ...  Med boningshus, förråd och gäststuga kan man kalla det. Jomen alltså det var för svårt att sätta ihop allt, de små husen hade inga fönsteröppningar och flera sektioner gick sönder när jag försökte skapa sådana, jag hade ingen bricka stor nog men vill helst kunna flytta på bygget vid behov och orken tog helt enkelt dessutom slut. Men jag ser barnsligt mycket fram emot att tända skapelsen på söndag. Då har vi också planerat för lite familjemys med film, mat som nån annan lagar åt oss, glögg, adventsfika och lite annat gotter. Som vanligt saknas garantier för att det blir av, men man kan ju inte sluta planera trevliga saker bara för det.

Förresten så har jag tydligen blivit av med min tidigare svårartade aversion mot pappersstjärnor. Helt på mitt bevåg finns nu en sådan på fot i hallen och en hängande i sovrummet. Nej, inte tänd. Än 😌. Men jag har såklart testat den, och det nog blir riktigt bra faktiskt. Trots att den är av papper alltså.

Imorgon då? Da'n före 1 advent? Jo då tänkte jag fly fältet en stund då maken min ska storstäda huset 😃. Jag lär inte kunna fly fältet hela den långa stund det tar för honom att göra det, men en del i alla fall. Jag har också funderat på att försöka baka någon form av saffransbullar, inte traditionella lussekatter utan en annan variant. Men då krävs det att mina händer är på hyfsat humör, annars blir det inget av med det. Den som lever får se.

Nu: Go'natt!

Nämen det är lugnt, det är goda tider!

Det är långt kvar till advent, det finns ingen anledning att börja nu! Så sa jag i november månads skälvande inledning. Se'n hände något ... och nästan hela månaden har passerat utan att jag förberett ett skvatt. Nästan. Adventsstaken med de fyra levande ljusen är klar, och datumljuset har fått sin plats. That's it. Och första advent är bara några dagar bort. Vad sjutton hände där? Är det något fel på min almanacka eller nåt?

Lite tacksamt är det då att adventsmyset med ett gäng vänner som förra året var kvällen före 1 advent i år blev till Luciamys den 14:e. Förvisso gör vi ju i ordning här hemma för vår egen skull i första hand så förhoppningsvis är allt på sin plats på lördag kväll ändå så vi kan stiga upp till ett adventigt hus på söndag, men det är åtminstone ingen katastrof om vi inte hunnit få bort alla kartonger eller fäst alla sladdar eller fått amaryllisen att slå ut aldeles lagom 😉. Och jag har mer än några dagar på mig att bestämma mig för vilken julig dessert jag ska bjuda på.

Idag var tanken att jag skulle handla julklappar. Typ alla. Så är den saken ur världen sen i alla fall ... Men efter ett kort och okomplicerat tandläkarbesök, bara en fyllning som satt löst och ersattes, så var det ingen kräm kvar i detta batteri och det laddades inte heller något av flera timmars vila. Så, det där smög sig big time. Nytt försök görs imorgon!

Förresten, jag glömde att ett par förberedelser till gjorts. Man ska inte läsa in för mycket i det och dra slutsatser om mina prioriteringar 😉 men båda två handlar om alkoholhaltig dryck. Dels har årets glögg satts, den som troligen kommer att börja avnjutas nästa år, och dels är polkagris-shots på G.

Något julgodis har inte gjorts än, men det är i alla fall bestämt vad som ska göras. Vi i familjen har bestämt varsin sak. Rischoklad enligt sonens önskemål (både med ljus och mörk choklad lyder ordern), ischoklad enligt makens (vilket bara han i familjen äter), och så Mozartkulor för att jag vill det ... Deras två är ju superenkla och snabba att göra, mitt bidrag något mer invecklat. Inte svårt, men mer omständligt och tidskrävande. Och godare 😊.

OK. Känner jag mig själv rätt kommer det att bli nåt godis till. Nougattryffel t ex. Chokladbollar. Kanske knäck som jag egentligen verkligen inte bör äta p g a min tandstatus, men det är ju så gooooooottt!



Jag bloggar ju som sagt betydligt mer sparsamt nu än tidigare, inte för att jag saknar saker att säga (det ska gudarna veta 😏) utan för att jag saknar förmåga att formulera det och orken att skriva det. Men jag kommer att försöka mig på en bloggadventskalender även i år. 24 inlägg med advent-. Lucia- och jultema. Det lär bli några rent faktamässiga upprepningar från tidigare år men också en hel del nytt. Om jag nu får till det alltså. Wish me luck!

Det är så mycket jag vill skriva om.

Jag vill skriva om det uppmärksammade rättsfallet där en man nu dömts för dråp på sin ME-sjuka fru efter att hon själv misslyckats med ett självmordsförsök och han då gett henne en dödlig injektion ...
... om hur rätten till hjälp att leva lite kommit i skymundan för rätten till hjälp att dö.
.. om hur den självklara tanken att få bestämma över när man inte vill leva längre inte lika självklart och enkelt kan överföras till en lag om aktiv dödshjälp.

Jag vill skriva om mina erfarenheter av sjukvården för egen del kontra för sonens del, att det tyvärr är han som dragit det kortare strået där och att jag skulle göra allt för att skifta de rollerna.

Jag vill skriva om hur mycket mina vänner betyder för mig och hur de på så olika sätt och vid olika tillfällen gör mitt liv bättre och lättare att kämpa vidare för.

Jag vill skriva om mycket den bild man ger av sitt liv utåt via t ex sociala medier men även ute i det så kallade verkliga livet kan stå i kontrast med verkligheten, och hur energikrävande det måste vara att hålla den fasaden uppe.

Jag vill skriva om min syn på julen, dess olika delar och ursprung, och de olika aspekter högtiden har. Om att de kristna inslagen som är av betydelse för mig som troende utan större problem kan ta plats bredvid eller ihop med de sekulära traditionerna av varierande ursprung.

Jag vill skriva om svårigheterna med att ha personer i sin närhet man inte känner gemenskap med och t o m har svårt att samexistera med men som man inte bara kan välja bort ur sitt liv av olika anledningar.

Till att börja med ...

Men en del av sakerna känner jag att jag inte kan skriva så mycket mer om utan att det blir för personligt och utmanar min och andras integritet. Och en del lyckas jag inte riktigt formulera mig kring, jag får inte ordning på tankarna och ännu mindre ner det på pränt. Men jag har så mycket jag grubblar kring och tänker på, och förr i tiden hade mycket av det avhandlats här i bloggen. Nu är den biten så mycket svårare för mig, i stället är det raveparty uppe i hjärnan till och från där alla tankar bara studsar omkring. Jag önskar att jag kunde få ner det på pränt i stället. Som förr.

Ytligare saker är lättare att skriva om, som fester t ex. Förra lördagen var det ju dags för årets andra Halloweenfest och vi har sällan varit snyggare.

Och nu i lördags blev maken, som ju valde bort 50-årsfest, överraskningsfirad efter bowlingen med lite käk och öl med bäste vännen och sen middag här hemma med några fler goda vänner.

Jag som var den som gärna ville att han skulle vilja ha fest tyckte när det blev som det blev att det var skönt med firande som jag varken behövde planera eller fixa med 😉.

Även om det inte syns, ...

... även om det inte märks, även om jag inte pratar om det, även om jag inte beklagar mig ... så har jag ont. Hela tiden. Dygnet runt. Varje dag. Men det finns grader i helvetet, och helt krasst så kan man liksom vänja sig såpass vid att ha ont att man inte direkt tänker så mycket på det när det är av normalgraden. Normalt utifrån sig själv alltså. När jag "bara" har ont på samma ställen som jag oftast har, på samma sätt som är vanligast för mig och i den omfattning som är mitt normalläge nu för tiden så tänker jag liksom inte "usch, jag har ont". Jag har det, och begränsas av det, men är så van att ja ... det har blivit normalt. Hur hemskt det än låter.

Men så finns då de där stunderna, de där dagarna, de där tillfällena då smärtan når en annan nivå. En nivå över normalgraden. En nivå över det jag vant mig så vid att jag inte reflekterar över det. En nivå där det inte går att undvika att tänka "jag har ont" för det onda överröstar allt annat. En nivå där så basala saker som att äta och gå på toaletten kan vara en pina.

Idag har jag en av de där dagarna som nyss nämnts, och förutom att jag lekt frisk flera gånger senaste veckorna och roat mig som "normalt" folk gör så är antagligen besöket hos frissan igår en stor bov i dramat. Det tar flera timmar för slingorna, nyanseringen och klippningen att bli klart och att sitta i en icke optimal stol under så lång tid är verkligen ingen höjdare. Det började kännas tydligt redan igår men idag har det varit rent fruktansvärt. Framför allt i ryggen. Det händer inte så ofta att jag gråter av smärta, men idag har jag gjort det flera gånger. Detta trots att jag gjort ungefär ingenting utöver att halvligga i sängen och gå på några toalettbesök.

Ja jag har t o m ont i en del av kroppen som jag inte ens har ...  Typ rejäl mensvärk, fast utan att någon livmoder finns kvar. Låter helt normalt va?

Men det positiva i kråksången är ju att detta inte är normalläget. DET vore riktigt hemskt. Då hade jag kunnat stå överst på prispallen i gnällkärrings-VM vartenda år.

Nu har kroppen några dagar på sig att repa sig hyfsat ty på lördag är det dags för Halloweenfest. Igen. Årets sista, jag lovar! Utstyrseln blir inte lika avancerad som på förra festen, åtminstone inte för min del. Makens är lite mer av en utmaning som kan sluta lite hur som helst.
Orkar jag inte fixa mig så gör det i övrigt inget, jag kan gå som jag ser ut när jag vaknar på morgonen. Det finns nog inte mycket som är mer skräckinjagande än det.