Jag kan förresten berätta att spriten som nämns som hastigast, ej som ingrediens i grytan dock, blev till en helt OK polkagrissnaps för den som dricker sådant. D v s inte jag. Men smakade av den gjorde jag.
Och ja, man FÅR både tillaga och äta grytan fast det inte är höst. Det är helt i sin ordning.
På tal om årstider så är jag lite sur. Jag menar, när det nu ändå är såpass att man måste skrapa rutor och sådär och när promenader kräver långkalsonger, vantar och mössa (utöver de andra kläderna, of course) så kunde det väl i alla fall kommit SNÖ också? Men nejdå... Ett tunt frostvitt lager på marken är allt vi fått. Hittills i alla fall. Men jag vill ha vinter, på riktigt. Såhär, som det var för exakt 11 månader sedan när jag började min resa till allergimottagningen i Lund, borde vara ett absolut minimum →På tal om resor; visste ni att det idag är 35 år sedan första Pågatåget rullade? Om inte så gör ni det nu 😊. Det finns ingen ände på denna bloggens bidrag till allmänbildningen.
Så till något betydligt tråkigare. Anne Örtegren var en naturälskande aktiv globetrotter när en vanlig förkylning för 16 år sedan utvecklades till bihåleinflammation och bronkit, sedan blev hon aldrig frisk. Hon utvecklade med tiden, efter både felbehandlingar och bemötande med misstroende och missförstånd, en väldigt svår ME och beskrev sin situation som mest sängbunden och ständigt torterad av otaliga ME-symtom, som bl a att kläder och sängkläder fick hennes hud att "brinna" och känslan av att ha blivit överkörd av en buss flera gånger om. Trots att hon inget hellre ville än att leva fann hon till slut sin situation så outhärdig att hon avslutade sitt liv med hjälp av en klinik i Schweiz. Men innan dess kämpade hon trots sin svåra sjukdom hårt för mer och bättre forskning kring ME och den specialistvård som många drabbade så väl behöver. Hon försökte in i det sista göra vår röst hörd både i Sverige och internationellt och hon skriver även om vad som fått henne att ta ett så drastiskt beslut i ett starkt avskedsbrev. Vila i Frid Anne 🌹.
Själv är jag inte alls så hårt drabbad som Anne och många andra och jag försöker känna ödmjukhet inför det faktumet när jag är på väg att hamna i en pöl av självömkan. Ibland lyckas jag bättre, ibland sämre.
Igår lyckades jag i alla fall rulla lite klot utan att stupa, första bowlingen i år. Det var avslutning på höstens korpserie och man spelade i blandade 3-mannalag där man slog vart tredje slag hela tiden. Mina lagkamrater där fick väl inte himla mycket hjälp av mig, ska sanningen fram var vi t o m sämst av alla lag 😝, men man kan välja att se det som att det finns utrymme för förbättring! Nu drar en ny säsong igång och jag ska åter spela med mitt "egna" lag men de får sköta spelandet de första omgångarna för jag behöver några veckors uppehåll mellan gångerna. Det där målet jag haft att kunna spela bowling regelbundet igen är fortfarande långt borta, men det finns i alla fall kvar.
Till slut något nytt då... Ni vet, det finns en uppsjö uttryck med betydelsen att personne inte direkt är supersmart, om man säger. T ex h*n är inte den vassaste kritan i asken, hissen går inte hela vägen upp, hjulet snurrar men hamstern är död eller min personliga favorit h*n har inte alla pommesen i Happy Mealet. Men nyss lärde jag mig en ny variant tack vare The Daily Show på Comedy Central. Personen man pratade om var Donald Trump som omnämndes som "inte den snabbaste FidgetSpinnern". Den var bra tycker jag 😀 och ligger rätt i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar